Emmes tankar om resans gång

Jag hatar att skriva självbeskrivningar. Jag vet aldrig vad jag ska skriva. "Jag är en flicka på tjugo vårar. Jag är glad, trevlig och ambitiös." Låter som en anställningsintervju för en chearleader a la Senior.  

"Jag kommer från Sverige" Jag ser ju framför mig en blond tjej i läderhosen (fråga mig inte varför) som kallas Inga och trippar fram på lingontuvor. "Sussilull och Sussilooo........"

Självbeskrivningar är hopplösa att börja, motståndsfulla att skriva och omöjliga att avsluta.
Jag har suttit i tre timmar och försökt beskriva mig själv.
Jag har fått fram en tredjedels dataskriven sida. Och allt är bara smörj.
Om jag skickar in den där versionen kommer jag (jag är generad att säga det men sanningsenligt här nu då) IGEN, bemötas med: "Ja det var du som skrev det där lustiga brevet."

I det här fallet skulle det bli: "Ja, det var du med isbjörnarna." För av någon anledning var den enda avslutning jag kunde komma på var att skriva: "Nej, vi har inte isbjörnar fritt gående på gatorna." 

Jag behöver hjälp.