Emmes tankar om resans gång

Brorsan har semester den har veckan och en kompis fran Uppsala ar har pa besok. Han kom imorse.

Men nu var brorsan upptagen ikvall. Och jag lamnades har att vara vardinna.

Jag gjorde mat och diskade. Under den tiden hinner killen ta upp sin dator. Sen kommer kollegan och ska halla oss sallskap. Vid det laget har jag satt pa datorn for att kolla min mail. Sa han satter ocksa pa sin dator, kollegan.

Sa nu sitter va har igen. Tva killar i soffan och jag ifatoljen. En film gar pa TVn (National Treasure II) och vi sitter med var sin dator. Ingen sager ett ljud. Bara tangeneter som smattrar. Och Nicolage Cage som leker overintelligent igen.

Jag ar en dalig vardinna.

Nar jag gick i gymnasiet och hogstadiet sa  hade jag att gang historier i huvudet. Saker jag hade lekt som barn och fortfarande kom ihag. Nar jag kande mig lite nere och ville rymma fran verkligheten sa brukade jag koppla pa dom dar historierna och tanka ut en scen. Ord for ord, tanke for tanke och kansla for kansla.
Favoritstallet att gora detta pa var med mina barbiedockor. Jag hade ett horn i ett oanvant rum dar jag hade ett gang barbisar. Jag satt dar i mitt horn, kladde pa dom och desinade klader till dom med tygtrasor, och satt och tankte ut historier.
Det var ett visst antal historier.
Det var, den aldsta: Tommy och Kristina. En studenthistoria. Den borjade jag jobba pa redan som lekisbarn. Men den sag valdigt annorlunda ut da an hur denser ut nu.
Sen har vi den som forst blev bok, den som utspelar sig i fjallen. Jattedalig faktiskt. Men romantisk sa man blir pirrig imagen.
Ja, sen ar det nog dom i cykelklubben. Vi brukade leka att vi var dom personerna nar vi cyklade som barn.
Och sa ar det tjejen som ar barn till en zooforestandare och som hittar ett oupptackt djur pa en expedition till djungeln. Dessa djur var alla mina studsbollar. Hon blir sen kar i den unga veterinarpraktikanten.
Den storsta historien ar definitivt den om Sarah & Zack, John & Sippora och Henry & Jessica, en hel serie som alla utspelar sig i en och samma familj.  Det ar syskon och barn. Och de ar kungliga. Hela bunten. Men spannande har de det. De tre paren har tva hisorier var.

Efter nagra ar med att ha slipat sa dant pa dessa historier sa trottnade jag pa att ha dom i mitt huvud. Sa jag borjade skriva ner dom. Mest for att bli av med dom. Men jag upptactke ocksa hur roligt det var att skriva.
Och svart.
Sa jag har alltsa avslutat tre "bocker" eller vad man ska kalla dom, och har tre pagaende. Jag undrar om jag kommer skriva klart dom...
De med cyklarna och studsbollarna tanker jag bara pa nar jag cyklar eller tar fram min samling studsbollar. (Jag och mina kompisar samlade pa studsbollar. Jag har sjalv ca 35 tror jag. Alla har namn.) Annars sa ar de ganska sa utrangerade.

Jag tanker sallan pa mina historier nu fortiden. Det var nar jag flyttade till Uppsala och vaxte upp lite som jag kunde fa kontroll over dom. Annars kunde det vara sa att dom tvingade mig att tanka pa dom. Vissa perioder da. De var min egen lilla dromvarld dar man kunde vara lycklig och perfekt fast man genomlevde kval och svarigheter.
Men ibland far jag sma aterfall. De brukar gestalta sig i att jag blir valdigt romantisk. Jag vill titta pa romantiska filmer, och det ska inte bara vara flirt och foralskelse och romantisk komedi, om ni forstar vad jag menar. Det ska vara romantik. Zorro, Roda Nejlikan, daliga actionfilmer dar mannen raddar den starka tjejen i nod.

Dar sitter jag nu. Jag har en san dar romantikperiod nu. Jag har letat upp alla varianter av Roda Nejlikan jag kan hitta och har tittat pa dom fram och tillbaka. Robin Hood ar popular i mitt liv ocksa. Eragon gillar ag for hans hjaltemod och Safiras adelmod.
Prinsar som rider, prinsessor i torn. Barbara Cartland-bocker.

Och som pricken pa i:et sa har jag fatt en ny historia i huvudet. Och det kliar i fingrarna pa mig att skriva den. Den ar jattefin och har inspirerats av hur drottning Viktoria blev informerad om att hon hade blivit drottning.

Jag gillar hjaltar. Och kvinnor som ar starka nog att kunna matcha en san hjalte och stakt nog att lata honom styra men anda jamlik pa samma gang. Inte hjaltinnorna som hanger pa hjaltens axel och svimmar innan man hinner blinka.

Nu ska jag ga och tvatta. Inte sarskilt romantiskt. Men men....

Denna tjej (jag) har antligen gjort nagot som resten av varlden anser vara vardag och vanligt. Jag har vantat in i det sista.
Som den lilla raddharen man ar.

Jag har fargat haret.

AAAAAAHHH

Kors i taket.

Vilken farg?

Rott

(Den runda bokstaven ska ha prickar over sig)

Min frisor sa att det skulle vara snyggt i lockigt har.
Sa jag kopte fargen i november.
Och nu antligen fick jag hjalp av min kompis som var har pa besok att faktiskt lagga fargen I haret. (Jag fragade brorsan om han ville hjalpa mig, men han var inte sa intresserad.)

Men nu antligen. Jag har morkare har med rod ton.
Jag gillar det!

Peace out

Nar man bor utomlands sa jamfor man hela tiden det landet med sitt hemland. "Jassa, ni gor sa, I Sverige gor vi sa har istallet." Pa det viset forstarker man sin bild av hemlandet i huvudet sa att det blir vackrare och mer fantastiskt an vad det egentligen ar. Sa nar det inte finns nagon skog ar, da berattar ag om skogen hemma. Nar hela landet stannar pga lite sno sa forklarar man hur man bemoter sno i Sverige. Och sa vidare.

Sa har jag gjort om de minsta smasaker sen jag kom hit. Sa min bild av Serige var ganska sa glittrande nar jag val kom dit. Sen landar man i Goteborg och upptacker att det ar gratt och trist, manniskorna har sina starkheter och brister och samhallet behover ta sig i kragen och faktikt gora nagot ratt for en gangs skull.

Det ar otroligt vilken annorlnda syn man far av sitt folk, av sitt hemland och av sin egen kultur nar man aktiskt har borjat formas av en annan. Jag sag plotslit saker som jag brukade tycka var sjalvklara, som organisationen av saker i den ofentliga sektor, de borjade jag nu ifragastta. 
 Det jag markte mest var faktiskt hur Jante-lagen vilar over hela landets mentalitet. Jag har inte varit under den mentaliteten nu fran samhallet, sa jag kunde stdera den med nytt perspektiv. Och det ar skrammande hur nertryckta svenskarna ar av dessa dumma regler!
Det var som en kompis berattade. Babben hade sagt pa sin tlkshow pa SVT tror jag nu i veckan, att Obama hade kritiserat nagot om Sveriges organisation (Jag vet inte vad det var for jag har inte sett programmet sjalv, bara hort det genom ombud). Ett annat land hade havt upp ett skri av raseri och gett igen. Sverige blev helt lyckligt att storebror Amerika la marke till lilla Sverige.
Det ar sa typist Jante-lagen. Man tror inte att det man gor ar viktigt eller har betydelse i det stora loppet, sa om nagon ser en sa finns man.
Detta kan appliceras pa manga olika nivaer. Politiskt och individuellt.

En anna sak som var rolig med detta att jag akte hem var att jag markte hur snabbt jag har vant mig vid vanstertraffik. Jag var pa vag att satta mig i forarsatet nar jag skulle satta mig i en svensk bil for forsta gangen, for det har blivit pasagerarsidanfor mig. Och att kora i korsningar och rondeller var nastan lika laskgt som det var nar jag forst kom till England.

I det stora taget sa ar jag glad att vara tillbaka. For england och jag trivs battre och battre ihop.
Det kanns som att jag ar hemma.

Bilen står redo utanför dörren att ta mig till Jönköping. Därifrån åker jag till min kära syster i Stockholm.

Så hej då Småland för ett tag framöver. VArje gång jag lämnar dig saknar jag dig lite mindre till nästa gång. Och det är skönt.