Emmes tankar om resans gång

Jag vet inte om  jag har berättat detta för er, men jag har en fisktank på mitt rum. Det är hyresvärdinnans fiskar, men de får inte rum någon annanstans, så de bor här med mig. Tanken står direkt till höger om mitt skrivbord, så fiskarna är väldigt intresserade när jag sitter vid datorn. Speciellt en av dem. Angelfish tror jag hon kallade den. Han står still i tanken på samma ställe, samma hörn, varje gång jag sitter vid datorn. Han bara står där, vickar på underläppen och stenglor på mig. Timmar i sträck står han still på samma ställe och bara stirrar på mig. Man kan ju tro att han är en alien som ska studera mänskligt beteende. Stackarn, han kommer få underkänt om han studerar bara mig.

Det var inte det jag skulle berätta. Anledningen till att jag skriver idag är att jag har varit på utflyckt hela dagen.
Skolan arrangerar resor för internationella elever. Billigt som bara den. Man får se saker man annars inte visste att man ville se för ett fullständigt rövarpris.
Dagens resa hette Tour of Bedfordshire and Buckinghamshire (vi var lite i Hampshire också, men jag antar att titeln blev för lång). Beskrivningen av dagens aktiviteter var: kom och se vad var den lokala regionen har att erbjuda. Vi ska gå på picknick och spela leker. Den beskrivningen fick i alla fall mig att le. "Upplev Bedfordshires hela utbud av underhållning. Ät smörgås utomhus och kasta frisbee i en timme." Jag försökte påpeka detta för några av mina medresenärer. Det var ingen som förstod den piken. Jag fick skratta för mig själv bakom halsduken.
Vi startade dagen med att stå en timme och vänta på bussen som plötsligt hade blivit tvungen att byta däck på morgonen. Så istället för att åka kl nio som utsatt, åkte vi efter tio.
Började vår sightsingtur med att åka ett halvt varv runt skolan och titta på St Mary's, kyrkan som ligger granne med universitetet och som vi alla tittar på och går förbi varje dag. Där visade det sig i alla fall några på bussen verkade ha humor för vi skrattade gott.
Vi körde runt i den där bussen från plats till plats. Stannade på en del platser, körde igenom en massa vackra romantiska byar (De fick mig att nynna på Morden i Midsumer-låten. Jag förväntade mig se någon ligga mördad på gångvägen till dörren vid varje liten stuga, för de där små byarna såg verkligen ut som Midsumer ser ut på TV.)
Det största på dagen tror jag var att vi fick komma in på Woburn Abbey. En helt enorm gård, ägd av en hertig, såg ut som allt man någonsin har föreställt sig om de där gårdarna. Jag gick runt där och kunde se hur Röda Nejlikan skyndade ut ur sitt hus på kvällen, sen till kungens bal därför att han just kommit hem från ett farligt äventyr i Frankrike. Eller så föreställde ag mig mr Darcy dyka i den vackra sjön framför huset. Men mest av allt var jag nästan inställd på att se en av Barbara Cartlands karaktärer komma trippande nerför gången i trädgården. Eller så kommer den nätta engelska hjältinnan ridande över kullarna i sin eleganta riddräkt som "framhäver hennes kurvor och blå ögon, en vacker kontrast mot hennes solblonda hår". (Jag får nog sluta läsa Barbara Cartland.)
Vi fikade i Dunstable vid floden, och det var jättevacker och vi matade de agresiva svanarna. Kineserna fottade varandra framför varenda träd de kunde hitta. Men det som var intressant var att medan vi var där pågick en båttävling i rodd. Så de där smala båtarna de ror på OS, de fyllde hela floden. Superintressant att se hur de gled fram över vattnet, så otroligt timade med varandra inom lagen.
Åkte sen genom lite mer romantiska byar. Lite mer Midsumer-jingel i huvudet. Var och såg på en utsikt. Tog sen Bussen till en annan utsikt. Vid den första utsikten tittade vi på en kulle i fjärran. Sen visade sig att vi åkte till den kullen för att titta på kullen vi just kom ifrån.
Men den andra kullen var cool, för det var lite folk där, utsikten var otrolig. Och det var en jättefin promenad att gå dit.
När vi skulle gå tillbaka till bussen, gick jag förs av alla. Ville vara ensam lite grann. Och jag upptäckta något fantastiskt. Det var tyst.
Jag gick själv. De andra var långt bakom mig, ingen var framför mig. Jag kunde inte ens höra trafiken som man annars alltid hör var man än är i Luton. Ni anar inte hur skönt det är att bara höra sina egna tankar och vinden. Och inte hela resten av världen samtidigt.
Ja, sen var det in i bussen igen, en Midsumer-by till. Sen åkte vi hem.
Jag kan ju säga att dagen var bra, intressant och jätterolig. Men nu är jag glad att få gå till sängs. Så god natt folket. Nästa helg åker jag till Cambridge.