Emmes tankar om resans gång

Igår skulle jag, min bror, hans fru, min syster och hennes dotter ha en trvlig semesterdag och titta på Tullgarns slott och sen gå på Tom Tits i Södertälje. Det var ett trevligt slottsbesök, även om något blött för det spöregnade hela dagen.
När vi skulle på Tom Tits så var det sån kö, ända ut på gatan, att vi inte kände för att stå där och bli dygnsura i kön för att sen trängas med massa framlingar i några timmar. Så vi bestämde oss för att gå på stan istället inne i Södertälje.
Så vi åkte in till centrum och hittade ett parkeringshus. Vi parkerade, betalade, drog på oss jackorna och gick mot hissen.
Väl inne i huset såg vi att det fanns ingen förteckning inne i hissen på vilken våning man skulle åka till. Så vi hade ingen aning om var vi skulle hitta utgången. Jag tror vi testade fyra våningar innan vi äntligen hittade en våning med en utgång. Men där ute spöregnade det, så ingen ville gå ut. Men vi hittade en annan hiss, och där fanns det en förteckning som sa att vi kunde ta oss direkt in i en galleria. S vi tryckte upp den hissen.
Men det kom ingen hiss. Vi väntade länge och väl. Tillslut sa vi att, nej, nu tar vi trapporna, klev in i trapphuset, gick en våning upp.
Och satteigång ett tjutande larm.
Vände illa snabbt och gick tillbaka till hissarna som aldrig kom. När vi tittar på dörren till trapphuset står det med stora bokstäver över hela dörren
TILLTRÄDE FÖRBJUDET
Ups!
Inte alls tydligt.
I alla fall, nu hade de där hissarna äntligen kommit. Så vi lev in, kollade vilken våning vi skulle till, tryckte.
Och står kvarr. Hissen rör inte på sig. Oavsett vilken napp vi trycker. Den bara står still.

Så vid det laget gav vi upp. Fram med paraply och gå ut i regnet.

Man kan inte bekämpa Moder Natur, hon vinner alltid över tekniken.

Vi var GANSKA så blöta när vi kom tillbaka.