Emmes tankar om resans gång

Jag avskyr skrivkramp. Det är som man plötsligt inte lägre har några åsikter värda att vädra. som en underliggande känsla av att vad du än skriver kommer du hitta på fem saker som kommer tala emot din åsikt. Och tillslut blir det bara en härva av saker som ingen förstår eller bryr sig om. Detta gör att man går i baklås och tycks inte kunna sätta ett enda ord på papper som verkar vettigt. Så man får kramp i hjärnan.
Det är väldigt dålig timing att få skrivkamp i slutet av terminen när alla uppgifter ska lämnas in. Detta stinker. Jag sitter framför datorn med worddokumentet öppet, boken öppen, någorlunda klar bild i huvudet vilket budskap jag vill få fram. Och kan inte ens sätta ihop en mening utan att sudda ut den fem gånger innan jag får fram något som funkar. Annars brukar själva skrivandet inte precis vara problemet.
De andra i klassen fick tillbaka sina arbeten idag. Jag har inte ens skrivit mitt. Är hypertrött för jag stannar uppe sent varje natt för det tycks vara enda gången hjärnan vaknar och producerar saker. Sen ska man upp tidigt på morgonen och gå i skolan.
Imorgon är det 10 december, vilket betyder julmiddag med Mission Direct och Nobelfesten på TV förhoppningsvis. Annars får man väl kolla på internet. Men jag vet knappt om jag hinner.
Jag sitter i ett hål. Jag vet inte om jag fixar detta.

Som sagt, fulllständig skrivkramp. Ingen av er tyckte att ovanstående text var något vettigt. Inte en text på evigheter har varit vettig. Man läser, men inget går in för det finns ingen struktur, inget tema och ingen början, ingen huvuddel, inget slut.
Jag vill bara vara klar med min dumma uppsatts. Men den vill inte skriva sig själv som de brukar.
Som sagt. Detta stinker.
Suck. Längtar till tisdag. Då är sista dagen. Efter det finns inget mer att göra åt det här, så efter det är jag äntligen uppe ur hålet. Längtar!