Emmes tankar om resans gång

Tog mig en liten utflyckt idag. Till St Albans, en stad som ligger bara några minuter härifrån om man tar tåget. Ja, om man bortser från att tåget stannar på två stationer innan man kommer fram. Om man hoppar stationerna så tar det bara några minuter.

Och gjorde där en fruktansvärd upptäckt.

Vi återkommer till den.

Så, St Albans, till och börja med, är en väldigt historisk stad. Där finns en berömd och väldigt vacker katedral. (Se bild ovan.) St Albans var kanske det första stället där romarna etablerade en boplats när de invaderade England. St Albans var länge huvudstad innan London blev det. Det var i St Albans det första slaget stod i rosornas krig.
Och nej, inte det mellan Kalle Blomkvist och hans vänner.
Det riktiga kriget.
Jag har aldrig lyckats förstå vad det där kriget handlade om. Men nu äntligen idag trillade poletten ner.
Det var två ätter som tyckte att deras ätt skulle bli kungaätt. Den ena ättens vapen var en röd ros. Den andra ättens vapen var en vit ros. De slogs om tronen i trettio år. Till slut kom de fram till att de kunde gifta ihop släkterna. Så nån stackars flicka blev tvingad att gifta sig med nån pojke och sen var allt frid och fröjd.
Man tycker ju att de kunde kommit på det lite tidigare, men sån är världshistorien. Full av stolta pompösa gubbar som vägrar ge sig.
Anyway....
Jag kom till St Albans strax innan två på dagen. Vid två var jag vilse.
Lyckades ju gå åt fel håll. Hamnade på nått bostadsområde.

En timme senare hade jag äntligen lyckats hitta rätt och hittade själva turistområdet. Det var inte mycket turister där. Bara jag och massa småbarnsföräldrar på promenad. Kände mig lite dum med kameran i högsta hugg och konstant bläddrades i min svårtolkade karta. Fattades bara en keps med I hjärta London på och en T-shirt med engelska flaggan-tryck.
Men i alla fall så började jag strosa runt där på området. Detta är vad jag har sett idag.

1. Katedralen. Otroligt vacker och intressant. Rekomendes. Medan jag var där hade kören övning inför en konsert på kvällen. Men detta var en riktig engelsk manskör med körgossar och allt. Små sjuåringar som står där i röda rockar och tudorkragar och sjunger med änglaröster som fyller hela kyrkan. Vilka duktiga pojkar! Jag var verkligen imponerad.
2. Vädret var väldigt nyckfullt. Ena sekunden solade du din bleka vinternäsa i solen. Nästa sekund spöregnade det. Det bytte så där var tionde minut. Till slut gick jag med paraplyet i handen hela tiden. Det var inte lönt att packa ner det.
3. Antagligen den äldsta puben i hela England som fortfarande drivs. Ye Old Fighting Cocks.

4. En stor fiskdamm. Med riktiga ankor i. Inte gräsänder, utan vita ankor med oranga ben. Sånna man alltid ser i barnböcker men aldrig på riktigt. Sen vid sidan om dammen gick jag förbi fem-sex män som alla stod med kikare och tittade på ett träd. Och folk stod runt omkring und tittade i samma riktining. Som om de skulle se nått. Med jämna mellanrum nickar de instämmande mot varandra och säger, jopp, visst är det en..... ja, visst är det en ..... Tänk att det är en ....... Hörde inte vad de sa för sort, men jag förstod att det var nån sorts fågel. Alltså, de var fågelskådare.
Skulle jag vara fågelskådare skulle det vara roligare att åka till Hornborgasjön där man verkligen KAN observera fåglarnas ritualer mer ingående. Inte stå i ett gäng och glo på en stackars trött pippi på en gren som inte gör något i alla fall.
5. Såg en bit av en mur romarna byggde runt sin bosättning. Vi har intressantare murar hemma. Och de håller bättre. Den här var i princip borta. Men men, den var byddga av romarna.
6. Betalade för att gå in på ett prisbelönt museum om den romerska bosättningen. Hade läst om detta museum halva dan på de olika platserna jag besökte, i min turistbok hemma och i min karta, så jag hade väldigt stora förväntningar. Det skulle vara fornlämningar uppvisade, rum inredda som på den romerska tiden och saker man kunde göra för att få en känsla av hur det var att vara romare.
Jag gick in, såg tre skelett, fem vaxdockor som satt vid varsitt bord och gjorde saker, häftigt målade väggar, mynt och lerkrukor innanför glasskivor och en massa mosaik. Jag tänkte, coolt, bra början, det blir nog en bra tur på ett museum. Jag ser fram emot allt jag kommer få lära mig här.
Just som jag tänkt klart detta, inser jag att jag står vid utgången.
Det tog mig tio minuter att ta mig igenom hela detta prisbelönta museum. Hur minimaliskt litet är inte det? Känner ni till nått prisbelönt museum som går så fort att ta sig igenom?
Jag gick tillbaka och började om från början. Försökte hitta något som skulle intressera mig en stund. Ett plakat eller så. Men det var mest om själva utgrävningarna. Inte jättemycket om romarna. Förutom vaxdockorna då.
Det får en att undra. Hur fungerar andra museum i England? 
7. Efter museet gjorde jag en hemsk upptäckt. Jag tror att jag börjar bli beroende av kaffe! Redan innan jag gick in på museet längtade jag efter kaffe. Efter museet kände jag hur humöret sa" får jag inte kaffe nu så smäller det." Jag fick invadera en restaurant och be dom förbarma sig över mig och ge mig en latte take away.
Så fort kaffet kom i min mun var jag en nöjd människa igen. Skrämmande.

Sen åkte jag hem till Luton och avslutade min lediga dag med att gå och se en äventyrsfilm på Bio. Jag trodde det skulle vara mer actionkillar inne i salongen. Det var massa barnfamiljer och jag.
Den var inte så läskig som man skulle kunna tro. Men det var äventyr. Så jag var nöjd. 

Ha de gött!