Hur blev lilla bebisen ett marsvin?

Hade en väldigt rolig rörig dröm inatt. Jag tyckte att den illustrerar min nuvarande vardag ganska så bra.

Jo, jag drömde att jag var inne på mitt rum och förberedde mig för dagens pluggpass. Just då kom min rumskompis in och undrade om jag kunde vara barnvakt resten av dagen. Va? jag ska ju plugga. Men visst, det kan jag väl.
Så hon lämnade över sin lilla bebis, men det var ingen bebis, utan en liten marsvinsunge. Liten som bara den, tre centimeter lång bara.
Så jag la ungen på sängen för den sov och satte mig och skulle plugga. Men hela tiden blev jag avbruten i plugget, för den lilla marsvinsbebisen var så liten att den försvann hela tiden ner i sängen och då var jag rädd att den skulle kvävas i textilierna eller att jag skulle sätta mig på honom.
Helt plötsligt så stiger en liten pojke in på mitt rum, lämnar något på min säng och går ut. Jag springer ut och frågar vem han är och han säger att han är min rumskompis' systerson och jag skulle passa honom och hans syster, som satt ute i vardagsrummet, omgiven av husdjur som jag också skulle ta hand om. Men inga mysiga hundar och katter. Nej, insekter och ormar och spindlar. Det var små djur som kröp och ringlade i hela lägenheten. Och jag måste passa lilla bebisen som hade vaknat nu. Och det som killen hade lämnat på min säng var ett fullvuxet marsvin som bara rymde hela tiden. Jag kravlade runt på golvet och försökte få ut detta marsvin från under sängen samtidigt som de två barnen skrek och skrek ute i vardagsrummet.  
Mitt i alltihop så ringer det på dörren. In kliver min bror och säger att han bara vill komma på besök en stund. Jag tittar runt i lägenheten och ser att den är grå av damm. Jag dammsög igår, men lägenhetsgolvet var fullt av smuts. Inte så man vill ta emot besök.
Plötsligt, bakom min bror, så kommer min syster in. Hon ville också komma på besök. Och sen kliver mamma och pappa in också.
Så där står jag i en stökig lägenhet med djur överallt som man måste akta så att man inte trampar ihjäl något stackars kräldjur, en marsvinsbebis som håller på att kvävas i ett täcke, ett marsvin under sängen, två skrikande ungar i vardagsrummet och nästan hela familjen på spontanbesök stående i hallen. (Av någon anledning höll de alla i varsin flyttkartong.) Och hela tiden tänker jag: jag har inte tid med detta, jag måste plugga.

Snälla familjen, gör inte gemensamt spontanbesök på det sättet. Och ta inte med några marsvin! Det skulle tära så på mina nerver.


"You have no compassion for my poor nerves."
"On the contrary my dear, I have the highest regard for them. They have been my constant companions these twenty years."

Stolthet och fördom, Jane Austen


Tidsgränser

Ja se det där med disciplin är inte min starkaste sida. Hur kommer det sig egentligen att när man har som mest att göra, då är det som roligast att sitta på internet, eller träffa kompisar, eller se på nån film eller kanske ringa till någon och småprata lite?
Just nu har jag gjort en kompromiss. Jag har satt min timer på tio minuter. Det är så lång tid jag har på mig att kolla min mail innan jag ska börja jobba. Det gäller att vara konkret.
Nu ringde klockan, så det är väl bäst att jag börjar jobba. Det blev lite kort, men så går det när man har tidsbrist.
Ha det fint! Hörs.  

Ålapöt

Min syster och hennes pojkvän gav mig bland annat en liten gosedjurshund i födelsedagspresent i våras. För några veckor sedan döpte vi hunden till Ålapö (Å-la-pöt = å så söt). Igår frågade hon hur det var med Ålapöt. Så jag lovade att skicka lite bilder till henne. Här kommer de.



Ålapöt i närbild



Ålapöt med sina rumskompisar



Ålapöt tittar på utsikten



Ålapöt lyssnar på musik



Ålapöt hjälper mig med läxläsningen

Visst är han väl för söt! ÅLAPÖÖÖT!!!

kolla in

Uppdaterade min sång-blogg igår. Gå gärna in och kolla.

emmearr.blogg.se/songs


Jag ska föra dig till vatten där du finner ro

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, därför så skriver jag så sällan om Uppsala-livet. Jag läser böcker, skriver uppsattser, cyklar, lagar mat, bär på bebis och nattugglar typ varje natt. Går på massa bra lektioner som inspirerar mig att bli en ny människa, men den känslan håller sig ungefär lika länge som det tar att cykla halvvägs till Gränby och komma på massa andra trevliga tankar.
Idag, t.ex, hade vi en otroligt bra lektion utan lärare. Vi fick titta på en video istället. Undervisning om dopet i den Helige Ande och Andens gåvor. Fick en att bara vilja åka hem och be i tungor hela natten lång. Men när jag kom hem så satt jag istället ner med min rumskompis och en gemensam vän till oss båda som var på besök och drack te och myste med bebisen. Så gick det med de högandliga planerna planerna.

Men Gud är god. Jag vet att jag är på rätt ställe. Har fått så otroligt mycket bekräftelse. Nästan varje dag kommer det något. Här om dagen så hamnade jag på ett möte för de äldre i församlingen. Jag hade glömt min jacka i salen de skulle använda, så när jag ändå var tvungen att gå in i salen för att hämta jackan tänkte jag att det var lika bra att jag stannade kvar på mötet.
Det kan jag ju säga, det var Guds ledning att jag glömde den där jackan. Varje ord i predikan var som en pil in i mitt liv och efteråt kom ett profetiskt budskap också från  scenen som var till mig.
Jag skulle bara hämta min jacka.
Så, om jag gör bra ifrån mig eller inte på kurserna känns inte så jätteviktigt just nu (även om det fortfarande är viktigt att prestera bra naturligtvis), men det känns bara som om Gud har bestämt möte med mig i Uppsala, och universitetet var bara en bra ursäkt

Ja, alla ni underbara människor, Jesus är helt underbar, eller hur?

Barnvakt

För er som inte vet, så bor jag ihop med en mamma och hennes lille två-månaders bebis.

Imorse var jag barnvakt en stund. Finns det nått mysigare än att gå runt med en liten sovande bebis på armen? Han sov på magen och dreglade på min arm, så jag var helt kletig när han till slut fick flytta till sängen.
Lill-killen är det mysigaste som finns!

RSS 2.0