Hosea - Andrew Peterson
Förra veckan på Nyhem så var vi på en konsert med Andrew Peterson. Ända sen dess har jag gått och tänkt på denna sång Hosea som han har skrivit.
I bibeln säger Gud till en man som heter Hosea att gifta sig med en prosituerad kvinna och älska henne som Gud
har älskat Israel.
Den här sången är en text om vad denna kvinna tänker och känner inför denna man som bara älskar henne fast de är från helt skilda världar. Hur trasig hon är och hur hans kärlek nästan gör ont i henne, men hur den sakta och säkert gör henne ren.
Precis som Gud har älskat sitt folk Israel, och nu även församlingen, fast de verkligen har kämpat för att slippa ifrån denna överväldigande ovillkorliga kärlek.
När man förstår den kärleken, hur kan man låta bli bli att älska tillbaka? Om ändå alla människor ville förstå den kärleken.
Jag önskar att jag kunde skriva sån här musik.
Klippet är inte av den bästa kvalite, men jag hittade inget bättre.
http://www.youtube.com/watch?v=pwmCjcRFArs
Every time I lay in the bed beside you, Hosea, Hosea, I hear the sound of the streets of the city.
My belly growls like a hungry wolf and I let it prowl till my belly’s full. Hosea, my heart is a stone. Please believe me when I say I’m sorry, Hosea, Hosea, you loveable, gullible man.
I tell you that my love is true till it fades away like a morning dew. Hosea, leave me alone.
Here I am in the Valley of Trouble. Just look at the bed that I’ve made: badlands as far as I can see. There’s no one here but me, Hosea.
I stumbled and fell in the road on the way home, Hosea, Hosea.
I lay in the brick street like a stray dog. You came to me like a silver moon with the saddest smile I ever knew.
Hosea carried me home again. Home again.
You called me out to the Valley of Trouble just to look at the mess that I’ve made,
a barren place where nothing can grow.
One look and my stone heart crumbled--it was a valley as green as jade. I swear it was the color of hope. You turned a stone into a rose, Hosea. Hosea. Hosea.
I sang and I danced like I did as a young girl, Hosea, Hosea. I am a slave and a harlot no more.
You washed me clean like a summer rain and you set me free with that ball and chain.
Hosea, I threw away the key. I’ll never leave.
I bibeln säger Gud till en man som heter Hosea att gifta sig med en prosituerad kvinna och älska henne som Gud
har älskat Israel.
Den här sången är en text om vad denna kvinna tänker och känner inför denna man som bara älskar henne fast de är från helt skilda världar. Hur trasig hon är och hur hans kärlek nästan gör ont i henne, men hur den sakta och säkert gör henne ren.
Precis som Gud har älskat sitt folk Israel, och nu även församlingen, fast de verkligen har kämpat för att slippa ifrån denna överväldigande ovillkorliga kärlek.
När man förstår den kärleken, hur kan man låta bli bli att älska tillbaka? Om ändå alla människor ville förstå den kärleken.
Jag önskar att jag kunde skriva sån här musik.
Klippet är inte av den bästa kvalite, men jag hittade inget bättre.
http://www.youtube.com/watch?v=pwmCjcRFArs
Every time I lay in the bed beside you, Hosea, Hosea, I hear the sound of the streets of the city.
My belly growls like a hungry wolf and I let it prowl till my belly’s full. Hosea, my heart is a stone. Please believe me when I say I’m sorry, Hosea, Hosea, you loveable, gullible man.
I tell you that my love is true till it fades away like a morning dew. Hosea, leave me alone.
Here I am in the Valley of Trouble. Just look at the bed that I’ve made: badlands as far as I can see. There’s no one here but me, Hosea.
I stumbled and fell in the road on the way home, Hosea, Hosea.
I lay in the brick street like a stray dog. You came to me like a silver moon with the saddest smile I ever knew.
Hosea carried me home again. Home again.
You called me out to the Valley of Trouble just to look at the mess that I’ve made,
a barren place where nothing can grow.
One look and my stone heart crumbled--it was a valley as green as jade. I swear it was the color of hope. You turned a stone into a rose, Hosea. Hosea. Hosea.
I sang and I danced like I did as a young girl, Hosea, Hosea. I am a slave and a harlot no more.
You washed me clean like a summer rain and you set me free with that ball and chain.
Hosea, I threw away the key. I’ll never leave.
Kommentarer
Trackback
