Mors Dag
By the way, det är mors dag idag. Den spenderar min mor med att baka frallor, baka kaka och bära ljudsystem. Romantiskt.
Kan ni inte skicka något grattis till henne? Hon skulle bli så härligt förläget glad.
Mode?
Ja, men då var man hemma i fosterlandet igen då. Det är åter igen tallar, rådjur och Gudrun Skyman som återupptar min vardag.
Men det är skönt att vara hemma. Jag längtade inte hem för två öre ända tills jag satt på planet och insåg på något vis att nu var jag på väg hem. Nu har jag varit här i snart fyra dagar och har ön så länge sovit som en stock, rivit ur mina väskor, kört en diskmaskin (jag har diskat för hand i fem månader) och varit på modevisning. ¨
Min kompis har gått på designlinje i Värnamo det gångna året och i igår var det redovisning av året i form av en modevisning. Alla i klassen fick visa upp tre kreationer var. Och där fanns allt mellan himmel och jord. Det var en person klädd i en jordglob och en annan kom ut med en gigantisk propeller på huvudet. Hon skulle vara ett vindkraftverk. En stackars tjej gick i ett linne gjort av gips. Hon kunde knappt röra sig, hon skakade så stor hon var. En annan gick i en klänning gjord i ståltråd som var för bred under armarna, så modellen fick gå med armbågarna rätt ut och ofrivilligt imitera Fred Flintas gångstil.
Andra var lite väl avslöjande. Tröjorna satt så löst att man kunde titta på personen som satt mitt emot en genom dem. Vilket medförde att man såg lite mer än önskat av modellen. Mardrömmen var väl tre tjejer som kom i stora jättefina kjolar, men de hade bara en genomskinlig BH på överkroppen. Sådana tillfällen studerar man gärna modellens ögonfärg och reflekterar över faktumet att de inte passar med den lila kjolen.
En liten rolig detalj var ju att de få manliga modellerna som var där nästan alla tvingades bära kjol. Vad är det för en idé? Inte nyskapande i alla fall. En av de roligaste kläderna för killar var killen som hade ett släp gjort på slipsar. Och en knut av slipsar i håret.
En av eleverna hade temat Ombytta Roller. Vilket helt enkelt gick ut på att tjejen kom in i byxor och lite roliga sjalar formade som slipsar och killarna kom in i kjol. Så roligt var det. Det kunde väl ha funkat om hon bara hade gjort det lite snyggt. De stackars killarna såg ut som om de bar något man hade gjort av de överblivna tyglapparna från femmans syslöjd.
Lågvattenmärket var i alla fall solklart. En kille kom in i ett par vita skinnbyxor på under kroppen. Och över kroppen var insvept i bulldeg.
Bulldeg!!! Vem får ens idén? "Ah, jag hade ju sockerkaksröra på mig igår, och det är lite kallare idag, så jag ber nog mamma slänga ihop en bulldeg som jag kan skyla mig med." Nej inte ens i modesyfte var det snyggt. Det var bara konstigt.
Men, till slut, så måste jag berömma min väns insatser. Hon hade gjort tre jättesnygga stasser som gick i rött och svart. De var snygga och satt bra utan att vara för avslöjande. Och med tuffa huvudbonader. Speciellt den lilla hatten. En liten svart och röd trollkarshatt som var gjord av kardad ull. Bra jobbat tjejen!!!!
Imorgon är det mors dag. Och jag hade sett ut en present i Luton som jag skulle köpa men sen glömde jag köpa den. Så nu sitter jag risigt till.
Star Trek
Jag kom precis hem från biografen där jag varit med en kvinna från jobbet och tittat på den nya Star Trek filmen. Och jag måste få rekomendera den.
Vi planeradedetta förkanskeen vecka sen. Att gå ut och äta och sen gå påden nya Star Trek. Hon ville se den nya för hon tycker om Star Trek. Jag ville bara se den för jag tror att det är en bra film.
I alla fall så är min uppfattning om Star Trek mest serien med Jean Luc Picard, han den flintskallige som är med i X-men. Men den här filmen handlar om den ursprungliga besättningen med Kapten Kirk i spetsen. Så jag har försökt se några av filmerna den här veckan för att få en uppfattning om vem som är vem. Inte riktigt lyckats. Men det lilla jag har lyckats fånga av filmern måste jag sägaatt jag är positivt överraskad. De ärbra och fångande fast de är gamla. Helt enkelt filmer med kvalitet.
Nu ska jag inte bli för tråkig här.
Jag ville bara säga att den nya Star Trek är deffinitivt värd att se!
Även om jag inte visste så mycket om deandra filmerna hängde jag med riktigt bra. Den var spännande, bra karaktärer, bra skådepel, bra handling och riktigt rolig. Speciellt en sekvens när Kirk visar sig vara alergisk mot en medecin och doktorn ger honom massa sprutor mot biverkningarna som ger nya biverkningar så att han får fler sprutor.
Och det bsta var nog att de har lyckats behålla kvaliteten på StarTrek filmerna. Enligt min åsikt platsar den tillsammans med de andra.
Den var så bra att jag vill se den igen. Och jag skulle vilja köpa den. Och jag har inte lika lättför att falla för filmer på det sättet längre. Speciellt inte Sci-Fi. Jag är inget fan av Sci-Fi. 
Men har ni tänkt på att det är väldigt populärt att ta en gammal Sci-Fi eller superhjälte historia och göra en ny film om den nu för tiden. Du tar bara och hittar på en jätteintressant historia om hur de blev till, deras första äventyr. Sen kan du skapa en ny serie, börja om från början så att säga.
Spiderman
Zorro
Batman
Star Trek
Fantastic Four
Transformers
Jag skulle vilja se Transformers två Förresten. Den kommer ut nu snart. Nån som vill gå på bio med mig?
Vi bor alla i en gul u-båt, gul u-båt, gul u-båt....
Jag hittade lite Beatles åtar på datorn. Så här sitter man nu och lyssnar på Yellow Submarine i England. Lite exotiskt.
Jag har skaffat mig en ny mailadress. Det var dags att skaffa en vuxen variant nu.
Det är cellgruppsmöte ikäll. Det sista jag kan vara med på. Men jag känner bara för att vara hemma. Jag är trött.
Men jag får väl pallra mig iväg.
"All you need is love......" *sjunger med
The war is over, so it is safe
För er som inte vet det så har Sierra Loene, Afrika varit i inbördeskrig i många år. Jag är inte helt insatt i det, men det har varit gerillan mot samhället och folket har hamnat emellan. Som alltid. Mycket av det handlade om vem som skulle få diamanterna. Och gerillan tillfångatog mängder av små pojkar, gjorde dem drogberoende och gjorde dom till barnsoldater.
Filmtips: Bood Diamond. Värd att se. Låt inte Leonardo Dicaprios näraro avskräcka er.
Mission Direct har mycket arbete i Sierra Leone. En del av det är att få före detta barnsoldater att sluta med droger.
Barnsoldater. Vilken sjuk grej! Tänk er att varje pojke i hela mellanstadiet en dag försvann från sina familjer i flera år. En dag kommer de tillbaka. Helt nerdrogade, femton är gamla och är fullt tränade mördare. Hur är det möjligt.
En av de som arbetar på MD har nyss varit i Sierra Leone. Och när han kom hem berättade han om en plats de besökte.
Detta var ett flyktingläger. Kriget är över men folket bor ändå till stora delar i flyktingläger. Det här lägret stod i en stor dypöl. Alla hyddorna, alla människorna, hade lera upp till knäna. Hygienen var obefintlig. Det var sådana dåliga förhållanden att varje dag i medel dog det 18 personer. Jag tror det var trettiotusen som bodde i detta läger.
Men varför har de inte flyttat hem? Kriget är ju slut, de har fått tillaka sitt land.
Jo, de har blivit tillsagda förut "Kriget är slut, åk hem.", utan att kriget var slut. De åkte hem i god tro, byggde upp sina hem, började odla.
Och gerillan kom och lemlestade dem. De dödade barnen och de vuxna männen, våldtog kvinnorna, även de gravida. Så de flydde tillbaka till sitt dyhål. Tre år senare, samma sak. "Kriget är slut" De flyttarhem, och blir massakerade. Nu när kriget verkligen är över vågar de inte tro det. De bor hellre i detta hål av sjukdom och död än flyttar hem och riskerar gerillan.
Den här mannen som var på MD idag blev i en konversation frågad om hans land är säkert nu. Han svarade "The war is over, so it's safe." Kriget är slut, så det är säkert.
Människor dör av svält och sjukdomar, de lever i ständig fruktan för att bli mördade. Det finns ingen stabilitet i regeringen och deras tonårspojkarsom ska bli landet ledare i framtiden är tränade mördare och drogmissbrukare.
Och detta kallas "säkert".
Det ger dig lite perspektiv.
Om du slipper bli mördad i din säng så är du trygg.
Jag undrar om en västlänning någonsin kan förstå detta.
Tack gode Gud att man har sluppit vara med om krig.
Mina händer värker och benen är täckta av blåmärken. Tack vare Kamprad
Jag gjorde något i lördags kväll som jag kan lova inte en enda person gjorde i hela Sverige. Jag röstade på Sverige i Eurovisionslagerfestivalen. Ni kunde inte det. Men jag var inte i Sverige. Haha!
Jag har aldrig tittat på Eurovisionslagerfestivalen som jag gjorde i lördags. Under inledningen putsade jag fönstrena, Under några låtar dammsugade jag och låg på knä och torkade golven med en kökstrasa (Vi har så få golv att det är inte lönt att köpa en svabb. Dessutom är det svårt att hitta en. Alla har ju bara heläckningsmatttor.) Resten av bidragen och större delen av röstningen storstädade jag toaletterna och inredde dem med lite nya detaljer.
Anledningen till allt detta städande är att Brorsan har köpt nya möbler och annat smått och gott till lägenheten. Så nu finns det äntligen (en och en halv vecka innan jag åker till Sverige och har i fem månader levt ur en resväska) en byrå på mitt rum. Och så har han även köpt sig ett skrivbord som står på mitt rum. Och så finns där äntligen en tavla. Så mitt rum är jättefint pch mysigt nu. Man vill knappt gå därifrån.
På brorsans rum finns det äntligen garderober. Och han har satt belysning på dem. Så det blev jättemysigt. Han har även satt upp flera tavlor på sitt rum. Och så finns det äntlign en tavla i vardagsrummet. Så nu börjar det likna ett mycket fint hem här.
Allt detta inhandlades på IKEA (som de svenskar vi är) vilket ju också innebär en hel del skruvande. En hel dag höll vi på min bror och jag. Från åtta på morgonen till ett på natten skruvade vi konstant. Man klättrade runt bland plankor och skruvar och verktyg och lyfte upp och sänkte ner. Och varje rörels måste vara väldigt kontollerad för att man inte ska förstöra något. Så det var lite som att delta i ett tolv timmar lång yoga-pass. Men ändå lyckades man ju slå in i en del saker eller sätta ner knäet på en skruv som låg pågolvet. Så dagen efter vaknde jag med träningsvärk i hela kroppen och ben som var täckta av blåmärken. Och händerna värkte av allt skruvande.
Som ni kanske förstår så blir det en hel del kartonger på sånna här jobb. Vi gjorde min toalett till kartongrum. När allt var upppackat var det omöjligt att ta sig in där. Hela rummet var helt fyllt. 
Under kartongerna ser man annars ett badkar, en toalettstol och ett handfat. Det tog fyra tre resor till soprummet för att römma det och en resa medsopsäcker med sopor från detta rum och annat vi plockat på oss eller bara slängt iväg när det var i vägen.
När möblerna var ihopskruvade så var brorsan tvungen att åka iväg över natten och jobba. Så jag lämnades med städningen. Jag städade och småplockade från mitt på dagen till ett på natten.
Men fint blev det
Här sitter jag och skriverj ust detta inlägg. I mitt görna rum.
. 
Och detta är toaletten utan ett berg av kartonger. 
Det känns lite snopet att nu när alla de där planerna man hade för hur man skulle göra rummet och sin toalett fin äntligen har blivit verkligehet, ja då ska man flytta ut.
Sånt är livet. Bygg upp med bra kvalitet, och ge det vidare, för att själv åka och bygga upp nästa ställe.
Varning: inte det muntraste inlagget
Vi blev nara i tonaren nar vi varje vecka efter ungdomsgruppen stannade kvar nagra timmar i kapellet och bara pratade om alla mojliga lojliga saker. Favoritamnet var val lararna pa skolan. (Det var nagra underliga larare.) Snart hade vi utvecklat den underligaste humor man kan tanka sig. Och samma smak for underliga filmer. Vi tittade sonder Sunes Sommar och vi lyckades hitta valdigt mycket humor i den allvarliga Rannstensungar som inte alls ar rolig. Pippi Langstrump pa rymmen har sina sma godbitar ocksa. (Nar Tommy trillar i backen.)
Ja, sen flytade jag. Sen flyttade dom. Vi fick alla nya vanner och nya grupper. Vi har utvecklats valdigt olika. Och nu ar det lite svarare att umgas for varje gang vi traffas. Vilket gor mig ledsen.
Har ar en halsning till mina tjejer.
Ni kommer alltid vara mina vanner. Jag alskar er och saknar vart flum. Puss pa er.
P.S. Kom ihag att vi ska tvinga alla vara barn att aka till Astrid Lindgrens varld nar vi blir stora. D.S.
Dags att bryta upp
Jag kommer nog sakna engelskan faktiskt. Det ar en valdig fordel att vara den enda i rummet (forutom brorsan nar han ar narvarande da) som kan svenska. Nar man ar arg pa skrivaren som inte fungerar, eller ar irriterad pa ungen i affaren som utan uppehall skriker som en fiskmas, da kan man mummla en kommentar pa svenska och ingen behover forsta vad man sager.
Jag minns nar jag var hemma och halsade pa hur underligt det var att ga in i en affar och inte kunna saga vad man ville, for alla forstod en. Det kandes helt fel att prata svenska med kassorskan. Jag var nastan pa vag att svara henne pa engelska.
Men det ska bli skont att komma hem. Att jobba lite med manniskor och inte bara en massa papper. Och fa hugga tanderna i forsamlingens aktiviteter. Och sa blir det nog en del brollopsplanerande ocksa.
Jag kommer sakna:
- min vanner
- parken som jag alltid gar till
- den engelska naturen med sina backar, falt, buskar och enorma lovtrad.
- det milda klimatet
- manniskornas vanlighet och artighet. Ingen fragar hur man mar och erkanner ens narvarande sa mycket som en engelsman.
- den engelska arkitekturen
- London
- bristen pa mygg
Jag kommer inte sakna:
- att det ofta ar smutsigt och husen ar gamla, bruna och trakiga
- den engelska dimman
- att folk ar en aning stela
- att det ar ett heltidsjobb bara att halla kontakten med Sverige, familj och vanner
- trafiken som standigt susar utanfor fonstret
En san dar dag
San dag har jag. ALLT retar mig. En kollegas handstil, att jag blir bedd att hamta en damsugare, att en annan kollega inte har tid med mig, att det ar varmt, att det ar kallt. Valj sjalv.
Bara tonen av en annan manniskas rost far mig att vilja skalla ut dom.
Sanna har dagar behover jag en urskallning for att fa tillbaka rim och reson i huvudet.
Jag kanner for att skrika pa nagon och vara riktigt arg och for en gangs skull saga vad jag vill, hur hogt jag vill och hur okontrollerat jag vill.
EU kranglar bara till det
Konstigt nog sa traffades vi i en bastu. Av alla platser.
Anledningen till att vi traffades var att EU hade forsokt bevisa att de faktiskt gor nagot pa dagarna och bestamt att nu skulle man inte kunna studera som en EU student langre, utan alla skulle studera i sina hemland, varhelst programmet man sokt fanns och dar EU stoppade in dig. (Inte visste jag att Hanna Montana kom fran Sverige.) I mitt fall innebar detta att jag skulle placeras i Umea.
Jag vill inte plugga i Umea. Jag skulle garna bo i Norrland. Men inte plugga pa Umea universitet. Jag har varit dar och gillade det inte.
Jag hoppas att EU inte hade samma drom som jag.
Spookey......
Igar morse sa ringde klockan vid vanlig tid. Jag snoozade nagra ganger innan jag gnuggade somnen ur ogonen och vande mig runt i sangen for att stiga upp. Och sag: min sanglampa. Det ar en fotlampa som star pa mitt nattduksbord. Men nu stod den inte pa nattduksbordet. Den stod pa golvet. Stod upp. Inte liggande som om jag rakat sla ner den i somnen. Utan stod upp som i att nagon har lyft ner den.
Dom om min forvaning. Hade jag sjalv gjort det i en konstig drom? Men jag hade ingen kansla av att jag hade dromt konstiga drommar, det hade varit en lugn natt. Det maste vara brorsan som har velat braka med mig.
Sa jag kliver upp, ser att det lyser pa hans rum och knackar pa och kliver in.
Jag citerar vart samtal.
Jag: "Far jag stalla dig en fraga?"
Brorsan: "Ja, om jag far stalla dig en forst. Varfor har du flyttat pa min lampa."
Da fick jag en chock. Nar brorsan vaknade sa stod hans sanglampa mitt for sangen, mitt pa golvet.Och inte vid huvudet pa sangen som den annars gor.
Alltsa har nagon gatt och flyttat pa vara sanglampor. Ingenting annat. Bara sanglamporna. Inget annat. Dorren ar last, vi ar dom enda med nycklar hit. Ingen annan kan ha varit har.
Som att leva i en av spokhistorierna vid lagerelden.
Var mest lagiska gissning ar val att brorsan har varit uppe och gatt i somnen. Det later som nagot han skulle kunna gora bara for att braka lite. Men det ar som sagt bara en gissning.
Fredagen var en valdigt intressant dag. Det borjar med lamphistorien. Sen var man pa kontoret, kom hem, gjorde middag. Och sa var det ungdomstraff i kyrkan dar vi nyligen har blivit del av ledarteamet.
Vi skulle ga till parken och leka lekar. Och brorsan beslutade sig for att nu skulle det inforas lite svensk kultur i engelsmannen och han tar och tillverkar ett kubb och lar dom hur man ska spela det.
Det var sa kul! De gillade det verkligen. Jag och brorsan var pa var sitt lag for att kunna lara dom reglerna.
Och det stora hander: MITT LAG VANN OVER BRORSANS! Han forlorar aldrig pa kubb. Han ar kubbets mastare. The Joda of Kubb
Men for att vara arlig hade det inget att gora med oss tva. Vi lat mest de andra spela. Men anda!!!!!!!
Fast han vann stort i nasta spel.
Tredje intressante detaljen denna da, ar att medan vi stod dar och spelade sa blir det en kraftig rokutveckling pa baksidan av alderdomshemmet som ligger bredvid denna park. Vi tror val att de eldar skrap, for det hors inget larm eller natt sant. Sa vi spelar vidare.
Men joda, snart kom brandbilen.
Det var en riktig brand pa ett alderdomshem! Det som inte far handa, de stora skracken.
Men den verkade inte vara sa falig. Brandilen akta snart ivag igen.
Den natten sov vi gott och djupt. Och alla lampor stod pa sina platser nar vi vaknade.
Abstinens
Det ar ju normalt. Det gor ju alla. Sitter framfor datorn en tisdag morgon och drommer om svamp.
Dessutom borde jag inte det. Sist jag plocade svamp slutade det med att jagsatt och rensade svamp i tretton timmar i streck. Och dagen efter hamnade jag pa vardcentralen.
Hemlangtan kan man inte styra. Den funkar som den vill. Vill den plocka svamp, sa vill den plocka svamp. Ingen disskussion.
Huvudvark har jag ocksa.
Valborg
Inte en enda gang under hela mitt liv har majbrasan inte hant. Den har varit lika saker som Kalle Anka pa julafton och Grevinnan och Betjanten pa nyarsafton.
Varje ar vill man aka till stan och se pa varspelet dar vintern strider mot varen om varprinsessan. Och varje ar star man istallet i duggregn och sjunger Rak Mig Din Hand medan halva samhallet tittar pa dig som om dom vill stanga av grannens hogljudda CD-spelare. Varje ar sager pappa till oss att ta med ficklampor sa att vi kan se sangtexten. Och varje ar ar det bara pappa och en ordentlig manniska till som har med sig ficklamp medan vi andra star i morkret med parmen under nasan och kisar.
Aaaahh, varkansla.
