Emmes tankar om resans gång

Jag orkade inte fortsätta om helgen, för klockan har en tendens att vara sen varje gång jag skriver blogg. Man sitter där, efter tio, med huvudet halv sovandes mot tangentbordet, har jobbat och ska till skolan morgonen efter. Så inte undra på om texterna blir lite hippiga.
Festen var lång och intensiv i alla fall. (Nu ska vi avsluta detta.) Och jag och min kära syster hade blivit informerade om att allt var avklarat, vi behövde inte engagera oss i maten, det ordnade kockarna. Men när det väl kom till kritan så blev vi ombedda att servera soppa, langa och göra dricka hela festen lång, diska, plocka disk, ta fram tårtor och servera kaffe. Samtidigt som vi pratade med gamla vänner, höll tal och åt umgicks med så många som möjligt. Men så är det när man åker hem. Småland stavas Arbete för mig och mina syskon.
Men det blev en jättelyckad fest!
På söndag morgon mer ramlade än steg man ur sängen. Nu hade man hållit igång nästan dygnet runt i fyra dagar. Det var bara en liten ettapp kvar: gudstjänst med dop och middag. Lika med: mer jobb.
Det var sång i långa rader, bön och disk och serverande. Men det gjorde inget, det var ett så bra möte så då kan man gärna ge tillbaka lite, praktiskt, och hjälpa till där man kan.
Så nu är mannen i vår grannfamilj döpt. Denna grannfamilj som hela våran familj har varit inblandad någon gång under livets gång. Alla har vi försökt vittna och hjälpa dem med vad man kan ge. Och nu helt plötsligt händer allt samtidigt: Förra sommaren blev minsta flickan döpt. Frun döpte sig för två veckor sen och mannen döpte sig i söndags. Den andra dottern, som är medlem i församlingen men avfällig, kom på festen. Sonen är jätteintresserad. Gud är stor!!!
Det blev en intensiv och arbetsam helg, men väldigt givande! Den var värd alltihop. Tack Jesus för att du aldrig blir någon skyldig.