Jane Austen 4-ever
Nu som grädden på moset har jag tagit fram och funderar på att läsa Stolthet och Fördom för typ tionde gången, fast den här gången på engelska.
Jag är ett Jane Austen-fan 4-ever! Go Mr Darcy!!!
What? No Sweden?
Jag kom på ikväll att jag skulle gå in och kolla om Sverige gick vidare till finalen i Eurovision eller inte. Så, jag kollade på BBCiplayer. Så udda att titta på sånt här med engelska kommentatorer. Iaf, så var det intressant att höra deras kommentarer när Sverige inte gick vidare. De verkar som om det blev en smärre chock för de stackarna. VA? Kom inte Sverige med? Att Sverige inte gick vidare var det enda land de kommenterade att det INTE kom med. Och sen säger mannen "Det kommer bli en stor historia i deras media imorgon." Var det det?
Braveheart och Rob Roy
Väldigt bra filmer. Speciellt Braveheart. Gissar att många håller med mig. Grät som vanligt.
Saken är den att när vi var i Skottland så hörde vi talas om dessa två personligheter hela tiden. Wallace hit och Rob Roy dit. Jag hade aldrig hört talas om Rob Roy innan jag kom till skottland och Braveheart var bara en berömd film, men nu när man har varit på de platser där det hände så blir allt så verkligt, och vildheten i Braveheart Makes Sense. När man ser dessa berg och gamla borgsruiner och de vackra kiltarna så känner man igen landet man var i.
Skottarna är verkligen så underbart galna som de framstår i filmerna. Jag antar att man måste vara galen för att kunna leva i de miljöerna som de gör.
Jag gillar skottland, och nu gillar jag dessa filmer ännu mer just för att jag kan känna igen atmosfären i landet när jag ser dem. Och för att jag vet vilka platser de pratar om när de säger t.ex. slaget vid Stirling i Braveheart. Fast jag måste säga, jag saknade slottet och den riktiga strategin som verkligen fick dem att vinna.
Nu längtar jag till augusti. Då ska det komma ut en film om två riktiga karaktärer från Edinburgh som vi också hörde talas om gång på gång.
Klar
Läskigt. Känns konstigt att man ska lämna Luton. Det finns en del jag kommer sakna. Andra saker kommer jag inte sakna. Men så är det med alla platser man bor på.
ä 'bam
Här har man suttit hela vintern och frusit ihjäl i ett rum där värmen inte fungerar och som ligger precis bredvid ytterdörren som tycker att man ska vara gästvänlig, även mot kall vinterluft.
Nu när värmen har kommit, ja då blir rummet istället outhärdligt hett. Jag kan inte andas, inte sova och jag är konstant irriterad pga värmen. Finns det inget mellanting?
Det är väl vad man får förvänta sig av ett land som inte har ordet lagom i sin vokabulär.
Fiskar, Austen och solkonsekvenser
Det har dött en fisk i min fisktank idag. Och nu ser det ut som om en till har dött. Fast han ser död ut en gång om dagen, så jag ger honom nån timme till. När kompisarna börjar äta på honom så är jag nog ganska så övertygad om dödsfallet.
Inte vet jag vad fiskarna håller på med. Men det verkar som om varje gång jag reser bort tycker de att det är roligt att fira min hemkomst med att en av dem kola-vippar. Otroligt stämningsfullt. Känner mig så uppskattad när djur dör bara för att jag kliver in i ett rum.
Torsdags kväll till söndag morgon var jag nere i Bristol och hälsade på min kära bror som jobbar där för tillfället. På torsdagen var vi ute och åkte och tittade på den vackra naturen, havet, solnedgången, de små engelska byarna osv. Stor del av sightseeingen fick jag göra till fots. Brorsan fick samtal sm han var tvungen att ta, så jag travade vidare till fots tills han plockade upp mig med bilen längre fram på vägen. Fick några fina bilder på solnedgången.
Torsdag: var ensam i hans rum, för han jobbade. Så jag tog min kamera och gick på en promenad.
England är verkligen vackert i den här delen av landet. Och här finns det hus som man faktiskt kunna tänka sig att bo resten av livet i. Små stugor med de mest magifika trädgårdar som är ett enda hav av blommor. Vakert!!! Och så några idisslande kor som glor dumt på en.
På kvällen var vi inne och drog runt i Bristol. Körde bil mest, men sen lite promenad och en kvällsfika.
I lördags var vi i Bath. Jag har länge drömt om att få se Bath. Det är nämligen så att jag är ett fan till Jane Austen, och Övertalningen, antagligen min favoritbok av Austen, utspelar sig till stor del i Bath. Så jag kände ju igen varannan gata där vi gick från filmerna. En otroligt vacker stad. Lite som Venedig på det sättet att den triggar din fantasi. Man kan verkligen se hur Anne Elliott och Kapten Wentworth glider fram i en park och pratar om allt som gick fel i deras historia, eller hur Cathrine Morland dansar iväg med Mr Tilney medan han skojar friskt med henne. Hur Lady Russel går och skvallrar hutlöst inne i samlingslokalerna.
I alla fall så var solens karaktär väldigt framstående under dagen, så både jag och brorsan kom hem med lite annorlunda solbränna. Jag har ett V under hakan och en illröd näsa. Brorsan har en illröd panna.
Inget kalas utan kra.... ja, i det här fallet bränna.
Övertaningen (2007) är en VÄLDIGT bra film! Se den.
fortsättning på Iiiiiiiiihhh
Och, nej den kom inte från salladen, för två dagar senare hittar jag en till likadan som kravlade runt på golvet inne i vardagsrummet. Vi kan se spår efter dem på mornarna (de kryper runt där på nätterna). Det ligger som små små trådar av silver över golvet. Då är det de som har varit framme.
Jag vill knappt gå in i vardagsrummet nu.
Iiiiiiiiiih!!!!
Vägg i vägg med vardagsrummet ligger köket. Inne i köket höll min rumskompis på att laga middag. Hon är indiska, så som vanligt var det någon sorts brännande stark röra med ris. Samtidigt som hon lagade mat pratade hon i telefon. Jag kunde höra henne prata länge och väl med en vän på telefonen. Jag lyssnade inte riktigt på vad hon sa. Bara vissa brottstycken kom fram till mig.
Efter ett tag hörde jag hur tonen ändrades. Hon darrade på rösten och sa till sin vän på telefonen att hon skulle ringa tillbaka senare för det låg en mask i hennes ris.
Mask?
Sånna ord lägger man märke till. Så jag tittade upp från min böcker och lyssnade mer uppmärksamt.
Strax efteråt kom hon ut ur köket. Helt hysterisk. Hon skakar så stor hon är. Hennes röst darrar och hon är på gränsen till att börja gråta. Hon kan bara upprepa några få ord. "Mask i riset. Mask i riset."
Till historien hör att hon är vegetarian stackarn.
Jag försökte lugna henne innnan jag gick in och tog mig en titt på denna lilla mask.
Jag hade förväntat mig en liten rackare som slinkit in, men när jag fick syn på slajmet där han låg på skärbrädan så förstår jag att hon fick panik.
Det var ingen liten mask, det var en larv. Stor var den också. Jag sprang genast och hämtade kameran. Sånt här får man bara inte missa.
England är det förlovade landet för Health and Security. Verkar inte funka så bra. Husen kan inte ens hålla sånna här rackare utomhus.
I alla fall, jag fotograferade glatt innan jag tog hela skärbrädan och gick ut med den lilla rackaren, vackert accompanjerad av min rumskompis hysteriska läten då hon sprang långt ut på gatan för att slippa se den igen.
Jag undrar om hon någonsin kommer använda den skärbrädan igen.
Two down, three to go
Idag har jag gjort mitt andra prov. Och det gick bättre än jag hade räknat med. Lättare frågor än vad jag hade trott.
Känns som en börda har lyfts av mig. För varje lite sak man kan bocka för på "att göra"-listan så blir livet lite bättre.
Nu ska jag förbereda min presentation jag har imorgon. Ska bli skönt när den är över. Jag hoppas jag slipper vara nervös. Det går alltid åt skogen när man är nervös.
Sen ska jag skriva en rapport. Antagligen blir det mesta av den gjort imorgon. Måste vara så klar som möjligt på torsdag, för då åker jag bort och blir borta över helgen.
På tisdag kommer det svåra provet. Längtar inte. Men jag längtar tills det är klart. Alltså tisdag eftermiddag. Då ska jag fira.
Läskigt!!!!!
Många har sagt till mig att det är nån på talang på TV4 som ser ut som jag. Såg henne idag. Otäckt. Vad gör jag på TV?
Jag tycker till och med att vi har liknande talröst.
Fooooor
Imorse när jag vaknade sken solen av full kraft på en blå himmel. (Man tycker nästan att himlen borde vara lite mer grådaskig av askan men tydligen inte.) Så jag bestämde mig för att bara dra på mig lite kläder och gå på promenad.
Ut genom dörren med några mynt i fickan och med min mp3-spelare i den andra fickan. Stannade vid första affär jag gick förbi och handlade frukost. Gick upp till Stockwood Park och satte mig under under ett träd där och åt frukost. Tittade på ekorrarna som skuttade runt. För de finns överallt i England. Ser du ett träd så ser du en ekorre.
Förresten, jag såg en icke dödad engelsk räv förra veckan. Han satt och tittade på tåget om åkte förbi. Han såg väldigt avslappnad ut. Skulle jag också vara om jag visste att rävjakten var förbjuden.
I alla fall, tillbaka till min promenad.
Stockwood Park är väldigt stor. Även om jag varit där många gånger så hittar jag fortfarande platser och små vägar som jag inte har gått på än. Idag siktade jag in mig på att försöka utforska mer av golfbanan.
Okej, inte för att det inte var en underbart vacker och avslappnade promenad. Men det finns bättre tidpunkter man kan utforska en golfbana på än klockan tio på morgonen en solig lördag. Varenda flintskallig affärsman i Luton var där och gick sin runda. Var jag än såg var där en golfspelare. De drog på sina små kärror med klubbor och hade sina hattar och sockor och handskar på sig varenda en. Sött.
Detta medföljde för mig en viss liten risk. Risk för fallande objekt. Risk för hjärnskakning. Jag gick och smög i ruffen så gott jag kunde. Vid flera tillfällen var jag tvungen att gå rätt över en bana där de spelade. Man fick kolla noga så att de inte spelade just då och sen springa över. Jag höll ett vakande öga mot himlen hela tiden. Man vet ju aldrig.
Men det var en otroligt vacker promenad. Trots alla flintar.
Muntlig presentation på onsdag.
Och ko nu inte och säg "andra kämpar efter ett godkänt och du blir sur om du inte får högsta betyg". Jag har hört det så många gånger.
Ja, många kämpar för att få godkänt och jag är tacksam att jag har relativt lätt för skolan.
Men ett mål missat är alltid ett mål missat.
Fixat!
Låset är fixat. Faran är över
Full English
Och ja, man äter strips till ALLT i England, till och med till frukosten.
Kommer ni till begravningen?
Låset i dörren snurrar runt runt runt....
Låset i våran dörr är trasigt. När man kommer utifrån och ska låsa upp, då kopplar inte låset på någt sätt och nyckeln bara snurrar runt. Så man står där några gånger per dag med panik i halsen och tänker, Nu är jag utelåst. Men just då kopplar det inne i låset och så går dörren upp.
Detta har medfört lite extra plikter för mig. Mitt rum ligger precis vid dörren, så jag hör när mina rumskompisar står utanför dörren och skramlar med nycklar och bankar på låset och jag kan höra hur paniken bildas i deras halsar. Så jag roch öppnar dörren åt folk hela tiden. Jag är en sån där dörröppnare de har på Harrods. Fattas bara den gröna dräkten.
Här om natten var den indiske killen som bor under taket ute och slog runt mitt i natten, (valvaka, den killen är bara så WILD!) så mitt i natten, typ vid 3-4 på morgonen skramlade det utanför dörren. Då kom han hem, men inte in. Så det var bara att svepa täcket om sig och öppna dörren åt honom med håret spretndes åt alla håll samtidiigt.
Så nu jobbar man 24-7. Jag hoppas innerligt att det blir en kortvarig karriär.
Slutet på året
Samtidigt som jag ska försöka ansöka om GAP Year inför nästa år.
Kul.
Vi hade Theo idag, min favoritlärare. Jag gillar Ed också, men Theo har en förmåga att få en att tänka själv och diskutera och ifrågasätta. Man kan nästan känna hur hjärncellerna bildas. Min andra lärare Ed är lite mer gammeldags på det sättet att vi ska lära oss fakta genom innötning. Men han har den härligaste humorn.
Idag sa en av mina klasskompisar att alla svenskar hon har mött är väldigt självsäkra. Vi pratade om de muntliga redovisningarna som vi ska ha här framöver. Hon kommer från Polen. Hon berättade att redovisningen hon ska ha imorgon kommer bli hennes livs första. De har inte muntliga redovisningar i skolan i Polen. Jag blev väldigt förvånad och berättade att vi i Sverige måste stå där framme med muntliga redovisningar flera gånger i terminen. Då sa hon att det kanske är därför svenskar är så självsäkra, för alla svenskar hon hade mött hade varit väldigt självsäkra.
Roligt att se svenskarna genom en annan nationalitets ögon. Vi är visst inte bara asociala, blyga och kalla som vi säger om oss själva hela tiden.
Paul Washer
Sitter och lyssnar på Paul Washer - Tio Anklagelser mot den Moderna Kyrkan.
Lyssna!!! Väldigt viktigt!!!
http://www.vimeo.com/7463906
Luton blommar
(Husen är inte lika vackra, men allt det gröna gör husen mer acceptabla.)
