Emmes tankar om resans gång

Det blev en märklig rubrik. Men det är så att jag jag orkar inte skriva om allt som hänt hela helgen, och du orkar definitivt inte läsa det, så det blir lite roliga småplock.

Det blev en lång intensiv helg. Som  jag trodde. Inte mycket sömn då.
Som sagt liseberg. Mitt i säsongen, en fredag och strålade väder. Jag var säker på innan vi åkte dit att det skulle bli långa köer. How wrong was I?
Den längsta kö vi träffade på var vid spinn rock. Tjugo minurt. Överkomligt.

Vi kom hem från liseberg kanske vid två, halv tre på natten. Vi var halvt trötta, som man kan förstå, så det blev sängen dierkt. Dessutom skulle vi till detta bröllpo dagen därpå. Så skönhetssömnen behövdes. En av tjejerna sov på en madrass på golvet på mitt rum.
På morgonen vaknar jag ca åtta av att något säger klick-klick, klick-klick. Tjejen står vid min dörr och försöker ta sig ut. Mitt lås är lite segt så jag tänkte att hon har bara inte "den rätta knycken". Hon kommer nog på det snart, vände mig om och siktade på mer sömn. Men det fortsatte kilcka borta vid dörren. Till slut smyger hon bort till mig och frågar hur man får upp dörren. "Tryck hårt och dra" mumlade jag. Det gick ändå inte. Nähä, tänkte jag, där gick den sovmorgonen, jag har svårt att somna om, och klev ur sängen för att rädda denna ljungfru i nöd.
Döm om min förvåning när jag inte kunde få upp dörren heller. Den var LÅST! Två tejer var inlåsta på rummet över natten. Låst utifrån. Man kan ju tro att det var den behandlingen mina föräldrar gav sina barn. Det var första gången den här tjejen var hos oss också. Härligt första intryck.
Jag fick ringa mamma på mobilen och be henne släppa ut oss. Mamma bara skrattade. När jag senare vaknade igen satt hela familjen och skrattade åt detta, länge och väl.
Än idag är det ett mysterium hur dörren kunde vara låst.

Sen på söndagen var det ju planerat med gösfiske och sova under bar himmel på en ö. Men planerna fick vattenplaning. Det regnade hela dagen. Mindre trevligt att fiska i spöregn. Eller åka båt i motvind i regn. Man bli så tjurig. Ännu värre att försöka tända eld i regnet och sen försöka sova med regnet fallandes rätt ner i ansiktet. Ingen REM-sömn där inte. Så vi spolade dom planerna. Däremot hälsade vi på min farbror, ägaren av båtarna vi skulle ha använt, i alla fall. Vi fikade, pratade trasiga bilar, hälsade på hästarna, disskuterade skador och bilvrak, tittade på fyrhjuling och motorcykel, åt middag, skrattade åt berättelser om förstörda bilar. Kort sagt. Det finns många bilberättelser i familjen. Och de flesta slutar med en brinnande bil, en krachad bil, en biljakt eller liknande. Eller andra motorer och fordon som de lyckats likvidera på det ena eller andra sättet. Det mest fashinerande är, att jag har nu hört dessa olika berättelser i hela mitt liv. Och fortfarnade kan jag då och då höra en bilberättelse som jag aldrig hört förr. Jag undrar bara hur de lyckas hinna med så mycket med så gott samvete.

Vi tog en tur med båtarna i alla fall. Jättekul. Jag åkte i båten med motor. Min äldsta bror och två till fick ro. Vi åkte cirklar runt dem. Vi tog oss ut till närmsta ö under ett uppehåll. När vi var på ön, upphörde uppehållet och regnet föll så fint ner igen. Vi började genast ro/köra tillbaka. Men att ro båt är inte det snabbaste görat här i världen. Så innan de var framme vid land, vi väntade naturligtvis, var vi alla totalt genomblöta. Som tur var så har min farbror och hans fru resurser. Jag fick låna ett par mjukisbyxor av dom medan mina egna torkade i tumlarn.

Ja, efter detta återgick allt till det vanliga. Uppsalagänget åkte hem, bröderna åkte till jobben. Jag började jobba igen. Men min vardag fick definitivt guldkant.

P.S Jag plockade för första gången en fästing på mig själv idag. Hundarna bär med sig dom överallt. Jag trodde det var ett myggbett först, men när jag tittade på det så är inte myggbett svarta mad spretande ben. D.S.