Fooooor

Imorse när jag vaknade sken solen av full kraft på en blå himmel. (Man tycker nästan att himlen borde vara lite mer grådaskig av askan men tydligen inte.) Så jag bestämde mig för att bara dra på mig lite kläder och gå på promenad.
Ut genom dörren med några mynt i fickan och med min mp3-spelare i den andra fickan. Stannade vid första affär jag gick förbi och handlade frukost. Gick upp till Stockwood Park och satte mig under under ett träd där och åt frukost. Tittade på ekorrarna som skuttade runt. För de finns överallt i England. Ser du ett träd så ser du en ekorre.
Förresten, jag såg en icke dödad engelsk räv förra veckan. Han satt och tittade på tåget om åkte förbi. Han såg väldigt avslappnad ut. Skulle jag också vara om jag visste att rävjakten var förbjuden.
I alla fall, tillbaka till min promenad.
Stockwood Park är väldigt stor. Även om jag varit där många gånger så hittar jag fortfarande platser och små vägar som jag inte har gått på än. Idag siktade jag in mig på att försöka utforska mer av golfbanan.
Okej, inte för att det inte var en underbart vacker och avslappnade promenad. Men det finns bättre tidpunkter man kan utforska en golfbana på än klockan tio på morgonen en solig lördag. Varenda flintskallig affärsman i Luton var där och gick sin runda. Var jag än såg var där en golfspelare. De drog på sina små kärror med klubbor och hade sina hattar och sockor och handskar på sig varenda en. Sött.
Detta medföljde för mig en viss liten risk. Risk för fallande objekt. Risk för hjärnskakning. Jag gick och smög i ruffen så gott jag kunde. Vid flera tillfällen var jag tvungen att gå rätt över en bana där de spelade. Man fick kolla noga så att de inte spelade just då och sen springa över. Jag höll ett vakande öga mot himlen hela tiden. Man vet ju aldrig.
Men det var en otroligt vacker promenad. Trots alla flintar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0