Emmes tankar om resans gång

Jag kom nyligen hem från en middag med klasskompisarna, på den grekiska restaurangen Poco Loco.
Ja kära nån vilken kväll.
Till och börja med var jag sen till middagen. För idag mitt på dagen gick jag till Mission Direct och hälsade på. Som vanligt hinner jag knappt mer än in genom dörren innan jag har tre olika jobb i händerna. Men den viktigaste var att fixa bildspelen som krångalde igen. Efersom jag tycks vara den enda som har koll på hur det funkar, så har de väntat på att jag ska komma in och fixa det. Och det behövdes verkligen göra någt åt, för de krånglar hela tiden på sistonde. Så jag stannade kvar extra länge och fixade det västa. Jag kom inte därifrån förrän efter halv sex. Sen tar det sa 40 minuter att gå hem. Tror ni inte det regnade också. Mysigt värre. Så där går man och hoppar mellan pölarna i balerinaskor. Inte hjälpte det. Ganska snart kan jag tjippa med tårna inne i skorna som Pippi. Mina egna portabla vattenpölar.
På vägen hem var jag tvungen att svänga förbi brorsans lägenhet en snabbis och lämna en sak. Och vem sitter där i lägenheten. Jo, brorsans kompis som är på besök i veckan. Så där fastnade man ju ett tag för att prata med honom.
Till slut kom jag hem. På en halvtimme lyckades jag duscha, fixa håret, bestämma kläder, klä mig och sminka mig. Och mata fiskarna. Inte illa va? Men jag blev i alla fall en kvart försenad för det tar ett tag att gå ner till restaurangen.
I alla fall, när jag kommer dit är det inte en människa i lokalen utam vårat sällskap. Och vi är ca tolv personer. Väldigt lite folk med tanke på att detta var en kväll för alla tre årskurser och alla lärare. Inte en lärare var där när jag kom. Theo, vår lärare i Exploring Speech, kom några minuter efter mig.
Jag hamnar längst ut i kanten av det ena bordet. Direkt till vänster om mig får jag de två finska tjejerna som bara pratar finska och knappt går att få att föra en konversation på engelska. Där sitter jag halva kvällen och biter mig i kinden så att jag inte ska utbrista i sång och sjunga Hyyva Illtala (stavning, god kväll på finska). Mitt emot mig har jag ingen alls. Där satt först en polsk tjej. Hon log lite nervöst och flyttade sen till de andra polska tjejerna.
Till höger om mig har vi det grekiska bordet. Där sitter minst tre greker under hela kvällens gång. Som mest tror jag de var ca sju greker, alla pratade grekiska kvällen. Det droppade in lite fler elever senare på kvällen. Alla greker.
Snett till höger mitt emot mig sitter Theo, våran lärare. Men han pratade mest med en gammal elev vid det grekiska bordet. Pratde en del med honom i början, men sen flyttade han också.
Så där sitter man fast mellan yxi kaxi kolmet och "Give me a word, any word, and I will show you that that word comes from the greek language." (pappan i mitt stora feta grekiska bröllop)
Jaha, på kvällens meny stod det grekisk mat. Förrätt: tre röror, houmous, tsatziki och nån rosa sak med fiskägg, och bröd att doppa i rörorns. Huvudrätt: moussaka. (återigen hör jag Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop i huvudet. "Moose-kaka?!" ser en kaka med en koissad älg i mitten med benen som sticker ut på sidorna).
Efterrätt: socker och fett friterat i sirap.
Jag har aldrig smakat något så sött i hela mitt liv. Tänk dig en stapel med tio wienerbröd. Tryck sedan ihop dem så att alla bröden blir bara ett tunt lager av smördeg. Sen doppar du allt i smällt socker.
Jag är inge bra på stark mat. Min mun och tunga börjar bränna för nästan ingenting i kryddväg. Men jag har aldrig förr upplevt att tungan börjar bränna av överdos av socker.
Där mellan dessa två länder satt jag hela kvällen. Mestadels satt jag och lyssnade på konversationer på språk jag inte förstår. Men jag hade en bra kväll ändå. När jag faktiskt fick prata med någon så hade vi väldigt intressanta konversationer.
Vandrade hemåt med mina grekiska vänner vid halv elva tiden.
Nu ska jag sova. Jag var vaken nästan hela natten igår med den dumma uppsattsen som vägrar bli skriven. Så nu behöver jag få sova en riktig natt. God natt folket.