Gammalt men nytt ändå
Just nu är klockan 02:17 i Sverige. Och eftersom jag fortfarande går på svensk tid så är den det för mig oxå. Jag är egetligen väldigt trött. Men just nu är det för mycket tankar och känslor som snurrar runt för att man ska vilja sova. Alltså sitter jag på golvet i mitt gamla rum i brorsans lägenhet och skriver blogg.
När jag satt på flyget och såg det första av Englands kust så jämförde jag med hur jag kände mig första gången jag flög in över England. Då var jag uppspelt och nervös och barnsligt lycklig. Intet ont anadnes. Och när jag satt där och tänkte på det insåg jag hur mycket jag förändrades och växte den korta tid jag var här. Och undrade över hur det skulle se ut inom mig när jag sen flyttar hem i juni. Hur många erfarenheter och kunskaper rikare jag kommer vara.
Så nu är jag här. luton. Samma rum som för några månader sedan. Och allt känns välbekant och tryggt. Men ändå är allt annorlunda. Det är samma stad. Men ändå en ny stad. Nya upptäckter. Ny kunskap om livet. Nya vänner. Nytt liv.
I bilen på vägen hit slogs jag av hur bekant allt kändes.
När jag flyttade hem i våras var jag så glad på flyget, för det var så många där som pratade svenka. Det kändes välbekant och främmande på samma gång.
Jag satte mig på fel sida av bilen, blev nervös när vi plötsligt körde på höger sida och jag har haft fullt upp hela sommaren att inte börja prata engelska och verka märkvärdig.
Den här gången var allt bara bekvämt. Jag föll tillbaka till engelskan utan att tänka, det var avslappnande att sitta på förarsidan och köra på vänster sida. Naturen kändes välbekant och välkomnande och inte det minsta fattig jämfört med Sveriges skogar som den gjorde förr. Vägarna var mysiga, inte skrämmande smala. Luton var som det alltid brukade vara, som om jag aldrig åkte här ifrån. Och lägenheten ser ut som jag lämnade den. Inga nya möbler.
Det känns nästan som om de senaste månaderna aldrig har förflutit. Jag var aldrig i Sverige. Jag var här hela tiden.
Men fast allt känns så välbekant och familjärt, så ska allt ses med ett nytt ljus. Detta ska gå från att vara staden Luton, min englandstad, till att bli, Luton, min student stad.
När jag satt på flyget och såg det första av Englands kust så jämförde jag med hur jag kände mig första gången jag flög in över England. Då var jag uppspelt och nervös och barnsligt lycklig. Intet ont anadnes. Och när jag satt där och tänkte på det insåg jag hur mycket jag förändrades och växte den korta tid jag var här. Och undrade över hur det skulle se ut inom mig när jag sen flyttar hem i juni. Hur många erfarenheter och kunskaper rikare jag kommer vara.
Så nu är jag här. luton. Samma rum som för några månader sedan. Och allt känns välbekant och tryggt. Men ändå är allt annorlunda. Det är samma stad. Men ändå en ny stad. Nya upptäckter. Ny kunskap om livet. Nya vänner. Nytt liv.
I bilen på vägen hit slogs jag av hur bekant allt kändes.
När jag flyttade hem i våras var jag så glad på flyget, för det var så många där som pratade svenka. Det kändes välbekant och främmande på samma gång.
Jag satte mig på fel sida av bilen, blev nervös när vi plötsligt körde på höger sida och jag har haft fullt upp hela sommaren att inte börja prata engelska och verka märkvärdig.
Den här gången var allt bara bekvämt. Jag föll tillbaka till engelskan utan att tänka, det var avslappnande att sitta på förarsidan och köra på vänster sida. Naturen kändes välbekant och välkomnande och inte det minsta fattig jämfört med Sveriges skogar som den gjorde förr. Vägarna var mysiga, inte skrämmande smala. Luton var som det alltid brukade vara, som om jag aldrig åkte här ifrån. Och lägenheten ser ut som jag lämnade den. Inga nya möbler.
Det känns nästan som om de senaste månaderna aldrig har förflutit. Jag var aldrig i Sverige. Jag var här hela tiden.
Men fast allt känns så välbekant och familjärt, så ska allt ses med ett nytt ljus. Detta ska gå från att vara staden Luton, min englandstad, till att bli, Luton, min student stad.
Kommentarer
Postat av: Paulina
Hej Emelie! Det låter så härligt idylliskt när du talar Luton och att åka tillbaka. Jag tror att du kommer få ett underbart och välsignat år. Att känna en "hemmakänsla" är ju hur skönt som helst, att man bara känner frid i det man nu ska göra är mer värt än något annat. Då vet man att man är rätt =)
Skicka din nya adress sen så jag kan skicka brev till dig =) KJAM
Trackback
