Emmes tankar om resans gång

Hade en väldigt rolig rörig dröm inatt. Jag tyckte att den illustrerar min nuvarande vardag ganska så bra.

Jo, jag drömde att jag var inne på mitt rum och förberedde mig för dagens pluggpass. Just då kom min rumskompis in och undrade om jag kunde vara barnvakt resten av dagen. Va? jag ska ju plugga. Men visst, det kan jag väl.
Så hon lämnade över sin lilla bebis, men det var ingen bebis, utan en liten marsvinsunge. Liten som bara den, tre centimeter lång bara.
Så jag la ungen på sängen för den sov och satte mig och skulle plugga. Men hela tiden blev jag avbruten i plugget, för den lilla marsvinsbebisen var så liten att den försvann hela tiden ner i sängen och då var jag rädd att den skulle kvävas i textilierna eller att jag skulle sätta mig på honom.
Helt plötsligt så stiger en liten pojke in på mitt rum, lämnar något på min säng och går ut. Jag springer ut och frågar vem han är och han säger att han är min rumskompis' systerson och jag skulle passa honom och hans syster, som satt ute i vardagsrummet, omgiven av husdjur som jag också skulle ta hand om. Men inga mysiga hundar och katter. Nej, insekter och ormar och spindlar. Det var små djur som kröp och ringlade i hela lägenheten. Och jag måste passa lilla bebisen som hade vaknat nu. Och det som killen hade lämnat på min säng var ett fullvuxet marsvin som bara rymde hela tiden. Jag kravlade runt på golvet och försökte få ut detta marsvin från under sängen samtidigt som de två barnen skrek och skrek ute i vardagsrummet.  
Mitt i alltihop så ringer det på dörren. In kliver min bror och säger att han bara vill komma på besök en stund. Jag tittar runt i lägenheten och ser att den är grå av damm. Jag dammsög igår, men lägenhetsgolvet var fullt av smuts. Inte så man vill ta emot besök.
Plötsligt, bakom min bror, så kommer min syster in. Hon ville också komma på besök. Och sen kliver mamma och pappa in också.
Så där står jag i en stökig lägenhet med djur överallt som man måste akta så att man inte trampar ihjäl något stackars kräldjur, en marsvinsbebis som håller på att kvävas i ett täcke, ett marsvin under sängen, två skrikande ungar i vardagsrummet och nästan hela familjen på spontanbesök stående i hallen. (Av någon anledning höll de alla i varsin flyttkartong.) Och hela tiden tänker jag: jag har inte tid med detta, jag måste plugga.

Snälla familjen, gör inte gemensamt spontanbesök på det sättet. Och ta inte med några marsvin! Det skulle tära så på mina nerver.


"You have no compassion for my poor nerves."
"On the contrary my dear, I have the highest regard for them. They have been my constant companions these twenty years."

Stolthet och fördom, Jane Austen