Emmes tankar om resans gång

I julas fick alla barnen med sina respektive en morgonklapp som var ett tankepyssel. Ni vet en sån där "Hur får man loss ringarna från varandra utan att ta sönder något", och sen ska man tänka smart och klura ut svaret. Ja, detta var träpinnar istället för ringar.
Problemet med mitt problem var inte att det var ett svårt problem. Jag luskade ut nästan genast hur man skulle sätta ihop problemet. Men att veta och att göra är två olika saker.
Jag satt hela julaftons morgon och försökte sätta ihop det, men det bara föll ihop direkt. Som ett korthus. Jag var riktigt arg tillslut. Så jag skrek till och slängde ner dessa ondskans pinnar i el låda. I den lådan har de sen legat.
Idag tog jag tag i problemet igen. fast den här gången skulle det inte få rasa. Så jag letade fram några böcker i rätt storlek och tjocklek, och så fick de utgöra stöd för pinnarna.
Så, Idag, två månader senare, fick jag ÄNTLIGEN ihop denna vedhög till något som i alla fall ser intellektuellt ut. Fast i verkligheten är det bara ett prov på ditt tålamod.
Nåväl, jag firade med att ringa hem och berätta. Det var mitt eget lilla segervarv. Jag hade besegrat världens mest störande plockepinn. 

 Bevis!