Dags för tåg igen
Dags att åka tåg igen. Mamma tittade in på mitt rum när jag packade väskan och sa "ja, det syns ju att du har lärt dig packa." Jag är bara glad att nu för tiden när jag packar behöver jag inte bekymra mig om vikt eller att min vattenflaska inte ska ta sig genom säkerhetskontrollen. Det är väldigt smidigt att resa inrikes.
Idag ska jag alltså hem till Uppsala igen från Småland. Har varit här nere för att kunna vara med på en TV-inspelning på Kanal 10.
Annars här hemma så har det varit sova och gå på stan och göra läxor. Och åka bil.
Det var alltså i onsdags som vi skulle åka till Kanal 10. Det skulle bli full bil. I bilen sitter jag och mamma och pappa. Jag är lyckligt ensam i baksätet, behöver inte prata med en själ. Men efter en mil plockar vi upp en äldre kvinna som ska följa med och spela piano åt oss. Denna kvinna kan prata.
Någon gång för många år sedan såg jag ett barnprogram där en "ond" vetenskapsman hade uppfunnit en ond varelse. Det onda med varelsen var att den kunde prata öronen av en. Denna kvinna är inte ond, men hon kan prata öronen av en.
Jag tog upp en bok, sa att jag måste läsa läxor och gömde mig effektivt bakom den.
En mil senare plockar vi upp ännu en person. Han är en väldigt trevlig människa som tycker om att prata, så jag bestämde att han fick sitta i mitten så kunde mina två pratglada grannar få underhålla varandra.
Efter några mil orkade jag inte höra deras röster längre. Satte på mig mp3-spelaren och njöt av vackert samstämda röster som sjöng om viktiga saker.
När vi sen äntligen var framme i Älmhult så var det bara att packa ur ur bilen och gå in och öva, kolla ljudet osv- Sen när programmet började var det intervjuer med pappa och några nyfrälsta i församlingen och så sjöng vi några sånger. Sen fick vi middag och efter det var vi klara med vårt så vi åkte hem.
På vägen hem var det för mörkt att för att jag skulle kunna läsa, för tror ni inte pratmakarna satte igång igen som på vägen ner. Jag satte på mig min mp3-spelare igen och låtsades sova större delen av vägen.
Tjuvigt och småelakt, men jag lyckdes bevara min sinnesfrid, vilket är viktigt när man ska upp på scen någonstans. Dessutom tycker jag om mina öron. De kan vara bra att ha i framtiden.
Idag ska jag alltså hem till Uppsala igen från Småland. Har varit här nere för att kunna vara med på en TV-inspelning på Kanal 10.
Annars här hemma så har det varit sova och gå på stan och göra läxor. Och åka bil.
Det var alltså i onsdags som vi skulle åka till Kanal 10. Det skulle bli full bil. I bilen sitter jag och mamma och pappa. Jag är lyckligt ensam i baksätet, behöver inte prata med en själ. Men efter en mil plockar vi upp en äldre kvinna som ska följa med och spela piano åt oss. Denna kvinna kan prata.
Någon gång för många år sedan såg jag ett barnprogram där en "ond" vetenskapsman hade uppfunnit en ond varelse. Det onda med varelsen var att den kunde prata öronen av en. Denna kvinna är inte ond, men hon kan prata öronen av en.
Jag tog upp en bok, sa att jag måste läsa läxor och gömde mig effektivt bakom den.
En mil senare plockar vi upp ännu en person. Han är en väldigt trevlig människa som tycker om att prata, så jag bestämde att han fick sitta i mitten så kunde mina två pratglada grannar få underhålla varandra.
Efter några mil orkade jag inte höra deras röster längre. Satte på mig mp3-spelaren och njöt av vackert samstämda röster som sjöng om viktiga saker.
När vi sen äntligen var framme i Älmhult så var det bara att packa ur ur bilen och gå in och öva, kolla ljudet osv- Sen när programmet började var det intervjuer med pappa och några nyfrälsta i församlingen och så sjöng vi några sånger. Sen fick vi middag och efter det var vi klara med vårt så vi åkte hem.
På vägen hem var det för mörkt att för att jag skulle kunna läsa, för tror ni inte pratmakarna satte igång igen som på vägen ner. Jag satte på mig min mp3-spelare igen och låtsades sova större delen av vägen.
Tjuvigt och småelakt, men jag lyckdes bevara min sinnesfrid, vilket är viktigt när man ska upp på scen någonstans. Dessutom tycker jag om mina öron. De kan vara bra att ha i framtiden.
Dags för TV igen
För ca två veckor sedan åkte jag till Gtb för att möta upp föräldrarna och musikerna i min hemförsamling för att medverka i en TVinspelning. I torsdags ringde min käre far. Nu var det dags igen. Fast den här gången på Kanal 10. Så på onsdag bär det av mot Älmhult för att medverka med sång och vittnesbörd. Det är väl tredje gången nu som man är på TV. Olika stationer hela tiden.
Första gången jag skulle vara på TV så var jag hur nervös som helst. Det var ju TV, inte bara ett litet kapell ute på landet.
Men nu känns det ungefär som ännu ett litet kapell. Med undantaget att vi faktiskt övar inför en TV inspelning. ;)
Kram där ute!
Drömfabriken
Jag väckte mig själv inatt av en dröm. Först gjorde den mig rädd, sen började jag skratta över det absurda med den.
Hur det nu var så drömde jag först att min syster hade blivit till fångatagen av någonsorts Inka stam och skulle bli avrättad genom halshuggning. I publiken till denna avrättning fanns jag och de flesta i min familj. Vi skulle befria henne. James Bond-style.
Hur det nu var så smugglade vi till henne en liten apparat som hon skulle trycka på så skulle de ge ifrån sig ett hemskt ljud som gjorde att all höll för öronen i smärta vilket gjorde att vi kunde rymma därifrån med min syster.
Planen funkade och snart sprang vi där ifrån allihop.
En stund senare så drömmer jag samma dröm en gång till. Väldigt udda. Allt är precis likadant. Vi sitter på samma ställe i publiken. Samma utseende på personerna omkring oss osv. Med ett undantag. Nu var det min ena bror som skulle avrättas. Vi försökte samma sak en gång till. Smugglade till honom denna lilla sak, som liknade sånna där saker man får på restauranger som piper när maten är klar, men han bara blängde på oss med sin typiska "vad sysslar ni med era dumgökar"-blick och sen blev han halshuggen. Och jag vaknade med ett ryck.
Jag är bara glad att det inte finns några sånna där inkastammar i Sverige.
Sen pratade jag med min kära mor i morse och hon berättade att min bror hade drömt att han körde bilrally med Målle Lindberg som kartläsare och publiken var björnar och kaniner och andra djur som stod upp och klappade händer, eller kanske hovar, ramar och tassar.
Den mänskliga hjärnan måste vara den roligaste plats som finns i universum!
Hur det nu var så drömde jag först att min syster hade blivit till fångatagen av någonsorts Inka stam och skulle bli avrättad genom halshuggning. I publiken till denna avrättning fanns jag och de flesta i min familj. Vi skulle befria henne. James Bond-style.
Hur det nu var så smugglade vi till henne en liten apparat som hon skulle trycka på så skulle de ge ifrån sig ett hemskt ljud som gjorde att all höll för öronen i smärta vilket gjorde att vi kunde rymma därifrån med min syster.
Planen funkade och snart sprang vi där ifrån allihop.
En stund senare så drömmer jag samma dröm en gång till. Väldigt udda. Allt är precis likadant. Vi sitter på samma ställe i publiken. Samma utseende på personerna omkring oss osv. Med ett undantag. Nu var det min ena bror som skulle avrättas. Vi försökte samma sak en gång till. Smugglade till honom denna lilla sak, som liknade sånna där saker man får på restauranger som piper när maten är klar, men han bara blängde på oss med sin typiska "vad sysslar ni med era dumgökar"-blick och sen blev han halshuggen. Och jag vaknade med ett ryck.
Jag är bara glad att det inte finns några sånna där inkastammar i Sverige.
Sen pratade jag med min kära mor i morse och hon berättade att min bror hade drömt att han körde bilrally med Målle Lindberg som kartläsare och publiken var björnar och kaniner och andra djur som stod upp och klappade händer, eller kanske hovar, ramar och tassar.
Den mänskliga hjärnan måste vara den roligaste plats som finns i universum!
hemkommen
Jag kom hem ikväll efter en väldigt lång helg av besök hemma hos föräldrarna. Åkte till dem i onsdags och kom hem måndag kväll. (Det har varit allt möjligt denna helg. TV-inspelning, massa bilåkande, läsa böcker i mängder, bra ,öte, ett underbart besök hos systern och hennes familj och massa mer.)
Men hur som helst så mådde jag bara gott när jag kom hem ikväll. För första gången på länge kände jag mig inte som om jag levde under en stor tyngd. Jag var bara glad att få komma hem, var glad när jag fick se solnedgången bakom mitt hus. Jag drog fram gitarren ganska så snabbt och sjöng i högan sky. Så befriande. Varje gång jag bor i stan så känns det som om jag inte får sjunga längre för då ska det tas hänsyn till grannar o.s.v., men ikväll så sjöng jag utan att bry mig om vad andra tyckte. Mycket befriande känsla.
Jag var glad att vara hemma efter att få ha varit hemma i några dagar och bara få vara avslappnad i några dagar. Att ha fått vara tillsammans med människor som man inte behöver oroa sig över vad de ska tycka om en om man beter sig som man helst av allt vill. För de där hemma har redan sett alla mina galna sidor och de tycker om mig ändå.
Man mår bra av att vara med familjen. Punkt slut.
I alla fall, ikväll är jag pigg och vaken. Har läst och ordnat lite med räkningar osv. Småplock som man gärna skjuter framför sig.
Nu tänkte jag att det skulle fint med en kvällspromenad. Alldeles ensam i mörkret. Det är den enda chansen man har i när man bor i stan att få känna sig som om man faktiskt var ensam. Som en glesbygdsperson tycker jag att det är livskvalitet att inte träffa en människa på två timmar.
Men hur som helst så mådde jag bara gott när jag kom hem ikväll. För första gången på länge kände jag mig inte som om jag levde under en stor tyngd. Jag var bara glad att få komma hem, var glad när jag fick se solnedgången bakom mitt hus. Jag drog fram gitarren ganska så snabbt och sjöng i högan sky. Så befriande. Varje gång jag bor i stan så känns det som om jag inte får sjunga längre för då ska det tas hänsyn till grannar o.s.v., men ikväll så sjöng jag utan att bry mig om vad andra tyckte. Mycket befriande känsla.
Jag var glad att vara hemma efter att få ha varit hemma i några dagar och bara få vara avslappnad i några dagar. Att ha fått vara tillsammans med människor som man inte behöver oroa sig över vad de ska tycka om en om man beter sig som man helst av allt vill. För de där hemma har redan sett alla mina galna sidor och de tycker om mig ändå.
Man mår bra av att vara med familjen. Punkt slut.
I alla fall, ikväll är jag pigg och vaken. Har läst och ordnat lite med räkningar osv. Småplock som man gärna skjuter framför sig.
Nu tänkte jag att det skulle fint med en kvällspromenad. Alldeles ensam i mörkret. Det är den enda chansen man har i när man bor i stan att få känna sig som om man faktiskt var ensam. Som en glesbygdsperson tycker jag att det är livskvalitet att inte träffa en människa på två timmar.
