Emmes tankar om resans gång

Jag har en vän här på besök. Hon och jag ska fira Nyår tillsammans på Livets Ords Nyårskonferens T10 11VA.
I alla fall så imorse skulle jag leta fram en sak i en av mina lådor och då hittade jag min skattlåda. Skattlådan är en låda fylld med viktiga små brev och grattulationskort och andra små meddelanden som betytt mycket genom åren. Vi tog fram den och tittade i den tillsammans. Först ville jag att min kompis skulle få läsa de saker som hon har skrivit. Hon hade en vana i Barbiehuset att med jämna mellanrum lämna små meddelanden på mitt rum som jag hittade när jag kom hem från jobet på kvällarna. Jag har flera av de lapparna kvar.
Men när hon hade suttit en stund och tittat och läst sina lappar börjde jag hitta andra brev från andra människor. Jag har även massa andra människors hälsningar i lådan. Till exempel var det julkort från en vän, tackkortet jag fick från Mission Direct när jag slutade där, ett gammalt bokmärke som min mamma köpte till mig för hundra år sedan och en massa annat trevligt.
Den här lådan har jag komponerat ihop av saker som påminner mig om att jag har vänner. När jag läser de här breven påminns jag om att en gång, just när den där hälsningen skrevs, var jag uppskattad och älskad av någon. Någon var tacksam för att jag hade gjort något för dem. En annan ville bara skicka en uppmuntran en dålig dag.
Alla de som har skrivit något i min skattkista har tänkt på mig när de skrev sina hälsningar. Så dagar då man känner sig nerstämd och ensam, eller obetydlig och värdelös (vi har alla sånna dagar) då kan jag plocka fram min skattkista och påminnas om hur någon i världen en gång i tiden var tacksam och glad för att just jag fanns där och då. Och då mår man genast bättre.

Tack Gud för vänner!