Gott och blandat
Just för tillfället sitter jag och väntar in klockan. Om en halvtimme börjar musikgudstjänsten på altanen på caféet. Jag kom tidigare för att hjälpa till med att sätta upp ljudsystemet. Låter lite halvmatcho att en tjej sätter upp ljudet, men det är så otroligt enkelt så här på sommaren. Man bara sätter sladdarna rätt ner i ljudbordet utan några förlängningssladdar av något slag. Eller andra grejer som jag alltid glömmer namnet på.
Jag jobbade min första natt inatt. Jag jobbar som sagt som personlig assistent och inatt hade jag alltså mitt första nattpass, vilket inte innebär vak på den här platsen då, utan man har en egen säng en trappa upp man kan sova i.
Så, jag gjorde mig iordning, bäddade sängen, satte på pyamasen, borstade tänderna. Och la mig att läsa en stund. På nattduksbordet stod det en väckarklocka, en gammal stor sak som verkade vara en lämning från åttiotalet. Gick inte att förstå sig på. Jag funderade på att sätta på larmet på den och vakna efter någon timme och gå och titta till läget. Jag funderade på det länge och väl, men till slut bestämde jag att jag inte orkade lista ut hur den fungerar och därför satte jag på larmet på min mobil istället.
Klockan tre satte då larmet igång att tjuta i högan sky på mobilen. Bara det att jag hade fortfarande kvar i huvudet att jag funderade på larmet på stenåldersklockan. Följaktligen slängde jag mig upp ur sängen och började banka och slå och dra i varenda sak som stack ut på denna klump till mistlur. Jag var rädd att brukaren som var under mig skulle vakna och undra vad jag nu hade ställt till med. Jag började bli dessperat och jag tror till och med att jag smällde på klumpen någon gång.
Till slut gick det upp för mig att jag kände ju igen melodin som spelades. Den hade jag på mobilen ju! Så äntligen, efter att ha tryckt i panik på varenda knapp på telefonen fick jag tyst på oljudet.
Jaha, somna om.
Inte lätt.
Jag är nämligen förkyld och hade glömt nässprayet hemma. Så jag fick andas genom munnen. Vilket för med sig ett väsande ljud och akut muntorrhet. Så jag låg där och smackade i försök att återfukta min tunga och kände mig som en fisk på torra land, kipppandes efter luft. Efter en halvtimme kom sömnen över mig.
Jaha, vid halv sex var det något smarthuvud som faktiskt hade satt på larmet på museieföremålet på nattduksbordet. Så det satte igång larmsignalen. Och när jag hade slagits med klockan några timmar tidigare, hade jag lyckats komma åt volymknappen på högsta volym. Det bara dånade i öronen på mig.
Jaha, mer flåsande som en fisk.
Till sist, klockan halv åtta, hade jag satt på min mobil att ringa så att jag gick upp. Den här gången var jag så inställd på att det säkert är något fel någonstans, så minsta lilla ljud fick mig att flyga upp och attackera allt som låg på nattduksbordet. Effektiv metod, för den här gången blev det tyst relativt snabbt.
Sensmoralen? Ha lägre volym på mobillarmet och ignorera lämningar från juraperioden.
Mer då? Ja, jag vet inte. Jag är förkyld. Märklig förkylning med väldigt lite effekter. Jag är bara lite snorig och har ont i halsen på mornarna, vilket är väldigt underligt för mig. För när jag är förkyld, då är jag förkyld. Det rinner i ögon och näsa, jag hostar som en kråka i en vecka och alla märker det. Det här gången är jag bara otroligt trött och känslig. Ont i ögonen, ont i magen jättelätt, det susar i öronen, allt ekar i huvudet på mig och minsta lilla sak går mig på nerverna. Så jag känner mig lite som den inbillade sjuke. "Dessa svallningar!" (Citat ur Fredriksdalsteatern Kärlek och Lavemang.)
Nu i veckan är jag ledig flera dagar. Så är även "söstra mi" och mor. Så nu ser jag fram emot några dagar av ledighet och utflykter. Bland annat ett ekomuseum med en utställning om vargar. Jag gjorde ett arbete om vargars beteende i skolan så det ska bli intressant. Undrar nästan själv hur det kommer sig att jag är så facinerad av detta djur, men de är annorluna och det är utmanade att se hur man kan få vargstammen i Sverige att växa till ett lagom antal utspridda i landet utan att bli till skada för människor. Och så är de ju så lika hundar.
Det här är biologsidan av mig som talar. Börjar så smått fundera på utbildning nu.
Detaljer i helhetsbilden
Det blev en lång intensiv helg. Som jag trodde. Inte mycket sömn då.
Som sagt liseberg. Mitt i säsongen, en fredag och strålade väder. Jag var säker på innan vi åkte dit att det skulle bli långa köer. How wrong was I?
Den längsta kö vi träffade på var vid spinn rock. Tjugo minurt. Överkomligt.
Vi kom hem från liseberg kanske vid två, halv tre på natten. Vi var halvt trötta, som man kan förstå, så det blev sängen dierkt. Dessutom skulle vi till detta bröllpo dagen därpå. Så skönhetssömnen behövdes. En av tjejerna sov på en madrass på golvet på mitt rum.
På morgonen vaknar jag ca åtta av att något säger klick-klick, klick-klick. Tjejen står vid min dörr och försöker ta sig ut. Mitt lås är lite segt så jag tänkte att hon har bara inte "den rätta knycken". Hon kommer nog på det snart, vände mig om och siktade på mer sömn. Men det fortsatte kilcka borta vid dörren. Till slut smyger hon bort till mig och frågar hur man får upp dörren. "Tryck hårt och dra" mumlade jag. Det gick ändå inte. Nähä, tänkte jag, där gick den sovmorgonen, jag har svårt att somna om, och klev ur sängen för att rädda denna ljungfru i nöd.
Döm om min förvåning när jag inte kunde få upp dörren heller. Den var LÅST! Två tejer var inlåsta på rummet över natten. Låst utifrån. Man kan ju tro att det var den behandlingen mina föräldrar gav sina barn. Det var första gången den här tjejen var hos oss också. Härligt första intryck.
Jag fick ringa mamma på mobilen och be henne släppa ut oss. Mamma bara skrattade. När jag senare vaknade igen satt hela familjen och skrattade åt detta, länge och väl.
Än idag är det ett mysterium hur dörren kunde vara låst.
Sen på söndagen var det ju planerat med gösfiske och sova under bar himmel på en ö. Men planerna fick vattenplaning. Det regnade hela dagen. Mindre trevligt att fiska i spöregn. Eller åka båt i motvind i regn. Man bli så tjurig. Ännu värre att försöka tända eld i regnet och sen försöka sova med regnet fallandes rätt ner i ansiktet. Ingen REM-sömn där inte. Så vi spolade dom planerna. Däremot hälsade vi på min farbror, ägaren av båtarna vi skulle ha använt, i alla fall. Vi fikade, pratade trasiga bilar, hälsade på hästarna, disskuterade skador och bilvrak, tittade på fyrhjuling och motorcykel, åt middag, skrattade åt berättelser om förstörda bilar. Kort sagt. Det finns många bilberättelser i familjen. Och de flesta slutar med en brinnande bil, en krachad bil, en biljakt eller liknande. Eller andra motorer och fordon som de lyckats likvidera på det ena eller andra sättet. Det mest fashinerande är, att jag har nu hört dessa olika berättelser i hela mitt liv. Och fortfarnade kan jag då och då höra en bilberättelse som jag aldrig hört förr. Jag undrar bara hur de lyckas hinna med så mycket med så gott samvete.
Vi tog en tur med båtarna i alla fall. Jättekul. Jag åkte i båten med motor. Min äldsta bror och två till fick ro. Vi åkte cirklar runt dem. Vi tog oss ut till närmsta ö under ett uppehåll. När vi var på ön, upphörde uppehållet och regnet föll så fint ner igen. Vi började genast ro/köra tillbaka. Men att ro båt är inte det snabbaste görat här i världen. Så innan de var framme vid land, vi väntade naturligtvis, var vi alla totalt genomblöta. Som tur var så har min farbror och hans fru resurser. Jag fick låna ett par mjukisbyxor av dom medan mina egna torkade i tumlarn.
Ja, efter detta återgick allt till det vanliga. Uppsalagänget åkte hem, bröderna åkte till jobben. Jag började jobba igen. Men min vardag fick definitivt guldkant.
P.S Jag plockade för första gången en fästing på mig själv idag. Hundarna bär med sig dom överallt. Jag trodde det var ett myggbett först, men när jag tittade på det så är inte myggbett svarta mad spretande ben. D.S.
Sommarens stora helg
Gänget från Uppsala kommer hit. Hur kul som helst ju. När min äldste bror kommer drar han till sig kompisar och händelser som en blomma drar till sig bin. Det har blivit fart hemma. Mamma och min syster putsade fönster i veckan.
Det blir fart i Uppsala. Alla skyndar för att möta upp honom. Det blir fart på kusinen. Han går och gifter sig. (Fast den äran kanske inte tillfaller brorsan.) Det blir fart på fiskarna. Dom ska fiskas, dödas coh ätas.
Helt enkelt: det händer mycket i helgen.
Det blir: fredag Liseberg. Lördag: bröllop. Söndag: fiska gös och sova under bar himmel ute på en ö. Om det sen var nått på måndag så har jag inte blivit informerad om det.
Så just nu håller jag på och förbereder mig. Städar, väljer kläder, tar ut pengar, laddar mobilbatteriet, så att inget ska hänga upp sig i maskineriet. Sånna här dagar vill man bara njuta och ha riktigt kul!!! Som man ska ha när man är ung och mår bra. Och dessutom är ledig från jobbet.
