Efterlyses: sittdynor

Pappa påpekade lite diskret att det inte var nått nytt på bloggen, så jag får väl skriva lite så att han har något att läsa.
Jag sitter i pappas kontor på hans företag Vi har spanat efter nya utemöbler på blocket i ca en timme nu. Hittade inget. Allt är redan sålt när vi ringer.

".... det är ju jämt utsålt..." (med skånsk dialekt, Eva Rydberg)

Jag har ett projekt som jag ska utföra denna sommar. Jag ska rusta upp och göra fin min gammelfarmors gamla hammock. Jag har önskat mig en hammock så länge jag kan minnas. Det fanns en hemma innan jag var född, men det hjälper ju inte mig. Men nu ska jag i alla fall få ta fram, göra ren, måla om och klä om taket denna gamla hammock. Jag köpte färg idag. Det kommer bli en något annorlunda hammock. Lite udda färger. Jag hoppas bara att jag kan hitta och köpa rätt dynor till den! Har letat runt ganska mycket idag och hittar inget som passar min smak. Jag får väl åka till England för att hitta det. Engelska möbelaffärer och jag är väldigt sams. Även om jag aldrig har stött på att de ens säljer utemöbler där nere. Det är kanske för blött för att någon ska vilja sitta ute.

Det hände en lite rolig sak idag.
Jag var ute på stan och tittade i affärer. I en väskaffär jag var inne i så var det några väskor som fångade min blick när jag gick förbi och jag tänkte att de var de snyggaste i affären och jag skulle faktiskt kunna köpa dem. Sen visade det sig att de alla var av samma märke, och det var det engelska märket som min egen kära handväska. Jag tror nästan att jag har fötts i fel nationalitet när det gäller kläd- och inredningssmak. Inte för att jag gillar hur det ser ut hemma hos folk i England, men jag gillar deras möbelaffärer. 

Prinsessbröllop

Idag har jag suttit framför TVn nästan hela dagen och firat kronprinsessan Viktorias och nu prins Daniels bröllop. Vilken sagodag!
Jag vet att alla som läser har sett det mesta själva så jag tänker inte beskriva dagen. men jag skulle vilja lyfta fram mina favoritdelar.
För det första: STOR eloge till prästerna. Det var en otroligt bra vigsel. Valet av texter och talet han höll var fullständigt perfekta. Det var ande i det talet. Ord att leva efter.
För det andra: bravo Viktoria och Daniel för att ni har lyckats hålla det enkelt trots all pompa och ståt. Och tack för att vi fick vara med och fira er.
För det tredje: Alla tal idag. Viktoria på gården var fenomenal. Hon var enkel och vanlig fast med en kunglig toutch. Även Kungens tal som brudens far var underbart, speciellt hur han började med att hålla tal till drottning Silvia. Också Olle Westling var så behagligt naturlig. Men bäst av alla var ändå prins Daniel. Efter det tal han höll blev han accepterad som en kunglighet och vann folkets hjärta. Den mannen är verkligen kär i sin fru! 
Sist men inte minst: brudvalsen. de dansade så vackert! Det var som att titta på Askungen Live.

"Vad är väl en bal på slottet..... Alldeles underbar!"

Ja, stort grattis Viktoria och Daniel. Hoppas ni får leva lyckliga i all era dagar som i alla de andra sagorna. Vi tror på er!

Hej då England

Det är onsdag morgon. Min sista morgon i Luton. Jag packar och oroar mig för hur detta med min packning ska sluta. Sa hej då till min kära huskompis för nån timme sen. Inte särskilt kul att tänka på att vi inte kommer kunna sitta och titta på Bollywood-filmer när vi vill. Nu blir det bara mail och Facebook. Lite snålt.

Igår åkte alla vi i huset till en jättefin pub och åt middag tillsammans. Första gången tror jag som vi alla har ätit tillsammans. Vi brukar bara laga mat tillsammans men aldrig äta tillsammans, förutom jag och Champa. Hon brukar tvinga i mig indisk mat med jämna mellanrum och försöka elda upp mina hjärnceller med chilli.
I alla fall, vi hade en jättetrevlig kväll. Det var typ Sunday Roast-mat, det mest klassiska engelska du kan tänka dig. Vi var i ett jättefint gammalt hus med takbjälkar och halmtak. Dumt nog glömde jag kameran hemma. Men vi hade i alla fall en jättetrevlig kväll.  

Jag har alltid trott att jag inte skulle sakna Luton. Jag har aldrig känt mig hemma i Luton utan som en främling som bara bor här som gäst ett tag. Men nu när jag ska åka så är det mycket tuffare än jag trodde att det skulle vara.
Jag kommer sakna mitt liv här, mina vänner, speciellt Champa. Vi har haft så mycket kul ihop och hon har hjälp mig igenom mycket när jag känt mig ensam.
Jag kommer sakna artigheten hos folk och mentaliteten i landet. Jag kommer sakna engelskan och närheten till London. Jag kommer till och med sakna småsaker som att ha mjölken i stora plastdunkar och att bli frågad om man vill ha en kopp te vart man än går. Jag kommer sakna Fish and Chips, Costa Coffe och KFC-kyckling. Jag kommer sakna Mission Direct. Jag kommer sakna alla dessa gamla vackra lövträd i Stockwood park. Jag kommer sakna min gata och min affär på hörnet. Jag kommer sakna mina fiskar och mitt rum.

Hej då England. Vi ses säkert snart igen.


Bollywood

Jag var på bio ikväll med min indiska rumskompis. Det är väldigt intressant att göra saker tillsammans med henne i Luton. Luton är så full av indier att massa av deras kultur går att hitta här. Bland annat kan man gå och titta på Bollywoodfilmer på bio.
Så ikväll var vi på en Bollywood. Det var jag och ca 150 indier.

Man känner sig väldigt vit i sånna lägen.

Rumskompisar

Finns det nått jag VERKLIGEN inte gillar så är det insekter.

Nu för tiden bor jag med dem.

På kvällarna när jag går ut i köket för att dricka, får jag hoppa mellan sniglarna som ligger på golvet i vardagsrummet och köket. Jag brukar få dumma idéer om att det en kväll kommer ligga en superstor fet snigel i vardagsrummet som fyller upp hela rummet och slukar mig hel när jag kliver in.

Jag hade ihjäl en gråsugga på mitt sovrumsgolv för ca två veckor sedan.

När jag är uppe sent på kvällarna får jag ibland sällskap av en gigantisk spindel som kliver in på mitt golv, står och glor på mig i tio minuter och sen går han igen.

Idag har jag myror på min fönsterbräda också.

Ska jag ta det som ett tecken på att moder jord vill att jag flyttar ut?

Shaken, not sturn

Jag vet att ni inte är superintresserade av att läsa om vilka böcker jag läser, man jag måste bara få säga något om min nuvarande bok.
Jag håller på att läsa Ian Flemings Moonraker. För er som inte vet det, karaktären James Bond är inte bara en karaktär i coola actionfilmer utan han blev till som en karaktär i en serie böcker. Första boken hette Casino Royal och boken skrevs av Ian Fleming. Alltså, jag håller på att läsa den ursprungliga idéen om hur James Bond är som person.
Det är alltid samma sak. Om man först ser filmen och sen läser boken upptäcker man att det var tänkt från början att det skulle finnas en person med normala tankar och värderingar bakom den där coola ytan. James Bond är inget undantag.
Alltså, jag älskar Bond-filmerna, de är riktigt bra actionfilmer. Klassiker. Men nu när jag har börjat läsa om honom har jag plötsligt en otroligt annorlunda bild av mr Bond. Jag brukade tycka Pierce Brosnan var bra för han ser väldigt bra ut medan han är Bond, gör coola actionscener. Har också alltid gillat Roger Moore för han är rolig.
Men efter denna bok vet jag inte om jag gillar dem alls. De liknar inte Bond överhuvudtaget! Inget som är likt alls. Det är som att Julia Roberts skulle spela Stålmannen.

Bond i filmerna kastar sig in i varje fara med huvudet före. Bond i boken är en helt enkelt väldigt disciplinerad man med huvudet på skaft och väldigt bra på att slåss och skjuta. Än så länge i boken, jag har väl läst en tredjedel ungefär, har inte ett enda skott avlossat och hälften av tiden har han suttit på sitt kontor och funderat och läst och pratat med M. Resten av tiden har han spelat kort med skurken på en klubb.
Jaha, vad ska jag då säga om filmen Moonraker.
Hur kunde de ändra handlingen så!
För det första, Drax är inte alls i Kalifornia utan han är en engelsman som har sin fabrik på Dovers klippor. De skjuter inte upp fem raketer utan bara en, och de försöker inte döda Bond en gång var femte minut. Dessutom kastar han sig inte alls över varenda kvinna han ser. Han bara tittar och beundrar. Hela Roger Moore-grejen att han bara behöver titta på dem så ligger de sen i sängen tre sekunder senare efter fem kassa repliker, stämmer inte.

Jag tittade runt lite bland de olika skådespelarna igår. Jag tror att jag föredrar Timothy Dalton nu. Har alltid gillat Lisence To Kill. Nu gillar jag den ännu mer, för Timothy Dalton liknar min bild av Bond bättre än någon annan. Den nuvarande Bond är också bra, men ha är så stel och hård. Inte heller riktigt vad Bond är.
Men jag får väl medge att det beror inte helt på skådespelaren heller. Vad är det för kassa manusförfattare sm förstör böckern och karaktären så grundligt!?!

Jag har en känsla av att det kommer bli tråkigt att titta på Bond-filmer med mig efter detta. Kommer bara sitta och klaga på hur dåligt de ha tolkat karaktären.
Men jag gillar verkligen boken. Den är som en bra version av Jan guillious version av actionhjälte, Hamilton. Hamilton gör mig bara arg. Bond får mig att bita på naglarna bara jag läser om ett kortspel. Jag skulle vilja läsa fler böcker om

Bond, James Bond.



Äntligen!

I höstas fick jag höra talas om en plats som ligger väldigt nära Luton som heter Wrest park. En herrgård eller vad man ska kalla det, med en stor vacker park. Som alla de vackra hus man har sett i alla de där Jane Austen-filmerna man sett sen man var barn, och läst om i varenda fånig Barbara Cartland-bok som finns. Hur den nätta lilla hjältinnan vandrar omkring i den magnifika trädgården. Det är blomdofter och balustrader och broar. Hemliga små mötesplatser.
Jag har alltid velat gå runt på en sån plats,bara gå runt och njuta, titta på det vackra huset och låta fantasin skena iväg.
Idag ÄNTLIGEN blev det av. Jag har spenderat en heldag i Wrest Park med min huskompis. Varm dag, otroligt vackra omgivningar, och en Bollywood-film-låt fast i hjärnan. Så jag har fantiserat om nätta små hjältinnor som rider i damsadel i en "riddräckt som framhäver hennes kurvor ypperligt trots att den var några år gammal" och samtidigt gått runt och dansat indiska danser. Salig blandning av kulturer. Men det har varit en helt enkelt perfekt dag. Jag är mycket nöjd med livet idag.







Jag vann?

Igår kväll satt jag och min rumskompis och tittade på en film (en otroligt bra Bollywood som heter 3 idiots) när plötsligt telefonen ringde. Det var mina föräldrars granne som ringde för att gratulera mig. För vad då? undrade jag. Jo, sa han, du har precis vunnit Talang 2010. Eller, ja, din dubbelgångare har vunnit. 
Lilla Jill Svensson vann. 
JAG vann Talang.
Utan att ens vara där!
Hihi 








Ser ni likheten? Jag är underst. Hon har till och med lyckats sno mina lockar!
Jag brukade ha långt hår som hon.

Otäckt.


I alla fall, stort grattis min kära lilla dubbelgångare, du har en otroligt vacker röst.


Spackel

Igår kväll gick jag ut på promenad. Jag tänkte gå ner och kolla om det var lovsångsövning i kyrkan, och om jag i så fall kunde få vara med en kväll.
Men träningen var inställd. Istället hittade jag ett gäng som höll på att bygga om i ungdomsrummet.
En halvtimme senare stod jag där med spackel och spade och spacklade rummet. Där stod jag fortfarande kvar tre timmar senare med kramp i handen och huvudvärk av att titta upp konstant.
Jag skulle bara gå ut och gå lite!

RSS 2.0