Min Läsdag
Vid det laget var jag tvungen att göra mig iordning och åka till skolan. Behövde något att göra under vägen, så jag packade ner en liten bok att läsa på bussen.
Hopp upp på bussen, läsa läsa läsa. Tillslut var jag framme på skolan. Hade Chapel. (Ett helt OTROLIGT Chapel, men det berättar jag inte om här.) Satte mig på bussen igen och fortsatte läsa min bok. Åkte till Gottsunda för att hämta två böcker som jag har beställt som jag ska läsa under en av kurserna. Satte mig på bussen igen för att åka hem. Läste hela vägen.
När jag kom hem, lagade jag middag, slappade en liten stund, pratade med min rumskompis och sen gick jag tillbaka till mitt rum och fortsatte läsa.
Idag har jag läst sen jag vaknade. Har läst mycket i en bok, har läst en annan bok från pärm till pärm, och nu ska jag börja på en tredje bok.
Ögonen svider litegrann, men hjärnan är helt språngfylld av tro! Underbar dag.
Mitt nya rum
På universitetet i pyjamasbyxor
Sitter här i en soffa i en tom lägenhet. Min kära vän Sara som jag får sova hos har åkt till jobbet. Själv är jag hur trött som helst. Det var en lång omvälvande dag igår med massor av saker som hände som man inte är van vid, var så på kvällen igår när jag skulle försöka beskriva mitt blivande rum för min kära mor, ja då fick jag knappt ett ord över läpparna.
Jag tycker väl ändå att det roligaste igår (för er som inte förstått det så var "igår" min första dag på universitetet) var att jag hade förstått det som att jag hade uppfattat det som att jag skulle få komma ner dit och ordna med administration och sen gå hem. På sin höjd träffa några människor bakom skrivbord. Så på morgonen när jag klädde på mig tog jag ett par bekväma linnebyxor och en enkel tröja. Kläder jag drar på mig om jag ska gå hemma eller åka och handla mat.
Så kommer jag ner till universitetet, och när jag hade träffat den första personen bakom ett skrivbord, ja då skickas jag iväg på en informationsträff som redan har börjat.
Efter träffen så går vi tillbaka till kontoret och där kunde vi äntligen reda ut allt som krånglade.
Sen säger människan "Ja, rektorn vill ha personliga samtal med var och en, så det kan du ju ta redan nu."
I mjukisbyxor!
Jag kände mig som om jag travade in på hans kontor i pyjamas, håret i en knut, ansiktsmask och en nalle under armen.
Han var artig nog att inte kommentera nallen.
När jag ska gå ifrån honom säger han "din första lektion är ikväll."
Hjälp!
Så några timmar senare sitter jag där igen, nu med alla mina klasskamrater, med pyjamas ( i mitt huvud i alla fall) och hår och nalle.
Idag ska jag vara bättre förberedd.
det här börjar störa mig....
I våras när Jill vann Talang på TV4 tyckte jag mest att det var en kul grej att jag hade hittat en människa som ser precis ut som jag. Men nu har det hela börjat få bakslag. För folk tror att jag är hon.
Förra veckan när jag var på Europa Konferensen på Livets ord var vi på en konsert. Innan konserten satt vi och pratade lite och då märkte jag en kvinna som tittade så otroligt ingående på mig. Till slut tog hon mod till sig och frågade "Jill?"
"Nej, men jag är lik henne" fick jag säga. Då sa hon att hon hade tykt att jag skulle sjunga för henne. Känns lite dumt. Jag hade kunnat sjunga, men det hade inte betytt något för jag var inte Jill.
Samma sak hände igår när jag klev in i en affär. Affärsbiträdet var inte särskilt bra på att sälja. Vi sa att vi tyckte att något var snyggt och hon bara packade ihop det och gick iväg med alltihop för de skulle inte hänga på den platsen längre. Hon hade ju kunnat visa dem för oss. Jaja, i alla fall så tittade hon på mig som om något underbart precis hade hänt henne. Sen kom det:
"Jill?"
Och jag upprepar:"Nej, men jag är lik henne." Och hon gick besviket sin väg och muttlade om att hon hade velat att jag skulle sjunga.
Snart får jag gå ut solglasögon när jag går på stan. Kanska blondera mig. Då skulle jag inte bli tagen för någon jag inte var och sen behöve stå ut med besvikelsen när jag inte är någon de vill träffa. För detta börjar störa mig....
