Uppdatering
Det är sjukt vad länge sen jag satt vid en dator länge nog för att kunna skriva på allvar vad som hänt i livet på sisone. Just nu beror det på att nätet helt enkelt är nerstängt till slutet av månaden.
För tillfället utnyttjar jag min kära vän. Hon har bärbart internet på sin bärbara dator. Mycket praktiskt. För mg. För så fort jag träffar henne, kan jag utnyttja hennes förtjänster. Allså de materiella fördelarna med henne.
Hon har egen lägenhet, internet och dvd-spelare. Vilket leder till att vi spenderar kvällar med att kolla på film i hennes lägenhet medan vi kollar kompisarnas uppdateringar av bilder, åsikter och förälskerser. Allt dom blogger om.
Okej, för att ni inte ska bli alltför uttråkade med den långa utläggning jag kommer tillverka nu, vill jag sammanfatta det hela genom att säga: dessa senaste veckor har varit några av de mest innehållsrika i hela mitt liv.
Vi kan börja med att vi har haft hela nordens alla olika mediakanaler efter oss. Jag vill inte gå in för mycket i detalj, men händelser som uppmärksammades i media för några veckor sedan hände hos oss. Pappa blev helt nerringd av journalister. En helikopter landade på tomten. De direktsände från tidig morgon till sena natten. De hade stora strålkastare mitt i natten på ett hus som det inte fanns någon i, som om de trodde att att spöke skulle titta ut. Allmänt lustigt. Samtidigt hade vi möten i tältet på andra sidan kullen. Där satt det journalister och lyssnade bara för att kolla vad vi höll på med i tältet. Det är ju också ett sätt att evangelisera Sverige...
Mer då. Jo, veckan efter, nästan på dagen, så ringer några bekanta som är värdar på ett direktsänt TV-program på en kristen kanal och ville att pappa skulle komma på inervju samma kväll. Han ringer till mig, sägar: packa väskan. Klockan tio lämnar vi hemmet. Fyra sväger vi in i Drammen. Åtta på kvällen blir föräldrarna intervjuade och, håll i er, jag får sjunga accapella i direktsänd TV.
Det ni. Vilken karriär va! Eller nått.
Vad mer då. Jag har varit sjuk. Kramper i magpartiet som ingen vet vad de beror på. Jag har t.o.m. varit hos doktorn två gånger på en vecka. Mer än jag har varit de sanaste fem åren sammanlagt. För en gångs skull är det mig det är fysiskt synd om. Mina vänner har alltid haft någon ögonsjukdom, astma, mystisk sjukdom, allergi. Även min släkt är kroniskt lidande på ena eller andra sättet. Och två i min familj har alltid en tendens att bli väldigt sjuka när de väl blir sjuka. Inget ont om det, de bara är så. Till slut blir man nästa löjligt nog avundssjuk. "Mig är det aldrig något fel på, varför är jag frisk för?" Men nu för en gång skull får jag vara allvarligt oroande sjuk.
Det är inte lika roligt som man kan tro när man är frisk. Att vara sjuk stinker. Stinker som en självdöd skunk, som min bror så vackert uttryckte det.
Mer då. Vi har bytt panna hemma. När de ändå höll på att jobba hemma bestämde de sig för att samtidigt byta kranar på toaletterna. Så nu har vi, för första gången under min livstid i alla fall, kranar som man kan sätta på utan muskelansträngning och stänga av utan att slå ner dem. Man kan dra sakta uppåt, och trycka ner den med ett finger.
Den kan även blanda varmt och kallt vatten. Innan kunde man bara få det ena eller det andra. Fanns det varmvatten i huset fick man tvätta ansiktet fort. Annars kunde huden skållas och falla av när varmvattnet väl hann upp till kranen. Fanns det inget varmvatten.... Låt oss bara säga: att tvätta håret i kallvatten är en vanesak.
Ja, den utlovade längden på inlägget uteblev. Det är svårt att skriva utförligt när man samtidigt pratar med en kompis. Men innehållet är väldigt innehållsrikt. Om man känner till detalerna.
Imorgon ska jag gå på bio. På söndag får vi besök av ett predikantpar som betytt jättemycket för mig så det ser jag fram emot!
Nu ska jag sova på en lite för kort soffa.
Aaah! Ljuva ungdomsliv
För tillfället utnyttjar jag min kära vän. Hon har bärbart internet på sin bärbara dator. Mycket praktiskt. För mg. För så fort jag träffar henne, kan jag utnyttja hennes förtjänster. Allså de materiella fördelarna med henne.
Hon har egen lägenhet, internet och dvd-spelare. Vilket leder till att vi spenderar kvällar med att kolla på film i hennes lägenhet medan vi kollar kompisarnas uppdateringar av bilder, åsikter och förälskerser. Allt dom blogger om.
Okej, för att ni inte ska bli alltför uttråkade med den långa utläggning jag kommer tillverka nu, vill jag sammanfatta det hela genom att säga: dessa senaste veckor har varit några av de mest innehållsrika i hela mitt liv.
Vi kan börja med att vi har haft hela nordens alla olika mediakanaler efter oss. Jag vill inte gå in för mycket i detalj, men händelser som uppmärksammades i media för några veckor sedan hände hos oss. Pappa blev helt nerringd av journalister. En helikopter landade på tomten. De direktsände från tidig morgon till sena natten. De hade stora strålkastare mitt i natten på ett hus som det inte fanns någon i, som om de trodde att att spöke skulle titta ut. Allmänt lustigt. Samtidigt hade vi möten i tältet på andra sidan kullen. Där satt det journalister och lyssnade bara för att kolla vad vi höll på med i tältet. Det är ju också ett sätt att evangelisera Sverige...
Mer då. Jo, veckan efter, nästan på dagen, så ringer några bekanta som är värdar på ett direktsänt TV-program på en kristen kanal och ville att pappa skulle komma på inervju samma kväll. Han ringer till mig, sägar: packa väskan. Klockan tio lämnar vi hemmet. Fyra sväger vi in i Drammen. Åtta på kvällen blir föräldrarna intervjuade och, håll i er, jag får sjunga accapella i direktsänd TV.
Det ni. Vilken karriär va! Eller nått.
Vad mer då. Jag har varit sjuk. Kramper i magpartiet som ingen vet vad de beror på. Jag har t.o.m. varit hos doktorn två gånger på en vecka. Mer än jag har varit de sanaste fem åren sammanlagt. För en gångs skull är det mig det är fysiskt synd om. Mina vänner har alltid haft någon ögonsjukdom, astma, mystisk sjukdom, allergi. Även min släkt är kroniskt lidande på ena eller andra sättet. Och två i min familj har alltid en tendens att bli väldigt sjuka när de väl blir sjuka. Inget ont om det, de bara är så. Till slut blir man nästa löjligt nog avundssjuk. "Mig är det aldrig något fel på, varför är jag frisk för?" Men nu för en gång skull får jag vara allvarligt oroande sjuk.
Det är inte lika roligt som man kan tro när man är frisk. Att vara sjuk stinker. Stinker som en självdöd skunk, som min bror så vackert uttryckte det.
Mer då. Vi har bytt panna hemma. När de ändå höll på att jobba hemma bestämde de sig för att samtidigt byta kranar på toaletterna. Så nu har vi, för första gången under min livstid i alla fall, kranar som man kan sätta på utan muskelansträngning och stänga av utan att slå ner dem. Man kan dra sakta uppåt, och trycka ner den med ett finger.
Den kan även blanda varmt och kallt vatten. Innan kunde man bara få det ena eller det andra. Fanns det varmvatten i huset fick man tvätta ansiktet fort. Annars kunde huden skållas och falla av när varmvattnet väl hann upp till kranen. Fanns det inget varmvatten.... Låt oss bara säga: att tvätta håret i kallvatten är en vanesak.
Ja, den utlovade längden på inlägget uteblev. Det är svårt att skriva utförligt när man samtidigt pratar med en kompis. Men innehållet är väldigt innehållsrikt. Om man känner till detalerna.
Imorgon ska jag gå på bio. På söndag får vi besök av ett predikantpar som betytt jättemycket för mig så det ser jag fram emot!
Nu ska jag sova på en lite för kort soffa.
Aaah! Ljuva ungdomsliv
Debut
Vill bara säga det:
Jag har denna kampanj gjort debut.
Jag har skrivit en sång. Country kan tilläggas. Man blir väldigt inspirerad till country när man har lyssnat på så mycket denna kampanj att jag hör country-takt när jag sover. Men jag har alltså skrivit en sång och sedan uppträtt med den inför publik. Men musiker.
Och många har kommit fram och berömt mig för den. T.o.m Bosse och Anita, (för er som inte känner till dem är de ute och sjunger kristen country på marknaden och är ganska stora inom detta) båda har kommit fram kanske två gånger var och sagt att det var en jättebra sång.
Då får man vara nöjd med sig själv.
Här är refrängen:
Till dina gröna ängar
ta mig jag ber
Vid dina lugna vatten
vill jag lägga mig ner
Och låt ditt bor stå
dukat med allt du har
Här i din still vila
vill jag dröja kvar
Sången bygger på 23:e psalmen.
Jag har denna kampanj gjort debut.
Jag har skrivit en sång. Country kan tilläggas. Man blir väldigt inspirerad till country när man har lyssnat på så mycket denna kampanj att jag hör country-takt när jag sover. Men jag har alltså skrivit en sång och sedan uppträtt med den inför publik. Men musiker.
Och många har kommit fram och berömt mig för den. T.o.m Bosse och Anita, (för er som inte känner till dem är de ute och sjunger kristen country på marknaden och är ganska stora inom detta) båda har kommit fram kanske två gånger var och sagt att det var en jättebra sång.
Då får man vara nöjd med sig själv.
Här är refrängen:
Till dina gröna ängar
ta mig jag ber
Vid dina lugna vatten
vill jag lägga mig ner
Och låt ditt bor stå
dukat med allt du har
Här i din still vila
vill jag dröja kvar
Sången bygger på 23:e psalmen.
