Fixat!
Låset är fixat. Faran är över
Full English
Jag tänkte vara traditionel idag och gå och proppa igen mina blodådror med en Full English Breakfast till frukost. Som ni ser på bilden neranför är det en lång väg från mjöl och flingor och ett glas juice.
Och ja, man äter strips till ALLT i England, till och med till frukosten.
Kommer ni till begravningen?
Och ja, man äter strips till ALLT i England, till och med till frukosten.
Kommer ni till begravningen?
Låset i dörren snurrar runt runt runt....
Låset i våran dörr är trasigt. När man kommer utifrån och ska låsa upp, då kopplar inte låset på någt sätt och nyckeln bara snurrar runt. Så man står där några gånger per dag med panik i halsen och tänker, Nu är jag utelåst. Men just då kopplar det inne i låset och så går dörren upp.
Detta har medfört lite extra plikter för mig. Mitt rum ligger precis vid dörren, så jag hör när mina rumskompisar står utanför dörren och skramlar med nycklar och bankar på låset och jag kan höra hur paniken bildas i deras halsar. Så jag roch öppnar dörren åt folk hela tiden. Jag är en sån där dörröppnare de har på Harrods. Fattas bara den gröna dräkten.
Här om natten var den indiske killen som bor under taket ute och slog runt mitt i natten, (valvaka, den killen är bara så WILD!) så mitt i natten, typ vid 3-4 på morgonen skramlade det utanför dörren. Då kom han hem, men inte in. Så det var bara att svepa täcket om sig och öppna dörren åt honom med håret spretndes åt alla håll samtidiigt.
Så nu jobbar man 24-7. Jag hoppas innerligt att det blir en kortvarig karriär.
Slutet på året
Jag sitter här vid datorn och försöker läsa alla sorts mail jag har fått från lärare och administration på universitetet och all planering som ligger framför mig. Jag behöver bara titta på min inbox i min mail och tänka på alla uppgifter som behöver göras nu för att må dåligt. Tycker inte om sånna här tider. Nästa vecka, In-class Essay, veckan efter det stort prov i grammatik. Veckan efter det ännu ett stort prov i Speech, Style and Genre. Samma vecka ska jag lämna in en rapport på en undersökning vi har gjort i ett grupparbete som inte har fungerat. Någonstans mitt i allt detta ska det göras en muntlig redovisning som ingen vet när den är.
Samtidigt som jag ska försöka ansöka om GAP Year inför nästa år.
Kul.
Vi hade Theo idag, min favoritlärare. Jag gillar Ed också, men Theo har en förmåga att få en att tänka själv och diskutera och ifrågasätta. Man kan nästan känna hur hjärncellerna bildas. Min andra lärare Ed är lite mer gammeldags på det sättet att vi ska lära oss fakta genom innötning. Men han har den härligaste humorn.
Idag sa en av mina klasskompisar att alla svenskar hon har mött är väldigt självsäkra. Vi pratade om de muntliga redovisningarna som vi ska ha här framöver. Hon kommer från Polen. Hon berättade att redovisningen hon ska ha imorgon kommer bli hennes livs första. De har inte muntliga redovisningar i skolan i Polen. Jag blev väldigt förvånad och berättade att vi i Sverige måste stå där framme med muntliga redovisningar flera gånger i terminen. Då sa hon att det kanske är därför svenskar är så självsäkra, för alla svenskar hon hade mött hade varit väldigt självsäkra.
Roligt att se svenskarna genom en annan nationalitets ögon. Vi är visst inte bara asociala, blyga och kalla som vi säger om oss själva hela tiden.
Samtidigt som jag ska försöka ansöka om GAP Year inför nästa år.
Kul.
Vi hade Theo idag, min favoritlärare. Jag gillar Ed också, men Theo har en förmåga att få en att tänka själv och diskutera och ifrågasätta. Man kan nästan känna hur hjärncellerna bildas. Min andra lärare Ed är lite mer gammeldags på det sättet att vi ska lära oss fakta genom innötning. Men han har den härligaste humorn.
Idag sa en av mina klasskompisar att alla svenskar hon har mött är väldigt självsäkra. Vi pratade om de muntliga redovisningarna som vi ska ha här framöver. Hon kommer från Polen. Hon berättade att redovisningen hon ska ha imorgon kommer bli hennes livs första. De har inte muntliga redovisningar i skolan i Polen. Jag blev väldigt förvånad och berättade att vi i Sverige måste stå där framme med muntliga redovisningar flera gånger i terminen. Då sa hon att det kanske är därför svenskar är så självsäkra, för alla svenskar hon hade mött hade varit väldigt självsäkra.
Roligt att se svenskarna genom en annan nationalitets ögon. Vi är visst inte bara asociala, blyga och kalla som vi säger om oss själva hela tiden.
Paul Washer
Sitter och lyssnar på Paul Washer - Tio Anklagelser mot den Moderna Kyrkan.
Lyssna!!! Väldigt viktigt!!!
http://www.vimeo.com/7463906
Luton blommar
Luton står i full blom. Alla träd blommar. Englands natur är vacker.
(Husen är inte lika vackra, men allt det gröna gör husen mer acceptabla.)
(Husen är inte lika vackra, men allt det gröna gör husen mer acceptabla.)
Hej allihop!
Hej alla glad människor.
Jag kan ju i alla fall säga att det är skönt att vara tillbaka på mitt eget rum, och minst lika skönt att vara tillbaka vid min egen dator. Den är enklare att använda för den är inställ på mig, den vet vilka webbplatser jag gillar osv. Och så har jag saknat min musikmeny.
Medan jag var hemma hade jag födelsedag och min present i år, från mina föräldrar och hälften av syskonskaran var en gitarr. Jag älskar min gitarr!
Det följde med ett gitarrfodral. Så nu går jag runt i världen med en gitarr som gör reklam för Smålands Musikvaruhus i Nässjö. Jag tvivlar på att särskilt många i Luton kommer gripas av lusten att handla gitarr i Nässjö. Men det är ju roligt att de tänker stort. ;)
En tyst minut
Advokaten är död.
Den stora gula fisken i mitt akvarium. Den stora arga som alltid stod still i samma hörn och stenglodde på mig. Advokaten, som alltid jagade och var elak mot de andra fiskarna.
Jag hittade honom flytandes på sidan idag. Inte vet jag vad som har hänt. Jag är borta i tre veckor och kommer hem och hittar min favoritfisk död!
Vem ska nu glo argt på mig när jag sitter vid datorn?
Han förtjänar en tyst minut. Han kommer bli saknad.
Den stora gula fisken i mitt akvarium. Den stora arga som alltid stod still i samma hörn och stenglodde på mig. Advokaten, som alltid jagade och var elak mot de andra fiskarna.
Jag hittade honom flytandes på sidan idag. Inte vet jag vad som har hänt. Jag är borta i tre veckor och kommer hem och hittar min favoritfisk död!
Vem ska nu glo argt på mig när jag sitter vid datorn?
Han förtjänar en tyst minut. Han kommer bli saknad.
Varför just när JAG ska resa?
Inte vet då jag hur jag lyckas, men nu sitter jag här IGEN!
Återigen sitter jag hemma och följer nyheterna för att försöka luska ut: Kommer mitt flyg gå eller blir det inställt.
Den här gången är det ett vulkanutbrott i Island som sänder aska i min väg.
Alltid är det nått.
Sist jag skulle hem från Småland var det snöstorm i England så det var på håret att vi fick lyfta. Samma sak strax innan det. Och sen har det varit tre-fyra trasiga flygplan som har varit trasiga. Alltid är det nått.
Men en vulkan? Hur stor är chansen?
Återigen sitter jag hemma och följer nyheterna för att försöka luska ut: Kommer mitt flyg gå eller blir det inställt.
Den här gången är det ett vulkanutbrott i Island som sänder aska i min väg.
Alltid är det nått.
Sist jag skulle hem från Småland var det snöstorm i England så det var på håret att vi fick lyfta. Samma sak strax innan det. Och sen har det varit tre-fyra trasiga flygplan som har varit trasiga. Alltid är det nått.
Men en vulkan? Hur stor är chansen?
The Highlands
Igar anlande jag och min van till Edinburgh.
Idag, lordag, gjorde vi en dagstur med buss upp till hoglanderna. I hoglanderna finns det: Berg, far och tragiska familjehistorier.
Nej, men en snabb sammanfattning av dagen manus pa var guidade tur
- Till hoger, ett berg.
- Neranfor berget: en slottsruin. Dar bodde den och den klanen. De dog i en klanstrid.
- Till vanster en sjo, eller Loch som det heter har.
- Pa andra sidan sjon, ett slott. Dar utspelades det har viktiga slaget mellan den och den klanen.
- pa hoger sida, ett berg.
- Bakom berget, ett slott som finns, med i en film som handlar om tva skotska klaner som mordar varandra.
- Till vanster Ett berg.
- Framfor berget, en skock far.
- Ett berg
- Ett slott
- Nagon dog
- En massa far
- Nagra hariga kor
- Far
- Ett slott
- Berg
- Nagon dog
- En loch
- Berg
- Berg
- Berg
- Berg
- Far
- Oh, titta till vanster, dar tillverkas det wisky!!!!!
Det var en otroligt intressants dag. Men, historien upprepar sig i sanning.
GLAD PÅSK!
Imorgon bär det av till Edinburgh. Så jag kommer inte vara anträffbar på några dagar. Jag kommer vara Off The Air som det så vackert heter i mediatermer. Så, Peace Out.
Och GLAD PÅSK alla mina fina vänner!
Och GLAD PÅSK alla mina fina vänner!
Partygirl
Alla som känner mig vet att jag inte precis är tjejen som springer på nattklubbar och partyn. Jag dricker inte och det mest galna jag gör är att då och då stanna uppe sent på kvällen för att titta på film. Propra kristna tjejen.
Men jag har fått inse en sak den sista veckan. Vill jag umgås med mina klasskompisar utanför skolan, och det vill jag verkligen, kommer det mest bli att gå ut och festa.
Det började med att en klasskompis och jag var och tittade på bio i söndagskväll. Vi hade kul. Vi träffade en annan klasskompis som jobbar på restaurangen vi åt på. Vi planerade att träffas på måndagen. Så på måndan blev det bio igen och efteråt, ville de göra något mer. Vi gick in på The White House, en pub nära bion. Det var definitivt första gången jag behövde visa upp mitt ID för att komma in någonstans. Ny erfarenhet.
Ja, sen beställde vi lite dricka (cola för mig) och satt bara och pratade till midnatt. En supertrevlig kväll.
Så ikväll fick jag ett nytt sms. Ville jag hänga med ut?
Förstå en sak. Jag har varit på två fester i hela mitt liv där det ens serveras alkohol. Inte så att jag är besvärad av att var nära alkohol och känner mig frestad eller så. Jag är bara ovan och inte riktigt säker på hur man beter sig på pubar och klubbar. Och jag är faktiskt lite osäker på om jag vill lära mig.
Men jag tackade ja. Jag ville verkligen få träffa de här tjejerna innan jag åker till Skottland i övermorgon och jag måste erkänna, jag var nyfiken på hur det skulle kännas.
Så när mina huskompisar var på väg i säng, då stod jag och sminkade mig.
Det blev aldrig någon klubb. Vi träffades och gick till puben först. Satt där och drack (återigen: cola) och pratade till midnatt tills puben stängde och de bestämde sig för att gå till en dansklubb. Då sa jag godnatt. Inte för att jag inte ville gå, utan för att jag har en fullpackad dag imorgon och två veckor på resande fot som börjar i övermorgon, så jag ville inte komma hem helt slutkörd klockan fyra på morgonen, och det kändes som en bra tidpunkt att säga godnatt.
Men det kändes ändå roligt när de verkligen bad mig att stanna.
Jag får väl våga mig in på klubben nästa gång. Vi tar ett steg i taget.
Mitt dilemma är som lyder: Rätt eller fel.
Fel-sidan: Jag har sen jag var liten blivit lärd att det farliga med att festa är vad det kan leda in på. Det verkar så oskydigt i början, men varje litet steg åt en ny riktning leder dig in på nya vägar. Och jag är lite rädd för hur långt det kan gå. Jag är inte orolig att jag ska börja knarka och dricka och allt det där, men jag är orolig för hur mycket jag kommer börja acceptera oc anse som okej av det jag alltid har ansett som fel.
Rätt-sidan: Hur når man människor om man inte umgås med dem? Och ibland får man sträcka sig ut till deras kultur, inte förvänta sig av dem att de ska förvandlas in i min kultur på en eftermiddag innan jag ens kan prata med dem. Och återigen, jag vill gärna ha erfarenheten. Om jag inte upplever det här själv kommer jag alltid ha en massa fördomar mot partande som kommer bygga en gigantisk mur mellan mig och den som sitter mitt i det.
Min största fråga är: Hur långt är långt nog?
Vad skulle ni göra?
Men jag har fått inse en sak den sista veckan. Vill jag umgås med mina klasskompisar utanför skolan, och det vill jag verkligen, kommer det mest bli att gå ut och festa.
Det började med att en klasskompis och jag var och tittade på bio i söndagskväll. Vi hade kul. Vi träffade en annan klasskompis som jobbar på restaurangen vi åt på. Vi planerade att träffas på måndagen. Så på måndan blev det bio igen och efteråt, ville de göra något mer. Vi gick in på The White House, en pub nära bion. Det var definitivt första gången jag behövde visa upp mitt ID för att komma in någonstans. Ny erfarenhet.
Ja, sen beställde vi lite dricka (cola för mig) och satt bara och pratade till midnatt. En supertrevlig kväll.
Så ikväll fick jag ett nytt sms. Ville jag hänga med ut?
Förstå en sak. Jag har varit på två fester i hela mitt liv där det ens serveras alkohol. Inte så att jag är besvärad av att var nära alkohol och känner mig frestad eller så. Jag är bara ovan och inte riktigt säker på hur man beter sig på pubar och klubbar. Och jag är faktiskt lite osäker på om jag vill lära mig.
Men jag tackade ja. Jag ville verkligen få träffa de här tjejerna innan jag åker till Skottland i övermorgon och jag måste erkänna, jag var nyfiken på hur det skulle kännas.
Så när mina huskompisar var på väg i säng, då stod jag och sminkade mig.
Det blev aldrig någon klubb. Vi träffades och gick till puben först. Satt där och drack (återigen: cola) och pratade till midnatt tills puben stängde och de bestämde sig för att gå till en dansklubb. Då sa jag godnatt. Inte för att jag inte ville gå, utan för att jag har en fullpackad dag imorgon och två veckor på resande fot som börjar i övermorgon, så jag ville inte komma hem helt slutkörd klockan fyra på morgonen, och det kändes som en bra tidpunkt att säga godnatt.
Men det kändes ändå roligt när de verkligen bad mig att stanna.
Jag får väl våga mig in på klubben nästa gång. Vi tar ett steg i taget.
Mitt dilemma är som lyder: Rätt eller fel.
Fel-sidan: Jag har sen jag var liten blivit lärd att det farliga med att festa är vad det kan leda in på. Det verkar så oskydigt i början, men varje litet steg åt en ny riktning leder dig in på nya vägar. Och jag är lite rädd för hur långt det kan gå. Jag är inte orolig att jag ska börja knarka och dricka och allt det där, men jag är orolig för hur mycket jag kommer börja acceptera oc anse som okej av det jag alltid har ansett som fel.
Rätt-sidan: Hur når man människor om man inte umgås med dem? Och ibland får man sträcka sig ut till deras kultur, inte förvänta sig av dem att de ska förvandlas in i min kultur på en eftermiddag innan jag ens kan prata med dem. Och återigen, jag vill gärna ha erfarenheten. Om jag inte upplever det här själv kommer jag alltid ha en massa fördomar mot partande som kommer bygga en gigantisk mur mellan mig och den som sitter mitt i det.
Min största fråga är: Hur långt är långt nog?
Vad skulle ni göra?
Händelserikt
Bra dag idag.
Pratade med en vän.
Tittade på en film.
Brorsan ringde, sa att han var i Luton och vi borde träffas. Inte mig emot. Så jag gick till hans hotell. sen satt vi bara där och pratade och tittade på bilder och fåna oss som vi brukar. Hur mysigt som helst. Saknar att h honom i närheten så att det är enkelt att träffa honom.
Sen var det ungdomsträff. Jag spelade massa biljard och vann en massa, sen blev jag skadad medan jag spelade luft hocky (skar upp ett litet sår på höger pekfinger). Hoppade i studsborgen och lyckades, bokstavligt talat, landa på näsan. Gjorde ont. Fem minuter senare vänder jag mig om mitt i ett spel och blir träffad av en boll rätt i ansiktet.
Superkul dag!
En vän tog sin examen idag också. Fick sin andra Master i typ datateknik. Jag vet att det är datorer, inte riktigt hundra på vad inom datorer. Men, ett stort grattis till honom.
Pratade med en vän.
Tittade på en film.
Brorsan ringde, sa att han var i Luton och vi borde träffas. Inte mig emot. Så jag gick till hans hotell. sen satt vi bara där och pratade och tittade på bilder och fåna oss som vi brukar. Hur mysigt som helst. Saknar att h honom i närheten så att det är enkelt att träffa honom.
Sen var det ungdomsträff. Jag spelade massa biljard och vann en massa, sen blev jag skadad medan jag spelade luft hocky (skar upp ett litet sår på höger pekfinger). Hoppade i studsborgen och lyckades, bokstavligt talat, landa på näsan. Gjorde ont. Fem minuter senare vänder jag mig om mitt i ett spel och blir träffad av en boll rätt i ansiktet.
Superkul dag!
En vän tog sin examen idag också. Fick sin andra Master i typ datateknik. Jag vet att det är datorer, inte riktigt hundra på vad inom datorer. Men, ett stort grattis till honom.
Klar!!!
Jag hade två stora uppsatser att skriva den här terminen.
I förrgår lämnade jag in den första.
Igår lämnade jag in den andra.
JAG ÄR KLAR!!!!
Har en lektion ikväll, men sen, that's it, termin två klar, bara termin tre kvar. Innan dess: Påsklov!
Känner mig som om en enorm börda har lyfts av mig. Jag kan andas igen. Slappna av igen.
Så till den grad att butiksbiträdet i hörnbutiken lutade sig över disken imorse när jag var där och köpte mjölk, och undrade om jag precis hade vaknat, jag var långsammare och slöare i mitt tal än vanligt. Jag svarade: ja, och gick mot dörren. Då ropade hon att jag hade glömt växeln.
hmmm....
I förrgår lämnade jag in den första.
Igår lämnade jag in den andra.
JAG ÄR KLAR!!!!
Har en lektion ikväll, men sen, that's it, termin två klar, bara termin tre kvar. Innan dess: Påsklov!
Känner mig som om en enorm börda har lyfts av mig. Jag kan andas igen. Slappna av igen.
Så till den grad att butiksbiträdet i hörnbutiken lutade sig över disken imorse när jag var där och köpte mjölk, och undrade om jag precis hade vaknat, jag var långsammare och slöare i mitt tal än vanligt. Jag svarade: ja, och gick mot dörren. Då ropade hon att jag hade glömt växeln.
hmmm....
Lärare och uppsatser
Fick en kompimang av min lärare idag. Var och pratade med honom om uppsattserna vi håller på att skriva.
"You strike me as a clever woman"
Då får man vara glad.
Dessutom sa jag nått bra under lektinen. För en gångs skull fick jag prata tills jag var klar med vad jag ville säga. Och när jag var klar sa han "Good". det säger han sällan.
Även om det är den mest stressade dagen på terminen så får man vara stolt när ens lärare berömer en när man tror att man inte har gjort så bra ifrån sig som man kunde på lektionerna, eller fått de betyg man ville ha.
Mina andra lärare, som jag hade förra terminen, berömde mig oxå idag. Jag var och hämtade en uppsatts som jag har skrivit men aldrig fått tillbaka och han sa att han var speciellt imponerad av inledningen av uppsattsen och att det märktes att jag hade lagt ner mycket arbete på uppsatsen. Sen frågade han hur lång tid det tog att göra uppsattsen. En och en halv natt sa jag. Då tittade han roat på mig. Så mycket jobb la jag ner.
Men jag tänkte mycket på den långt innan jag satte mig ner att skrivaden. Det är då jobbet görs antar jag.
Men jag är lite stolt över hur jag kan prestera uppsatser som får beröm av erfarna universitetslärare under bara en och en halv natt. Hoppas mina nuvarande uppsattser får samma bemötande.
Men jag är väldigt nervös över mina uppsattser. Jag skulle vilja ha ett enda A+ innan året är slut.
"You strike me as a clever woman"
Då får man vara glad.
Dessutom sa jag nått bra under lektinen. För en gångs skull fick jag prata tills jag var klar med vad jag ville säga. Och när jag var klar sa han "Good". det säger han sällan.
Även om det är den mest stressade dagen på terminen så får man vara stolt när ens lärare berömer en när man tror att man inte har gjort så bra ifrån sig som man kunde på lektionerna, eller fått de betyg man ville ha.
Mina andra lärare, som jag hade förra terminen, berömde mig oxå idag. Jag var och hämtade en uppsatts som jag har skrivit men aldrig fått tillbaka och han sa att han var speciellt imponerad av inledningen av uppsattsen och att det märktes att jag hade lagt ner mycket arbete på uppsatsen. Sen frågade han hur lång tid det tog att göra uppsattsen. En och en halv natt sa jag. Då tittade han roat på mig. Så mycket jobb la jag ner.
Men jag tänkte mycket på den långt innan jag satte mig ner att skrivaden. Det är då jobbet görs antar jag.
Men jag är lite stolt över hur jag kan prestera uppsatser som får beröm av erfarna universitetslärare under bara en och en halv natt. Hoppas mina nuvarande uppsattser får samma bemötande.
Men jag är väldigt nervös över mina uppsattser. Jag skulle vilja ha ett enda A+ innan året är slut.
Jag ska till Norra Skottland!!!!!
Jag har precis beställt en endagsbussresa från Edinburgh till Norra Skottland. Jag ska se Loch Ness och Glencoe och hedarna och bergen och små bevarade byar. Ååååååh jag längtar!!!!!!!!!!!!!!
Oj, jag kanske ska förklara. En kompis från Uppsala kommer hit och hälsar på under påskhelgen. Jag ville göra en resa av något slag och hon hängde på. Jag började titta omkring på olika ställen att åka till, och det slutade med att vi bestämde oss för Edinburgh. Det blir tåg upp dit på långfredagen, endagsbusstur på påskafton runt omkring i Skottland, Gudstjänst och Edinburgh Castle på påskdagen.
Tillbaka till luton på måndagen.
På tisdag flyger jag hem till Sverige för en veckas besök.
Jag kommer ha ett helt otroligt påsklov!!!
Oj, jag kanske ska förklara. En kompis från Uppsala kommer hit och hälsar på under påskhelgen. Jag ville göra en resa av något slag och hon hängde på. Jag började titta omkring på olika ställen att åka till, och det slutade med att vi bestämde oss för Edinburgh. Det blir tåg upp dit på långfredagen, endagsbusstur på påskafton runt omkring i Skottland, Gudstjänst och Edinburgh Castle på påskdagen.
Tillbaka till luton på måndagen.
På tisdag flyger jag hem till Sverige för en veckas besök.
Jag kommer ha ett helt otroligt påsklov!!!
Det blir inge bra det här.
Sitter här på sängen omgiven av böcker och papper med datorn i knäet. Det är tänkt att jag ska skriva och vara duktig. Men jag har ett problem. Jag kan inte få datorn att läsa en CD-ROM jag behöver. Den innehåller en engelsk ordbok. Den gör mitt liv så mycket enklare när jag pluggar. Men nu funkar den inte. Surt.
Det jag inte gillar med dn här uppsattsen är att min lärare är så fokuserad på reglerna i lingvistiken att jag känner det som om jag inte kan skriva med hjärtat i den här uppsattsen. För varje gång som jag säger något av hjärtat i hans lektioner blir jag alltid sågad och jag känner mig mer och mer som en idiot för varje gång jag har lektion med honom.
Jag har ett speciellt intryck av Lewis, men det känns som om jag skriver vad jag verkligen hittar och ser när jag analyserar texter av C. S. Lewis, det kommer inte anses som lingvistik utan dumma åsikter.
Så jag vill inte göra denna uppgift, för jag vet att den kommer bli sågad. Allt annat från mig blir sågat.
Det är inge lätt jobb att vara student.
Det jag inte gillar med dn här uppsattsen är att min lärare är så fokuserad på reglerna i lingvistiken att jag känner det som om jag inte kan skriva med hjärtat i den här uppsattsen. För varje gång som jag säger något av hjärtat i hans lektioner blir jag alltid sågad och jag känner mig mer och mer som en idiot för varje gång jag har lektion med honom.
Jag har ett speciellt intryck av Lewis, men det känns som om jag skriver vad jag verkligen hittar och ser när jag analyserar texter av C. S. Lewis, det kommer inte anses som lingvistik utan dumma åsikter.
Så jag vill inte göra denna uppgift, för jag vet att den kommer bli sågad. Allt annat från mig blir sågat.
Det är inge lätt jobb att vara student.
Varje människa är ett under
Det var dopförrättning idag på söndagsmötet. Fem personer döptes. En av dem var bara elva år.
När de har dop i min församling låter de alltid dopkandidaten först ge sitt vittnesmål innan de kliver ner i dopgraven.
Den första som klev ner har ett otroligt vittnesbörd. Hon växte upp i katolsk skola och hon trivdes inte, så efter att hon var klar i skolan satte hon aldrig sin fot i kyrkan på tio år. Hon gifte sig ung och var lycklig tillsammans med sin man. De var mycket för sig själva, hade inte särskilt många vänner. En dag knackade grannen på och frågade om de ville följa med till kyrkan. De tackade artigt nej.
I fem år höll det på, hon frågade, de svarade nej.
Sen, en vacker dag för ungefär ett år sedan, ser hon sin mans statusuppdatering på Facebook. Han skriver att han har beslutat att lämna sin fru och flytta in hos sin flickvän.
Hon visste inget.
När han flyttade ut, frågade grannen igen - och den här gången följde hon med till kyrkan.
Där fick hon träffa trevliga människor och hon kände sig välkommen. Så hon kom igen. Och igen.
Snart började hon följa med till cellgruppsmöten. Hon ställde frågor och läste bibeln.
Nästan ett år efter att hon först kom till kyrkan, för bara någon månad sedan, gav hon slutligen sitt liv till Jesus.
Hennes liv har blivit upprättat det här året och idag är hon en överlåten medlem i församlingen som älskar Jesus. Idag valde hon att begrava sin gamla människa.
Det andra starka vittnesbördet var den lilla elvaåringen. Hela hennes liv är ett mirakel. Hon har varit sjuk sedan födseln. Det var en svår graviditet och födsel. Och var ofta på sjukhus. Men hon växte, och bara några år gammal förstod hon ändå att hon behövde förbön. Så ledarskapet kom och bad för henne, och de fortstte att be. Varje vecka blev hon helad för något. En sak efter den andra. Vecka efter vecka. Idag är hon frisk och hennes ansikte strålar av liv.
Idag bestämde hon att vandra med Gud för resten av livet.
Varje människa är ett under.
När de har dop i min församling låter de alltid dopkandidaten först ge sitt vittnesmål innan de kliver ner i dopgraven.
Den första som klev ner har ett otroligt vittnesbörd. Hon växte upp i katolsk skola och hon trivdes inte, så efter att hon var klar i skolan satte hon aldrig sin fot i kyrkan på tio år. Hon gifte sig ung och var lycklig tillsammans med sin man. De var mycket för sig själva, hade inte särskilt många vänner. En dag knackade grannen på och frågade om de ville följa med till kyrkan. De tackade artigt nej.
I fem år höll det på, hon frågade, de svarade nej.
Sen, en vacker dag för ungefär ett år sedan, ser hon sin mans statusuppdatering på Facebook. Han skriver att han har beslutat att lämna sin fru och flytta in hos sin flickvän.
Hon visste inget.
När han flyttade ut, frågade grannen igen - och den här gången följde hon med till kyrkan.
Där fick hon träffa trevliga människor och hon kände sig välkommen. Så hon kom igen. Och igen.
Snart började hon följa med till cellgruppsmöten. Hon ställde frågor och läste bibeln.
Nästan ett år efter att hon först kom till kyrkan, för bara någon månad sedan, gav hon slutligen sitt liv till Jesus.
Hennes liv har blivit upprättat det här året och idag är hon en överlåten medlem i församlingen som älskar Jesus. Idag valde hon att begrava sin gamla människa.
Det andra starka vittnesbördet var den lilla elvaåringen. Hela hennes liv är ett mirakel. Hon har varit sjuk sedan födseln. Det var en svår graviditet och födsel. Och var ofta på sjukhus. Men hon växte, och bara några år gammal förstod hon ändå att hon behövde förbön. Så ledarskapet kom och bad för henne, och de fortstte att be. Varje vecka blev hon helad för något. En sak efter den andra. Vecka efter vecka. Idag är hon frisk och hennes ansikte strålar av liv.
Idag bestämde hon att vandra med Gud för resten av livet.
Varje människa är ett under.
Hittat den!!!!
Det har varit en bra dag. Jag har återfunnit två saker som har varit försvunna ett tag nu.
1. Min mp3-spelare. Den har varit borta i mer än en vecka. Jag var inte ororlg, för jag hade räknat ut att jag har minnen av att den alltid följde med hem från de sista gångerna jag kommer ihåg att jag använde den. Så den var tvungen att vara någonstans här i huset.
Och det var den! Den hade åkt ner bakom sängen.
2. Mitt svenska bankkort. Samma sak där, jag visste att det var här hemma. Tar det aldrig ur plånboken annars och jag använde det här för ca tre veckor sedan. Så det måste vara här i rummet någonstans.
Jag har letat under varje möbel utan att hitta det.
Idag hittade jag det i min egen kontorslåda.
Ni kan tro att jag känner mig lättad.
Vilse
Imorse var jag tvungen att gå till hörnbutiken och köpa mjölk innan jag kunde få någon frukost. När jag klev ut genom dörren ser jag att gatan är blöt och så fort jag kliver ut från taket känner jag att det duggregnar. Och det kändes så fräsht. Varm och frisk luft, sjungande fåglar och ett uppfriskande regn.
Så jag gick till affären, köpte frukost och tog en promenad med picknick iställlet för att gå hem och äta.
Luften kändes ren, väldigt få människor var ute på grund av vädret och man hörde nästan inte alls det eviga brummandes av traffiken.
Jag gick upp en gata som jag aldrig har gått på förrut även om den är bara några få hundra meter från min egen. Den var brun som alla andra gator i Luton. Brun väg, bruna hus, bruna staket. Jag kom ifatt Pastman Pat, en brevman som gick samma väg som jag och delade ut post, och en man som var på väg ut med sin hund på morgonpromenad. Hunden skällde på mig. Det fick mig att känna som om jag var hemma där det alltid är nån hund någonstans ute och går.
Det var en vacker morgon.
När jag kom fram till slutet av gatan inser jag: jag är vilse.
Varje gång jag går mot den riktningen av stan går jag vilse. Det slår aldrig fel! Så nu för tiden går jag sällan däråt. Men imrose gick jag däråt. Och gick vilse. Men det ar ett fint område, så jag gick och tittade på hus. Fick försöka räkna ut bästa riktning att gå mot. efter många svänga och gissnaingar stod jag plötsligt på min egen gata. Först då kände jag igen mig.
Jag har nog ärvt en hel del av min mors brist på lokalsinne.
En vän som var här förra påsken på besök kommer och hälsar på mig igen några dagar. Ska bli så kull! Vi åker nog norrut. funderar lite på Lake district eller Edinburgh. Vi få se.
Snart fyller jag år. Vet inte vad jag önskar mig. Mest vill jag nog ha en bra dag. Med nära vänner och familj. Men de är inte här.
Så jag gick till affären, köpte frukost och tog en promenad med picknick iställlet för att gå hem och äta.
Luften kändes ren, väldigt få människor var ute på grund av vädret och man hörde nästan inte alls det eviga brummandes av traffiken.
Jag gick upp en gata som jag aldrig har gått på förrut även om den är bara några få hundra meter från min egen. Den var brun som alla andra gator i Luton. Brun väg, bruna hus, bruna staket. Jag kom ifatt Pastman Pat, en brevman som gick samma väg som jag och delade ut post, och en man som var på väg ut med sin hund på morgonpromenad. Hunden skällde på mig. Det fick mig att känna som om jag var hemma där det alltid är nån hund någonstans ute och går.
Det var en vacker morgon.
När jag kom fram till slutet av gatan inser jag: jag är vilse.
Varje gång jag går mot den riktningen av stan går jag vilse. Det slår aldrig fel! Så nu för tiden går jag sällan däråt. Men imrose gick jag däråt. Och gick vilse. Men det ar ett fint område, så jag gick och tittade på hus. Fick försöka räkna ut bästa riktning att gå mot. efter många svänga och gissnaingar stod jag plötsligt på min egen gata. Först då kände jag igen mig.
Jag har nog ärvt en hel del av min mors brist på lokalsinne.
En vän som var här förra påsken på besök kommer och hälsar på mig igen några dagar. Ska bli så kull! Vi åker nog norrut. funderar lite på Lake district eller Edinburgh. Vi få se.
Snart fyller jag år. Vet inte vad jag önskar mig. Mest vill jag nog ha en bra dag. Med nära vänner och familj. Men de är inte här.
