Emmes tankar om resans gång

Jag gick och tvättade idag.
Det låter lite annorlund. Vanligtvis "går" man till sin tvättmaskin, stoppar in sin maskin och trycker på start. Men här har vi ingen maskin. Än.
Så man går , eller åker bil, och tvättar.

I alla fall, jag ar varit hemma sjuk i två och en halv dag. Sen förra tisdagen, alltså i elva dagar, har jag me eller mindra haft konstant huvudvär. Ställer jag mig upp snurrar rummet och igår när jag precis kom hem från att ha gått hem från jobbet, skakade hela min kropp. Så jag har varit hemma i två och en halv dag och vilat. Pysslat med lite "pappersarbete" istället.
Idag tänkte jag i alla fall att jag borde väl åtminstone kunna gå och köra en tvättmaskin utan att må dåligt. Så jag packade ner all min tvätt i en IKEA kasse, stoppade även ner tvättmedel, mp3 spelaren, plånboken och en bok som jag köpte nyligen men inte har påbörjat än.
Sen travade jag iväg. Bara två gator upp finns det en tvåttomat. Jag har inte varit där förut för annars brukar jag och brorsan åka till ett annat ställe  som ligger på andra sidan stan som är billigare. Men han är i Bristol den här veckan.

Så, jag kom fram till denna lilla tvättomat. Där fanns en medelålders man som såg ut att gå till tvättomaten så fort han använt en tröja, för det var bästa stället att ragga på tjejer. Och en mörk tjej som tittade på mig ungefär som om "Tre personer här inne, är du dum eller?".
Det var svindyra tvåttar. Tre pund för en tvättmaskin som är lika stor som den vanliga man har hemme. Jag tog de lite större maskinen. Standardstorlek på en maskin i en tvättstuga. Fyra pund per tvätt! Det är nästan femtio kronor. Och sen betalade jag 2.40 pund för torktumlarer. Dom bode ju tjäna pengar på det där stället.

Jag satte mig ner och började läsa min bok. Till höger om mig sitter denna mörka kvinna med dålig dag. På vänster sida om mig står det en rad tvättmaskiner och på andra sidan dem satt raggar-mannen på spaning.
Efter ett tag kom jag på att jag behövde mer mynt till torktumlaren. Så jag travade iväg till närmaste affär och köpte en cola och tuggummi, fick lite växel och gick tillbaka till tvättstället och fortsatte med min bok.
Det satt en skylt på väggen som sa att det var förjudet att äta eller dricka där inne. Jag struntade i det och drack upp min cola i alla fall. När den nästan var slut kom jag på tanken att "hej, det finns nog kameror här. Ops, busted!" Så jag tittar runt och hittar den. Precis över mig i en vinkel där de inte kunde se vad jag gjorde. Jag kände mig som James Bond eller nått. Smyger runt och gör vad jag måste, utan att bli tagen av alla kameror vi har nu för tiden.

Jag pratde med min mamma igår och hon sa tillmig att gå ut på stan och ta en fika och titta på folk för att få mina tankar på något annat ett tag. Jag gick till tvättomaten och studerade de lediga människorna som inte hadenåon att imponera på.
Medan jag var där kom det en kvinna med sin tvätt i en Dra-maten. Väldigt gullig liten dam.
Dålig-dag kvinnan till höger om mig plockade ihop sin tvätt och lämnade oss med en sur min.
När hon hade gått kom en ung student tror jag, en tjej i min ålder. Hon lyssnade på musik från en mp3-spelare och åt några kakor. (Hon syntes i kameran. Inget proffs percis.) Efter ett tag börjar hon göra det förbjudna. Sjunga med. Bara hon hör låten, men alla vi andra får höra hennes personliga tolkning av den. Kära nån! inte ett ord gick att skilja från det andra. Bara en massa huauahu-ande. Och inte alla toner var där de skulle vara. Jag gömde mig bakom min bok och skrattade tyst.
När hon var klar och gick var det bara jag och raggarkillen kvar. Och vid det laget skulle han köra torktumlaren, precis där jag satt.
Jubel i Kapernaum. Jag kunde se i ögonvrån hur han vaggade fram och tillbaka på sin stol och gnuggade händerna som dom ofta gör när dom försöker komma på en anledning att prata med en. Jag sjönk mer och mer ner i min bok.
Just då var det en rolig passage och jag kunde inte låta bli att skratta till.
Han jublade på insidan. En öppning. Han började också skratta. Bra mycket högre och längre än vad jag skrattade, glatt väntade på att jag skulle titta på honom.
Jag var inte riktigt intresserad. En medelålders kille som raggar tjejer i tvättomaten. Inte riktigt vad man önskar sig i julklapp.
Åter igen. Göm ansiktet i boken och koncentrera dig riktigt hårt.
(Slå ihop klackarna på dina magiska skor och önska riktigt hårt)
Jag tror att han fattade vinken då. Resten av tiden satt han tyst och inget mer vaggande.
Tio minuter senare var min tvätt klar. Tack och lov. Jag packade ner den i min IKEA-kasse och gick hem. En erfarenhet rikare. Och naturligtvis, nu har jag rena kläder för ett tag till.