Emmes tankar om resans gång

Att välja livsväg är inte det enklaste. Och ibland tror jag det är svårare när man är kristen. På ett sätt.
Om man tittar på alla ungdomsserier som går på TV hela tiden så propageras det för: följ ditt hjärta, uppnå dina drömmar.
Som kristen är det inte bara mina egna önskningar och mitt eget hjärta jag måste ta hänsyn till. Det gäller att drömmen jag väljer följa är en av Guds drömmar och inte något som mitt kött knåpat ihop.
Jag vill ju gå rätt väg direkt, den väg Gud tänkt. Inte missa den och gå fel i fem år innan jag omvänder mig och äntligen fattar rätt beslut.
Så jag får kramp. Av frukan att fatta fel beslut fattar jag inga beslut överhuvudtaget. Och fastnar i ett hål av overksamhet.
Fruktan kallas det.
Fruktan har en märklig makt att kunna styra dig. " Det du fruktar det drabbar dig" heter det ju.

Ulf Ekman berättade att han kände det så här en gång. Att han knappt vägade ta några beslut alls av fruktan att fatta fel beslut. Han upplevde att det kristna livet var som att gå på lina. Ett snedsteg och det är ute med dig.
Men då sa Gud till honom att så var det inte alls.
Gud sa: Du går inte på en lina, du springer på en fotbollsplan. Och det finns miljoner olika sätt att göra mål på.

Med dom tankarna i huvudet kan man bara köra hårt och testa på lite olika saker. HAr Gud en plan så kan han ta en dit. Kanske lite krokiga vägar. Men man kommer dit.

Jag vill bara leva ett meningsfullt liv. Och nå andra människors hjärtan och innersta sår.

Jag tänker klarare när jag skriver. Därför blir budskapet lite dubbelt


Senaste nytt i mitt liv:
Den 25 november flyttar jag till Luton utanför London. Köpte biljett idag.