Staaaaackas Tattanina
Hej gott folk. Det var inte igår. Inte i förrgår heller.
Jag sitter på min systers dator och hon har en direktlänk till min blogg. Då blev jag plötsligt så sugen på att skriva när jag fick se den.
Hur som haver så är jag i Stockholm, Kungsängen för att vara mer exakt, hos min syster. Hon har varit väldigt, väldigt väldigt sjuk. Ligga på sjukhus tio dagar-sjuk. Äta maaaassa roliga droger-sjuk. Alla som känner henne var rädda för hennes liv-sjuk. Då får ni en viss idé.
Sen kom hon hem från sjukhuset och då åkte jag hit för att ta hand om sjuklingen.
Fast nu tror jag hon börjar bli frisk. Kom precis hit och bråkade lite grann. Ett säkert friskhetstecken.
Nu blir det frukost.
Jag sitter på min systers dator och hon har en direktlänk till min blogg. Då blev jag plötsligt så sugen på att skriva när jag fick se den.
Hur som haver så är jag i Stockholm, Kungsängen för att vara mer exakt, hos min syster. Hon har varit väldigt, väldigt väldigt sjuk. Ligga på sjukhus tio dagar-sjuk. Äta maaaassa roliga droger-sjuk. Alla som känner henne var rädda för hennes liv-sjuk. Då får ni en viss idé.
Sen kom hon hem från sjukhuset och då åkte jag hit för att ta hand om sjuklingen.
Fast nu tror jag hon börjar bli frisk. Kom precis hit och bråkade lite grann. Ett säkert friskhetstecken.
Nu blir det frukost.
Mamma
Det är bra att ha blivit begåvad med barn.. Dom är bra att ha när tålamodet med det tekniska tryter. Nyss har Emme hjälpt mig med att starta en blogg. Jag måste ju testa annars vet jag ju inte hur det är att blogga. barrehn.blogspot.se är adressen.
Välkommen att hälsa på.
Mvh Britta.
Välkommen att hälsa på.
Mvh Britta.
Sovrum
Före, vackert element va?
Före
Efter
Efter
Kök
Före
Före
Efter
Efter
kontor/ hall
Före hall
Före kontor
Kontor, tapeterna är uppe
Efter kontor
Efter hall
vassego!
Nån sa: Lägg upp bilder på din lägenhet. Så här kommer de.
Husockupant... eller soffockupant
Min kära moder kom hem med tåget och gick hem till mig, för jag praktiskt taget bor granne med tågstationen, för att vänta tills pappa slutade på jobbet så kunde hon åka hem tillsammans med honom.
Hon bad aldrig pappa hämta henne. Han slutade på jobbet för en halvtimme sedan.
Nu sover hon istället gott på min soffa.
Själv blev jag förpassad till att sitta på golvet. Vad gör man inte för sina gäster?
Sov gott mor.
Hon bad aldrig pappa hämta henne. Han slutade på jobbet för en halvtimme sedan.
Nu sover hon istället gott på min soffa.
Själv blev jag förpassad till att sitta på golvet. Vad gör man inte för sina gäster?
Sov gott mor.
OJOJOJOJ
okej "folks"
Kan ni alla säga det i kör:
KORS I TAKET!!!
Hon har skrivit ett inlägg!
Jag vet, jag bara la av, försvann från nätet. Inte ens FB finns kvar på min horisont.
Men nu, just idag, blev jag sugen igen. Plötsligt fanns det inget annat jag ville gära än att skriva blogg.
Mitt förra inlägg handlade om hur mycket jobb det skulle bli att renovera lägenheten. Nu, nästan ett år senare, så är den klar!
Ja, inte toaletten och trappan. Eller balkongen. De ser fortfarande ut som Hej kom och hjälp, men "Hey, what can U do".
Idag sitter jag iaf här i min vackra lägenhet, o min fantastiskt sköna och knarrande soffa och njuter av det fantastiska majvädret. Solen lyser in genom mina vackra fönster och påminner mig om att jag behöver putsa mina dem. Fåglarna kvittrar i slänten på baksidan och från CD-spelaren kommer de vackra tonerna av "En blomstertid nu kommer". Det är nästan så att man vill åka och köpa klänning till skolavslutningen. (Inte för att jag ska på en utan för att man brukade göra sånt så här års när man var liten.)
Istället för att shoppa klänning så planerar jag hur jag ska inreda min balkong. Jag ska bygga en sittplats, sy kuddar, plantera blommor, göra lyktor och bygga en hylla. Åh, det är så otroligt roligt!
Puss på er
Kan ni alla säga det i kör:
KORS I TAKET!!!
Hon har skrivit ett inlägg!
Jag vet, jag bara la av, försvann från nätet. Inte ens FB finns kvar på min horisont.
Men nu, just idag, blev jag sugen igen. Plötsligt fanns det inget annat jag ville gära än att skriva blogg.
Mitt förra inlägg handlade om hur mycket jobb det skulle bli att renovera lägenheten. Nu, nästan ett år senare, så är den klar!
Ja, inte toaletten och trappan. Eller balkongen. De ser fortfarande ut som Hej kom och hjälp, men "Hey, what can U do".
Idag sitter jag iaf här i min vackra lägenhet, o min fantastiskt sköna och knarrande soffa och njuter av det fantastiska majvädret. Solen lyser in genom mina vackra fönster och påminner mig om att jag behöver putsa mina dem. Fåglarna kvittrar i slänten på baksidan och från CD-spelaren kommer de vackra tonerna av "En blomstertid nu kommer". Det är nästan så att man vill åka och köpa klänning till skolavslutningen. (Inte för att jag ska på en utan för att man brukade göra sånt så här års när man var liten.)
Istället för att shoppa klänning så planerar jag hur jag ska inreda min balkong. Jag ska bygga en sittplats, sy kuddar, plantera blommor, göra lyktor och bygga en hylla. Åh, det är så otroligt roligt!
Puss på er
Nästan läskiga bönesvar
Hur gör man när man plötsligt börjar få stora bönesvar var och varannan dag?
Hela vintern har jag gått runt och önskat och bett om några stor grejer. Vissa av de sakerna har jag önskat mig i många, många år, men de har inte sett möjliga ut.
På något sätt är det ibland enklare att tro på bönesvar när de handlar om någon annan, någon annans bönesvar. Eller lättare att tro att Gud kan frälsa en tredjedel av Sverige i en enorm väckelsevåg, än att tro att Han vill att jag ska få de saker jag önskar mig.
Så, här har jag gått och önskat och önskat och önskat men tänkt, "nej, det kommer längre fram, när jag är mer vuxen, just nu är det inte rätt tid."
Och sen på bara två veckor så faller allt på plats.
Hur bemöter man böneämnen? Hur gör man?
Det hade varit lättare att uppmuntra någon annan att ta emot sina bönesvar, än att uppmuntra mig själva att ta emot dessa gåvor.
Jag är så överväldigad att jag inte vet vilken fot jag ska stå på.
Men det är ju också en uppmuntran. Om Gud kan ge mig vad jag behöver, då kan Han också låta mirakler hända i min framtid.
"Det är saligare att giva än att ta" står det i bibeln. Gibert Morris skrev i en bok att egentligen borde det stå " Det är saligare att ta emot än att giva". Jag tror att jag håller med honom i viss utsträckning.
Hela vintern har jag gått runt och önskat och bett om några stor grejer. Vissa av de sakerna har jag önskat mig i många, många år, men de har inte sett möjliga ut.
På något sätt är det ibland enklare att tro på bönesvar när de handlar om någon annan, någon annans bönesvar. Eller lättare att tro att Gud kan frälsa en tredjedel av Sverige i en enorm väckelsevåg, än att tro att Han vill att jag ska få de saker jag önskar mig.
Så, här har jag gått och önskat och önskat och önskat men tänkt, "nej, det kommer längre fram, när jag är mer vuxen, just nu är det inte rätt tid."
Och sen på bara två veckor så faller allt på plats.
Hur bemöter man böneämnen? Hur gör man?
Det hade varit lättare att uppmuntra någon annan att ta emot sina bönesvar, än att uppmuntra mig själva att ta emot dessa gåvor.
Jag är så överväldigad att jag inte vet vilken fot jag ska stå på.
Men det är ju också en uppmuntran. Om Gud kan ge mig vad jag behöver, då kan Han också låta mirakler hända i min framtid.
"Det är saligare att giva än att ta" står det i bibeln. Gibert Morris skrev i en bok att egentligen borde det stå " Det är saligare att ta emot än att giva". Jag tror att jag håller med honom i viss utsträckning.
Ta mig till den platsen
Ta mig till den platsen
Där jag bara ser Ditt ansikte
Din närvaro jag söker
Jag vet att Du kallar mig till Dig
Och jag ber
att Du omsluter mig
I Din vilja
Alltid nära Dig
Kom helig Ande
Fall över mig
Jag behöver mer av Dig
Fyll mig igen med Ditt liv och Din styrka
Gud jag roper efter mer, ja mer av Dig
Annorlunda möte
Imorse vid elva hade vi förmiddagsmöte i församlingen. I början sa pappa, som ledde mötet: "jag tror inte vi ska ha något förmöte idag. Inga sånger, inget prat, inget alls. Utan vi ber lite tillsammans, sen får vår gästpredikant gå upp på scen och börja undervisa när hon känner att hon ska göra det".
Två timmar senare hade hon fortfarande inte klivit upp på scenen.
När vi sedan började be så var det en sådan mättnad i luften, atmosfären var så kompakt, att man nästan kunde se hur den helige Ande uppfyllde rummet.
Så vi bad en stund, sen blev vi alla tysta. Och tysta. Och vi bara satt där. I tystnad. När jag började vakna upp igen och började få vanliga tankar igen så tänkte jag att jag hade stått så i en kvart. Jag tittade på klockan. Det var inte en kvart, utan en timme. I en timme hade jag bara bett och sedan stått och suttit tyst tillsammans med alla de andra mötesbesökarne.
Och sen satt vi där. Efter ett tag la jag mig ner på bänken. Pappa läste några bibelord då och då, annars var det bara tyst och stilla.
Efter två timmar av att bara sitta/ligga/stå i Guds närvaro kom vi på att vi måste nog äta nått innan eftermiddagsmötet började, så vi blev tvugna att avsluta mötet.
Ja, sånna möten går man inte på varje dag, men sånna möten där Gud bara får ta över, det är de det händer mest på. Jag känner mig bara påfylld.
"Allt kött, var stilla."
Två timmar senare hade hon fortfarande inte klivit upp på scenen.
När vi sedan började be så var det en sådan mättnad i luften, atmosfären var så kompakt, att man nästan kunde se hur den helige Ande uppfyllde rummet.
Så vi bad en stund, sen blev vi alla tysta. Och tysta. Och vi bara satt där. I tystnad. När jag började vakna upp igen och började få vanliga tankar igen så tänkte jag att jag hade stått så i en kvart. Jag tittade på klockan. Det var inte en kvart, utan en timme. I en timme hade jag bara bett och sedan stått och suttit tyst tillsammans med alla de andra mötesbesökarne.
Och sen satt vi där. Efter ett tag la jag mig ner på bänken. Pappa läste några bibelord då och då, annars var det bara tyst och stilla.
Efter två timmar av att bara sitta/ligga/stå i Guds närvaro kom vi på att vi måste nog äta nått innan eftermiddagsmötet började, så vi blev tvugna att avsluta mötet.
Ja, sånna möten går man inte på varje dag, men sånna möten där Gud bara får ta över, det är de det händer mest på. Jag känner mig bara påfylld.
"Allt kött, var stilla."
Hej mitt vinterland.... mitt i våren
Igår var man ute och gick istrålande solsken på nakna, torra asfaltsvägar. Det var nästan så att man förväntade sig få se de första tussilagoknopparna.
Men idag vaknar man till detta. Vad hände?
Men idag vaknar man till detta. Vad hände?
Min Läsdag
Vilken dag. Det är väl så här att vara student antar jag. Jag klev upp, läste dagens kapitel i Segerplanen, började sedan läsa i nästa bok som är till skolan som jag ska ha läst 106 sidor till i morgon, och den är så djup och bra att man kan inte läsa den för fort, man borde ta den i bitar. Men jag hade inte riktigt tid med bitar, så jag fick helt enkelt plöja igenom boken i ca tre timmar. Efter de timmarna hade jag ca 30 sidor kvar att läsa.
Vid det laget var jag tvungen att göra mig iordning och åka till skolan. Behövde något att göra under vägen, så jag packade ner en liten bok att läsa på bussen.
Hopp upp på bussen, läsa läsa läsa. Tillslut var jag framme på skolan. Hade Chapel. (Ett helt OTROLIGT Chapel, men det berättar jag inte om här.) Satte mig på bussen igen och fortsatte läsa min bok. Åkte till Gottsunda för att hämta två böcker som jag har beställt som jag ska läsa under en av kurserna. Satte mig på bussen igen för att åka hem. Läste hela vägen.
När jag kom hem, lagade jag middag, slappade en liten stund, pratade med min rumskompis och sen gick jag tillbaka till mitt rum och fortsatte läsa.
Idag har jag läst sen jag vaknade. Har läst mycket i en bok, har läst en annan bok från pärm till pärm, och nu ska jag börja på en tredje bok.
Ögonen svider litegrann, men hjärnan är helt språngfylld av tro! Underbar dag.
Vid det laget var jag tvungen att göra mig iordning och åka till skolan. Behövde något att göra under vägen, så jag packade ner en liten bok att läsa på bussen.
Hopp upp på bussen, läsa läsa läsa. Tillslut var jag framme på skolan. Hade Chapel. (Ett helt OTROLIGT Chapel, men det berättar jag inte om här.) Satte mig på bussen igen och fortsatte läsa min bok. Åkte till Gottsunda för att hämta två böcker som jag har beställt som jag ska läsa under en av kurserna. Satte mig på bussen igen för att åka hem. Läste hela vägen.
När jag kom hem, lagade jag middag, slappade en liten stund, pratade med min rumskompis och sen gick jag tillbaka till mitt rum och fortsatte läsa.
Idag har jag läst sen jag vaknade. Har läst mycket i en bok, har läst en annan bok från pärm till pärm, och nu ska jag börja på en tredje bok.
Ögonen svider litegrann, men hjärnan är helt språngfylld av tro! Underbar dag.
Sommarredogörelse
Hej hej
Jag vill mest kolla om ni fortfarande lever. Jag har ju inte visat många livstecken den här sommaren så jag förstår om ni har fäst ögonen på andra intressanta saker. Men nu får ni vända tillbaka blicken. För jag kan glädja er med att jag jobbar mindre, projektledaren här hemma (syrran gillar att storröja på ställen där ingen annan vill städa, så det har hänt mycket här i hemmet under sommaren) har flyttat ut och föräldrarna har börjat jobba. Så det är mest jag och mina yrväder till hundar här nu. Jag har därmed återigen tid att ägna mig åt min kära blogg.
Det har varit en hektisk sommar fast det efteråt känns som om man knappt gjort något alls. För jag har mest jobbat. Jag har jobbat dubbla skift nästan hela tiden, varit hemma ett dygn och sovit och sen iväg och jobba ett dygn igen. När man varit hemma så har man som sagt blivit sysselsatt av arbetsledaren. Hon har varit fenomenal även om man blir lite tjurig av att behöva spendera sin enda lediga dag på tio dagar med att rröja på vinden och måla element. Lyckligtvis har jag lyckats glida undan det genom att vara upptagen i köket.
Jag tror att jag aldrig har bakat så mycket i hela mitt liv som den här sommaren. Det har bakats till caféet, till fester, till gudstjänsterna på söndagarna och till jobbet. Flera gånger i veckan har jag bakat. Bullar, muffins, pajer, småkakor, fransk chokladkaka, lite mer småkakor. Och lite bröd emellanåt.
Två dagar tog vi ledigt från huset. Både jag och syrran var ledig, så hon, jag och mamma tog en tvådagars semester. För att vara ärlig så upplevde vi alla semesterkänslor man kan uppleva på två dagar. Intensivt. Första dagen bråkade vi de första tjugo milen (ingen fara, vi känner varandra så väl att det inte var något elakt gräl) tills vi stannade och drack kaffe och åt choklad. Sen blev vi lite snällare. Finns ingen känslomässig grop som inte kan botas av en Koffein- eller Sockerkick.
Vi lyckades gå åt fel håll från parkeringen när vi skulle till Carl von Linnés födsloplats Råshult. Så vad som egentligen var en promenad på 150 m blev en promenad på nästan en kilometer. Vi klagade inte, det var en vacker natur. Tyckte bara att det var väldigt dålig skyltat. Insåg efteråt att det var väldigt bra skyltat faktiskt. Om man gick åt rätt håll vid parkeringen.
Ja, på råshult hade vi känslan trötthet men stelt leende i alla fall. Och intresset av att fotografera höll oss vakna. Vi tävlade om vem som kunde ta flest meningslösa men vackra bilder på blommor.
Sen letade vi upp vårt vandrarhem, semesterslöheten slog till och alla slocknade i var sin säng och sov i två timmar.
" Vad gjorde ni på semestern?" "Jo, vi bokade rum på ett vandrarhem och sov en halv dag."
Jag kan i alla falll meddela att sömnen gjorde susen. På kvällen var vi väldigt goda vänner. Gemensamt lulliga i skallen av sömn mitt på dagen.
Dagen därpå kom semesterstressen. "Måste hinna se så mycket som möjligt för att vara säker på att jag hade en riktigt rejäl semester, ta vara på varje minut."
Så på vär väg mot Emmaboda stannade vi på varje ställe vi tyckte såg det minsta intressant ut. Vilket hade både goda och dåliga resultat. Skulle leta upp en herrgård. Hittade bara en minimalisk väg man inte kunde vända på. Gick åt en mil på den vägen. Men den var ändå väldigt vacker så det blev några lyckade kort. Skulle gå på hantverksbod. Hittade hantverk omgivna av döda flugor. Det skulle nog inte skada att damma då och då. Skulle fika på en camping. De som ägde den pratade bara tyska och det enda du kunde köpa var våfflor. Vi stannade vid två kyrkor. Den ena var jättefin. Den andra var deprimerad.
Matångesten. "Var och när ska vi äta?" Vi var inne på en hel del förslag, planer och idéer. Till slut blev det det första som funkade, för vi var hungriga av planeringen.
När vi kom till Duvemåla blev vi nöjda. Äntligen något man verkligen kan berätta för vännerna att man har gjort och de kommer vara intresserade.
Efter Duvemåla: minnessaker. Man ska ju alltid köpa något på sin resa. Det blev glasbruksaffären i Kosta.
Slutligen, sista semesterkänslan: lugn. Resan var över, tiden var ute, idéerna slut, vägen ledde oss hem. Tystnaden lägrade sig i bilen.
Har jag missat något?
This madam is a faithful sory of all my dealings with mr Wickham. (Mr Darcys brev, Stolthet och Fördom, Jane Austen)
Alltså, det var allt jag hade att säga om min sommar.
Hur har er varit?
Jag vill mest kolla om ni fortfarande lever. Jag har ju inte visat många livstecken den här sommaren så jag förstår om ni har fäst ögonen på andra intressanta saker. Men nu får ni vända tillbaka blicken. För jag kan glädja er med att jag jobbar mindre, projektledaren här hemma (syrran gillar att storröja på ställen där ingen annan vill städa, så det har hänt mycket här i hemmet under sommaren) har flyttat ut och föräldrarna har börjat jobba. Så det är mest jag och mina yrväder till hundar här nu. Jag har därmed återigen tid att ägna mig åt min kära blogg.
Det har varit en hektisk sommar fast det efteråt känns som om man knappt gjort något alls. För jag har mest jobbat. Jag har jobbat dubbla skift nästan hela tiden, varit hemma ett dygn och sovit och sen iväg och jobba ett dygn igen. När man varit hemma så har man som sagt blivit sysselsatt av arbetsledaren. Hon har varit fenomenal även om man blir lite tjurig av att behöva spendera sin enda lediga dag på tio dagar med att rröja på vinden och måla element. Lyckligtvis har jag lyckats glida undan det genom att vara upptagen i köket.
Jag tror att jag aldrig har bakat så mycket i hela mitt liv som den här sommaren. Det har bakats till caféet, till fester, till gudstjänsterna på söndagarna och till jobbet. Flera gånger i veckan har jag bakat. Bullar, muffins, pajer, småkakor, fransk chokladkaka, lite mer småkakor. Och lite bröd emellanåt.
Två dagar tog vi ledigt från huset. Både jag och syrran var ledig, så hon, jag och mamma tog en tvådagars semester. För att vara ärlig så upplevde vi alla semesterkänslor man kan uppleva på två dagar. Intensivt. Första dagen bråkade vi de första tjugo milen (ingen fara, vi känner varandra så väl att det inte var något elakt gräl) tills vi stannade och drack kaffe och åt choklad. Sen blev vi lite snällare. Finns ingen känslomässig grop som inte kan botas av en Koffein- eller Sockerkick.
Vi lyckades gå åt fel håll från parkeringen när vi skulle till Carl von Linnés födsloplats Råshult. Så vad som egentligen var en promenad på 150 m blev en promenad på nästan en kilometer. Vi klagade inte, det var en vacker natur. Tyckte bara att det var väldigt dålig skyltat. Insåg efteråt att det var väldigt bra skyltat faktiskt. Om man gick åt rätt håll vid parkeringen.
Ja, på råshult hade vi känslan trötthet men stelt leende i alla fall. Och intresset av att fotografera höll oss vakna. Vi tävlade om vem som kunde ta flest meningslösa men vackra bilder på blommor.
Sen letade vi upp vårt vandrarhem, semesterslöheten slog till och alla slocknade i var sin säng och sov i två timmar.
" Vad gjorde ni på semestern?" "Jo, vi bokade rum på ett vandrarhem och sov en halv dag."
Jag kan i alla falll meddela att sömnen gjorde susen. På kvällen var vi väldigt goda vänner. Gemensamt lulliga i skallen av sömn mitt på dagen.
Dagen därpå kom semesterstressen. "Måste hinna se så mycket som möjligt för att vara säker på att jag hade en riktigt rejäl semester, ta vara på varje minut."
Så på vär väg mot Emmaboda stannade vi på varje ställe vi tyckte såg det minsta intressant ut. Vilket hade både goda och dåliga resultat. Skulle leta upp en herrgård. Hittade bara en minimalisk väg man inte kunde vända på. Gick åt en mil på den vägen. Men den var ändå väldigt vacker så det blev några lyckade kort. Skulle gå på hantverksbod. Hittade hantverk omgivna av döda flugor. Det skulle nog inte skada att damma då och då. Skulle fika på en camping. De som ägde den pratade bara tyska och det enda du kunde köpa var våfflor. Vi stannade vid två kyrkor. Den ena var jättefin. Den andra var deprimerad.
Matångesten. "Var och när ska vi äta?" Vi var inne på en hel del förslag, planer och idéer. Till slut blev det det första som funkade, för vi var hungriga av planeringen.
När vi kom till Duvemåla blev vi nöjda. Äntligen något man verkligen kan berätta för vännerna att man har gjort och de kommer vara intresserade.
Efter Duvemåla: minnessaker. Man ska ju alltid köpa något på sin resa. Det blev glasbruksaffären i Kosta.
Slutligen, sista semesterkänslan: lugn. Resan var över, tiden var ute, idéerna slut, vägen ledde oss hem. Tystnaden lägrade sig i bilen.
Har jag missat något?
This madam is a faithful sory of all my dealings with mr Wickham. (Mr Darcys brev, Stolthet och Fördom, Jane Austen)
Alltså, det var allt jag hade att säga om min sommar.
Hur har er varit?
Internet!!!!
Här försöker man beställa en sladd. Och så går det inte få dom att skicka till mer än USA, CAnada, Nya Zeland och Australien. SKa bara de hippa engelsktalande människorna få beställa denna sladd när den säljs över hela världen. Detta är ett konstigt företag.
hmm...
Ja här händer det inte mycket. På sidan alltså. Men så att ni vet: jag jobbar dygnet runt, går på möte och sover. Det är i stort sett min sommar. Med lite trevliga avbrott då och då.
Hörs en annan dag. Kram.
Hörs en annan dag. Kram.
Åskoväder
Igår drog det loss i stan. Ett rejält åskoväder började dåna. Lägenheten lystes upp av blixtrarna och knallarna var så skarpa att hela huset skakade. Och nära var det också. Jag hann knappt räkna till ett mellan orsak och verkan, blixt och knall. Och brandbilarna körde förbi utanför huset tre gånger tror jag., i riktning mot ovädrets centrum.
Och jag stod i köket på jobbet och bakade. Ugnen var på. Inte säkraste stället att vara på.
Men jag var inte rädd. Lite orolig var jag i förståndet. Jag gick igenom vad jag skulle göra först om något hände. Hur jag skulle få ut allt och alla, (jag var ju faktiskt ansvarig i denna situationen) hur jag skulle gå till väga.
Men i själen och anden var jag nästan glad. För:
När jag var liten var jag rädd för åskan. Den var otäck och jag trodde alltid att det skulle slå ner. Åskade det på natten så kunde jag aldrig sova.
Men när jag var nio år blev jag andedöpt en kväll i Sävsjö.
Den natten, när vi kom hem den kvällen, var det det största åskovädret på flera år i Sverige, man talade om det på nyheterna på morgonen. Familjer runt om i hela Småland satt uppe den natten, oförmögna att sova.
Men jag var fylld av den helie Ande. Och sov som en stock hela natten. Fullständigt trygg. Man väckte mig till och med för att fråga om jag mådde bra. När de sa att det var åska så sa jag bara Jaha och somnade om.
Därför är ett rejält åskoväder för mig samma sak som regnbåen för Noa. Varje gång han såg den visste han att han aldrig mer behövde gå in i den stora arken och aldrig mer behövde se sina vänner drunkna.
Varje gång jag hör åska känner jag mig trygg och glad. För jag känner ett sådant otroligt beskydd omkring mig. Och åska påminner mig om att jag inte behöver oroa mig för något. Jag är trygg i Guds hand.
Gud välsigne er.
Glada tår
Jag köpte nya skor här om dan. Fina nya sommarskor. Så igår använde jag dom för första gången. Och slogs av mina fötters dåliga skick. Nariga och smutsiga. Inget roligt i sina nya skor.
Så jag gjorde ett långt härligt fotbad igår. Nu har jag lena fötter.
Men framför allt, jag målade mina tånaglar röda.
Man blir så glad av fina röda tår. De ser så muntra ut, som om de ville börja dansa. Så då blir man glad själv. Så jag går hela dan idag och kikar på mina tår för att bli glad. Även om resten av mig håller på att smälta bort i värmen.
Så jag gjorde ett långt härligt fotbad igår. Nu har jag lena fötter.
Men framför allt, jag målade mina tånaglar röda.
Man blir så glad av fina röda tår. De ser så muntra ut, som om de ville börja dansa. Så då blir man glad själv. Så jag går hela dan idag och kikar på mina tår för att bli glad. Även om resten av mig håller på att smälta bort i värmen.
Lättsam trevlig dag
Idag är det en riktig sommardag. Lättsam och härlig. Solen skiner, luften är varm, allt är behagligt. Till och med hundarna var på snällt och vänligt humör idag.
Jag har bakat hela dagen. Det blev en marängtårta, en sats kärleksmums, en ny sorts kaka (skulle man kunna kalla det eftersom det var en misslyckad maräng), och tillslut en cheescake. Allt ska säljas på caféet. Så det blev inget till oss själva. Men det är bara skönt. Jag får göra det roliga, baka, och slipper det jobbiga, ha dåligt samvete för att jag äter kakor.
Medan jag bakat har jag lyssnat på predikningar. Två skivor från Ulf Ekmans Vårseminarium från ettan på bibelskolan, och två lektioner med Johnny Foglander från ettan också. Balsam för anden att få lyssna till hans tråkiga men kunskapsfyllda röst.
Ja, sen var det det eviga ljudsystemet igen. Jag vet inte hur många gånger jag har forslat det där ljudet från kapellet till caféet och sen tillbaka igen. Jättespännande.... Montera ner högtalare och montera upp dom igen. Samla ihop sladden, lägg den i väskan, kör iväg den, koppla upp den igen.
Tillslut har vi slått till med ett rejält möte. Massa folk, härlig lättsam stämning. Ett helt enkelt trevligt möte med budskapet om Jesus i centrum. Vem han är och att han förlåter och tar bort synd. (Samma som Johnny sa på CDn. Gud är rolig.)
Nu ska vi avsluta alltihop med en grillfest i lusthuset. Hela församlingen och flera till.
Har jag tur kanske jag kan flörta till mig en resa till badplatsen också.
Härlig semesterdag!
Jag har bakat hela dagen. Det blev en marängtårta, en sats kärleksmums, en ny sorts kaka (skulle man kunna kalla det eftersom det var en misslyckad maräng), och tillslut en cheescake. Allt ska säljas på caféet. Så det blev inget till oss själva. Men det är bara skönt. Jag får göra det roliga, baka, och slipper det jobbiga, ha dåligt samvete för att jag äter kakor.
Medan jag bakat har jag lyssnat på predikningar. Två skivor från Ulf Ekmans Vårseminarium från ettan på bibelskolan, och två lektioner med Johnny Foglander från ettan också. Balsam för anden att få lyssna till hans tråkiga men kunskapsfyllda röst.
Ja, sen var det det eviga ljudsystemet igen. Jag vet inte hur många gånger jag har forslat det där ljudet från kapellet till caféet och sen tillbaka igen. Jättespännande.... Montera ner högtalare och montera upp dom igen. Samla ihop sladden, lägg den i väskan, kör iväg den, koppla upp den igen.
Tillslut har vi slått till med ett rejält möte. Massa folk, härlig lättsam stämning. Ett helt enkelt trevligt möte med budskapet om Jesus i centrum. Vem han är och att han förlåter och tar bort synd. (Samma som Johnny sa på CDn. Gud är rolig.)
Nu ska vi avsluta alltihop med en grillfest i lusthuset. Hela församlingen och flera till.
Har jag tur kanske jag kan flörta till mig en resa till badplatsen också.
Härlig semesterdag!
Man har inte roligare än man gör sig
Ja får väl förvarna er att jag antagligen inte kommer skriva blogg så jätteofta under sommaren. Men kom igen! Det finns bättre saker ni kan göra än att sitta hemma och läsa min blogg. (Om det inte blir en regnig sommar då.)
Jag var och träffade min chef här om dan. Och hon berättade att kvinnan jag ska vara personlig assistent hos, samma som jag var hos förra året, hade utvärderat mig efter förra sommaren. Och domen löd: hon tar för lite initiativ.
Ja men grattis, så är det med mig. Kära nån. Jag är väl ingen pysslig människa. Jag kan baka åt henne. Det tycker jag om. Jaha.... jag få väl läsa mammas husmorsböcker. "Hur man pysslar i hemmet" Det kommer bli intressant detta. Med tanke på att jag verkligen försökte förra året att komma på saker jag kunde göra. För mina arbetskollegor är ena riktiga små pysselmyror (istället för arbetsmyror). Så när jag kommer på en sak att "ja, det här kan jag göra imorgon" då är det redan gjort och tre saker till när jag kommer dit dagen därpå.
Imorgon ska jag få åka till Nyhem. Det ska vara en amerikan från Chicago där med en Gospelkör från Chicago den med. Det ska bli kul. (Hoppas jag.) Sen ska jag nog dit på torsdag. Severin är där. Det brukar bli fart på honom så det blir ett möte i missionens tecken. Längtar! Både efter torsdag och Missionens tecken.
Gospelkör förresten, Får mig bara att tänka på filmen Bride & Prejudice. När de går på stranden.
Har ni inte sett filmen måste ni det. Den är så sjukt rolig.
I söndags hade vi friluftsmöte som vanligt, fast det var så dåligt väder att vi fick flytta in friluftsmötet. Friluftsmöte inomhus. Det ni!!!
Pappa pratade om Daniel. Han gick igenom kapitel för kapitel fram till lejongropen. Kapitel 6. Vi i publiken var väldigt glada att han inte gick längre.
"Ja, var var vi nu då... ja just det, kapitel 16. Oj vad tiden går, nästan midnatt." De sista kapitlena är ju lite mer komplierade också. Flerhövdade lejon ur havet och horn som slår undan andra horn och allt vad det är.
Iaf så ville pappa att jag skulle plocka fram sånger att sjunga mellan kapitlerna. Så ett kapitel, en sång med liknande budskap, ett kapitel... ja jag tror ni förstår själva grejen.
Så jag satte mig längst bak och bläddrade i pärmen. Och fick mig några härliga skratt.
Jag letade fram några sånger som bara var roliga.
Till Nebukardessars dröm om trädet:
Om det är dröm
Så låt mig Drömma
Ett jag dock vet
Min dröm är sann.
Ska vi försätta Kung Nebudkarnessar i koma?
Eller till Handen som skriver på väggen:
Ledd av hans Hand
I prövningarnas tid
Ledd av hans Hand
Jag ser ju denna enorma svävande hand som skrev på väggen, hålla någon i handen lätt mellan tumme och pekfinger, ledande denna lilla människa på en väg. Där går de fram. Den lilla flickan som håller den enorma svävande, guppande handen. De vandrar vackert in i solnedgången medan sluttexten på filmen börjar rulla.
Ja kära nån. Ett möte kan vara hur kul som helst bara man letar efter dråpligheterna.
Men ibland behöver man inte leta. En av männen på mötet somnade. Femton pers på mötet och en somnar. Det är en ganska så hög procent. Jag är bara glad att han inte snarkade.
Le och skratta åt livet så ska du se att bekymren verkar mycket mindre.
Ta det lugnt!
Jag var och träffade min chef här om dan. Och hon berättade att kvinnan jag ska vara personlig assistent hos, samma som jag var hos förra året, hade utvärderat mig efter förra sommaren. Och domen löd: hon tar för lite initiativ.
Ja men grattis, så är det med mig. Kära nån. Jag är väl ingen pysslig människa. Jag kan baka åt henne. Det tycker jag om. Jaha.... jag få väl läsa mammas husmorsböcker. "Hur man pysslar i hemmet" Det kommer bli intressant detta. Med tanke på att jag verkligen försökte förra året att komma på saker jag kunde göra. För mina arbetskollegor är ena riktiga små pysselmyror (istället för arbetsmyror). Så när jag kommer på en sak att "ja, det här kan jag göra imorgon" då är det redan gjort och tre saker till när jag kommer dit dagen därpå.
Imorgon ska jag få åka till Nyhem. Det ska vara en amerikan från Chicago där med en Gospelkör från Chicago den med. Det ska bli kul. (Hoppas jag.) Sen ska jag nog dit på torsdag. Severin är där. Det brukar bli fart på honom så det blir ett möte i missionens tecken. Längtar! Både efter torsdag och Missionens tecken.
Gospelkör förresten, Får mig bara att tänka på filmen Bride & Prejudice. När de går på stranden.
Har ni inte sett filmen måste ni det. Den är så sjukt rolig.
I söndags hade vi friluftsmöte som vanligt, fast det var så dåligt väder att vi fick flytta in friluftsmötet. Friluftsmöte inomhus. Det ni!!!
Pappa pratade om Daniel. Han gick igenom kapitel för kapitel fram till lejongropen. Kapitel 6. Vi i publiken var väldigt glada att han inte gick längre.
"Ja, var var vi nu då... ja just det, kapitel 16. Oj vad tiden går, nästan midnatt." De sista kapitlena är ju lite mer komplierade också. Flerhövdade lejon ur havet och horn som slår undan andra horn och allt vad det är.
Iaf så ville pappa att jag skulle plocka fram sånger att sjunga mellan kapitlerna. Så ett kapitel, en sång med liknande budskap, ett kapitel... ja jag tror ni förstår själva grejen.
Så jag satte mig längst bak och bläddrade i pärmen. Och fick mig några härliga skratt.
Jag letade fram några sånger som bara var roliga.
Till Nebukardessars dröm om trädet:
Om det är dröm
Så låt mig Drömma
Ett jag dock vet
Min dröm är sann.
Ska vi försätta Kung Nebudkarnessar i koma?
Eller till Handen som skriver på väggen:
Ledd av hans Hand
I prövningarnas tid
Ledd av hans Hand
Jag ser ju denna enorma svävande hand som skrev på väggen, hålla någon i handen lätt mellan tumme och pekfinger, ledande denna lilla människa på en väg. Där går de fram. Den lilla flickan som håller den enorma svävande, guppande handen. De vandrar vackert in i solnedgången medan sluttexten på filmen börjar rulla.
Ja kära nån. Ett möte kan vara hur kul som helst bara man letar efter dråpligheterna.
Men ibland behöver man inte leta. En av männen på mötet somnade. Femton pers på mötet och en somnar. Det är en ganska så hög procent. Jag är bara glad att han inte snarkade.
Le och skratta åt livet så ska du se att bekymren verkar mycket mindre.
Ta det lugnt!
