Nobel
Jag sitter och titar på nobel. Jag missade prisutdelningen, så den får jag väl titta på imorgon, men just nu kan jag i alla fall kika på banketten. För tillfället så tittar jag på poträttet at litteraturprisvinnaren. Fascinerande person som verkar kunna skriva bra relevanta böcker. Man borde nog läsa en. Men hennes ögon och kroppspråk visar på en osäkerhet och nästan rädsla. Hon verkar leva under ett svart moln för evigt, fast i det förflutna. Jag antar att det där svarta molnet har gett oss bra litteratur. Men det har brövat denna människa på glädje. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sig själv."
Man blir stolt över Sverige när man tittar på Nobelbanketten. Vår vackra kungafamilj. Alla intelligenta människor som samlas i Stockholm en gång per år. Vår kulturskatt, konst, klass.
Det är skönt att vara stolt över sitt land. Och vi svenskar har verkligen något att vara stolta över.
Och Pappa
