Emmes tankar om resans gång

Jag har lyckats få en av lillkillens förkylningar. Jag går här med snurrande huvud och en irriterad hals. Knaprar ipren och strepsil.
När jag var barn hade jag kikhosta vilket har resulterat i att än idag när jag hostar så hostar jag för kung och fosterland.
Det är ju jättefräscht att gå runt här och hosta som om hela ens orgsystem kommer välla ut genom munnen på mig vid nästa hostattack. Och hostattackerna kommer inte diskret heller. Jag tror att grannarna kommer klaga till värden snart.
I går var jag på förmiddagsmöte i Pingstkyrkan. Satt hela predikan och försökta att inte hosta ut hela min insida i nacken på grabben framför mig. Jag hörde inte mycket av den predikan. 

Det enda possitiva med att ha en irriterad hals är att man får äta glass. Gick till affären och handlade en imorse. Nått trevligt ska man väl ha som tröst när man kämpar med att hålla sitt organsystem på plats.

Jag tog fram min gamla poncho idag och satte på mig. Jag hade inte med mig den ner till England, så den har bara legat i min garderob hemma hos föräldrarna i över ett år.
Den har legat där och marinerat i rök från vedpannan.
För nu sitter jag här i Uppsala med en poncho som luktar så mycket rök att det sticker i näsan och snart tåras väl ögonen också.

Jag sitter och pratar i telefon med min kära mor. Fast igentligen lyssnar jag på en massa skrammel och förvirring. Hon ska veckla ut och sedan vika ihop en flyttkartong. Inte helt enkelt första gången man gör det.
Hon har fått en släng av städinspiration och idag ligger hennes fokus på julpyntet. Nu ska det rensas, slängas och sen läggas i en ny kartong.
Själv är jag sällskapsdam på avstånd. Jag sitter med telefonen på högtalare och säger ett uppmuntrande och instämmande "Mmmm" med jämna mellanrum. Det ger min mor en känsla av sällskap. Jag klagar inte heller, det är trevligt med lite männsklig konversation så här en fredagsafton i mörka januari. Även om konversationen inte är så innehållsrik så är det ändå kontakt med en annan människa.
Nu har hon fått ihop kartongen och börjat sortera. Nu ska det slängas. Allt möjligt åker ner i den "Röda påsen". Det är mest gamla saker som vi tillverkade i skolan och i arbetsgruppen.
Tänk hur många hundra smällkarameller man har tillverkat genom åren. Och tänk då hur många man har släpat hem! År ut och år in kom fyra barn hem från skolan och presenterade allt fint julpyssel de hade tillverkat under pysseldagen i skolan. Sen på kvällen gick de till Arbetsgruppen och tillverkade samma sak en gång till. Och allt skulle ställas fram och hängas upp. Mycket silkespapper blev det.
Men nu har min mor tagit mod till sig och ska nu alltså rensa i sina lådor. Vi kom fram till att det var dags för en rejäl rensning när vi plockade upp julpyntet för det visade sig att när vi hade plockat fram allt det pynt vi ville ha, granen var glittrande och vacker och rummen dekorerade med tomtar och änglar på strategiska platser, ja, då var lådorna fortfarande lika fulla. Då släpar man runt på mycket skräp. Massa saker som plockas fram varje år, tittas på (ofta följer en liten historia om var de brukade hänga/stå i någons barndomshem en gång för länge sedan eller när de inhandlades) och sen stoppas de ner igen.
Nu har mamma tagit sig igenom en hel del. Och mycket har slängts. Och mycket har stoppats tillbaka igen. Till exempel kommer vi plocka upp den där gröna kransen i av trä nästa år igen, för att genast stoppa tillbaka den igen. Som vi gör varje år. Kransen har vi aldrig använt så länge jag har levt, men den ska plockas upp och kikas på en gång varje år den 23 december.
Jaja, det är väl jultraditionerna som ger stämningen.

"Same procedure as last year madame?"
"Same procedure as every year James"

Gott nytt år alla min kära läsare!