Julafton - Franvarande: Emme
Ett kort inlagg bara. Jag sitter pa jobbet och ska gora namnskyltar, men maste bara skriva detta.
Det ar julafton hemma idag. Jag ringde mina foraldrar och mina systrar pa morgonen. De hade fullt upp med de sista forberedelserna. Jag log tappert, stangde av telefonen efter en stunds prat, och snyftade sedan stilla i min ensamhet.
Det kanns, forsta gangen man inte firar med familjen. Och ar till och med i ett annat land.
Jag sitter hela tiden och forestaller mig vad jag skulle gora nu om jag var hemma.Jag saknar Sverige idag. Jattemycket.
Kom pa en annan liten rolig grej i alla fall pa vag till jobbet.
Tomten ar en valdigt dalig forebild.
Han har en usel diet: Bara toomtegrot. Ingen variation dar.
Han motionerar aldrig, han tar sladen overallt.
Han stressar som token runt jultider, daremellan dricker han julmust
Och han borde vara alkolist. For i alla fall har i england dricker han ett glas ol i varje hus. Och lite kakor till.
Killen borde ju leva pa ett standigt sockerrus. Inte undra pa att han skrattar det dar mysko skrattet hela tiden.
Det ar julafton hemma idag. Jag ringde mina foraldrar och mina systrar pa morgonen. De hade fullt upp med de sista forberedelserna. Jag log tappert, stangde av telefonen efter en stunds prat, och snyftade sedan stilla i min ensamhet.
Det kanns, forsta gangen man inte firar med familjen. Och ar till och med i ett annat land.
Jag sitter hela tiden och forestaller mig vad jag skulle gora nu om jag var hemma.Jag saknar Sverige idag. Jattemycket.
Kom pa en annan liten rolig grej i alla fall pa vag till jobbet.
Tomten ar en valdigt dalig forebild.
Han har en usel diet: Bara toomtegrot. Ingen variation dar.
Han motionerar aldrig, han tar sladen overallt.
Han stressar som token runt jultider, daremellan dricker han julmust
Och han borde vara alkolist. For i alla fall har i england dricker han ett glas ol i varje hus. Och lite kakor till.
Killen borde ju leva pa ett standigt sockerrus. Inte undra pa att han skrattar det dar mysko skrattet hela tiden.
Ömma minnen (och kroppsdelar)
Vi har preciskommit hem från bönen. Brodern sitter här bredvid mig och tuggar clementiner och pratar om arbetskompisens många olika kärleksproblem. Själv sitter jag och lider.
Träningsvärk.
I församlingen finns det en riktig idealtjej. Ni vet typen som har det högt utbildade jobbet, är ansvarsfull i församlingen, körledare, lovsångsledare, hon har den perfekt tränade kroppen, social och bäst av alla i gänget på alfapet.
Denna människa har då aerobikspass med alla som vill komma en gång i veckan. Igår var jag på mitt andra pass. DEt säger jag ju bara: det var lite annorlunda än mina erfarenheter.
Jag gick på damgympa hemma sista året på gymnasiet. Det var jag, min kompis min klasskompis och ett antal tanter. Mellan passen brukade jag och min kompis härma de olika tanternas små speciella tolkningar av rörelserna. Jag kan fortfarande komma ihåg kvinnan som, när vi andra hoppade indianhopp ut ur den inre cirkeln, då gjorde hon ett eget litet danssteg.
Brorsans beskrivning (Fast han aldrig sett den) : Hon sparkade som en brunstig trana vid Hornbogasjön en tidigt vårmorgon. Hennes armar flög upp och ner lika frenetiskt som Mister pling-pling-plings fingarar över pianot inför de sista tonerna av O store Gud enriktigt salig söndagsförmiddag.
Okej. detta med Mister pling-pling-pling kräver en rejäl förklaring. Det är så här att har man ingen pastor i sin lilla landsortsförsamling så får man bjuda in evangelister istället. Vissa av dessa återkom ofta. Och de hade ofta roliga små egenheter som vi syskon roade oss med. Dessa egenskaper gav dem även nya smeknamn. Exempelvis "han med breda slipsen". Eller "han med nötskalet", "hon som pratar så tyst", "han som blinkar hela tiden", " Hon som sjunger så högt"
Just Mister pling- pling-pling var en man som tyckte om att spela en sång eller två på pianot innan predikan. Han fann även nöje i att sätta sin egen lilla touch på läsarsångerna. I slutet på varje rad tog han alltid tre extra små toner på pianot. Alltid på de höga tonerna. Så ett framförande lät ungefär:
"engång som en jagad duva" pling pling pling
"som en sårad hjort jag var" Pling pling
"Han har öppnat pärle porten" Plingelilinglng
Och där satt vi syskon varje gång och bet sig i läpparna. Inte så mycket i respekt för artistens självkänsla som flr mammas vassa nypor.
Okej, ett lång hopp tillbaka till denna idealkvinna som torterade mig en hel kväll.
Det jag ville ha sagt var att damgympan hemma var ingenting mot vad vi fick genomleva igår.
Alltså, det var cikelträning som gällde. Jag hade glömt vad det var men blev snabbt påmind. Det fanns fem olika stationer av styrketräning som man gick emellan. Mellan de olika stationern bestämmer sig ledaren för att dra in oss i mitten och göra typ upphopp i en minut, eller den ena håller upp händerna i höfthöjd och så ska du hoppa så at dina knän slår mot den andres händer i en 3x30 sekunder.
I nästan två timmar höll vi på!!! Inte konstigt att man är mör när man inte har gjort något likande på flera år. Och när man gjorde det var man den enda irummet utan reumatismbesvär.
Jag förtjänar lite bröm i alla fall att jag faktiskt gick dit igen. Första gången jag var där hade vi vanligt aerobks. Jag kunde knappt inte gå på flera dagar.
Den här gången kan jag gå. Men inte röra på armarna. Jag kan knappt klia mig på vänster överarm med höger hand. Musklerna stannnar när handen är vid armbågen ungefär, sen får jag putta på.
Patetiskt.
Jag vet.
Träningsvärk.
I församlingen finns det en riktig idealtjej. Ni vet typen som har det högt utbildade jobbet, är ansvarsfull i församlingen, körledare, lovsångsledare, hon har den perfekt tränade kroppen, social och bäst av alla i gänget på alfapet.
Denna människa har då aerobikspass med alla som vill komma en gång i veckan. Igår var jag på mitt andra pass. DEt säger jag ju bara: det var lite annorlunda än mina erfarenheter.
Jag gick på damgympa hemma sista året på gymnasiet. Det var jag, min kompis min klasskompis och ett antal tanter. Mellan passen brukade jag och min kompis härma de olika tanternas små speciella tolkningar av rörelserna. Jag kan fortfarande komma ihåg kvinnan som, när vi andra hoppade indianhopp ut ur den inre cirkeln, då gjorde hon ett eget litet danssteg.
Brorsans beskrivning (Fast han aldrig sett den) : Hon sparkade som en brunstig trana vid Hornbogasjön en tidigt vårmorgon. Hennes armar flög upp och ner lika frenetiskt som Mister pling-pling-plings fingarar över pianot inför de sista tonerna av O store Gud enriktigt salig söndagsförmiddag.
Okej. detta med Mister pling-pling-pling kräver en rejäl förklaring. Det är så här att har man ingen pastor i sin lilla landsortsförsamling så får man bjuda in evangelister istället. Vissa av dessa återkom ofta. Och de hade ofta roliga små egenheter som vi syskon roade oss med. Dessa egenskaper gav dem även nya smeknamn. Exempelvis "han med breda slipsen". Eller "han med nötskalet", "hon som pratar så tyst", "han som blinkar hela tiden", " Hon som sjunger så högt"
Just Mister pling- pling-pling var en man som tyckte om att spela en sång eller två på pianot innan predikan. Han fann även nöje i att sätta sin egen lilla touch på läsarsångerna. I slutet på varje rad tog han alltid tre extra små toner på pianot. Alltid på de höga tonerna. Så ett framförande lät ungefär:
"engång som en jagad duva" pling pling pling
"som en sårad hjort jag var" Pling pling
"Han har öppnat pärle porten" Plingelilinglng
Och där satt vi syskon varje gång och bet sig i läpparna. Inte så mycket i respekt för artistens självkänsla som flr mammas vassa nypor.
Okej, ett lång hopp tillbaka till denna idealkvinna som torterade mig en hel kväll.
Det jag ville ha sagt var att damgympan hemma var ingenting mot vad vi fick genomleva igår.
Alltså, det var cikelträning som gällde. Jag hade glömt vad det var men blev snabbt påmind. Det fanns fem olika stationer av styrketräning som man gick emellan. Mellan de olika stationern bestämmer sig ledaren för att dra in oss i mitten och göra typ upphopp i en minut, eller den ena håller upp händerna i höfthöjd och så ska du hoppa så at dina knän slår mot den andres händer i en 3x30 sekunder.
I nästan två timmar höll vi på!!! Inte konstigt att man är mör när man inte har gjort något likande på flera år. Och när man gjorde det var man den enda irummet utan reumatismbesvär.
Jag förtjänar lite bröm i alla fall att jag faktiskt gick dit igen. Första gången jag var där hade vi vanligt aerobks. Jag kunde knappt inte gå på flera dagar.
Den här gången kan jag gå. Men inte röra på armarna. Jag kan knappt klia mig på vänster överarm med höger hand. Musklerna stannnar när handen är vid armbågen ungefär, sen får jag putta på.
Patetiskt.
Jag vet.
Out of the mouth of babies...
Min syster skickade dessa till. Jag tyckte de var värda att läsa.
Enjoy!
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år
Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år
På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till
människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år
Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant.
Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år
Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av
jämställdhetslagen.
Merete, 9 år
Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år
Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles
stilla.
Sigurd, 6 år
Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det
blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år
Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag
nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år
Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år
Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år
På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte
ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år
Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år
I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år
Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år
Och den mest tänkvärda :
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år
Enjoy!
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år
Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år
På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till
människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år
Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant.
Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år
Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av
jämställdhetslagen.
Merete, 9 år
Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år
Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles
stilla.
Sigurd, 6 år
Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det
blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år
Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag
nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år
Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år
Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år
På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte
ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år
Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år
I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år
Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år
Och den mest tänkvärda :
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år
Säg inte att jag inte ställer upp för de mina
Brodern min har inte läst min blogg på ett tag. Så han är inte riktigt uppdaterad med mina åsikter, därför kom det lite som en chock för den stackaren (:D) när hans kompis igår påpekade att hon hade fått reda på hans matvanor och att de behöver förbättras. ( Inlägg: Fältstudier)
Det faktum att jag har lagt upp det på nätet har jag fått höra hela dagen och skall nu därför ge honom lite upprättelse.
Det jag menade påpeka, för det första, med mitt inlägg var inte att kritisera hans leverne, bara påpeka olikheterna mellan fruntimmer och ungkarlar. (Inte för att jag räknar mig själv som fruntimmer riktigt än).
För det andra. Han bjöd mig på sån där halvlagad mat idag. Den var riktigt god.
För det tredje; det är inte det enda han äter. Han äter normal mat på arbetstider och vill ha enkel mat hemma.
Extra tillägg. Han gav mig en välbehövlig massage idag. Pluspoäng. OCh han kom hem extra tidigt från Tyskland för att jag inte skulle behöva vara ensam för länge. Mer poäng.
Jag borde skapa en blogg till:
Min Brors Poängställning.
Uppdatering vid varje utmärkande förändring.
Plussidan vs. minusidan
Endast här på tillgänglig.guldklimp.blogg.se
Jag känner mig som en äktenskapsmäklare.
Ungkarl till salu! Trygg och säker konstruktion, någon att lita på i stormarna, behöver bara lite ytputs.
Okej, DET HÄR vet jag inte om han gillar. Men jag gör. :D
Jag är en ond människa
Love and Peace, Health and Security. Emme has left the building
Fyra observationer
Punt ett
Jag satt och kollade lite informatin om att jobba i England för någon vecka sedan och läste att de är väldigt noga med sina klädregler. Det är kostym som gäller för killar och kjol och kavaj för kvinnor. Det beror ju naturligtvis på företagets policy på området, men den generella regeln är kavaj.
I Sverige tycker man väl att det är lite väl formellt. Det är mest dom höga cheferna som har kavaj, inte har man det en vanlig dag på jobbet.
Men när jag gick till MD imorse för fösta gången så förstod hur det kommer sig att de kan stå ut med detta faktum att alltid vara halvstrypta av slips och tvångsjacka.
De har skoluniformer när de är små! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Eller i det här fallet grått.
När jag gick gatan fram så började gatan fyllas av unga tonåringar och små tioåringar i geåa byxor med pressveck och kavaj. Grå pullover och grön slipps. Det var som om en flock med förminskade chefer var på väg till en kongress.
Har man aldrig sett barn i skoluniform förrut är det en specell känsla. Jag gick och småskrattade hela vägen. Vilka små perfekta människor. Jag hade många bilder av filmer om pojkar på internatskolor i huvudet.
Punkt två
Den där grejen med att man alltid ska driva med att engelsmännen alltid dricker te är helt sann. Idag var min första dag som volontär på Mission Direct.
Jag var där förra veckan på intervju. Det första dom frågar mig när jag kommer dit är om jag vill ha en kopp te. Helt paff tackar jag ja. Jag gillar inte ens varma drycker. Så där fick jag sitta med min kop och surpla i ren förvåning medan jag blev intervjuad.
Idag när jag kom dit. Åter igen. det första jag hör är "Hello, would you like a cup of tea" Sen satt jag där med min kopp och sörplade igen.
Två timmar senare kommer människan med en kopp till!
Dom försöker få mig beroende.
Vad är det med engelsmännen och te? Det smakar ju inget ens. Men jag måste erkänna att det var skönt att dricka något varmt i det kalla vädret.
Punkt tre
Jag erfor något idag jag alldrig trodde jag skulle få vara med om.
I England har dom ofta smörgåsar och lite tilltugg till som lunch. Jag blev bjuden på det idag.
Ett av tilltuggen är Crisps. Vad vi Sverige kallar för chips. Säger man Chips i England betyder det pommes. Anyway, jag kände till att de brukade äta chips till lunch men hade inte testat det än så jag tog en liten påse, ungefär samma storlek som en liten påse cips hemma. Jag trodde att jag tog vanliga potaischips, Men jag tog "salt and vineger".
Vinäger! Vem i allsin dar(!!!!) kommer på idén att doppa chips i vinäger.Sura chips, kan ni tänka er.
Jag satt och grimaserade som om jag åt en citron. Folk började titta. Jag tar aldrig mer den smaken säger jag ju bara!!
Punkt fyra.
Jag har testat på kontorsarbete idag. Sinnet gillade det.
Ryggen misstycker. Ska jag sitta i samma ställning som jag satt idag för länge kommer jag utveckla puckelrygg. Jag får väl bosätta mig längst upp i Big Ben och börja prata med statyetterrna medan jag dresserar duvorna att dansa små grodora.
Vilka framtidutsikter.
Jag satt och kollade lite informatin om att jobba i England för någon vecka sedan och läste att de är väldigt noga med sina klädregler. Det är kostym som gäller för killar och kjol och kavaj för kvinnor. Det beror ju naturligtvis på företagets policy på området, men den generella regeln är kavaj.
I Sverige tycker man väl att det är lite väl formellt. Det är mest dom höga cheferna som har kavaj, inte har man det en vanlig dag på jobbet.
Men när jag gick till MD imorse för fösta gången så förstod hur det kommer sig att de kan stå ut med detta faktum att alltid vara halvstrypta av slips och tvångsjacka.
De har skoluniformer när de är små! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Eller i det här fallet grått.
När jag gick gatan fram så började gatan fyllas av unga tonåringar och små tioåringar i geåa byxor med pressveck och kavaj. Grå pullover och grön slipps. Det var som om en flock med förminskade chefer var på väg till en kongress.
Har man aldrig sett barn i skoluniform förrut är det en specell känsla. Jag gick och småskrattade hela vägen. Vilka små perfekta människor. Jag hade många bilder av filmer om pojkar på internatskolor i huvudet.
Punkt två
Den där grejen med att man alltid ska driva med att engelsmännen alltid dricker te är helt sann. Idag var min första dag som volontär på Mission Direct.
Jag var där förra veckan på intervju. Det första dom frågar mig när jag kommer dit är om jag vill ha en kopp te. Helt paff tackar jag ja. Jag gillar inte ens varma drycker. Så där fick jag sitta med min kop och surpla i ren förvåning medan jag blev intervjuad.
Idag när jag kom dit. Åter igen. det första jag hör är "Hello, would you like a cup of tea" Sen satt jag där med min kopp och sörplade igen.
Två timmar senare kommer människan med en kopp till!
Dom försöker få mig beroende.
Vad är det med engelsmännen och te? Det smakar ju inget ens. Men jag måste erkänna att det var skönt att dricka något varmt i det kalla vädret.
Punkt tre
Jag erfor något idag jag alldrig trodde jag skulle få vara med om.
I England har dom ofta smörgåsar och lite tilltugg till som lunch. Jag blev bjuden på det idag.
Ett av tilltuggen är Crisps. Vad vi Sverige kallar för chips. Säger man Chips i England betyder det pommes. Anyway, jag kände till att de brukade äta chips till lunch men hade inte testat det än så jag tog en liten påse, ungefär samma storlek som en liten påse cips hemma. Jag trodde att jag tog vanliga potaischips, Men jag tog "salt and vineger".
Vinäger! Vem i allsin dar(!!!!) kommer på idén att doppa chips i vinäger.Sura chips, kan ni tänka er.
Jag satt och grimaserade som om jag åt en citron. Folk började titta. Jag tar aldrig mer den smaken säger jag ju bara!!
Punkt fyra.
Jag har testat på kontorsarbete idag. Sinnet gillade det.
Ryggen misstycker. Ska jag sitta i samma ställning som jag satt idag för länge kommer jag utveckla puckelrygg. Jag får väl bosätta mig längst upp i Big Ben och börja prata med statyetterrna medan jag dresserar duvorna att dansa små grodora.
Vilka framtidutsikter.
Lyckliga jag
Jag har skrivit och skrivit utan många tecken på att någon har svarat. När jag loggade in på facebook, mailen och bloggen imorse kände jag mig lite övergiven. Brorsan åkte på resa några dagar och ingen hade svkrivit eller kommenterat eller någontong.
Jaha, övergiven. (Mina känslor är bra på att överdriva)
Men nu loggade jag in igen på kvällen och skulle kolla läget, se om jag fått någon respons.
Kommentarer på bloggen, vilket jag inte haft på dagar. Brev från familjen i mailen och härliga hälsningar från vännerna på Facebook.
"Vi har lyckats etablera kontakt med den främmande arten. Den verkar kunna komminucera Kapten."
(Fritt citat ur ungefär varje sciens fiction serie eller film som någon sin skapats)
E.T. phone home.
Jag känner mig lite som astronauter måste göra när de kommer ut från baksidan av månen och hör den första sprakande rösten i högtalarna.
I Made it thrue
Med reservatoner för rejäla felstavningar på engelskan. Och säkert en massa i svenska också. Men vem bryr sig.... Mer än ni då, men ni räknas inte.
Det är trots allt min sida :)
Jaha, övergiven. (Mina känslor är bra på att överdriva)
Men nu loggade jag in igen på kvällen och skulle kolla läget, se om jag fått någon respons.
Kommentarer på bloggen, vilket jag inte haft på dagar. Brev från familjen i mailen och härliga hälsningar från vännerna på Facebook.
"Vi har lyckats etablera kontakt med den främmande arten. Den verkar kunna komminucera Kapten."
(Fritt citat ur ungefär varje sciens fiction serie eller film som någon sin skapats)
E.T. phone home.
Jag känner mig lite som astronauter måste göra när de kommer ut från baksidan av månen och hör den första sprakande rösten i högtalarna.
I Made it thrue
Med reservatoner för rejäla felstavningar på engelskan. Och säkert en massa i svenska också. Men vem bryr sig.... Mer än ni då, men ni räknas inte.
Det är trots allt min sida :)
Spår av Sverige
Lycka är salmiak.
Vi har besök av en kille från Sverige och som present köpte han svenskt godis på flygplatsen. Nappar, söta jordgubbsgodisar och (!!!) saltlakrits.
Åh vad gott det är! Jag satt hela kvällen igår och njöt av varje liten bit jag fick. Salmiak är så otroligt gott när man inte ätit det på länge.
Broderns kollega kommer från Polen. När han smakade en bit kom den ut snabbare än den åkte in. Medan han grimaserade som en tok skrattade vi andra.
Om han reagerar så på salmiak, då undrar man hur kul det skulle vara att se hans reaktioner på sill. Jag såg det en gång. Jag glömmer det aldrig. En amerikansk tjej skulle smaka sill. Hon la den i munnen, skrek, spottade ut. Tog en bit papper och började torka sin tunga med det medan hon sprang till vasken och började tvätta sig i munnen. Alltmedan jag skrattade högt. Den stackarn drömde väl mardrömmar om små elakt skrattande fiskbitar senare.
Han som hade köpt godiset är inte svensk till en början, så han förstär hur det känns. Han berättade att första gången han träffade på salmiak blev han bjuden på zoo. Tänk dig sälv: att aldrig ha ätit salmiak och sen få en bit zoo i munnen. Som att suga på en kardborre med miljoner taggar. Mmm.... gott.
Vi har lite roliga idéer om vad som är gott i Sverige. Vi äter rå fisk, sill, eller ännu roligare, lutfisk. Eller ska jag säga surströmming. Sen har vi då salmak. Det är inte godis, det är en bombattack. Ostkaka, en ogräddad smet med klumpar i. Anledningen till att det är gott är att man dränker den i grädde och glass och olika sorters sylt. Spättekaka: maräng i olika färger smetat på en pinne.
Eller vad sägs om julmust? En dryck som dricks två gånger om året. Jag vet inte om jag skulle gilla julmust om jag fick smaka det för första gången idag. Jag vet en kille som kommer från Holland. Han tycker att julmust är vedervärdigt. Varje gång han ser det eller någon pratar om det reagerer han med ungefär"Usch, fy och blä!" Jag tror det är en vanesak att gilla must. Man gillar det på grund av att det är en känsla. Lukten av julmust är nog mer jukkänsla än snö på marken och lukten av gran i vardagsrummet tillsammans.
Vi blev helt lyckliga jag och min bror i förrgår. Vi var på IKEA och handlade och efteråt ville vi ha lite att äta. Så vi köpte korv med bröd på IKEA.
Brorsan vaktar grejerna så det blir jag och arbetskopisen som handlar maten. När vi står där i kön får jag se att de säljer Nygårda julmust i kassan. Jag blir så exalterad att jag nästan börjar hoppa. Julmust! Dom har julmust.
....nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen vara hem till påska...
Dom bakom oss i kön undrar vad jag är så uppåt om, så jag får förklara för dom vad det är för något. Precis innan hade jag hört dem säga att det måste finnas några barnarbetare någonstans som massproducerar alla senska köttbullar. Jag var väldigt nära att vända mig om och starkt påstå att vi inte har barnarbete iSverige. Nu stod vi där och disskuterade svenska jultraditioner. Sen frågar killen om IKEA kommer från Sverige. Jag blev helt paff. HALLÅ!!!! klart det gör, har du märkt att allt dom säljer i affären heter något på svenska. Men jag tänkte att han helt enkelt var lite seg och förklarade att ja, så var fallet. IKEA var väldigt svenskat. Därav den blåa och gula byggnaden. Brorsan sa senare att det bara var en pick-up line. Sant eller inte, jag säger som mormor: Älsk' han som vill. Vet man inte vad IKEA är är man inte värd energin.
(Hemskt vad långt det här blev.)
När brordern min sedan fick sin julmust blev han lika lycklig som jag. Han och jag pratade knappt om något annat resten av kvällen. Vi har redan planerat att åka tillbaka till IKEA innan jul och köpa mer julmust. Tydligen ska det också finnas en affär där i närheten som säljer svensk mat. Så vi kan få tag på både sill och Kalles kaviar (ännu en lustig maträtt från Sverige).
Ja, förresten, IKEA. Det var första gången jag var på IKEA utomlands. Det var kul att gå där och titta på allt det där man kände igen fast lite lagom anpassat. Som att t.ex. alla lampor istället har engelska kontakter. Men det roligaste var helt klart att de har behållit de svenska namnen på varorna. Där stod engelsmännen och försökte uttala Hedfors och Höganäs. Man känner sig väldigt stolt när man kan stoltsera med att uttala allt på rätt sätt. Jag och brorsan försökte lära jobbarkompisen att säga Höganäs utan engelskt uttal. Hoganäaz.
Värt ärende till IKEA var att köpa en säng till mig. Jag har såvit på en maddrass på golvet fram till nu. Men nu har jag fått en riktig säng, en riktig madrass och till och med ett sängbord. Jag känner mig som en prinsessa varje gång jag går in på mitt rum nu.
Det enda jag saknar nu är en adventsljusstake i fönstret, (och några gardiner till den) sen är den svenska lyckan gjord.
Vi har besök av en kille från Sverige och som present köpte han svenskt godis på flygplatsen. Nappar, söta jordgubbsgodisar och (!!!) saltlakrits.
Åh vad gott det är! Jag satt hela kvällen igår och njöt av varje liten bit jag fick. Salmiak är så otroligt gott när man inte ätit det på länge.
Broderns kollega kommer från Polen. När han smakade en bit kom den ut snabbare än den åkte in. Medan han grimaserade som en tok skrattade vi andra.
Om han reagerar så på salmiak, då undrar man hur kul det skulle vara att se hans reaktioner på sill. Jag såg det en gång. Jag glömmer det aldrig. En amerikansk tjej skulle smaka sill. Hon la den i munnen, skrek, spottade ut. Tog en bit papper och började torka sin tunga med det medan hon sprang till vasken och började tvätta sig i munnen. Alltmedan jag skrattade högt. Den stackarn drömde väl mardrömmar om små elakt skrattande fiskbitar senare.
Han som hade köpt godiset är inte svensk till en början, så han förstär hur det känns. Han berättade att första gången han träffade på salmiak blev han bjuden på zoo. Tänk dig sälv: att aldrig ha ätit salmiak och sen få en bit zoo i munnen. Som att suga på en kardborre med miljoner taggar. Mmm.... gott.
Vi har lite roliga idéer om vad som är gott i Sverige. Vi äter rå fisk, sill, eller ännu roligare, lutfisk. Eller ska jag säga surströmming. Sen har vi då salmak. Det är inte godis, det är en bombattack. Ostkaka, en ogräddad smet med klumpar i. Anledningen till att det är gott är att man dränker den i grädde och glass och olika sorters sylt. Spättekaka: maräng i olika färger smetat på en pinne.
Eller vad sägs om julmust? En dryck som dricks två gånger om året. Jag vet inte om jag skulle gilla julmust om jag fick smaka det för första gången idag. Jag vet en kille som kommer från Holland. Han tycker att julmust är vedervärdigt. Varje gång han ser det eller någon pratar om det reagerer han med ungefär"Usch, fy och blä!" Jag tror det är en vanesak att gilla must. Man gillar det på grund av att det är en känsla. Lukten av julmust är nog mer jukkänsla än snö på marken och lukten av gran i vardagsrummet tillsammans.
Vi blev helt lyckliga jag och min bror i förrgår. Vi var på IKEA och handlade och efteråt ville vi ha lite att äta. Så vi köpte korv med bröd på IKEA.
Brorsan vaktar grejerna så det blir jag och arbetskopisen som handlar maten. När vi står där i kön får jag se att de säljer Nygårda julmust i kassan. Jag blir så exalterad att jag nästan börjar hoppa. Julmust! Dom har julmust.
....nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen vara hem till påska...
Dom bakom oss i kön undrar vad jag är så uppåt om, så jag får förklara för dom vad det är för något. Precis innan hade jag hört dem säga att det måste finnas några barnarbetare någonstans som massproducerar alla senska köttbullar. Jag var väldigt nära att vända mig om och starkt påstå att vi inte har barnarbete iSverige. Nu stod vi där och disskuterade svenska jultraditioner. Sen frågar killen om IKEA kommer från Sverige. Jag blev helt paff. HALLÅ!!!! klart det gör, har du märkt att allt dom säljer i affären heter något på svenska. Men jag tänkte att han helt enkelt var lite seg och förklarade att ja, så var fallet. IKEA var väldigt svenskat. Därav den blåa och gula byggnaden. Brorsan sa senare att det bara var en pick-up line. Sant eller inte, jag säger som mormor: Älsk' han som vill. Vet man inte vad IKEA är är man inte värd energin.
(Hemskt vad långt det här blev.)
När brordern min sedan fick sin julmust blev han lika lycklig som jag. Han och jag pratade knappt om något annat resten av kvällen. Vi har redan planerat att åka tillbaka till IKEA innan jul och köpa mer julmust. Tydligen ska det också finnas en affär där i närheten som säljer svensk mat. Så vi kan få tag på både sill och Kalles kaviar (ännu en lustig maträtt från Sverige).
Ja, förresten, IKEA. Det var första gången jag var på IKEA utomlands. Det var kul att gå där och titta på allt det där man kände igen fast lite lagom anpassat. Som att t.ex. alla lampor istället har engelska kontakter. Men det roligaste var helt klart att de har behållit de svenska namnen på varorna. Där stod engelsmännen och försökte uttala Hedfors och Höganäs. Man känner sig väldigt stolt när man kan stoltsera med att uttala allt på rätt sätt. Jag och brorsan försökte lära jobbarkompisen att säga Höganäs utan engelskt uttal. Hoganäaz.
Värt ärende till IKEA var att köpa en säng till mig. Jag har såvit på en maddrass på golvet fram till nu. Men nu har jag fått en riktig säng, en riktig madrass och till och med ett sängbord. Jag känner mig som en prinsessa varje gång jag går in på mitt rum nu.
Det enda jag saknar nu är en adventsljusstake i fönstret, (och några gardiner till den) sen är den svenska lyckan gjord.
Fältstudie
Att gå från att bo med bara tjejer i ett hus till att bo med sin bror i en lägenhet, det är en viss omställning. Jag känner mig som en, glömt ordet, sombosättersig med en främmande stam eller liknande för att studera deras kultur.
Jag får plötsligt löra mig att uppskatta krigsdokumentärer som jag aldrig har brytt mig om förr. Jag har varit dödstrött på allt detta tjat om historia från andra världkriget. Jag menar, varje gång du slår på TVn så kan du alltid hitta en krigsdokumentär. Det blir en aning tjatitgt. Tycker jag.
Men inte min bror. Han har tradition att titta på krigsdokumentärer varje sönadag. Så där satt ag imorse och fann mig själv grundligt upplyst om finska vinterkriget.
Men jag måste säga, det var´faktiskt intressant. (Jag kanske börjar lida av Stockholmssyndromet :D)
Mer då? Jo, vi hade en gäst här ikväll från Sverige, en av brorsans kompisar. Och naturligtvis brorsans jobbarkompis. å där satt tre män i ungefär samma ålder. Och jag.
Jag kan ju säga. Det var inte många meningar jag fick in i konversationen. för mestadels visste jag inte direkt mycket om vad de pratade om. Det var trasig bildel hit, bilmodel dit. Varje mening hade nägot med tekik att göra. En del om jobb också.
En annan sak är att när vi ska handla mat har han en förkärlek till redan halvlagad mat. "värm 15 minuter i ugnen och koka litemakaroner till, och Tada! Middag. Jag tål inte sånt. JAg vill veta vad jag äter. Och hur mycket konserveringsmedel finns det i sån mat? När jag påpekade det svarade han: Då ligger kroppen läge i graven. Då får man ut något av pengarna man lägger på gravpats.
Tyskt.
Mer? Det finns mer men allt ska inte finnas på internet.
Jag får plötsligt löra mig att uppskatta krigsdokumentärer som jag aldrig har brytt mig om förr. Jag har varit dödstrött på allt detta tjat om historia från andra världkriget. Jag menar, varje gång du slår på TVn så kan du alltid hitta en krigsdokumentär. Det blir en aning tjatitgt. Tycker jag.
Men inte min bror. Han har tradition att titta på krigsdokumentärer varje sönadag. Så där satt ag imorse och fann mig själv grundligt upplyst om finska vinterkriget.
Men jag måste säga, det var´faktiskt intressant. (Jag kanske börjar lida av Stockholmssyndromet :D)
Mer då? Jo, vi hade en gäst här ikväll från Sverige, en av brorsans kompisar. Och naturligtvis brorsans jobbarkompis. å där satt tre män i ungefär samma ålder. Och jag.
Jag kan ju säga. Det var inte många meningar jag fick in i konversationen. för mestadels visste jag inte direkt mycket om vad de pratade om. Det var trasig bildel hit, bilmodel dit. Varje mening hade nägot med tekik att göra. En del om jobb också.
En annan sak är att när vi ska handla mat har han en förkärlek till redan halvlagad mat. "värm 15 minuter i ugnen och koka litemakaroner till, och Tada! Middag. Jag tål inte sånt. JAg vill veta vad jag äter. Och hur mycket konserveringsmedel finns det i sån mat? När jag påpekade det svarade han: Då ligger kroppen läge i graven. Då får man ut något av pengarna man lägger på gravpats.
Tyskt.
Mer? Det finns mer men allt ska inte finnas på internet.
Teknikens under
Det är fredag kväll. Min kära bror och hans närmaste arbetskompis, som även är hans närmaste vän här nere, har äntligen en ledig kväll efter en väldigt lång vecka av hårt arbete. De kom hem efter tre. Vi åt middag och sen skulle det bli en trevllig kväll tillsammans. Ja, den blev trevlig. Och vi har varit i samma rum. Men vi håller alla på med varsin dator.
De höll på i timmar att installera saker på sina nya telefoner. Jag kollade TV. Och hann börja läsa en ny bok. Och surfa lite på internet.
Alltså, bilden av denna kväll är: Brodern längst bort i soffan. En laptop framför honom på bordet och hans högteknologiska telefon i handen. I andra änden av soffan: vännen med en laptop på bordet framför sig och en telefon i handen. En massa kablar som löper mellan alla olika enheterna. (Alltså mellan de tekniska enheterna, inte mellan människorna.)
Jag i en fåtölj. En TV kontroll i handen, ett tangentbord i knäet och en datamus på armstöet.
Och detta är dagens samhälle. Ett tag pratade jag och brodern nästan över internet. Fast vi sitter två meter från varandra, om ens det.
I framtiden tror jag kommer vi har större ögon anstända av ljuset från skärmar, groteska fingrar och otränade stämband. Allt sker via nätet.
När vi ändå talat om teknik: låset vårat gick sönder idag. Jippi. Det går att låsa, men inte alltid att låsa upp. Så nu kan man inte lämna lägenheten. Jag har en liten känsla av att jag blir den som har främsta vakten tills problemet är löst. Så jag får väl stå på balkongen och leka prinsessa i torn om jag inte hittar på ngt annat. Som att kommuniceradet med hjälp av mina groteska internetfingrar på det tekninska undret internet. Eller titta på de mängder av filmer som visas varje dag på TVn i lägenheten.
När pappa var här hittade han en favoritkanal. Movies4men. Typ bara westerns och kriminalare. Det finns gott om den sortens kanaler med gamla klasssiker. Idag t.ex. hittade jag filmen Biggles. Den gamla flygarhjälten. Jag visste inte ens att han fanns på film! Hur kul som helst. Men jag kollade inte för de två djupt tekniskt begravda männen i rummet vaknande plötsligt ur sin dvala och undrade vad i allsin dar jag tittade på. Så det blev lite animerat istället.
Mer då? Jag har önskat mig en bärbar dator länge nu, men det har aldrig varit läge att köpa ngn. Men här om dagen sa brodern min att han hade sett ut en dator till mig. Precis vad jag skulle behöva tydligen. och till ett riktigt bra pris. Jag var och letade efter den tre gånger tror jag innan jag äntligen hittade den idag.
Den ser ut som en barndator min kompis hade när vi var små. Liten som en bok. Man kan typ stoppa den i fickan och gå. Och det ska kallas en dator. Man får leta efter skärmen med förstoringsglas.
Men han säger att den är lika stark som hans som han köpte för flera år sedan och betalade väldigt mycket pengar för. Och hur smidig som helt. så jag velar lite fram och tillbaka.
Minns ni förr i tiden när mobilerna precis började bli mindre än kontinenter och man faktiskt kunde stoppa dem i fickan. Precis då kom dom på att, hej, vi kan utveckla den här grejen till att vara mer än bara en telefon, men då måste skärmen
vara större! Så telefonerna började bli större igen. Lite så känns det med den här grejen med datorer. De slimmar ner dom till att bli jättesmå. När vi äntligen börjat bli vana vid att sitta på internet med förstoringsglasögon till vardags, kommer de komma på en anledning och ett sätt att göra de stora men ändå små i alla fall.
Tekniken är en sinuskurva. Den går ner, ner, ner, slår i botten. Ooch stiger sen lika fort uppåt.
Brodern ska säga ngt litet nu. Här kommer det:
Kanalaxel
Han får själv ansvara för sina åsikter. De behöver inte motsvara mina. Jag vet inte ens vad en kanalaxel är. Jag gissar på en teknisk del av en bil eller så. Men hej, det får ni fråga honom om.
De höll på i timmar att installera saker på sina nya telefoner. Jag kollade TV. Och hann börja läsa en ny bok. Och surfa lite på internet.
Alltså, bilden av denna kväll är: Brodern längst bort i soffan. En laptop framför honom på bordet och hans högteknologiska telefon i handen. I andra änden av soffan: vännen med en laptop på bordet framför sig och en telefon i handen. En massa kablar som löper mellan alla olika enheterna. (Alltså mellan de tekniska enheterna, inte mellan människorna.)
Jag i en fåtölj. En TV kontroll i handen, ett tangentbord i knäet och en datamus på armstöet.
Och detta är dagens samhälle. Ett tag pratade jag och brodern nästan över internet. Fast vi sitter två meter från varandra, om ens det.
I framtiden tror jag kommer vi har större ögon anstända av ljuset från skärmar, groteska fingrar och otränade stämband. Allt sker via nätet.
När vi ändå talat om teknik: låset vårat gick sönder idag. Jippi. Det går att låsa, men inte alltid att låsa upp. Så nu kan man inte lämna lägenheten. Jag har en liten känsla av att jag blir den som har främsta vakten tills problemet är löst. Så jag får väl stå på balkongen och leka prinsessa i torn om jag inte hittar på ngt annat. Som att kommuniceradet med hjälp av mina groteska internetfingrar på det tekninska undret internet. Eller titta på de mängder av filmer som visas varje dag på TVn i lägenheten.
När pappa var här hittade han en favoritkanal. Movies4men. Typ bara westerns och kriminalare. Det finns gott om den sortens kanaler med gamla klasssiker. Idag t.ex. hittade jag filmen Biggles. Den gamla flygarhjälten. Jag visste inte ens att han fanns på film! Hur kul som helst. Men jag kollade inte för de två djupt tekniskt begravda männen i rummet vaknande plötsligt ur sin dvala och undrade vad i allsin dar jag tittade på. Så det blev lite animerat istället.
Mer då? Jag har önskat mig en bärbar dator länge nu, men det har aldrig varit läge att köpa ngn. Men här om dagen sa brodern min att han hade sett ut en dator till mig. Precis vad jag skulle behöva tydligen. och till ett riktigt bra pris. Jag var och letade efter den tre gånger tror jag innan jag äntligen hittade den idag.
Den ser ut som en barndator min kompis hade när vi var små. Liten som en bok. Man kan typ stoppa den i fickan och gå. Och det ska kallas en dator. Man får leta efter skärmen med förstoringsglas.
Men han säger att den är lika stark som hans som han köpte för flera år sedan och betalade väldigt mycket pengar för. Och hur smidig som helt. så jag velar lite fram och tillbaka.
Minns ni förr i tiden när mobilerna precis började bli mindre än kontinenter och man faktiskt kunde stoppa dem i fickan. Precis då kom dom på att, hej, vi kan utveckla den här grejen till att vara mer än bara en telefon, men då måste skärmen
vara större! Så telefonerna började bli större igen. Lite så känns det med den här grejen med datorer. De slimmar ner dom till att bli jättesmå. När vi äntligen börjat bli vana vid att sitta på internet med förstoringsglasögon till vardags, kommer de komma på en anledning och ett sätt att göra de stora men ändå små i alla fall.
Tekniken är en sinuskurva. Den går ner, ner, ner, slår i botten. Ooch stiger sen lika fort uppåt.
Brodern ska säga ngt litet nu. Här kommer det:
Kanalaxel
Han får själv ansvara för sina åsikter. De behöver inte motsvara mina. Jag vet inte ens vad en kanalaxel är. Jag gissar på en teknisk del av en bil eller så. Men hej, det får ni fråga honom om.
Engelskt väder
Varje gång jag åker utomlands tänker jag att allt man hört om landet och alla fördomar man har om det, måste man försöka se bort ifrån. Jag vill alltid försöka se landet som det är, människornas kultur som den är. Inte som världen säger att den är.
Tyvär så är det så, att de där fördomarna oftast är totalt sanna. Jag tänkte t.ex. att Bulgarien måste vara ett typiskt öststatland, smutsigt, grått, stelt, fattigt med lite lagom putsad yta att visa för västvärlden. Men när vi skulle åka sa jag till mig själv: du har aldrig varit i en öststat. Vad vet du om dem. Ha ett öppet sinne.
När vi kom dit visade sig landet vara precis som mina fördomar hade sagt.
Ta då sen det engelska vädret. Det sägs att det regnar jämt i England. Okej tänkte jag, det kanske regnar ofta, men knappast jämt. Jag hade fel. Sen jag kom hit har det hittills varit grått varje dag, lite blå himmel ngn timme mitt på dagen, hemskt kall vind och det regnar varje dag. Kanske inte spöregn men luften är konstant fuktig. Människorna själva säger att det är sånt här väder jämt. De säger att de inte har årstider, de har natt och dag. Alltså likadant väder året runt. Kul.
Brodern min säger att han har lärt sig en sak på det här engelska vädret: att aldrig köpa en jacka utan huva.
Själv letar jag hela tiden efter ett bra paraply att ha i väskan.
I filmatiseringen av Jane Austens Övertalning från 1997 säger en av karaktärerna "I am allready armed for Bath" (Övers. jag är redan rustad för Bath) och håller upp ett nyinköpt paraply. Det är lite så det känns. Man måste rusta sig för det här landets väder. Det är inte en slump att bilden av den engelska gentlemannen från början av nittonhundratalet alltid har lång rock, en portfölj i den ena handen och ett paraply i den andra.
Sensmoralen i detta: Tyvärr är fördomar ofta sanna.
Tyvär så är det så, att de där fördomarna oftast är totalt sanna. Jag tänkte t.ex. att Bulgarien måste vara ett typiskt öststatland, smutsigt, grått, stelt, fattigt med lite lagom putsad yta att visa för västvärlden. Men när vi skulle åka sa jag till mig själv: du har aldrig varit i en öststat. Vad vet du om dem. Ha ett öppet sinne.
När vi kom dit visade sig landet vara precis som mina fördomar hade sagt.
Ta då sen det engelska vädret. Det sägs att det regnar jämt i England. Okej tänkte jag, det kanske regnar ofta, men knappast jämt. Jag hade fel. Sen jag kom hit har det hittills varit grått varje dag, lite blå himmel ngn timme mitt på dagen, hemskt kall vind och det regnar varje dag. Kanske inte spöregn men luften är konstant fuktig. Människorna själva säger att det är sånt här väder jämt. De säger att de inte har årstider, de har natt och dag. Alltså likadant väder året runt. Kul.
Brodern min säger att han har lärt sig en sak på det här engelska vädret: att aldrig köpa en jacka utan huva.
Själv letar jag hela tiden efter ett bra paraply att ha i väskan.
I filmatiseringen av Jane Austens Övertalning från 1997 säger en av karaktärerna "I am allready armed for Bath" (Övers. jag är redan rustad för Bath) och håller upp ett nyinköpt paraply. Det är lite så det känns. Man måste rusta sig för det här landets väder. Det är inte en slump att bilden av den engelska gentlemannen från början av nittonhundratalet alltid har lång rock, en portfölj i den ena handen och ett paraply i den andra.
Sensmoralen i detta: Tyvärr är fördomar ofta sanna.
