Emmes tankar om resans gång

Jag har skrivit och skrivit utan många tecken på att någon har svarat. När jag loggade in på facebook, mailen och bloggen imorse kände jag mig lite övergiven. Brorsan åkte på resa några dagar och ingen hade svkrivit eller kommenterat eller någontong.
Jaha, övergiven. (Mina känslor är bra på att överdriva)

Men nu loggade jag in igen på kvällen och skulle kolla läget, se om jag fått någon respons.
Kommentarer på bloggen, vilket jag inte haft på dagar. Brev från familjen i mailen och härliga hälsningar från vännerna på Facebook.

"Vi har lyckats etablera kontakt med den främmande arten. Den verkar kunna komminucera Kapten."
(Fritt citat ur ungefär varje sciens fiction serie eller film som någon sin skapats)


E.T. phone home.

Jag känner mig lite som astronauter måste göra när de kommer ut från baksidan av månen och hör den första sprakande rösten i högtalarna.

I Made it thrue

Med reservatoner för rejäla felstavningar på engelskan. Och säkert en massa i svenska också. Men vem bryr sig.... Mer än ni då, men ni räknas inte.
Det är trots allt min sida :)