hemkommen
Jag kom hem ikväll efter en väldigt lång helg av besök hemma hos föräldrarna. Åkte till dem i onsdags och kom hem måndag kväll. (Det har varit allt möjligt denna helg. TV-inspelning, massa bilåkande, läsa böcker i mängder, bra ,öte, ett underbart besök hos systern och hennes familj och massa mer.)
Men hur som helst så mådde jag bara gott när jag kom hem ikväll. För första gången på länge kände jag mig inte som om jag levde under en stor tyngd. Jag var bara glad att få komma hem, var glad när jag fick se solnedgången bakom mitt hus. Jag drog fram gitarren ganska så snabbt och sjöng i högan sky. Så befriande. Varje gång jag bor i stan så känns det som om jag inte får sjunga längre för då ska det tas hänsyn till grannar o.s.v., men ikväll så sjöng jag utan att bry mig om vad andra tyckte. Mycket befriande känsla.
Jag var glad att vara hemma efter att få ha varit hemma i några dagar och bara få vara avslappnad i några dagar. Att ha fått vara tillsammans med människor som man inte behöver oroa sig över vad de ska tycka om en om man beter sig som man helst av allt vill. För de där hemma har redan sett alla mina galna sidor och de tycker om mig ändå.
Man mår bra av att vara med familjen. Punkt slut.
I alla fall, ikväll är jag pigg och vaken. Har läst och ordnat lite med räkningar osv. Småplock som man gärna skjuter framför sig.
Nu tänkte jag att det skulle fint med en kvällspromenad. Alldeles ensam i mörkret. Det är den enda chansen man har i när man bor i stan att få känna sig som om man faktiskt var ensam. Som en glesbygdsperson tycker jag att det är livskvalitet att inte träffa en människa på två timmar.
Men hur som helst så mådde jag bara gott när jag kom hem ikväll. För första gången på länge kände jag mig inte som om jag levde under en stor tyngd. Jag var bara glad att få komma hem, var glad när jag fick se solnedgången bakom mitt hus. Jag drog fram gitarren ganska så snabbt och sjöng i högan sky. Så befriande. Varje gång jag bor i stan så känns det som om jag inte får sjunga längre för då ska det tas hänsyn till grannar o.s.v., men ikväll så sjöng jag utan att bry mig om vad andra tyckte. Mycket befriande känsla.
Jag var glad att vara hemma efter att få ha varit hemma i några dagar och bara få vara avslappnad i några dagar. Att ha fått vara tillsammans med människor som man inte behöver oroa sig över vad de ska tycka om en om man beter sig som man helst av allt vill. För de där hemma har redan sett alla mina galna sidor och de tycker om mig ändå.
Man mår bra av att vara med familjen. Punkt slut.
I alla fall, ikväll är jag pigg och vaken. Har läst och ordnat lite med räkningar osv. Småplock som man gärna skjuter framför sig.
Nu tänkte jag att det skulle fint med en kvällspromenad. Alldeles ensam i mörkret. Det är den enda chansen man har i när man bor i stan att få känna sig som om man faktiskt var ensam. Som en glesbygdsperson tycker jag att det är livskvalitet att inte träffa en människa på två timmar.
Kommentarer
Trackback
