Vår!!!
Man kan hitta stora tuvor av snödroppar lite överallt. Videungen är som mjukast och vackrast nu. Fåglarna sjunger för mig när jag går till jobbet på mornarna. Påskliljorna står redo att blomma ut. Solen skiner allt oftare och det blir varmare och varmare för var dag.
I lördags var jag ute och gick nästan hela dagen. Jag bara njöt av hur vackert det är här.
Jag klagar mycket på att de bara använder tegel och att alla hus ser likadana ut. Men när träden brjar slå ut och gräsmattorna blir gröna ien ser man hur vackert det här landet faktskt är. Det är stora fällt av grön grön gräsmatta omringat av stora mäktiga ekar. Pelarhallar av smäckra björksammar omgivna av snödroppar. Tallstamar helt täckta av murgröna.
Murar täckta av murgröna. Gräsmattor täckta av murgröna. Häckar täckta av murgröna. Hus täcka av murgröna. Ja ni kanske förstår vart jag är på väg.
Detta är murgrönanas förlovade land. Det är murgröna vart du än tittar. Och det gör alla de bruna tegelhusen vackra och levande.
När jag var ute och gick såg jag en annan sak också.
Jag såg min första rugbymatch. De spelade i parken.
Och jag säger bara en sak.: Ameriansk fotboll - släng dig i väggen!
Tänk dig amerikansk fotboll. Fast tre gånger värre våld. Ta sedan bort alla sorts skydd. Sen tänjer du lite på reglerna om hur hårt ett slagsmål måste vara innan domarn kan avblåsa. Lägg till lite livsfarliga regler som kan ge dig bollen två sekunder tidigare till priset av din lagkamrats nacke. Där har du Rugby.
Väldigt roligt att titta på. :D
Nu behöver jag se en cricketmatch också.
Jag är.... vad då?
"Jag kommer från Sverige" Jag ser ju framför mig en blond tjej i läderhosen (fråga mig inte varför) som kallas Inga och trippar fram på lingontuvor. "Sussilull och Sussilooo........"
Självbeskrivningar är hopplösa att börja, motståndsfulla att skriva och omöjliga att avsluta.
Jag har suttit i tre timmar och försökt beskriva mig själv.
Jag har fått fram en tredjedels dataskriven sida. Och allt är bara smörj.
Om jag skickar in den där versionen kommer jag (jag är generad att säga det men sanningsenligt här nu då) IGEN, bemötas med: "Ja det var du som skrev det där lustiga brevet."
I det här fallet skulle det bli: "Ja, det var du med isbjörnarna." För av någon anledning var den enda avslutning jag kunde komma på var att skriva: "Nej, vi har inte isbjörnar fritt gående på gatorna."
Jag behöver hjälp.
Svar på "Upprop"
Tack! Och bra jobbat.
Nu har jag kraft att skriva ett tag till.
P.S. Vem är Anonym?.
Upprop
KOMMENTERA!!!
Det blir sa trakigt att skriva nar det kanns som att ingen laser.
Tack
Den var grön...
Jag blev så full i skratt igår.
I flera dagar nu har parkeringplatsen vid kontoret varit full av snö. Bilar slirar runt där och flera har fastnat över natten.
Här om dagen när en av tjejerna kom till jobbet på morgonen så lyckades hon få upp sin bil på en isklump på parkeringsplatsen. Däcken bara snurrade i luften. Hon kom ingenstans. Så en kille på kontoret gick ut och skulle hjälpa henne. (Alla vi andra stod i fikarummet med varsin kopp te i handen och tittade på.) Efter en stund kom han in efter verktyg. "Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg." En stund senare går han ut med en promenadkäpp av trä som någon har donerat.
Så där stod han på knä och försökte slå sönder isklumpen med sin käpp. När blien äntligen får grepp och kan köra iväg, gasar tjejen på rejält för att inte fastna igen. Hon siktar på utfarten och gasar på. Efter kommer killen, hejar på henne.
Med käppen svängande i luften.
Han såg väldigt rolig ut. Lång och spinkig. Svängande ben som hoppar mellan isklumparna. Armar och käpp svängande i luften.
Vi skrattade så att vi nästan (Gud förbjude) spillde ut vårat te.
Så igår kommer den här tjejen in på kontoret från fikarummet. Och med lättnad i rösten berättar hon att det är en plogbil på parkeringen och plogar bort snön.
Alla blev jätteglada.
Och jag var bara tvungen att få se den. För under hela denna vecka som det har varit snökaos här i England och det har fallit så mycket snö ( hela åtta cm sammanlagt), så har jag inte sett en enda plogbil.
Eller rättelse. Jag såg en på nyheterna på TV. Så det finns anledning att tro på deras exictens.
Så, jag var i alla fall bara tvungen att se en plogbil i England.
Så jag går ut i fikarummet med de andra.
Och vad ser jag?
De hade satt en plogskiva på en åkgräsklippare.
Suck!!!!
As i'm speaking...
Jag börjar bli väldigt förtjust i engelska uttryck.
Jag sitter i fåtöljen hemma i vardagsrummet i lägenheten och tittar ut. Där faller snön tätt. Stora tunga blöta flingor. Detta är nu det tredje tunga snöfallet den här veckan. Och stackars UK har kris.
Igår när vi vaknade var låg det tre centimeter snö på marken. Det var en olycka på motorväg M1 vilket bildade köer. Det var kö ända ner till oss, ca två kilometer från rondellen som binder oss ihop med M1:an. I princip hela Luton stod still igår. En resa upp till flygplatsen härfrån som annars tar ca fem minuter tog rorsan två timmar. Själv fick jag ta snödag, för ingen på mitt kontor kunde ta sig in, och jag har ingen nyckel så jag kan inte ta mig in även om jag kunde ta mig dit.
Idag då.
Vid halv sex imorse (engelsk tid) satte en bil igång att tjuta utanför så jag gick upp och kollade vad det var som hände. Då var det knappt någon snö på vägarna.
När jag sen gick upp en timme senare så började snön vräka ner och genast hör man på radion "Stor olycka på i korsning 10". Precis ovanför oss. Samma ställe somfick våran gata att stå still igår. Så brorsan åkte nästan direkt när han hörde det. Jag hoppas han tar sig fram till flygplatsen idag. Igår var det sån kö upp ill flygplatsen, fast den var stängd, att folk övergav sina bilar på vägarna och drog sitt bagage med sig genom blötsnön för att hinna med sina flyg. Som antagligen var inställda.
Själv sitter jag och väntar på att mina arbetskompisar ska ringa. Återigen kan jag inte gå till jobbet. För ingen är där. Alla sitter hemma. De ska avvackta någon timme har jag fått höra,sen ska de ringa om de åker in. Åker dom in ska jag ploga genom blötsnön i mina fina stövlar för det är dom enda skorna som skulle kunna fixa blötan. Men de är fullständigt blankapå undersidan så de ger inte mcket grepp precis.
Nu börjar snöfallet lugna ner sig lite. Inte lika tunga flingor. Men det är ändå ett rejältsnöfall. Jag tror inte jag kommer in till kontoret på några timmar. Om ens överhuvudtaget. Vilket gör mig nervös. För påmåndag ska jag vara vikarietill en av kolegorna. Och idag och igår skulle jag få va med hennes hjälp då på allt jag ska göra. Nu blev det inte så.
Heaven help me!
Ja, jag sager da det...
Ve och fasa!
Vagarna ar stangda. Polisen rekommenderar att man stannar hemma fran jobbet. Alla bussar i hela London ar installda. Flygen maste omdirigeras. Skolorna ar stangda.
Det ar KAOS!!!!
Det ligger tva centimeter sno pa marken. Man ser fortfarande grastopparna.
Liten skillnad mot hemma. Hemma ar det har bara ett vanligt snofall. En riktigt fin dag skulle jag vilja saga. perfekt vader for en pulka dag. Lagam kallt ocksa, bara nagra minus.
Har ar det en snostorm.
Forlaringen ar naturligtvis att de ar sa ovana vid sant har vader att de inte ar forberedda for det. De har inga plogbilar, inga sandbilar. Ingen har vinterdack.
Trafiken fastnar totalt pa vagarna. Folk sitter fast i sin bil ute pa motorvagan hela dagen om det vill sig illa.
Och sa sjunger dom att de "dreaming of a white christmas."
Hyclare
Problem pa kontoret
Dom senaste tva veckorna pa kontoret har jag gjort samma jobb. Tjatigt. (Men storre del av tiden var jag sjuk sa jag har inte jobbat med det sa mycket som det later.)
Vad ar det jobbet da?
Att byta adresser pa alla dom i var databas som har flyttat och fatt ny adress. Otroligt spannande... Inte! Jag har hallit pa hur lange som helst och har anda bara gjort fem hela sidor. Bokstaverna ar sa sma att de knappt syns.
Trakigt! Segt.
Sa man behover lite annat tidsfordriv for att inte somna med nasan mot dataskarmen. Det blir ju flackar.
Sa, jag kom pa, forst, att man kan satta pa en film man tycker om och har sett nagra ganger. Leta upp den pa Youtybe och spela upp den. Fast bara lyssna pa den. Leder till lite roliga situationer nar man knappt kan jobba mer for "det at ju den spannande upplosningen! Jag maste ju se hur det slutar!" For sjatte gangen den har veckan.
Ja, sa idag bytte jag taktik. Man kom ju pa da va att man kan lyssna pa predikningar! Genidrag, jobba samtidigt som man matas med nyttig mat for sjalen.
(Pa tal om mat, jag har en sa nyttig dag idag att jag skrammer mig sjalv. Jag at grot till frukost, sallad till lunch och planerar gora soppa till middag. Vem forvandlas jag till? Harefter kommer jag borja titta pa fraga doktorn.) Sa jag tog ju Livets Ords webbtv naturligtvis, for jag kanner till var den finns och jag kanner till predikanterna. Och det ar pa svenska.
Problem! Jag har hittills lyssnat pa Carl-Gustav Severin och lyssnar just nu pa Stefan Salomonsson. Dom tva roligaste predikanterna i Sverige.
Sa jag har fullt upp med att inte sitta och gapskratta. Och de andra pa kontoret tittar pa mig och undrar om jag mar bra! "Har du huvudvark? Ar du saker pa att du inte behover ga hem och vila?" Nej, jag mar bra, jag skrattar bara som en tok. Ja, jag har huvudvark for jag skrattar sa mycket.
Provningar vi mota far och vi ofta ej forstar....
Och jag som tyckte att det var ett sa smart drag med predikningar som tidsfordriv. Jag far val leta upp en gammal torr teolog som diskuterar tyngdpunkterna i Tredje Moseboken.
Men da okar nog risken for dom dar flackarna pa dataskarmen.
Sa jag forsatter nog med min Salomonsson. Jag kanske kan lara mig lite sjalvbeharskning av att halla mig for skratt. Man kan alltid lara sig nagot.
Sanning
(Som att man skriver något annat på en blogg.)
Du är underbar i någons ögon. Och den personen har rätt.
Vad andra tycker och tänker är egenklign inte viktigt.
Gud gläder sig över dig. Han älskar Dig så mycket att han är lycklig att titta på dig när du sover. Varje ord ur din mun intresserar Honom så mycket att Han bryr sig om att ta reda på dom innan du har uttalat dom.
Han vill veta allt om dig. Till och med hur mång hrstrån du har är intressant för Honom. Tanken på att få spendera en evighet med dig var så tilltalande för Honom att Han gick igenom allt trubbel med att sända Jesus till jorden tvåtusen år innan innan du föddes.
Om du är värd ansträngning från Gud, då är du värd ansträngning från dom omkring dig.
Men Gud älskar även dom. Så dom förtjänar också ansrängning.
Du är värd kärlek bara därför att du är du. Inte för att du är duktig och smak. Utan för att du är underbar som du är.
Gud misslckades inte när Han gjorde dig. Så var stolt över den du är och gläd dig över den Han kan och kommer göra dig till.
Varma hälsningar och tröstfulla kramar.
Tvättdagsmemoarer
Jag gick och tvättade idag.
Det låter lite annorlund. Vanligtvis "går" man till sin tvättmaskin, stoppar in sin maskin och trycker på start. Men här har vi ingen maskin. Än.
Så man går , eller åker bil, och tvättar.
I alla fall, jag ar varit hemma sjuk i två och en halv dag. Sen förra tisdagen, alltså i elva dagar, har jag me eller mindra haft konstant huvudvär. Ställer jag mig upp snurrar rummet och igår när jag precis kom hem från att ha gått hem från jobbet, skakade hela min kropp. Så jag har varit hemma i två och en halv dag och vilat. Pysslat med lite "pappersarbete" istället.
Idag tänkte jag i alla fall att jag borde väl åtminstone kunna gå och köra en tvättmaskin utan att må dåligt. Så jag packade ner all min tvätt i en IKEA kasse, stoppade även ner tvättmedel, mp3 spelaren, plånboken och en bok som jag köpte nyligen men inte har påbörjat än.
Sen travade jag iväg. Bara två gator upp finns det en tvåttomat. Jag har inte varit där förut för annars brukar jag och brorsan åka till ett annat ställe som ligger på andra sidan stan som är billigare. Men han är i Bristol den här veckan.
Så, jag kom fram till denna lilla tvättomat. Där fanns en medelålders man som såg ut att gå till tvättomaten så fort han använt en tröja, för det var bästa stället att ragga på tjejer. Och en mörk tjej som tittade på mig ungefär som om "Tre personer här inne, är du dum eller?".
Det var svindyra tvåttar. Tre pund för en tvättmaskin som är lika stor som den vanliga man har hemme. Jag tog de lite större maskinen. Standardstorlek på en maskin i en tvättstuga. Fyra pund per tvätt! Det är nästan femtio kronor. Och sen betalade jag 2.40 pund för torktumlarer. Dom bode ju tjäna pengar på det där stället.
Jag satte mig ner och började läsa min bok. Till höger om mig sitter denna mörka kvinna med dålig dag. På vänster sida om mig står det en rad tvättmaskiner och på andra sidan dem satt raggar-mannen på spaning.
Efter ett tag kom jag på att jag behövde mer mynt till torktumlaren. Så jag travade iväg till närmaste affär och köpte en cola och tuggummi, fick lite växel och gick tillbaka till tvättstället och fortsatte med min bok.
Det satt en skylt på väggen som sa att det var förjudet att äta eller dricka där inne. Jag struntade i det och drack upp min cola i alla fall. När den nästan var slut kom jag på tanken att "hej, det finns nog kameror här. Ops, busted!" Så jag tittar runt och hittar den. Precis över mig i en vinkel där de inte kunde se vad jag gjorde. Jag kände mig som James Bond eller nått. Smyger runt och gör vad jag måste, utan att bli tagen av alla kameror vi har nu för tiden.
Jag pratde med min mamma igår och hon sa tillmig att gå ut på stan och ta en fika och titta på folk för att få mina tankar på något annat ett tag. Jag gick till tvättomaten och studerade de lediga människorna som inte hadenåon att imponera på.
Medan jag var där kom det en kvinna med sin tvätt i en Dra-maten. Väldigt gullig liten dam.
Dålig-dag kvinnan till höger om mig plockade ihop sin tvätt och lämnade oss med en sur min.
När hon hade gått kom en ung student tror jag, en tjej i min ålder. Hon lyssnade på musik från en mp3-spelare och åt några kakor. (Hon syntes i kameran. Inget proffs percis.) Efter ett tag börjar hon göra det förbjudna. Sjunga med. Bara hon hör låten, men alla vi andra får höra hennes personliga tolkning av den. Kära nån! inte ett ord gick att skilja från det andra. Bara en massa huauahu-ande. Och inte alla toner var där de skulle vara. Jag gömde mig bakom min bok och skrattade tyst.
När hon var klar och gick var det bara jag och raggarkillen kvar. Och vid det laget skulle han köra torktumlaren, precis där jag satt.
Jubel i Kapernaum. Jag kunde se i ögonvrån hur han vaggade fram och tillbaka på sin stol och gnuggade händerna som dom ofta gör när dom försöker komma på en anledning att prata med en. Jag sjönk mer och mer ner i min bok.
Just då var det en rolig passage och jag kunde inte låta bli att skratta till.
Han jublade på insidan. En öppning. Han började också skratta. Bra mycket högre och längre än vad jag skrattade, glatt väntade på att jag skulle titta på honom.
Jag var inte riktigt intresserad. En medelålders kille som raggar tjejer i tvättomaten. Inte riktigt vad man önskar sig i julklapp.
Åter igen. Göm ansiktet i boken och koncentrera dig riktigt hårt.
(Slå ihop klackarna på dina magiska skor och önska riktigt hårt)
Jag tror att han fattade vinken då. Resten av tiden satt han tyst och inget mer vaggande.
Tio minuter senare var min tvätt klar. Tack och lov. Jag packade ner den i min IKEA-kasse och gick hem. En erfarenhet rikare. Och naturligtvis, nu har jag rena kläder för ett tag till.
Definitioner
Jag har alltid gillat definitioner. Vem gör inte det. De klargör saker för oss, Stoppar in infomationen i fack. Det är därför tror jag Jane Austens böcker aldrig blir gamla. De definierar och ger oss anledningen till varför vi beter oss på olika sätt. Hur en människas motsägelsefulla betende kan förklaras.
Definitioner kan förklara för en känslomänniska vad hon känner. För den intlligente vad det är hon tittar på. För den som har svårt att förstå en förståelse för varför hon inte kan förstå. Eller den sjuke får veta varför hennes hår faller av. Inte för att hon själv har orsakat det utn för att hon ärsjuk.
Att definiera en människa ger henne en ursäckt till hennes beteende, något att peka tillbaka på och säga "Det var inte mitt fel, jag bara är sån, inget att göra åt". En ursäckt hon själv kan tro på.
Definitioner kan även vara väldigt dubbelbottnade.
Exemelvis: Vad är socker?
Ett vitt pulver vi använder till det mesta. Det har en smak. Sött. - Konsumption
Man köper det i affären, det är inte jättedyrt. - En vara
Det går inte att odla, det måste framställas genom en kemisk process. - Industri
Detta kräverkunnig personal. - Utbildningsväsendet
Där har du flera definitioner på detta enkla som vi använder varje dag. Vanligtis sträcker sig vår definition ara till den rsta och då och då till den andra definitionen. Vi använder det. Vi köper det när det är slut.
Men det finns fler definitioner på socker.
Att framställa socker görs enklast ur sockerrör. De måste brännas innan de kan skördas och behandlas. Detta är farligt för arbetarna på fälten på grund av den farliga gasen. - Arbetsmiljö
Sockerrör växer endast i varma länder. De odlas mestadels i Sydamerika (tar bara ur minnnet här, har inte kollat några källor) där BNPn är låg. Inga höga löner precis. - Utlandspolitik och ekonomi
En gång i tiden fraktdes milliontals människor från Afrika på skepp som slavar för att arbeta en kort tid på sockerplantagen innan de dog av det hårda arbetet och de giftiga gaserna. - Den mörka sidan av världshistorien
Nordamerika ville avskaffa slaveriet, Sydamerika ville inte, Inbördeskrig. - Mer världshistoria, millioner dödade
Idag har en mörk människa i Amerika mycket svårare att få jobb, de flesta bor i slummen och deras ungdomar lever i gäng. Vilket ger gatuvåld, alla bär vapen av skräck för sin grannes vapen.
Segretion, fruktan, våld. Ungdomar som ingen ser eller hör, så de skjuter sina klasskompisar för att få uppmärksamhet.
Och alltihop går tillbaka till en enkel vara man kan framställa och göra kakor och godis av.
Den har en grundläggnde god tanke, den kan använda till mycket. Men användes fel av mäniskns stress, girighet och självförsvar från andras "intrång " på vad de ansåg var deras eget område.
Något tänka på nästa gång du bakar muffins.
Så vad definierar en människa? Hennes handlingar eller hennes hjärta?
Det beror nog på vem du frågar.
Ta mig som exempel. Många skulle säga att jag är lat. Jag gör inte vad jag säger att jag ska göra. Jag vet att jag måste leta och söka utbildning. Men har inte kommit så längt i processen än. Jag är inte den som får ändan ur stolen i första taget.
Mina handlingar.
Men mitt hjätra blöder för andr människors smärta. Jag kan inte se en människa som är förbisedd och utsatt utan att börja gråts för hans skull. Mitt hjärta går ut och allt jag vill är att bära hans bördor åt honom, fast jag aldrig ens har träffat personen.
Vem är inte sån här? Det står i bibeln "det jag inte vill det gör jag, men det jag vill, det gör jag inte".
Man syndar. Fast man inte vill. Man låter bli att göra det rätta. Fast man vill.
Gud sa till mig en gång: "Är du redo att dö?"
Jag funderar forfarande över svaret. Är jag redo att dö bort från allt som jag har definierat mig själv som, den identitet jag har givit mig själv. Allt som jag trodde om mig sjäv, om min framtid, allt jag tycker om och de personer jag har brytt mig mest om. Vågar man offra sin identitet på altaret och bli inget av vad man sa sig vara,
Att ge sitt liv för att vinna det. Att lämna, hata sina föräldrar säger Jesus, och bara älska honom.
En sak har jag lärt mig av att flytta hit.
Vägen man vandrar med Gud blir smalare och smalare hela tiden. Men jag är tacksam över den nåd Han har visat mig genom att föra mig framåt som jag bad Honom göra.
KRIS!
Under attack
Hans kollega är sjuk.
Båda är här just nu.
Jag är lite omringad av influensabaciller.
Dom hostar ikapp över mitt huvud.
Lever man med min bror lär man sig en del om andra världskriget. Han är väldigt intresserad av det.
Om två peroner står upp över dig och du själv sitter ner. Och du vet att gravitationen gör sitt jobb med verklig övertygelse. Det kallas att bomba en stad.
Jag kan känna hur mina celler rusar in i bombskydden medan bomblarmet tjuter från centralsystemet.
Jag lever i riskzonen.
Jag kom från söndagsmötet för någon timme sen
Julafton - Franvarande: Emme
Det ar julafton hemma idag. Jag ringde mina foraldrar och mina systrar pa morgonen. De hade fullt upp med de sista forberedelserna. Jag log tappert, stangde av telefonen efter en stunds prat, och snyftade sedan stilla i min ensamhet.
Det kanns, forsta gangen man inte firar med familjen. Och ar till och med i ett annat land.
Jag sitter hela tiden och forestaller mig vad jag skulle gora nu om jag var hemma.Jag saknar Sverige idag. Jattemycket.
Kom pa en annan liten rolig grej i alla fall pa vag till jobbet.
Tomten ar en valdigt dalig forebild.
Han har en usel diet: Bara toomtegrot. Ingen variation dar.
Han motionerar aldrig, han tar sladen overallt.
Han stressar som token runt jultider, daremellan dricker han julmust
Och han borde vara alkolist. For i alla fall har i england dricker han ett glas ol i varje hus. Och lite kakor till.
Killen borde ju leva pa ett standigt sockerrus. Inte undra pa att han skrattar det dar mysko skrattet hela tiden.
Ömma minnen (och kroppsdelar)
Träningsvärk.
I församlingen finns det en riktig idealtjej. Ni vet typen som har det högt utbildade jobbet, är ansvarsfull i församlingen, körledare, lovsångsledare, hon har den perfekt tränade kroppen, social och bäst av alla i gänget på alfapet.
Denna människa har då aerobikspass med alla som vill komma en gång i veckan. Igår var jag på mitt andra pass. DEt säger jag ju bara: det var lite annorlunda än mina erfarenheter.
Jag gick på damgympa hemma sista året på gymnasiet. Det var jag, min kompis min klasskompis och ett antal tanter. Mellan passen brukade jag och min kompis härma de olika tanternas små speciella tolkningar av rörelserna. Jag kan fortfarande komma ihåg kvinnan som, när vi andra hoppade indianhopp ut ur den inre cirkeln, då gjorde hon ett eget litet danssteg.
Brorsans beskrivning (Fast han aldrig sett den) : Hon sparkade som en brunstig trana vid Hornbogasjön en tidigt vårmorgon. Hennes armar flög upp och ner lika frenetiskt som Mister pling-pling-plings fingarar över pianot inför de sista tonerna av O store Gud enriktigt salig söndagsförmiddag.
Okej. detta med Mister pling-pling-pling kräver en rejäl förklaring. Det är så här att har man ingen pastor i sin lilla landsortsförsamling så får man bjuda in evangelister istället. Vissa av dessa återkom ofta. Och de hade ofta roliga små egenheter som vi syskon roade oss med. Dessa egenskaper gav dem även nya smeknamn. Exempelvis "han med breda slipsen". Eller "han med nötskalet", "hon som pratar så tyst", "han som blinkar hela tiden", " Hon som sjunger så högt"
Just Mister pling- pling-pling var en man som tyckte om att spela en sång eller två på pianot innan predikan. Han fann även nöje i att sätta sin egen lilla touch på läsarsångerna. I slutet på varje rad tog han alltid tre extra små toner på pianot. Alltid på de höga tonerna. Så ett framförande lät ungefär:
"engång som en jagad duva" pling pling pling
"som en sårad hjort jag var" Pling pling
"Han har öppnat pärle porten" Plingelilinglng
Och där satt vi syskon varje gång och bet sig i läpparna. Inte så mycket i respekt för artistens självkänsla som flr mammas vassa nypor.
Okej, ett lång hopp tillbaka till denna idealkvinna som torterade mig en hel kväll.
Det jag ville ha sagt var att damgympan hemma var ingenting mot vad vi fick genomleva igår.
Alltså, det var cikelträning som gällde. Jag hade glömt vad det var men blev snabbt påmind. Det fanns fem olika stationer av styrketräning som man gick emellan. Mellan de olika stationern bestämmer sig ledaren för att dra in oss i mitten och göra typ upphopp i en minut, eller den ena håller upp händerna i höfthöjd och så ska du hoppa så at dina knän slår mot den andres händer i en 3x30 sekunder.
I nästan två timmar höll vi på!!! Inte konstigt att man är mör när man inte har gjort något likande på flera år. Och när man gjorde det var man den enda irummet utan reumatismbesvär.
Jag förtjänar lite bröm i alla fall att jag faktiskt gick dit igen. Första gången jag var där hade vi vanligt aerobks. Jag kunde knappt inte gå på flera dagar.
Den här gången kan jag gå. Men inte röra på armarna. Jag kan knappt klia mig på vänster överarm med höger hand. Musklerna stannnar när handen är vid armbågen ungefär, sen får jag putta på.
Patetiskt.
Jag vet.
Out of the mouth of babies...
Enjoy!
I Sverige har vi nästan inga slavar längre. De få som finns är lärare
Anton, 6 år
Jag är bästis med en invandrare, men jag tror inte att han vet att han är
invandrare. Jag har i alla fall inte sagt något.
Samuel, 7 år
På Sveriges nationaldag släpper de ut kungen från Skansen. Han vinkar till
människorna och tycker det är roligt att få se sig omkring.
Lissi, 6 år
Mamma säger att jag är svartsjuk på Simon, men det är inte sant.
Det är bara helt vanligt hat.
Ingrid, 8 år
Skillnaden på könsorganen blir mindre och mindre på grund av
jämställdhetslagen.
Merete, 9 år
Jag tycker att sagor är fina, för då sitter mamma still en liten stund.
Line Marie, 8 år
Min mamma säger att jag går henne på nerverna fast jag står alldeles
stilla.
Sigurd, 6 år
Min pappa vill att vi ska gå med i EU. Det vill inte min mamma. Men det
blir alltid som min pappa vill.
Christina, 7 år
Min mamma bara jobbar och jobbar för att tjäna pengar till mat, ändå är jag
nästan aldrig hungrig.
Matilda, 6 år
Jag kanske ska bli bög, för jag tycker inte så mycket om flickor.
Henrik, 8 år
Det är väldigt många som vill avliva hela kungahuset.
Marie, 8 år
På många sätt liknar politiker vanliga människor. Det är för att man inte
ska genomskåda dem.
Hilde, 10 år
Förr i tiden visste inte mannen var barnen var eller var de kom från.
På fars dag firar man att han har förstått det.
Nina, 7 år
I USA måste du betala för att bli sjuk.
Markus, 8 år
Det är utslitna, magra människor som röstar på socialdemokraterna.
Peder, 7 år
Och den mest tänkvärda :
Det är inte så farligt om man har olika färg på huden. Det viktiga är att
man har samma färg på hjärtat.
Isabell, 7 år
Säg inte att jag inte ställer upp för de mina
Brodern min har inte läst min blogg på ett tag. Så han är inte riktigt uppdaterad med mina åsikter, därför kom det lite som en chock för den stackaren (:D) när hans kompis igår påpekade att hon hade fått reda på hans matvanor och att de behöver förbättras. ( Inlägg: Fältstudier)
Det faktum att jag har lagt upp det på nätet har jag fått höra hela dagen och skall nu därför ge honom lite upprättelse.
Det jag menade påpeka, för det första, med mitt inlägg var inte att kritisera hans leverne, bara påpeka olikheterna mellan fruntimmer och ungkarlar. (Inte för att jag räknar mig själv som fruntimmer riktigt än).
För det andra. Han bjöd mig på sån där halvlagad mat idag. Den var riktigt god.
För det tredje; det är inte det enda han äter. Han äter normal mat på arbetstider och vill ha enkel mat hemma.
Extra tillägg. Han gav mig en välbehövlig massage idag. Pluspoäng. OCh han kom hem extra tidigt från Tyskland för att jag inte skulle behöva vara ensam för länge. Mer poäng.
Jag borde skapa en blogg till:
Min Brors Poängställning.
Uppdatering vid varje utmärkande förändring.
Plussidan vs. minusidan
Endast här på tillgänglig.guldklimp.blogg.se
Jag känner mig som en äktenskapsmäklare.
Ungkarl till salu! Trygg och säker konstruktion, någon att lita på i stormarna, behöver bara lite ytputs.
Okej, DET HÄR vet jag inte om han gillar. Men jag gör. :D
Jag är en ond människa
Love and Peace, Health and Security. Emme has left the building
Fyra observationer
Jag satt och kollade lite informatin om att jobba i England för någon vecka sedan och läste att de är väldigt noga med sina klädregler. Det är kostym som gäller för killar och kjol och kavaj för kvinnor. Det beror ju naturligtvis på företagets policy på området, men den generella regeln är kavaj.
I Sverige tycker man väl att det är lite väl formellt. Det är mest dom höga cheferna som har kavaj, inte har man det en vanlig dag på jobbet.
Men när jag gick till MD imorse för fösta gången så förstod hur det kommer sig att de kan stå ut med detta faktum att alltid vara halvstrypta av slips och tvångsjacka.
De har skoluniformer när de är små! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Eller i det här fallet grått.
När jag gick gatan fram så började gatan fyllas av unga tonåringar och små tioåringar i geåa byxor med pressveck och kavaj. Grå pullover och grön slipps. Det var som om en flock med förminskade chefer var på väg till en kongress.
Har man aldrig sett barn i skoluniform förrut är det en specell känsla. Jag gick och småskrattade hela vägen. Vilka små perfekta människor. Jag hade många bilder av filmer om pojkar på internatskolor i huvudet.
Punkt två
Den där grejen med att man alltid ska driva med att engelsmännen alltid dricker te är helt sann. Idag var min första dag som volontär på Mission Direct.
Jag var där förra veckan på intervju. Det första dom frågar mig när jag kommer dit är om jag vill ha en kopp te. Helt paff tackar jag ja. Jag gillar inte ens varma drycker. Så där fick jag sitta med min kop och surpla i ren förvåning medan jag blev intervjuad.
Idag när jag kom dit. Åter igen. det första jag hör är "Hello, would you like a cup of tea" Sen satt jag där med min kopp och sörplade igen.
Två timmar senare kommer människan med en kopp till!
Dom försöker få mig beroende.
Vad är det med engelsmännen och te? Det smakar ju inget ens. Men jag måste erkänna att det var skönt att dricka något varmt i det kalla vädret.
Punkt tre
Jag erfor något idag jag alldrig trodde jag skulle få vara med om.
I England har dom ofta smörgåsar och lite tilltugg till som lunch. Jag blev bjuden på det idag.
Ett av tilltuggen är Crisps. Vad vi Sverige kallar för chips. Säger man Chips i England betyder det pommes. Anyway, jag kände till att de brukade äta chips till lunch men hade inte testat det än så jag tog en liten påse, ungefär samma storlek som en liten påse cips hemma. Jag trodde att jag tog vanliga potaischips, Men jag tog "salt and vineger".
Vinäger! Vem i allsin dar(!!!!) kommer på idén att doppa chips i vinäger.Sura chips, kan ni tänka er.
Jag satt och grimaserade som om jag åt en citron. Folk började titta. Jag tar aldrig mer den smaken säger jag ju bara!!
Punkt fyra.
Jag har testat på kontorsarbete idag. Sinnet gillade det.
Ryggen misstycker. Ska jag sitta i samma ställning som jag satt idag för länge kommer jag utveckla puckelrygg. Jag får väl bosätta mig längst upp i Big Ben och börja prata med statyetterrna medan jag dresserar duvorna att dansa små grodora.
Vilka framtidutsikter.
Lyckliga jag
Jaha, övergiven. (Mina känslor är bra på att överdriva)
Men nu loggade jag in igen på kvällen och skulle kolla läget, se om jag fått någon respons.
Kommentarer på bloggen, vilket jag inte haft på dagar. Brev från familjen i mailen och härliga hälsningar från vännerna på Facebook.
"Vi har lyckats etablera kontakt med den främmande arten. Den verkar kunna komminucera Kapten."
(Fritt citat ur ungefär varje sciens fiction serie eller film som någon sin skapats)
E.T. phone home.
Jag känner mig lite som astronauter måste göra när de kommer ut från baksidan av månen och hör den första sprakande rösten i högtalarna.
I Made it thrue
Med reservatoner för rejäla felstavningar på engelskan. Och säkert en massa i svenska också. Men vem bryr sig.... Mer än ni då, men ni räknas inte.
Det är trots allt min sida :)
Spår av Sverige
Vi har besök av en kille från Sverige och som present köpte han svenskt godis på flygplatsen. Nappar, söta jordgubbsgodisar och (!!!) saltlakrits.
Åh vad gott det är! Jag satt hela kvällen igår och njöt av varje liten bit jag fick. Salmiak är så otroligt gott när man inte ätit det på länge.
Broderns kollega kommer från Polen. När han smakade en bit kom den ut snabbare än den åkte in. Medan han grimaserade som en tok skrattade vi andra.
Om han reagerar så på salmiak, då undrar man hur kul det skulle vara att se hans reaktioner på sill. Jag såg det en gång. Jag glömmer det aldrig. En amerikansk tjej skulle smaka sill. Hon la den i munnen, skrek, spottade ut. Tog en bit papper och började torka sin tunga med det medan hon sprang till vasken och började tvätta sig i munnen. Alltmedan jag skrattade högt. Den stackarn drömde väl mardrömmar om små elakt skrattande fiskbitar senare.
Han som hade köpt godiset är inte svensk till en början, så han förstär hur det känns. Han berättade att första gången han träffade på salmiak blev han bjuden på zoo. Tänk dig sälv: att aldrig ha ätit salmiak och sen få en bit zoo i munnen. Som att suga på en kardborre med miljoner taggar. Mmm.... gott.
Vi har lite roliga idéer om vad som är gott i Sverige. Vi äter rå fisk, sill, eller ännu roligare, lutfisk. Eller ska jag säga surströmming. Sen har vi då salmak. Det är inte godis, det är en bombattack. Ostkaka, en ogräddad smet med klumpar i. Anledningen till att det är gott är att man dränker den i grädde och glass och olika sorters sylt. Spättekaka: maräng i olika färger smetat på en pinne.
Eller vad sägs om julmust? En dryck som dricks två gånger om året. Jag vet inte om jag skulle gilla julmust om jag fick smaka det för första gången idag. Jag vet en kille som kommer från Holland. Han tycker att julmust är vedervärdigt. Varje gång han ser det eller någon pratar om det reagerer han med ungefär"Usch, fy och blä!" Jag tror det är en vanesak att gilla must. Man gillar det på grund av att det är en känsla. Lukten av julmust är nog mer jukkänsla än snö på marken och lukten av gran i vardagsrummet tillsammans.
Vi blev helt lyckliga jag och min bror i förrgår. Vi var på IKEA och handlade och efteråt ville vi ha lite att äta. Så vi köpte korv med bröd på IKEA.
Brorsan vaktar grejerna så det blir jag och arbetskopisen som handlar maten. När vi står där i kön får jag se att de säljer Nygårda julmust i kassan. Jag blir så exalterad att jag nästan börjar hoppa. Julmust! Dom har julmust.
....nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen vara hem till påska...
Dom bakom oss i kön undrar vad jag är så uppåt om, så jag får förklara för dom vad det är för något. Precis innan hade jag hört dem säga att det måste finnas några barnarbetare någonstans som massproducerar alla senska köttbullar. Jag var väldigt nära att vända mig om och starkt påstå att vi inte har barnarbete iSverige. Nu stod vi där och disskuterade svenska jultraditioner. Sen frågar killen om IKEA kommer från Sverige. Jag blev helt paff. HALLÅ!!!! klart det gör, har du märkt att allt dom säljer i affären heter något på svenska. Men jag tänkte att han helt enkelt var lite seg och förklarade att ja, så var fallet. IKEA var väldigt svenskat. Därav den blåa och gula byggnaden. Brorsan sa senare att det bara var en pick-up line. Sant eller inte, jag säger som mormor: Älsk' han som vill. Vet man inte vad IKEA är är man inte värd energin.
(Hemskt vad långt det här blev.)
När brordern min sedan fick sin julmust blev han lika lycklig som jag. Han och jag pratade knappt om något annat resten av kvällen. Vi har redan planerat att åka tillbaka till IKEA innan jul och köpa mer julmust. Tydligen ska det också finnas en affär där i närheten som säljer svensk mat. Så vi kan få tag på både sill och Kalles kaviar (ännu en lustig maträtt från Sverige).
Ja, förresten, IKEA. Det var första gången jag var på IKEA utomlands. Det var kul att gå där och titta på allt det där man kände igen fast lite lagom anpassat. Som att t.ex. alla lampor istället har engelska kontakter. Men det roligaste var helt klart att de har behållit de svenska namnen på varorna. Där stod engelsmännen och försökte uttala Hedfors och Höganäs. Man känner sig väldigt stolt när man kan stoltsera med att uttala allt på rätt sätt. Jag och brorsan försökte lära jobbarkompisen att säga Höganäs utan engelskt uttal. Hoganäaz.
Värt ärende till IKEA var att köpa en säng till mig. Jag har såvit på en maddrass på golvet fram till nu. Men nu har jag fått en riktig säng, en riktig madrass och till och med ett sängbord. Jag känner mig som en prinsessa varje gång jag går in på mitt rum nu.
Det enda jag saknar nu är en adventsljusstake i fönstret, (och några gardiner till den) sen är den svenska lyckan gjord.
