Han är tillbaka!
Min rumskompis och hennes lille bebis flyttade äntligen hem igår. Det är otroligt skönt att höra lillen gurgla och småprata i köket eller vardagsrummet. Hela livet känna genast roligare att leva.
Jag är väldigt glad att han känner igen mig. Vi har inte träffats på över tre veckor men det syntes i hand blick när han såg mig att han visste vem jag var. Fast han tycktes också förvånad att se mig. Ungefär "DU? Det var länge sedan. Vad gör du här. Nu är livet förvirrande igen." Men fem minuter senare så hängde han på min arm med världens leende mot mig och undersökte mitt ansikte (och mina tänder) med sina fingrar.
Åååååå jag vill ha en egen liten bebis. Eller så vill jag ha ett helt gäng syskonbarn att sitta barnvakt till hela tiden.
Jag är väldigt glad att han känner igen mig. Vi har inte träffats på över tre veckor men det syntes i hand blick när han såg mig att han visste vem jag var. Fast han tycktes också förvånad att se mig. Ungefär "DU? Det var länge sedan. Vad gör du här. Nu är livet förvirrande igen." Men fem minuter senare så hängde han på min arm med världens leende mot mig och undersökte mitt ansikte (och mina tänder) med sina fingrar.
Åååååå jag vill ha en egen liten bebis. Eller så vill jag ha ett helt gäng syskonbarn att sitta barnvakt till hela tiden.
Kommentarer
Trackback
