Upptäcktsfärd
På skolan berättade de en dag om fyra olika kategorier av människogrupper. Det var de som såg ut som om de kom från ett annat land och också kom från ett annat land. Det var de som såg ut att vara från ett annat land men inverters, kulturellt var de ex svenska, upväxta i sverige. T.ex. adoptivbarn. Sen fanns det dom såg út som svenskar och inverters var svenskar. Sista kategorien var de som såg ut som senska, var från svenska föräldrar, men inverters tillhörde en anna kultur, ex missionärsbarn eller barn till diplomater som vuxit upp i ett annat land.
Jag har funderat idag på vilken grupp jag tillhör. Det måste vara den första. Men samtidigt är jag inte så annorluda utseendemässigt.
I alla fall så är det inte den enklaste saken i världen att komma till en plats där man inte har en aning om hur det är rätt att uppföra sig. Jag koncentrerade mig så hårt på att försöka säga alla olika "Excuse me" och "Sorry" och "Please" på rätt ställe, att jag knappt vågade prata! Och när jag väl pratade, då stod jag bara och gick igenom vad jag just sagt i huvudet, så jag hödre inte deras svar.
Prestationsångest.
I alla fall så har jag gjort min första utflyckt idag. För det fösta så hade jag fullt sjå med att hitta ut ur byggnaden. Sen strosade jag nerför gatan fullt koncentrerad på att inte bli överkörd av bilar och komma ihåg olika byggnader längst med gatan så att jag inte skulle gå vilse. Totalt onödigt visade det sig. Det var ett så kort avstånd att det nästan var omöjligt att gå vilse.
Min käre bror hade sagt att det fanns en galleria mitt i stan. Då tänkte jag typ Forumgallerian i Uppsala, kanske lite mindre. Men när jag väl hittade dit var den ju stor som A6 i Jönköping!
Och jag har redan hittat min nya favoritaffär. Jag har glömt vad den heter dock, men den är ungefär som Åhlens. stor, allt finnns, stil och inte jättedyrt.
Och en sak till. De har väldigt snygga kläder här i England. Hittade massor jag skulle kunna köpa. Och otroligt snygga klänningar.
Efter två timmar av att gå fel hela tiden och inte hitta vad man letar efter och inte vågar prata med någon rädd att missa ett please här eller säga ett amerikanskt ord där,, gick jag hem.
Imorgon ska jag försöka organisera bombnedslaget jag kallar "mitt rum". Jag hoppas jag inte försvinner i vimlet av kläder.
