Sex dagar i fosterlandet
Ja, människor, jag är ledsen men vi tog en helt ny layout. Men alla ni som röstade på den fröna, lägg noga märke till den gröna Headern. Och dessutom så var motiveringen oftast att det var fint till våren. Så nu har vi blommor till vårkänslorna.
Jag har varit i Sverige i sex dagar redan. Och det är blandade känslor som fyller mig. Och det är blandade upplevelser jag har.
När flygplanet gick ner för landning och jag fick se det svenska landskapet så slås jag av hur rent men kallt det ser ut. Skogarna är kala på löv och grönska och på fälten ligger fortfarande snön kvar. Isen ligger kvar på sjöarna och jag kan spåra var folk har gått på dem.
Ja, sen var det tillbaka till högertrafiken. Lika läskigt som att vänja sig vid vänsterrafiken.
Nyheterna lästes upp på svenska och de handlade om den svenska regeringens senaste drag i politikens spel.
Kunder och kassörskor pratae svenska.
Människor tänker svenskt, Jantelagen ruvar över varje hjärna.
Allt är ganska så blekt. På svenskt vis.
Det blev som en kulturkrock. Jag trodde då inte att jag hade ändrats så mycket på så kort tid. Och språket, att prata svenska kändes plötsligt nästan lika ovant som det vara att prata engelska hela dagarna i början i Luton.
Ja, vad har jag gjort?
Jag har träffat brorsan och hans flickvän. Och gjort högskoleprovet. Lett lovsång och halv om halt ett helt möte i ett litet kapell ute i skogen. Träffat en kompis. Pratat och sjungit på ett möte till. Träffat en kompis till. Och en till. Och pratat pratat pratat med min kära mor. Och träffat farmor.
Så det kan nog sammanfattas med: träffa folk oh prata, vara delaktig i möten och testa mina kunskaper sen skolan.
Imorgon åker jag vidare till Stockholm. Ska hälsa på systern. Det ser jag verkligen fram emot.
Kram allesammans. Älskar er
Jag har varit i Sverige i sex dagar redan. Och det är blandade känslor som fyller mig. Och det är blandade upplevelser jag har.
När flygplanet gick ner för landning och jag fick se det svenska landskapet så slås jag av hur rent men kallt det ser ut. Skogarna är kala på löv och grönska och på fälten ligger fortfarande snön kvar. Isen ligger kvar på sjöarna och jag kan spåra var folk har gått på dem.
Ja, sen var det tillbaka till högertrafiken. Lika läskigt som att vänja sig vid vänsterrafiken.
Nyheterna lästes upp på svenska och de handlade om den svenska regeringens senaste drag i politikens spel.
Kunder och kassörskor pratae svenska.
Människor tänker svenskt, Jantelagen ruvar över varje hjärna.
Allt är ganska så blekt. På svenskt vis.
Det blev som en kulturkrock. Jag trodde då inte att jag hade ändrats så mycket på så kort tid. Och språket, att prata svenska kändes plötsligt nästan lika ovant som det vara att prata engelska hela dagarna i början i Luton.
Ja, vad har jag gjort?
Jag har träffat brorsan och hans flickvän. Och gjort högskoleprovet. Lett lovsång och halv om halt ett helt möte i ett litet kapell ute i skogen. Träffat en kompis. Pratat och sjungit på ett möte till. Träffat en kompis till. Och en till. Och pratat pratat pratat med min kära mor. Och träffat farmor.
Så det kan nog sammanfattas med: träffa folk oh prata, vara delaktig i möten och testa mina kunskaper sen skolan.
Imorgon åker jag vidare till Stockholm. Ska hälsa på systern. Det ser jag verkligen fram emot.
Kram allesammans. Älskar er
Jag har resfeber tror jag. Darav den langa texten...
Klockan ar kvart over midnatt. Engelsk tid. Jag ar dotrott och vill helst bara ga och lagga mig och sova.
Men jag har bestamt att halla mig vaken.
For om mindre an tva timmar ska jag lamna lagenheten for att hitta min buss. Aka buss nastan tva timmar till Stansted flygplats, sitta dar och vanta ca tva tre timmar och sedan lyfta klockan sju.
Sitta och skumpa i Ryan Airs flygplan i tva timmar och forsoka sova i ovasenedet.
Sen efter en hel natt av obekvamhet sa ska jag ta mig ur flygplatsen och hitta min skjuts.
Jag ar ganska glad att min kara far ar sa fortjust i langa bilfarder sa att jag slipper koncentrera mig p[aatt hitta bussar och byta tag och allt sant dar ocksa.
Sen nar jag kommer hem, efter en langbilfard, for aker man med pappa far man rakna med en omvag eller tva bara for trevlighetens skull, vill jag ju prata med mamma och halsa pa folk och sa dar. Sa detta kommer bli ett langt dygn.
Jag ar glad att aka hem. Bara sugen pa att sova.
I alla fll, idag var min sista dag pa kontoret innan resan, inte nagonsin, bara pa en lang tid. Och den var intressant.
Ja, for det forsta det var fullt hus. Alla cheferna och anstallda och nastan alla volontarer var dar. Ni maste forsta att de flesta av de har brukar vara pa resande fot, sa oftast ar vi bara fem/sex stycken. Idag var vi tolv.
For det andra sa borjade det en ny tjej idag. De ar en som ska sluta pa pa kontoret sa de har anstallt den har nya tjejeen och det var hennes forsta dag. Sa det var utbildning, utbildning och utbildning om gallde. Sa det pratades bakom ryggen pa mig hela dagen. Alltsa bokstavligt talat, for henns framtida skrivbord ar rakt bakom min rygg.
Sen till lunch sa hade de ju kommit pa att jag inte kommer vara pa kontoret pa min fodelsedag, sa det var paket, tarta och sang. Det roligaste var helt klart nar chefen sager "Vi kanske ska sjunga pa svenska" och borjar sjunga ungefar Heppi Birtdej in Swedish, Heppi Birtdej in swedish. Ja, jag skrattade i alla fall, for det later alltid sa roligt nar utlanningar som inte kan svenska ska harma hur det later i deras oron.
Vad fick jag? Det berattar jag nar fodelsedagen ar over.
Mer da? (Det blir langt det har. Men det har sista maste ni hora, sa hall ut.)
Jo, vi har cellgrupp pa tisdagar. Jag och brorsan ar i samma cellgrupp. Igar tidag, far vi ett meddelande mitt pa dagen att vi inte kan vara hos dom vi vanligen ar hos, sa vi ska aka till en annan kille i gruppen som precis har flyttat till ett nytt hus. Alltsa bara for nagra dagar sedan. Sa vi ska ut och halsa pa honom.
Det tar nastan en timme att aka ut till den har killen, sa vi traffas och samaker i brorsans bil, for vi ar inte sa manga som kan aka. I alla fall sa anlander vi dit och gar pa husesyn. Som alla andra hus i England ar det beiget fran golv till tak. Beige heltackningsmatta, beiga vaggar oh beigt tak. Fantasirikt. For att spejsa upp det hela lite har de lagt in lite parkett i vissa rum. Som ocksa ar beiga. Det hela blir inte mycket battre av att det inte finns en mobel eller tavla pa hela nedervaningen mer an tva vita soffor, ett litet beigaktigt bord med disktreta stolar och en blek bokhylla i tra.
Men ta det har ratt nu, jag tyckte att det var ett jattefint hus ochjag skulle alska att bo dar bara man inreder det lite.
Ja, till saken. Vi satter oss ner och laser kvallens text och cellgruppsledaren borjar prata.
Da ser jag och killen som sitter i samma soffa som jag ett konstigt ljus genom fonstrena i dorren in till koket. Det ar oranget och fladdrar precis som eld. Vi kan inte sluta titta pa det, sa de andra tystar och borjar ocksa titta. Da plotsligt ser vi att det bli starkare och vi inser att det faktiskt brinner.
Nar vi rusar ut i koket sa visar det sig att det ar pa uteplatsen bakom koket som det brinner. Nar vi oppnar dorren ser vi en kartong sta i fulla lagor nedanfor skarmen som delar killens uteplats fran grannens, och skarmen har ocksa borjat brinna eller bara blivit brannskadad. Jag sag inte riktigt for jag stod langst in.
Ja, sen var det opperation "Radda Huset" som gallde. Jag fyllde alla sorters skalar jag hittade med vatten fran kranen och tva killar langade medan killen om bodde dar och brorsan lekte brandman.
Efter ett tag nar elden var under kontroll kom grannen ut och de disskuterade hur detta kunde komma sig och han sager till killen vi ar hos att det maste ha varit varan kille som inte har fimpat sina cigaretter ordentligt (for det ligger en hel del cigaretter dar) for han sjalv, grannen altsa, han har inte rokt pa tre timmar sa det kan inte vara hans cigaretter.
Ett problem bara. Killen vi ar hos roker inte.
En stund senare nar vi borjat med andakten igen knackar det pa dorren. Granne star dar och sager att han ska kopa en ny skarm sa behover de inte prata mer om saken.
Resten av kvallen hor vi hur grannen ar ute pa verandan och stadar och skrapar. Eller som cellgruppsledaren sager: Covering up his tracks.
Ja, ta hand om er. Vi hors i Sverige.
Heppi birtdej in swedish.....
Men jag har bestamt att halla mig vaken.
For om mindre an tva timmar ska jag lamna lagenheten for att hitta min buss. Aka buss nastan tva timmar till Stansted flygplats, sitta dar och vanta ca tva tre timmar och sedan lyfta klockan sju.
Sitta och skumpa i Ryan Airs flygplan i tva timmar och forsoka sova i ovasenedet.
Sen efter en hel natt av obekvamhet sa ska jag ta mig ur flygplatsen och hitta min skjuts.
Jag ar ganska glad att min kara far ar sa fortjust i langa bilfarder sa att jag slipper koncentrera mig p[aatt hitta bussar och byta tag och allt sant dar ocksa.
Sen nar jag kommer hem, efter en langbilfard, for aker man med pappa far man rakna med en omvag eller tva bara for trevlighetens skull, vill jag ju prata med mamma och halsa pa folk och sa dar. Sa detta kommer bli ett langt dygn.
Jag ar glad att aka hem. Bara sugen pa att sova.
I alla fll, idag var min sista dag pa kontoret innan resan, inte nagonsin, bara pa en lang tid. Och den var intressant.
Ja, for det forsta det var fullt hus. Alla cheferna och anstallda och nastan alla volontarer var dar. Ni maste forsta att de flesta av de har brukar vara pa resande fot, sa oftast ar vi bara fem/sex stycken. Idag var vi tolv.
For det andra sa borjade det en ny tjej idag. De ar en som ska sluta pa pa kontoret sa de har anstallt den har nya tjejeen och det var hennes forsta dag. Sa det var utbildning, utbildning och utbildning om gallde. Sa det pratades bakom ryggen pa mig hela dagen. Alltsa bokstavligt talat, for henns framtida skrivbord ar rakt bakom min rygg.
Sen till lunch sa hade de ju kommit pa att jag inte kommer vara pa kontoret pa min fodelsedag, sa det var paket, tarta och sang. Det roligaste var helt klart nar chefen sager "Vi kanske ska sjunga pa svenska" och borjar sjunga ungefar Heppi Birtdej in Swedish, Heppi Birtdej in swedish. Ja, jag skrattade i alla fall, for det later alltid sa roligt nar utlanningar som inte kan svenska ska harma hur det later i deras oron.
Vad fick jag? Det berattar jag nar fodelsedagen ar over.
Mer da? (Det blir langt det har. Men det har sista maste ni hora, sa hall ut.)
Jo, vi har cellgrupp pa tisdagar. Jag och brorsan ar i samma cellgrupp. Igar tidag, far vi ett meddelande mitt pa dagen att vi inte kan vara hos dom vi vanligen ar hos, sa vi ska aka till en annan kille i gruppen som precis har flyttat till ett nytt hus. Alltsa bara for nagra dagar sedan. Sa vi ska ut och halsa pa honom.
Det tar nastan en timme att aka ut till den har killen, sa vi traffas och samaker i brorsans bil, for vi ar inte sa manga som kan aka. I alla fall sa anlander vi dit och gar pa husesyn. Som alla andra hus i England ar det beiget fran golv till tak. Beige heltackningsmatta, beiga vaggar oh beigt tak. Fantasirikt. For att spejsa upp det hela lite har de lagt in lite parkett i vissa rum. Som ocksa ar beiga. Det hela blir inte mycket battre av att det inte finns en mobel eller tavla pa hela nedervaningen mer an tva vita soffor, ett litet beigaktigt bord med disktreta stolar och en blek bokhylla i tra.
Men ta det har ratt nu, jag tyckte att det var ett jattefint hus ochjag skulle alska att bo dar bara man inreder det lite.
Ja, till saken. Vi satter oss ner och laser kvallens text och cellgruppsledaren borjar prata.
Da ser jag och killen som sitter i samma soffa som jag ett konstigt ljus genom fonstrena i dorren in till koket. Det ar oranget och fladdrar precis som eld. Vi kan inte sluta titta pa det, sa de andra tystar och borjar ocksa titta. Da plotsligt ser vi att det bli starkare och vi inser att det faktiskt brinner.
Nar vi rusar ut i koket sa visar det sig att det ar pa uteplatsen bakom koket som det brinner. Nar vi oppnar dorren ser vi en kartong sta i fulla lagor nedanfor skarmen som delar killens uteplats fran grannens, och skarmen har ocksa borjat brinna eller bara blivit brannskadad. Jag sag inte riktigt for jag stod langst in.
Ja, sen var det opperation "Radda Huset" som gallde. Jag fyllde alla sorters skalar jag hittade med vatten fran kranen och tva killar langade medan killen om bodde dar och brorsan lekte brandman.
Efter ett tag nar elden var under kontroll kom grannen ut och de disskuterade hur detta kunde komma sig och han sager till killen vi ar hos att det maste ha varit varan kille som inte har fimpat sina cigaretter ordentligt (for det ligger en hel del cigaretter dar) for han sjalv, grannen altsa, han har inte rokt pa tre timmar sa det kan inte vara hans cigaretter.
Ett problem bara. Killen vi ar hos roker inte.
En stund senare nar vi borjat med andakten igen knackar det pa dorren. Granne star dar och sager att han ska kopa en ny skarm sa behover de inte prata mer om saken.
Resten av kvallen hor vi hur grannen ar ute pa verandan och stadar och skrapar. Eller som cellgruppsledaren sager: Covering up his tracks.
Ja, ta hand om er. Vi hors i Sverige.
Heppi birtdej in swedish.....
Borta med vinden.....
.... ar min frisyr. Det blaser friskt i Luton. Gar man till jobbet i trettio minuter i halv storm ser man inte ut som man gjorde nar man lamnde lagenheten. Satt tre prickar pa var kind, satt pa en skrikig stor kjol och anvand overdrivet mycket lappstift och sen ar jag redo att ga paska-karring.
Dagens tanke och ord ar:
Ord 30:28
Eng: a Lizard can be cought with the hand, yet it is found in kings' palaces.
En odla ar kan fangas med handerna, anda fiinns den i kungars palats.
Man kan kanna sig som en odla. Ingen tycker om en, det finns sa mycket vardigare djur, man ar lattfangad av allt som kommer mot en.
Men att vara en odla ar inte helt fel.
Odlor ar snabba att slinka ur det dar greppet. Smita ivag. De ma vara lattfangade, men svara att behalla dar man vill ha dem. Och de lyckas slinka in i allt. Till och med in i kungars palats.
Sa, fast du ar en odla sa kan du kan du ta del av det basta i livet. Fast du ar liten och svag och lattlurad, far du se mer an vad den statliga elefanten far se som bara strovar runt pa savannen.
Datadilemma
Markligt vad det lutar at gront nu. Sjalv ar jag svag for det tokiga. Men den grona ar sa fin... Svart.... alltsa svarigheten, inte fargen.
Nog om det.
Som ni marker sa skriver jag utan svenska bokstaver. Det har sin forklaring.
Brorsans dator har inte haft den basta halsa ett bra tag nu sa igar kvall ominstallerade brorsan och kollegan den. Med engelsk hardvara.
Nu ar tangentbordet installt pa att vara engelskt tangentbord. Sa trycker jag pa vara kara svenska bokstaver sa far jag punkter och kolonteckan osv. Och andra tecken har flyttat sig. T.ex. @ tog mig halva morgonen att hitta. Jag kande mig helt handikappad nar jag inte kunde kolla min mail, for jag kunde inte skriva min mailadress.
Men, jag har fatt hora att det finns hopp om framtiden. Det ska tydligen ga att stalla in den p[asvenskt beteende igen. Jag vet bara inte hur man gor, sa jag maste vanta in hjalp fran hogre ort. Brorsan.
Nu ska jag sova. Ogonen svider. Pa engelskt vis.
Dagens ord: Jes 57:15
Bless. Gud ar god
Nog om det.
Som ni marker sa skriver jag utan svenska bokstaver. Det har sin forklaring.
Brorsans dator har inte haft den basta halsa ett bra tag nu sa igar kvall ominstallerade brorsan och kollegan den. Med engelsk hardvara.
Nu ar tangentbordet installt pa att vara engelskt tangentbord. Sa trycker jag pa vara kara svenska bokstaver sa far jag punkter och kolonteckan osv. Och andra tecken har flyttat sig. T.ex. @ tog mig halva morgonen att hitta. Jag kande mig helt handikappad nar jag inte kunde kolla min mail, for jag kunde inte skriva min mailadress.
Men, jag har fatt hora att det finns hopp om framtiden. Det ska tydligen ga att stalla in den p[asvenskt beteende igen. Jag vet bara inte hur man gor, sa jag maste vanta in hjalp fran hogre ort. Brorsan.
Nu ska jag sova. Ogonen svider. Pa engelskt vis.
Dagens ord: Jes 57:15
Bless. Gud ar god
Lista stulen från Veteskivan
Nån gång ibland kan det vara kul med sånna här. Kan väl vara kul för er att läsa lite om er bloggare.
Har du pojkvän/flickvän? - Nej, och deffinitivt inte det senare.
Är du kär? - Kan inte minnas att jag någonsin har varit.
Hur tidigt stiger du upp? - Ja, även om klockan ringer vid sex så blir det oftast ca sju som man rullar ner på golvet och tvingar upp ögonen. På helgerna blir det ca åtta, för då vaknar brorsa och stormar in på rummet och sjunger allader för mig.
Vem/vilka vet mest om dig? - Staten. Nej, mamma, systern och barbiesarna.
Gillar du att slåss? - Bara när jag vinner.
Vad ska du göra ikväll? - Säg det, det undrar jag med. Jag funderar på bio, men det blir antagligen hemmakäll med brorsan.
När var du senast full? - I mit förra liv. Nej, jag har aldrig varit full.
Har du utländska föräldrar? - Det beror väl på var man bor. Men mina är i alla fall från småland och västerbotten.
Var har du ont? - Jag har ett litet blåmärke på benet, fast det gör inte så vrst ont. Men närmare kommer jag inte.
Är du bra på att måla? - Ja, streckgubbar är min specialitet. :D
Vem kramade du senast? - Jag tror det var en av tjejerna från kyrkan som var här igår natt.
Vad längtar du till? - Torsdag när jag flyger hem till Sverige tio dar.
Vad heter dina husdjur? - Rasmus, Noa coh Pippilina, Två hundar och en fågel.
Har du körkort? - Nopp.
Favoritgodis? - Choklad. Men jag saknar salmiak på lakrits också.
Morgon- eller nattmänniska? - Natt är jag rädd. Jag kan säga till mig själv att städa mitt rum hel dagen och sen hitta inspiration att göra det när jag är på väg i säng.
Sparare eller slösare? - Jag sparar pengar en månad för att kunna slösa bort dom på en enda dag i klädaffären eller en resa.
Har du några homosexuella vänner? - Nej, inte vad jag kan komma på.
Bio eller promenad? - Jag gillar promenader. Men de är så enkla att fixa att bio är lite mer spänande, så jag väljer nog bio.
Är du kittlig? - Jag varnar mina vänner att kittlar demig kan jag inte svar ör om jag anske slår till dom i panik.
Rädd för insekter? - Ja. Jag kan klara av dem, men de är fula, äckliga och läskiga.
Anser du att du är stark? - Beror på vem man jämför med. Men inte särskilt faktiskt.
Har du pojkvän/flickvän? - Nej, och deffinitivt inte det senare.
Är du kär? - Kan inte minnas att jag någonsin har varit.
Hur tidigt stiger du upp? - Ja, även om klockan ringer vid sex så blir det oftast ca sju som man rullar ner på golvet och tvingar upp ögonen. På helgerna blir det ca åtta, för då vaknar brorsa och stormar in på rummet och sjunger allader för mig.
Vem/vilka vet mest om dig? - Staten. Nej, mamma, systern och barbiesarna.
Gillar du att slåss? - Bara när jag vinner.
Vad ska du göra ikväll? - Säg det, det undrar jag med. Jag funderar på bio, men det blir antagligen hemmakäll med brorsan.
När var du senast full? - I mit förra liv. Nej, jag har aldrig varit full.
Har du utländska föräldrar? - Det beror väl på var man bor. Men mina är i alla fall från småland och västerbotten.
Var har du ont? - Jag har ett litet blåmärke på benet, fast det gör inte så vrst ont. Men närmare kommer jag inte.
Är du bra på att måla? - Ja, streckgubbar är min specialitet. :D
Vem kramade du senast? - Jag tror det var en av tjejerna från kyrkan som var här igår natt.
Vad längtar du till? - Torsdag när jag flyger hem till Sverige tio dar.
Vad heter dina husdjur? - Rasmus, Noa coh Pippilina, Två hundar och en fågel.
Har du körkort? - Nopp.
Favoritgodis? - Choklad. Men jag saknar salmiak på lakrits också.
Morgon- eller nattmänniska? - Natt är jag rädd. Jag kan säga till mig själv att städa mitt rum hel dagen och sen hitta inspiration att göra det när jag är på väg i säng.
Sparare eller slösare? - Jag sparar pengar en månad för att kunna slösa bort dom på en enda dag i klädaffären eller en resa.
Har du några homosexuella vänner? - Nej, inte vad jag kan komma på.
Bio eller promenad? - Jag gillar promenader. Men de är så enkla att fixa att bio är lite mer spänande, så jag väljer nog bio.
Är du kittlig? - Jag varnar mina vänner att kittlar demig kan jag inte svar ör om jag anske slår till dom i panik.
Rädd för insekter? - Ja. Jag kan klara av dem, men de är fula, äckliga och läskiga.
Anser du att du är stark? - Beror på vem man jämför med. Men inte särskilt faktiskt.
Satt i bruk
Det är sent och jag borde sova med tanke på svårigheterna jag hade att öppna ögonlocken imorse. Men jag behöver få skriva lite. Länge sen den känslan kom över mig. Så håll i er. Det kan bli skakigt.
Går man bibelskola två år och undervisas av lärare som inte bara har stor kunskap men som först och främst är otroliga exempel på fungerande, fulla kristna liv med verkligt utlopp och inflytande på de omkring dem, på verkas man starkt av dem. Och man drömmer om att en dag kunna bli som dem.
Man ber om det och tänker på det och försöker förberda sig. Och man drömmer om alla man ska möta och alla fantastiska mirakler man ska få vara verktyg för.
Sen slutar man bibelskolan. Och kommer tillbaka till världen med en duns. Man byter församling, alla ens vänner sprids över hela jorden. Och man måste plötsligt kämpa för sitt andliga liv på egen hand utan vänners och lärares stöd och ledning. Det är som att hoppa ner i vatten man trodde var varmt men visar sig vara iskallt och man får svårt att andas.
Det känns om att jag har inte gjort ett skapandes gram för en annan människa sen jag flyttade från Sverige.
Fast jag varje dag ger min tid till att hjälpa till på en missionsorganisation och jag vet i mitt huvud att jag gör gott, så har det känts tomt för mig.
Men nu har vi börjat ha morgonandakt på kontoret. Och jag får hålla andakt ca en gång i veckan.
Och jag njuuuter.
Känslan när man får ett budskap, när man ser folks ögon när man talar in i deras situation eller när man ser hur ordet skär genom både kött och ben.
Och när de sedan kommer efteråt och berättar hur rätt det var. Eller hur det var en bekräftelse på vad de har känt flera dagar.
Igår var det min tur att ha andakten. Jag pratade om att ha glädje. Efteråt kommer en tjej på kontoret fram och säger att hon hade hört samma budkskap kvällen innan från en annan riktning. Det här var en bekräftelse på att det var rätt.
Och en annan tjej på jobbet börjar höra hur folk pratar om glädje resten av den dagen och själv kan hon inte sluta sjunga på en speciell sång om glädje. Vilket ledde till att vi idag tog en promenad på lunchen och jag får undervisa henne om livet med Gud.
Nu, äntligen nästan ett år efter bibelskolans slut känner jag äntligen att jag får ge något riktigt. Kunskap och frihet. Jag får vara i verklig tjänst.
Om än så litet så är det verkligt.
Och jag är så tacksam till Gud för att Han vill använda mig och också gör det. Fast inte utan att leda mig.
Så, Gud välsine er. Förbli trofasta mot Honom så förblr Han trofast mot er.
Går man bibelskola två år och undervisas av lärare som inte bara har stor kunskap men som först och främst är otroliga exempel på fungerande, fulla kristna liv med verkligt utlopp och inflytande på de omkring dem, på verkas man starkt av dem. Och man drömmer om att en dag kunna bli som dem.
Man ber om det och tänker på det och försöker förberda sig. Och man drömmer om alla man ska möta och alla fantastiska mirakler man ska få vara verktyg för.
Sen slutar man bibelskolan. Och kommer tillbaka till världen med en duns. Man byter församling, alla ens vänner sprids över hela jorden. Och man måste plötsligt kämpa för sitt andliga liv på egen hand utan vänners och lärares stöd och ledning. Det är som att hoppa ner i vatten man trodde var varmt men visar sig vara iskallt och man får svårt att andas.
Det känns om att jag har inte gjort ett skapandes gram för en annan människa sen jag flyttade från Sverige.
Fast jag varje dag ger min tid till att hjälpa till på en missionsorganisation och jag vet i mitt huvud att jag gör gott, så har det känts tomt för mig.
Men nu har vi börjat ha morgonandakt på kontoret. Och jag får hålla andakt ca en gång i veckan.
Och jag njuuuter.
Känslan när man får ett budskap, när man ser folks ögon när man talar in i deras situation eller när man ser hur ordet skär genom både kött och ben.
Och när de sedan kommer efteråt och berättar hur rätt det var. Eller hur det var en bekräftelse på vad de har känt flera dagar.
Igår var det min tur att ha andakten. Jag pratade om att ha glädje. Efteråt kommer en tjej på kontoret fram och säger att hon hade hört samma budkskap kvällen innan från en annan riktning. Det här var en bekräftelse på att det var rätt.
Och en annan tjej på jobbet börjar höra hur folk pratar om glädje resten av den dagen och själv kan hon inte sluta sjunga på en speciell sång om glädje. Vilket ledde till att vi idag tog en promenad på lunchen och jag får undervisa henne om livet med Gud.
Nu, äntligen nästan ett år efter bibelskolans slut känner jag äntligen att jag får ge något riktigt. Kunskap och frihet. Jag får vara i verklig tjänst.
Om än så litet så är det verkligt.
Och jag är så tacksam till Gud för att Han vill använda mig och också gör det. Fast inte utan att leda mig.
Så, Gud välsine er. Förbli trofasta mot Honom så förblr Han trofast mot er.
Än så länge...
Omröstningen än så länge är enhällig.
Grönt.
Motiveringen lyder: Fint med grönt på våren. Och att jag har haft rosa förut. (Vilket jag inte har något minne av.)
Fortsätt rösta
Grönt.
Motiveringen lyder: Fint med grönt på våren. Och att jag har haft rosa förut. (Vilket jag inte har något minne av.)
Fortsätt rösta
Omröstning
Min kompis har varit hur gullig som helt och hjälpt mig med lite layout till bloggen, göra den lite mer personlig. Nu har vi några olika alternativ. Men jag kan inte betämma vilken jag föredrar. Så vad tror ni?
Grön, fin och fräsh
Rosa-grå, ordentlig och gullig
Rosa och turkos, spejsad och galen
Mer får ni inte veta. Använd er instinkt.
Hjälp mig
Rösta
Tack för era åsikter
Senaste Nytt
Vårat "sitta hemma och hänga"-gäng har utvidgats. Nu är det inte bara jag, brorsan och kollegan. Brorsan har slagit till och dragit med en kille från församlingen också. Hans huvudsakliga samtalsämne är motorcyklar. Varje gång man pratar med honom så måste de åtminstone nämnas. Trevlig kille! Bara väldigt passionerad över två hjul med en motor emellan.
Så, i och med detta har samtalsämnesområdet utvecklats. Med ännu mer motorer. Så nu är det Spränga-filmer, krigsdokumentärer, Mythbusters, inlägg på youtube om starka motorer och olika sorters olyckor som gäller som tidsfördriv på kvällarna. Och nu lägger vi till motorcyklar och Youtubeklipp om hur fort dom kan åka.
Vad får vi? En Boys night out.
Jag känner mig som ingrediensen som får såsen att skära sig.
Jag måste jobba hårdare på mina tjejkompisar
Nyheter sen sist.
- Jag har ansökt och blivit antagen till University of Bedfordshire. Så jag ska gå programmet English Language Studies här nästa år.
Börjar i September.
Och jag ska inte utvidga era sinnen med att berätta om årsvgiftens storlek. Tack och lov finns det stipendier och CSN.
- Jag ska åka hem en vända. Åker hem nästa vecka. Ska hälsa på och göra högskoleprovet (!). Längtar!! Men jag är lite bekymmrad över era väderförhållanden hemma. När ni fortfarande har snö så går jag till jobbet i kortärmat och jackan i handen.
- Allarligt, vi har snödroppar och påskliljor överallt. Solen är som april, början på maj. Dikena fylls av tussilago och maskrosor. Kom ifatt Sverige!
Nej, nu får ni inte veta mer. Lagom är bäst (se, jag är fortfarande svensk. Jag tror fortfarande på kraften i ordet lagom.)
Så, i och med detta har samtalsämnesområdet utvecklats. Med ännu mer motorer. Så nu är det Spränga-filmer, krigsdokumentärer, Mythbusters, inlägg på youtube om starka motorer och olika sorters olyckor som gäller som tidsfördriv på kvällarna. Och nu lägger vi till motorcyklar och Youtubeklipp om hur fort dom kan åka.
Vad får vi? En Boys night out.
Jag känner mig som ingrediensen som får såsen att skära sig.
Jag måste jobba hårdare på mina tjejkompisar
Nyheter sen sist.
- Jag har ansökt och blivit antagen till University of Bedfordshire. Så jag ska gå programmet English Language Studies här nästa år.
Börjar i September.
Och jag ska inte utvidga era sinnen med att berätta om årsvgiftens storlek. Tack och lov finns det stipendier och CSN.
- Jag ska åka hem en vända. Åker hem nästa vecka. Ska hälsa på och göra högskoleprovet (!). Längtar!! Men jag är lite bekymmrad över era väderförhållanden hemma. När ni fortfarande har snö så går jag till jobbet i kortärmat och jackan i handen.
- Allarligt, vi har snödroppar och påskliljor överallt. Solen är som april, början på maj. Dikena fylls av tussilago och maskrosor. Kom ifatt Sverige!
Nej, nu får ni inte veta mer. Lagom är bäst (se, jag är fortfarande svensk. Jag tror fortfarande på kraften i ordet lagom.)
Hugh Jackman
De senaste tre dagarna har jag faktskt haft en idol. Det händer inte jätteofta. Som äkta pingstbarn kör jag på "du skall inga andra gudar hava bredvid Mig." Dessutom har det fnnits få som jag verkligen beundrar.
Men.
För många år sedan såg jag en filmad scen-musikal på TV. Den kallas Oklhoma. Precis i min smak. Romantisk, charmig, helt underbara karaktärer. En gammal tant med skinn på näsan. En smart, vacker och stingslig tjej. Världens charmigast och finaste kille. (Med en juvlig röst)
Dans, glad musik, slagsmål, två killar som är rivaler om samma tjej.
Ja, vad kan jag säga. Jag är en romantisk.
Ialla fall.
I söndags morse kunde jag inte sova på grund av förkylningen, så jag gick upp tidigt och satte på TVn. OCh vad är på väg att börja om inte just denna muskal!
Oklahoma! heter den.
Så jag spelad in den. (Vilket gjorde att jag tvingade stckars brorsan att titta på den. Inte riktigt hans typ av film.)
Först nu inser jag ju då att det är Hugh Jackaman som spelar Curley, huvudkaraktären.
Jag är inte bra på namn på kändisar. Och det är väldigt få skådespelare som jag faktiskt kommer ihåg vad de heter. Jag bara "känner igen dom någonstans ifrån. Men var..."
Nu får jag i alla fall en mindre uppenbarelse. Och inser att jag gillar den här killen. "Han spelar ju i Kate & Leopold. Och x-men. Och den dåliga magikerfilmen som gick på Canal+ hela tiden." HElt plötsligt har jag en hel lista. Oh sen går man ju då in på Youtube och söker på honom. OCh får upp fem grejer till man både visste och inte vsste att han var med i.
Och jag måste säga:
Vilken kille!
Jag visste att han var en berömd skådespelare. Menjag hade ingen aning om att han kunde sjunga. Och vilken röst sen. Och charmigare kille får man ju leta efter. Och duktig på många olika sätt att spela.
Om inte annat så är han Curly i Oklahoma!. Och det räcker för mig. JAg har sett den många gånger de senaste dagarna. Sätter på den och lyssnar på musiken medan jag gömmer mina ljuskänsliga förkylda ögon under täcket och bara njuter av hans leende, glada, charmiga, lena, vänliga röst.
http://www.youtube.com/watch?v=Dz-ky8qqKMg
Ett bra exempel
Förklaring
Ja, i lördags morse fick jag förklaring på min otroliga trötthet på kontoret i fredags.
Jag vaknade med en öm hals. Nu sitter jag hemma i feber. Och har rinnande ögon som jag täcker över för att slippa ljuset, för det gör så ont. Rinnande näsa och rosslande hals. Halva natten spenderades i feberfrossa. Bihålor som försöker bygga ut genom mina kinder.
Dessutom är jag öm på skinnet under näsan efter alla näsdukar som skrapats emot det.
Det är synd om mig!
(Krya-på-dig-kort är välkomna)
Det läskigaste är ändå att min syster hemma i Sverige har samma sjuka. Man kan ju tro att det går baciller i släkten. Mot all vetenskaps vetande. Men de har ju inte luskat ut allt. Det kanske finns telepatisk sjukdomsöverförande.
Pratktiskt vapen i krig.
Ha de gött folk. Håll er borta från telepatiska sjuklingar.
Jag vaknade med en öm hals. Nu sitter jag hemma i feber. Och har rinnande ögon som jag täcker över för att slippa ljuset, för det gör så ont. Rinnande näsa och rosslande hals. Halva natten spenderades i feberfrossa. Bihålor som försöker bygga ut genom mina kinder.
Dessutom är jag öm på skinnet under näsan efter alla näsdukar som skrapats emot det.
Det är synd om mig!
(Krya-på-dig-kort är välkomna)
Det läskigaste är ändå att min syster hemma i Sverige har samma sjuka. Man kan ju tro att det går baciller i släkten. Mot all vetenskaps vetande. Men de har ju inte luskat ut allt. Det kanske finns telepatisk sjukdomsöverförande.
Pratktiskt vapen i krig.
Ha de gött folk. Håll er borta från telepatiska sjuklingar.
