Anteckningar från planet
Blågula säten. Sätet framför är så nära att vånder man på huvudet får man skavsår på näsan.
Tragiskt dåliga ljudvågor sänd ut genom högtalarna. De kallar det musik men dethär ljudet förtjänar inte namnet. Och hela tiden informationsröster som man inte hör ett ord av.
Stressade flygvärdinnor/värdar som behandlar en som last, inte människa.
Folk som springer över varandra för att tävla om de bästa platserna.
Vad talar jag om?
Ryanair
Altså, dagen F är här. F för flytt. Jag är incheckad och klar och är alltså på väg mot UK.
Jag sitter och tittar på de perfekt kordinerade rörelserna till säkerhetsinformationen. De har man ju aldrig sett för... Det enda intressanta med att titta på det är att se om de tre olika demonstrerande värdarna "dansar" i takt.
Nu taxar vi ut på startbanan. Jag älskar känslan man får när man står längst ner på banan och de rusar motorerna och sätter av. Det är sånna otroliga krafter! Och sen hur det blir lugnt på något sätt när man väl är i luften. Det ger lite känsla av frihet.
En stund senare hänger man i luften. Magen o fötterna och halsen i munnen. Det känns ungeför som att åka berg-och dalbana i slowmotion.
Stiiiiigaa...aa... upp. sjunka neeeeeeeeer......
Och öronen knäpper lika mycket som vapnen i en västernfilm. Det är helt mörkt utanför. Långt där botrta anar man ljusen från några må samhällen.
Här sitter jag alltså nu på väg mot mitt livs hittills största äventyr: flytta utomlands.
Jag gillar mitt liv på det sättet att det utvecklas. Bo hemma - flytta till Uppsala - missionsresa - turistresa - flytta till UK.
I den här takten har jag varit påå Mars innan femtioårsdagen.
Inflygning över UK
Det är en märklig känsla att titta ner på en kust, ett land man aldrig har sett , Och känna att man är hemma.
Jag är säker på att jag kommer trivas här. Jag kan säga det, för friden och The Excitement i mig kan bara tyda på en sak.
Jag är mitt i Guds vilja.
Tragiskt dåliga ljudvågor sänd ut genom högtalarna. De kallar det musik men dethär ljudet förtjänar inte namnet. Och hela tiden informationsröster som man inte hör ett ord av.
Stressade flygvärdinnor/värdar som behandlar en som last, inte människa.
Folk som springer över varandra för att tävla om de bästa platserna.
Vad talar jag om?
Ryanair
Altså, dagen F är här. F för flytt. Jag är incheckad och klar och är alltså på väg mot UK.
Jag sitter och tittar på de perfekt kordinerade rörelserna till säkerhetsinformationen. De har man ju aldrig sett för... Det enda intressanta med att titta på det är att se om de tre olika demonstrerande värdarna "dansar" i takt.
Nu taxar vi ut på startbanan. Jag älskar känslan man får när man står längst ner på banan och de rusar motorerna och sätter av. Det är sånna otroliga krafter! Och sen hur det blir lugnt på något sätt när man väl är i luften. Det ger lite känsla av frihet.
En stund senare hänger man i luften. Magen o fötterna och halsen i munnen. Det känns ungeför som att åka berg-och dalbana i slowmotion.
Stiiiiigaa...aa... upp. sjunka neeeeeeeeer......
Och öronen knäpper lika mycket som vapnen i en västernfilm. Det är helt mörkt utanför. Långt där botrta anar man ljusen från några må samhällen.
Här sitter jag alltså nu på väg mot mitt livs hittills största äventyr: flytta utomlands.
Jag gillar mitt liv på det sättet att det utvecklas. Bo hemma - flytta till Uppsala - missionsresa - turistresa - flytta till UK.
I den här takten har jag varit påå Mars innan femtioårsdagen.
Inflygning över UK
Det är en märklig känsla att titta ner på en kust, ett land man aldrig har sett , Och känna att man är hemma.
Jag är säker på att jag kommer trivas här. Jag kan säga det, för friden och The Excitement i mig kan bara tyda på en sak.
Jag är mitt i Guds vilja.
Kommentarer
Postat av: Emma
Fy vad coolt Emelie!! jag är så svartsjuk på dig! det kommer gå hur bra som helst för dig! och Du! lova att inte bara sitte vid datorn för att det finns en, ut och se dig omkring!
Trackback
