Dags att bryta upp
Jag vet inte om jag har berattat det, men om tva veckor idag (onsdag) flyger jag hem till Du Gamla Du Fria igen for sommaren. Ska jobba och tjana lite pengar. Prata svenska hela tiden.
Jag kommer nog sakna engelskan faktiskt. Det ar en valdig fordel att vara den enda i rummet (forutom brorsan nar han ar narvarande da) som kan svenska. Nar man ar arg pa skrivaren som inte fungerar, eller ar irriterad pa ungen i affaren som utan uppehall skriker som en fiskmas, da kan man mummla en kommentar pa svenska och ingen behover forsta vad man sager.
Jag minns nar jag var hemma och halsade pa hur underligt det var att ga in i en affar och inte kunna saga vad man ville, for alla forstod en. Det kandes helt fel att prata svenska med kassorskan. Jag var nastan pa vag att svara henne pa engelska.
Men det ska bli skont att komma hem. Att jobba lite med manniskor och inte bara en massa papper. Och fa hugga tanderna i forsamlingens aktiviteter. Och sa blir det nog en del brollopsplanerande ocksa.
Jag kommer sakna:
- min vanner
- parken som jag alltid gar till
- den engelska naturen med sina backar, falt, buskar och enorma lovtrad.
- det milda klimatet
- manniskornas vanlighet och artighet. Ingen fragar hur man mar och erkanner ens narvarande sa mycket som en engelsman.
- den engelska arkitekturen
- London
- bristen pa mygg
Jag kommer inte sakna:
- att det ofta ar smutsigt och husen ar gamla, bruna och trakiga
- den engelska dimman
- att folk ar en aning stela
- att det ar ett heltidsjobb bara att halla kontakten med Sverige, familj och vanner
- trafiken som standigt susar utanfor fonstret
Jag kommer nog sakna engelskan faktiskt. Det ar en valdig fordel att vara den enda i rummet (forutom brorsan nar han ar narvarande da) som kan svenska. Nar man ar arg pa skrivaren som inte fungerar, eller ar irriterad pa ungen i affaren som utan uppehall skriker som en fiskmas, da kan man mummla en kommentar pa svenska och ingen behover forsta vad man sager.
Jag minns nar jag var hemma och halsade pa hur underligt det var att ga in i en affar och inte kunna saga vad man ville, for alla forstod en. Det kandes helt fel att prata svenska med kassorskan. Jag var nastan pa vag att svara henne pa engelska.
Men det ska bli skont att komma hem. Att jobba lite med manniskor och inte bara en massa papper. Och fa hugga tanderna i forsamlingens aktiviteter. Och sa blir det nog en del brollopsplanerande ocksa.
Jag kommer sakna:
- min vanner
- parken som jag alltid gar till
- den engelska naturen med sina backar, falt, buskar och enorma lovtrad.
- det milda klimatet
- manniskornas vanlighet och artighet. Ingen fragar hur man mar och erkanner ens narvarande sa mycket som en engelsman.
- den engelska arkitekturen
- London
- bristen pa mygg
Jag kommer inte sakna:
- att det ofta ar smutsigt och husen ar gamla, bruna och trakiga
- den engelska dimman
- att folk ar en aning stela
- att det ar ett heltidsjobb bara att halla kontakten med Sverige, familj och vanner
- trafiken som standigt susar utanfor fonstret
Kommentarer
Trackback
