Emmes tankar om resans gång

 Sista veckan på terminen. Som väntat ska allt hända den här veckan. Och jag som börjar bli en normal person igen efter att ha varit riktigt nere och kraftlös ett bra tag nu.

Men det är okej. Jag har humöret i behåll. Gud är fortfarande god och jag är fortfarande Hans favorit. (Han måste ju ha nån till att pigga upp Hans vardag)

Denna vecka ska jag:

·         Skriva en uppsatts på 2500 ord där jag analyserar texter

·         Skriva en till uppsatts om grammatik och min egen framgång i den.

·         Transkribera en sångtext.

·         Skriva en rapport

·         Skriva summeringar av några texter

Så det är jobb jobb jobb. Men som sagt var, humöret är uppåt.

På morgonen packar jag min ryggsäck och tar med mig datorn. Det blev ingen lätt packning precis. Tar med alltihop och går till söndagsmötet.
Direkt efter mötet knatar jag iväg till Universitete och sätter mig i biblioteket för att skriva en uppsatts.
Kämpar ett tag med att få el till datorn. Får t.o.m. byta skrivbord för att få elen att funka.
Kollar min mail lite snabbt (så snabbt som går på den sämsta uppkopplingen sen 1993) och tar sedan fram böckerna för att börja skriva.

Och upptäcker att jag har tagit fel block. Alla mina papper är hemma i det blåa blocket, inte det röda.

Så nu ska jag packa ihop och gå hem igen.
Snopet.

 Igår satt jag större delen av dagen i biblioteket och studerade C. S. Lewis språkanvändning. Jag håller på att samla material till en uppsatts. I timmar satt jag och funderade över betydelser bakom ordval och letade upp små referenser till andra böcker han skrivit och läst, reflekterade över användningen av punkt, komma, parenteser och bindesträck och hur han lät grammatiken och ordval i karaktärernas repliker ge läsaren en bild av vilken sorts person detta var.

 Detta är ganska så ointressant för er, men jag har en poäng. Bara vänta.

När jag sen kom hem ganska så sent på kvällen var jag trött i huvudet. Så jag tänkte stänga av dessa tankar om Lewis som nu flög runt i mitt huvud, genom att läsa en bra bok om något helt annat.

Den Gäckande Nejlikan av Baronessan Orczy fick det bli. En av mina absoluta favoritböcker genom alla tider.

Ett problem bara. Jag har suttit och skurit sönder och analyserat en bättre författares text och språkanvändning i timmar. Så nu kan jag inte läsa denna bok utan att göra det samma med den. Och hittar en massa saker som var konstiga och slarviga och ger ett konstigt intryck av karaktärerna. Det mest uppenbara är att dessa karaktärer som ska föreställa de högsta i samhället, deras talspråk har förkortningar och grammatiska fel man skulle hitta i arbetarklassen, och de franska karaktärerna har samma dialekt på engelskan som de engelskfödda har.

Så nu är den boken nedgraderad.  Historien är fenomenal, men den förtjänar en bättre författare. 

Efter detta så var det i alla fall dags att släcka och sova.
Och tankarna börjar snurra. Runt allt mellan himmel och jord. Ord jag träffat på under dagen som jag inte visste exakt hur jag skulle tolka, hur jag ska lägga upp uppsatsen, hur jag ska planera mitt påsklov, hur man på bästa sätt skulle kunna skriva ett filmmanus till Röda Nejlikan så att den skulle tilltala dagens publik, hur ser mitt liv ut om fem år och några ämnen till. 

Efter nån halvtimme gav jag upp. Jag var mer klarvaken än jag varit på flera dagar. Så det var bara att kliva upp.

Och ta fram böckerna. Så, fram med Narnia och ordbok och Encyklopedi och sätta igång och jobba.

Halv fem var jag trött nog att somna. 

Aaaahh! Livet som student.

Igår kväll när jag kom hem från skolan försökte jag gå ut på nätet och kolla min mail, men det ville inte funka. Det visar sig att nätet är nere för flera vi känner. Antagligen är det någon server som är nere. Vilket verkligen stinker för jag är helt beroende av internet. Vem är inte det i min generation?

Tack vare denna server har jag missat ännu ett elevrepresetationsmöte på universitet. De skickade ett mail igår kväll att mötet var flyttat till halv två idag. Jag kunde inte se det mailet förrän idag halv tre. Jättebra! Förra mötet var jag sjuk, det här mötet missade jag på grund av en server.

Så nu får jag sitta i biblioteket och använda skolans internet, som är så överfyllt av trafik att det knappt går öppna googles förstasida ens.

Alltid är det nått.

Fick veta mitt resultat på min senaste uppsatts idag. Inte så bra som jag hade hoppats på. Därför jag var lite deppig när jag gick hemåt efter skolan. Så jag svängde in på röda korset.

Förklaringen till det är att man alltid kan hitta bra second hand-böcker där inne jättebilligt. Och idag tror jag att det var den helige Ande som skickade in mig för att titta. Jag hittade böcker jag har önskat mig i många år!

Jag hittade:

·         Northanger Abby, Jane Austen

·         Persuasion, (Övertalningen), Jane Austen

·         Pride and Prejudice (Stolthet och Fördom), Jane Austen

·         Sense and Sensibility (Förnuft och Känsla), Jane Austen

·         Thank You, Jeeves, P G Wodehouse

·         The Elusive Pimpernel (Den Gäckande Nejlikan) Baronessan Orczy

·         The Jungle Book (Djungelboken), Rudyard Kipling

För det första: Austenböckerna har jag önskat mig i år och har aldrig lyckats hitta dem. Nu står de alla på en och samma hylla och ler mot mig. Och de är på engelska. Det blir en annan upplevelse när man läser en bok på det språk den blev skriven på.

Wodehouse och Kipling har jag fått lära mig i skolan är stora namn i den brittiska litteratur, så köptes bara av anledningen av att det ska vara mästerligt språk.

Röda nejlikan är ”enligt min rrrringa åååsikt” (JAJAJA vi har inte riktigt tid med den nu) en av de bästa hjältarna i litteraturhistorien. Han vinner med huvudet, inte musklerna. Och den här boken som jag köpt idag är den bästa i hela serien.

Ja, ni som fortfarande läser (det är annars lätt att sluta läsa halvvägs genom en sådan här text), jag måste få berätta om de segaste kassörskorna jag någonsin har träffat på tror jag.

När jag i affären tillslut hade bestämt mig för att nu fick jag inte titta efter fler böcker, det skulle bli för mycket böcker på en och samma gång, så tog jag min lilla hög med böcker och gick mot kassan. Där stod en ung tjej och en kille i tjugoårsåldern.

För det första är det inte en människa i kö, och de gör ingenting, men jag får ändå stå där vi disken och vänta innan de ens tittar på mig. Tjejen, som är den som står vid kassaapparaten, börjar räkna ihop böckerna. Hon räknar dem minst tre gånger innan hon börjar slå in dem på maskinen, under vilket hon räknar dem två gånger till. Och hon tar gooood tid på sig. Fortfarande har hon inte sagt ett ljud till mig, inte ett hej, eller Är det bra så eller något annat. Bara trycker på sin maskin. Och jag tror hon tryckte in fel några gånger också. Hur svårt kan det vara?

Under tiden stod då denna kille där. Han stod med armbågen lutad mot disken och glor ut genom fönstret med halvsovandes ögon. Han såg halvdöd ut.

När så tjejen höll på att närma sig att ha slått in allt i kassan för andra gången och nästan närmar sig en slutsumma, då mumlar grabben ”vill du ha en påse?” och jag svarar ja tack, allmänt irriterad vid det här laget.

Då tar killen fram två minimaliska påsar, ungefär den storleken man får på apoteket när allt man köper är en liten låda Alvedon. Ner i dessa påsar trycker han mina stackars böcker. De blir så fulla att handtagen knappt går att få ihop. Man tycker ju att till sju böcker kan man kosta på sig en mer normalstor påse. Nej, jag fick traska ut därifrån med en liten fullpackad påse i varje hand. Såg väl ut som om jag hade storshoppat i barbiedockornas värld.

Jag tror inte att de anställer folk baserat på deras IQ på det där stället.

Men de har billiga bra böcker! J

Lördag.

Vaknade av att mobilen ringde. Ett indiskt nummer. Tänkte inte betala hundra kronor i minuten för det samtalet, så jag stände av. Trodde i min yrvakenhet att det var nån som drev med mig. Det har man ju råkat ut för förr. Först när jag hade stängt av insåg jag att det antagligen var brorsan som ringde för att prata lite. Han är på semester i Indien. Men vid det laget var det redan för sent.
Tvättade på tvättomat. Jag och en kvinna med ett väldigt irriterande barn, som hon inte la två fingrar i kors för att få pli på, delade utrymmet. Jag läste brev skrivna av C.S.Lewis. 
Gick hem med tvätten, plockade iordning på rummet.
Och sen var orken slut och bröstontet som förföljt mig ett tag nu satte in. Sen var jag däckad resten av kvällen. 
Var sugen på nått lite nytt den kvällen, så jag köpte hem kinamat. 
Som resultat vaknade jag med världens halsbränna klockan tre på natten.



Söndag

Vaknade, ser att himlen är blå och att solen skiner och det är i största allmänhet en helt otroligt vacker dag. Så jag tänkte, jag gör mig iordning fort, så kan jag ta en promenad innan mötet börjar.
Satte på datorn för att kolla mailen lite snabbt.
Och ser på googles temabild för dagen att det är Vasaloppet idag.
Ja, sen var jag fast. Jag har missat Vasaloppet de senaste två åren. Jag tänkte inte missa det tre år i rad. Där går gränsen.
Inte förrän framåt två lyckades jag slita mig från datorn.
Ja, sen har jag gått här hemma och vankat hela dan. Inte gjort något speciellt.
Fast en sak hände som var fantastisk. Mina grannar hemma i Sverige ringde och berättade att deras äldsta son har fått en dotter idag.
STORT grattis till de nyblivna föräldrarna.
Sen nu ikväll såg jag en insekt. Och insåg genast att jag inte alls vill att sommaren ska komma. Det är för mycket insekter under sommaren.

Förresten, ni som har fått följa följetången "den svenska isglassen i den engelska förpackningen" (alltså jag som fryser tårna av mig i mitt engelska icke isolerade hus), jag är glad att få meddela att sakteliga, mycket sakta, börjar det bli lite lättare att leva för varje dag som går. Sakta sakta börjar vädret bli snällare och huset varmare. Och jag har börjat återfå känseln i mina tår.
Nästa vecka hoppas vi kunna meddela om näsan har tappat sin blåa färg eller inte.
To be continued....

Tog mig en liten utflyckt idag. Till St Albans, en stad som ligger bara några minuter härifrån om man tar tåget. Ja, om man bortser från att tåget stannar på två stationer innan man kommer fram. Om man hoppar stationerna så tar det bara några minuter.

Och gjorde där en fruktansvärd upptäckt.

Vi återkommer till den.

Så, St Albans, till och börja med, är en väldigt historisk stad. Där finns en berömd och väldigt vacker katedral. (Se bild ovan.) St Albans var kanske det första stället där romarna etablerade en boplats när de invaderade England. St Albans var länge huvudstad innan London blev det. Det var i St Albans det första slaget stod i rosornas krig.
Och nej, inte det mellan Kalle Blomkvist och hans vänner.
Det riktiga kriget.
Jag har aldrig lyckats förstå vad det där kriget handlade om. Men nu äntligen idag trillade poletten ner.
Det var två ätter som tyckte att deras ätt skulle bli kungaätt. Den ena ättens vapen var en röd ros. Den andra ättens vapen var en vit ros. De slogs om tronen i trettio år. Till slut kom de fram till att de kunde gifta ihop släkterna. Så nån stackars flicka blev tvingad att gifta sig med nån pojke och sen var allt frid och fröjd.
Man tycker ju att de kunde kommit på det lite tidigare, men sån är världshistorien. Full av stolta pompösa gubbar som vägrar ge sig.
Anyway....
Jag kom till St Albans strax innan två på dagen. Vid två var jag vilse.
Lyckades ju gå åt fel håll. Hamnade på nått bostadsområde.

En timme senare hade jag äntligen lyckats hitta rätt och hittade själva turistområdet. Det var inte mycket turister där. Bara jag och massa småbarnsföräldrar på promenad. Kände mig lite dum med kameran i högsta hugg och konstant bläddrades i min svårtolkade karta. Fattades bara en keps med I hjärta London på och en T-shirt med engelska flaggan-tryck.
Men i alla fall så började jag strosa runt där på området. Detta är vad jag har sett idag.

1. Katedralen. Otroligt vacker och intressant. Rekomendes. Medan jag var där hade kören övning inför en konsert på kvällen. Men detta var en riktig engelsk manskör med körgossar och allt. Små sjuåringar som står där i röda rockar och tudorkragar och sjunger med änglaröster som fyller hela kyrkan. Vilka duktiga pojkar! Jag var verkligen imponerad.
2. Vädret var väldigt nyckfullt. Ena sekunden solade du din bleka vinternäsa i solen. Nästa sekund spöregnade det. Det bytte så där var tionde minut. Till slut gick jag med paraplyet i handen hela tiden. Det var inte lönt att packa ner det.
3. Antagligen den äldsta puben i hela England som fortfarande drivs. Ye Old Fighting Cocks.

4. En stor fiskdamm. Med riktiga ankor i. Inte gräsänder, utan vita ankor med oranga ben. Sånna man alltid ser i barnböcker men aldrig på riktigt. Sen vid sidan om dammen gick jag förbi fem-sex män som alla stod med kikare och tittade på ett träd. Och folk stod runt omkring und tittade i samma riktining. Som om de skulle se nått. Med jämna mellanrum nickar de instämmande mot varandra och säger, jopp, visst är det en..... ja, visst är det en ..... Tänk att det är en ....... Hörde inte vad de sa för sort, men jag förstod att det var nån sorts fågel. Alltså, de var fågelskådare.
Skulle jag vara fågelskådare skulle det vara roligare att åka till Hornborgasjön där man verkligen KAN observera fåglarnas ritualer mer ingående. Inte stå i ett gäng och glo på en stackars trött pippi på en gren som inte gör något i alla fall.
5. Såg en bit av en mur romarna byggde runt sin bosättning. Vi har intressantare murar hemma. Och de håller bättre. Den här var i princip borta. Men men, den var byddga av romarna.
6. Betalade för att gå in på ett prisbelönt museum om den romerska bosättningen. Hade läst om detta museum halva dan på de olika platserna jag besökte, i min turistbok hemma och i min karta, så jag hade väldigt stora förväntningar. Det skulle vara fornlämningar uppvisade, rum inredda som på den romerska tiden och saker man kunde göra för att få en känsla av hur det var att vara romare.
Jag gick in, såg tre skelett, fem vaxdockor som satt vid varsitt bord och gjorde saker, häftigt målade väggar, mynt och lerkrukor innanför glasskivor och en massa mosaik. Jag tänkte, coolt, bra början, det blir nog en bra tur på ett museum. Jag ser fram emot allt jag kommer få lära mig här.
Just som jag tänkt klart detta, inser jag att jag står vid utgången.
Det tog mig tio minuter att ta mig igenom hela detta prisbelönta museum. Hur minimaliskt litet är inte det? Känner ni till nått prisbelönt museum som går så fort att ta sig igenom?
Jag gick tillbaka och började om från början. Försökte hitta något som skulle intressera mig en stund. Ett plakat eller så. Men det var mest om själva utgrävningarna. Inte jättemycket om romarna. Förutom vaxdockorna då.
Det får en att undra. Hur fungerar andra museum i England? 
7. Efter museet gjorde jag en hemsk upptäckt. Jag tror att jag börjar bli beroende av kaffe! Redan innan jag gick in på museet längtade jag efter kaffe. Efter museet kände jag hur humöret sa" får jag inte kaffe nu så smäller det." Jag fick invadera en restaurant och be dom förbarma sig över mig och ge mig en latte take away.
Så fort kaffet kom i min mun var jag en nöjd människa igen. Skrämmande.

Sen åkte jag hem till Luton och avslutade min lediga dag med att gå och se en äventyrsfilm på Bio. Jag trodde det skulle vara mer actionkillar inne i salongen. Det var massa barnfamiljer och jag.
Den var inte så läskig som man skulle kunna tro. Men det var äventyr. Så jag var nöjd. 

Ha de gött!

Idag traskade jag ner till biblioteket. Universitetets bibliotek. Trött på att frys fingrarna av mig här hemma. Jag kan ju krypa ner i sängen och läsa böcker, men fingarana löper ändå risk för frostskador. Så jag packade min väska och traskade ner till universitet, tog mig igenom säkerhetskontrollen och tog hissen upp till översta våningen. (Det finns typ fem våningar på det där bibloteket.) Satte mig längst ut i hörnet och kröp ner bakom en skärm så ingen skulle se mig. Framför mig, på andra sidan skärmen satt två små indiska studenter och pratade hindi i en halv evighet. Och på min bord låg det en nagel. Någon har suttit där och tuggat naglarna och lämnat efter sig bevis.
Där satt jag sen och försökte analysera språket i Out of the Silent Planet av C. S. Lewis. Läste en kort version av en bibliografi om honom som hans bror har skrivit, och började analysera Lewis språk i hans personliga brev.
Det är inte helt lätt faktiskt, måste påpekas. Ni vet när man läser en text av något slag så kan man ju säga ungefär: den kändes lättsam, eller, den kändes tung. Kanske man säger, den var jobbig att läsa fast ämnet var intressant. Och så vidare. Det där ser man nästan så snart man ser en text.
Men försök sen förklara varför den kändes lätt eller tung och det få inte vara om ämnet eller man kan känna författarens åsikter. Allt handlar bara om vilka ord  coh tecken som finns på pappret.
Att analysera en text har på sätt och vis inget som helst att göra med vad texten handlar om. Det gör ingen större skilnad vad boken handlar om. Det handlar om vilken stil författaren har, hur får han fram den där känslan du får när du läser.
Använder han/hon mycket adjektiv, långa meningar, korta meningar, tempus, formellt eller informellt språk, ordval och massa annat.
Vid sju var mina ögon trötta av ljusrörsljuset. Så då fick det vara nog med herr Lewis för idag. Traskade hem.

Men det är verkligen en fasinerande man. Vilken otrolig vishet. Och vilken humor.


Pauli, jag hittade ett ord till dig och mig.

Ur ett brev skrivet av C. S. Lewis till Arthur Greeves (30 May 1916)

I cannot urge you too strongly to go on and write something, anything, but at any rate WRITE. Of course everyone knows his own strenth best, but if I may give any advise, I would say as I did before, that humour is a dangerous thing to try: as well, there are so many funny books in the world that it seems a shame to make any more, while the army of wierd and beautiful or homely and passionate works could well do with recruits.