Lite mer högljudt än vanligt

Ni vet vilken lipsill jag är när det gäller filmer. Jag tittar på en hel del TV och film nu när jag är hemma sjuk. En del av det får mig att vilja gråta.
Och tårkanalerna tar sats, gör sig redo för sin sedvanliga attack.
Och lungorna tänker "Åhnä! Det här är våran tid i spotljuset." Och attackerar innan tårkanalerna ens hinner förstå vad som händer, med en riktigt rejäl hostattack.
Otroligt romantisk bild. En vacker scen där en familj gråter i varandras famnar vid den äldsta dotterns död. Och Emelie sitter där och spyr ut baciller mot TVskärmen ur sin kanonmun.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0