Emmes tankar om resans gång

Det har varit en bra dag. Jag har återfunnit två saker som har varit försvunna ett tag nu.

1. Min mp3-spelare. Den har varit borta i mer än en vecka. Jag var inte ororlg, för jag hade räknat ut att jag har minnen av att den alltid följde med hem från de sista gångerna jag kommer ihåg att jag använde den. Så den var tvungen att vara någonstans här i huset.
Och det var den! Den hade åkt ner bakom sängen.

2. Mitt svenska bankkort. Samma sak där, jag visste att det var här hemma. Tar det aldrig ur plånboken annars och jag använde det här för ca tre veckor sedan. Så det måste vara här i rummet någonstans.
Jag har letat under varje möbel utan att hitta det.
Idag hittade jag det i min egen kontorslåda.

Ni kan tro att jag känner mig lättad.

 Sista veckan på terminen. Som väntat ska allt hända den här veckan. Och jag som börjar bli en normal person igen efter att ha varit riktigt nere och kraftlös ett bra tag nu.

Men det är okej. Jag har humöret i behåll. Gud är fortfarande god och jag är fortfarande Hans favorit. (Han måste ju ha nån till att pigga upp Hans vardag)

Denna vecka ska jag:

·         Skriva en uppsatts på 2500 ord där jag analyserar texter

·         Skriva en till uppsatts om grammatik och min egen framgång i den.

·         Transkribera en sångtext.

·         Skriva en rapport

·         Skriva summeringar av några texter

Så det är jobb jobb jobb. Men som sagt var, humöret är uppåt.

På morgonen packar jag min ryggsäck och tar med mig datorn. Det blev ingen lätt packning precis. Tar med alltihop och går till söndagsmötet.
Direkt efter mötet knatar jag iväg till Universitete och sätter mig i biblioteket för att skriva en uppsatts.
Kämpar ett tag med att få el till datorn. Får t.o.m. byta skrivbord för att få elen att funka.
Kollar min mail lite snabbt (så snabbt som går på den sämsta uppkopplingen sen 1993) och tar sedan fram böckerna för att börja skriva.

Och upptäcker att jag har tagit fel block. Alla mina papper är hemma i det blåa blocket, inte det röda.

Så nu ska jag packa ihop och gå hem igen.
Snopet.

 Igår satt jag större delen av dagen i biblioteket och studerade C. S. Lewis språkanvändning. Jag håller på att samla material till en uppsatts. I timmar satt jag och funderade över betydelser bakom ordval och letade upp små referenser till andra böcker han skrivit och läst, reflekterade över användningen av punkt, komma, parenteser och bindesträck och hur han lät grammatiken och ordval i karaktärernas repliker ge läsaren en bild av vilken sorts person detta var.

 Detta är ganska så ointressant för er, men jag har en poäng. Bara vänta.

När jag sen kom hem ganska så sent på kvällen var jag trött i huvudet. Så jag tänkte stänga av dessa tankar om Lewis som nu flög runt i mitt huvud, genom att läsa en bra bok om något helt annat.

Den Gäckande Nejlikan av Baronessan Orczy fick det bli. En av mina absoluta favoritböcker genom alla tider.

Ett problem bara. Jag har suttit och skurit sönder och analyserat en bättre författares text och språkanvändning i timmar. Så nu kan jag inte läsa denna bok utan att göra det samma med den. Och hittar en massa saker som var konstiga och slarviga och ger ett konstigt intryck av karaktärerna. Det mest uppenbara är att dessa karaktärer som ska föreställa de högsta i samhället, deras talspråk har förkortningar och grammatiska fel man skulle hitta i arbetarklassen, och de franska karaktärerna har samma dialekt på engelskan som de engelskfödda har.

Så nu är den boken nedgraderad.  Historien är fenomenal, men den förtjänar en bättre författare. 

Efter detta så var det i alla fall dags att släcka och sova.
Och tankarna börjar snurra. Runt allt mellan himmel och jord. Ord jag träffat på under dagen som jag inte visste exakt hur jag skulle tolka, hur jag ska lägga upp uppsatsen, hur jag ska planera mitt påsklov, hur man på bästa sätt skulle kunna skriva ett filmmanus till Röda Nejlikan så att den skulle tilltala dagens publik, hur ser mitt liv ut om fem år och några ämnen till. 

Efter nån halvtimme gav jag upp. Jag var mer klarvaken än jag varit på flera dagar. Så det var bara att kliva upp.

Och ta fram böckerna. Så, fram med Narnia och ordbok och Encyklopedi och sätta igång och jobba.

Halv fem var jag trött nog att somna. 

Aaaahh! Livet som student.

Igår kväll när jag kom hem från skolan försökte jag gå ut på nätet och kolla min mail, men det ville inte funka. Det visar sig att nätet är nere för flera vi känner. Antagligen är det någon server som är nere. Vilket verkligen stinker för jag är helt beroende av internet. Vem är inte det i min generation?

Tack vare denna server har jag missat ännu ett elevrepresetationsmöte på universitet. De skickade ett mail igår kväll att mötet var flyttat till halv två idag. Jag kunde inte se det mailet förrän idag halv tre. Jättebra! Förra mötet var jag sjuk, det här mötet missade jag på grund av en server.

Så nu får jag sitta i biblioteket och använda skolans internet, som är så överfyllt av trafik att det knappt går öppna googles förstasida ens.

Alltid är det nått.

Fick veta mitt resultat på min senaste uppsatts idag. Inte så bra som jag hade hoppats på. Därför jag var lite deppig när jag gick hemåt efter skolan. Så jag svängde in på röda korset.

Förklaringen till det är att man alltid kan hitta bra second hand-böcker där inne jättebilligt. Och idag tror jag att det var den helige Ande som skickade in mig för att titta. Jag hittade böcker jag har önskat mig i många år!

Jag hittade:

·         Northanger Abby, Jane Austen

·         Persuasion, (Övertalningen), Jane Austen

·         Pride and Prejudice (Stolthet och Fördom), Jane Austen

·         Sense and Sensibility (Förnuft och Känsla), Jane Austen

·         Thank You, Jeeves, P G Wodehouse

·         The Elusive Pimpernel (Den Gäckande Nejlikan) Baronessan Orczy

·         The Jungle Book (Djungelboken), Rudyard Kipling

För det första: Austenböckerna har jag önskat mig i år och har aldrig lyckats hitta dem. Nu står de alla på en och samma hylla och ler mot mig. Och de är på engelska. Det blir en annan upplevelse när man läser en bok på det språk den blev skriven på.

Wodehouse och Kipling har jag fått lära mig i skolan är stora namn i den brittiska litteratur, så köptes bara av anledningen av att det ska vara mästerligt språk.

Röda nejlikan är ”enligt min rrrringa åååsikt” (JAJAJA vi har inte riktigt tid med den nu) en av de bästa hjältarna i litteraturhistorien. Han vinner med huvudet, inte musklerna. Och den här boken som jag köpt idag är den bästa i hela serien.

Ja, ni som fortfarande läser (det är annars lätt att sluta läsa halvvägs genom en sådan här text), jag måste få berätta om de segaste kassörskorna jag någonsin har träffat på tror jag.

När jag i affären tillslut hade bestämt mig för att nu fick jag inte titta efter fler böcker, det skulle bli för mycket böcker på en och samma gång, så tog jag min lilla hög med böcker och gick mot kassan. Där stod en ung tjej och en kille i tjugoårsåldern.

För det första är det inte en människa i kö, och de gör ingenting, men jag får ändå stå där vi disken och vänta innan de ens tittar på mig. Tjejen, som är den som står vid kassaapparaten, börjar räkna ihop böckerna. Hon räknar dem minst tre gånger innan hon börjar slå in dem på maskinen, under vilket hon räknar dem två gånger till. Och hon tar gooood tid på sig. Fortfarande har hon inte sagt ett ljud till mig, inte ett hej, eller Är det bra så eller något annat. Bara trycker på sin maskin. Och jag tror hon tryckte in fel några gånger också. Hur svårt kan det vara?

Under tiden stod då denna kille där. Han stod med armbågen lutad mot disken och glor ut genom fönstret med halvsovandes ögon. Han såg halvdöd ut.

När så tjejen höll på att närma sig att ha slått in allt i kassan för andra gången och nästan närmar sig en slutsumma, då mumlar grabben ”vill du ha en påse?” och jag svarar ja tack, allmänt irriterad vid det här laget.

Då tar killen fram två minimaliska påsar, ungefär den storleken man får på apoteket när allt man köper är en liten låda Alvedon. Ner i dessa påsar trycker han mina stackars böcker. De blir så fulla att handtagen knappt går att få ihop. Man tycker ju att till sju böcker kan man kosta på sig en mer normalstor påse. Nej, jag fick traska ut därifrån med en liten fullpackad påse i varje hand. Såg väl ut som om jag hade storshoppat i barbiedockornas värld.

Jag tror inte att de anställer folk baserat på deras IQ på det där stället.

Men de har billiga bra böcker! J

Lördag.

Vaknade av att mobilen ringde. Ett indiskt nummer. Tänkte inte betala hundra kronor i minuten för det samtalet, så jag stände av. Trodde i min yrvakenhet att det var nån som drev med mig. Det har man ju råkat ut för förr. Först när jag hade stängt av insåg jag att det antagligen var brorsan som ringde för att prata lite. Han är på semester i Indien. Men vid det laget var det redan för sent.
Tvättade på tvättomat. Jag och en kvinna med ett väldigt irriterande barn, som hon inte la två fingrar i kors för att få pli på, delade utrymmet. Jag läste brev skrivna av C.S.Lewis. 
Gick hem med tvätten, plockade iordning på rummet.
Och sen var orken slut och bröstontet som förföljt mig ett tag nu satte in. Sen var jag däckad resten av kvällen. 
Var sugen på nått lite nytt den kvällen, så jag köpte hem kinamat. 
Som resultat vaknade jag med världens halsbränna klockan tre på natten.



Söndag

Vaknade, ser att himlen är blå och att solen skiner och det är i största allmänhet en helt otroligt vacker dag. Så jag tänkte, jag gör mig iordning fort, så kan jag ta en promenad innan mötet börjar.
Satte på datorn för att kolla mailen lite snabbt.
Och ser på googles temabild för dagen att det är Vasaloppet idag.
Ja, sen var jag fast. Jag har missat Vasaloppet de senaste två åren. Jag tänkte inte missa det tre år i rad. Där går gränsen.
Inte förrän framåt två lyckades jag slita mig från datorn.
Ja, sen har jag gått här hemma och vankat hela dan. Inte gjort något speciellt.
Fast en sak hände som var fantastisk. Mina grannar hemma i Sverige ringde och berättade att deras äldsta son har fått en dotter idag.
STORT grattis till de nyblivna föräldrarna.
Sen nu ikväll såg jag en insekt. Och insåg genast att jag inte alls vill att sommaren ska komma. Det är för mycket insekter under sommaren.

Förresten, ni som har fått följa följetången "den svenska isglassen i den engelska förpackningen" (alltså jag som fryser tårna av mig i mitt engelska icke isolerade hus), jag är glad att få meddela att sakteliga, mycket sakta, börjar det bli lite lättare att leva för varje dag som går. Sakta sakta börjar vädret bli snällare och huset varmare. Och jag har börjat återfå känseln i mina tår.
Nästa vecka hoppas vi kunna meddela om näsan har tappat sin blåa färg eller inte.
To be continued....