En san dar dag
Ni vet nar man har riktigt sura dagar. Inget speciellt hander egentligen som ger nagon forklaring pa ditt daliga humor. Man har bara en person inom sig som gnisslar tander och skjuter blixtar med ogonen och bara vantar pa att fa komma ut. En fel ton fran nagon annan, eller ngt dom gor, eller inte gor och du vill bara skrika at dom. Sen kommer lite av detta ut, och du blir istallet sa dar arg pa dig sjalv och besviken, och sen sitter du och vet inte om du ska grata over din egen brist pa sjalvkontroll och sunt fornuft eller om du ska explodera over ingenting.
San dag har jag. ALLT retar mig. En kollegas handstil, att jag blir bedd att hamta en damsugare, att en annan kollega inte har tid med mig, att det ar varmt, att det ar kallt. Valj sjalv.
Bara tonen av en annan manniskas rost far mig att vilja skalla ut dom.
Sanna har dagar behover jag en urskallning for att fa tillbaka rim och reson i huvudet.
Jag kanner for att skrika pa nagon och vara riktigt arg och for en gangs skull saga vad jag vill, hur hogt jag vill och hur okontrollerat jag vill.
San dag har jag. ALLT retar mig. En kollegas handstil, att jag blir bedd att hamta en damsugare, att en annan kollega inte har tid med mig, att det ar varmt, att det ar kallt. Valj sjalv.
Bara tonen av en annan manniskas rost far mig att vilja skalla ut dom.
Sanna har dagar behover jag en urskallning for att fa tillbaka rim och reson i huvudet.
Jag kanner for att skrika pa nagon och vara riktigt arg och for en gangs skull saga vad jag vill, hur hogt jag vill och hur okontrollerat jag vill.
Kommentarer
Trackback
