Emmes tankar om resans gång

Det är fredag kväll. Min kära bror och hans närmaste arbetskompis, som även är hans närmaste vän här nere, har äntligen en ledig kväll efter en väldigt lång vecka av hårt arbete. De kom hem efter tre. Vi åt middag och sen skulle det bli en trevllig kväll tillsammans. Ja, den blev trevlig. Och vi har varit i samma rum. Men vi håller alla på med varsin dator.
De höll på i timmar att installera saker på sina nya telefoner. Jag kollade TV. Och hann börja läsa en ny bok. Och surfa lite på internet.
Alltså, bilden av denna kväll är: Brodern längst bort i soffan. En laptop framför honom på bordet och hans högteknologiska telefon i handen. I andra änden av soffan: vännen med en laptop på bordet framför sig och en telefon i handen. En massa kablar som löper mellan alla olika enheterna. (Alltså mellan de tekniska enheterna, inte mellan människorna.)
Jag i en fåtölj. En TV kontroll i handen, ett tangentbord i knäet och en datamus på armstöet.
Och detta är dagens samhälle. Ett tag pratade jag och brodern nästan över internet. Fast vi sitter två meter från varandra, om ens det.
I framtiden tror jag kommer vi har större ögon anstända av ljuset från skärmar, groteska fingrar och otränade stämband. Allt sker via nätet.

När vi ändå talat om teknik: låset vårat gick sönder idag. Jippi. Det går att låsa, men inte alltid att låsa upp. Så nu kan man inte lämna lägenheten. Jag har en liten känsla av  att jag blir den som har främsta vakten tills problemet är löst. Så jag får väl stå på balkongen och leka prinsessa i torn om jag inte hittar på ngt annat. Som att kommuniceradet med hjälp av mina groteska internetfingrar på det tekninska undret internet. Eller titta på de mängder av filmer som visas varje dag på TVn i lägenheten.
När pappa var här hittade han en favoritkanal. Movies4men. Typ bara westerns och kriminalare. Det finns gott om den sortens kanaler med gamla klasssiker. Idag t.ex. hittade jag filmen Biggles. Den gamla flygarhjälten. Jag visste inte ens att han fanns på film! Hur kul som helst. Men jag kollade inte för de två djupt tekniskt begravda männen i rummet vaknande plötsligt ur sin dvala och undrade vad i allsin dar jag tittade på. Så det blev lite animerat istället.

Mer då? Jag har önskat mig en bärbar dator länge nu, men det har aldrig varit läge att köpa ngn. Men här om dagen sa brodern min att han hade sett ut en dator till mig. Precis vad jag skulle behöva tydligen. och till ett riktigt bra pris. Jag var och letade efter den tre gånger tror jag innan jag äntligen hittade den idag.
Den ser ut som en barndator min kompis hade när vi var små. Liten som en bok. Man kan typ stoppa den i fickan och gå. Och det ska kallas en dator. Man får leta efter skärmen med förstoringsglas.
Men han säger att den är lika stark som hans som han köpte för flera år sedan och betalade väldigt mycket pengar för. Och hur smidig som helt. så jag velar lite fram och tillbaka.
Minns ni förr i tiden när mobilerna precis började bli mindre än kontinenter och man faktiskt kunde stoppa dem i fickan. Precis då kom dom på att, hej, vi kan utveckla den här grejen till att vara mer än bara en telefon, men då måste skärmen
vara större! Så telefonerna började bli större igen. Lite så känns det med den här grejen med datorer. De slimmar ner dom till att bli jättesmå. När vi äntligen börjat bli vana vid att sitta på internet med förstoringsglasögon till vardags, kommer de komma på en anledning och ett sätt att göra de stora men ändå små i alla fall.
Tekniken är en sinuskurva. Den går ner, ner, ner, slår i botten. Ooch stiger sen lika fort uppåt.


Brodern ska säga ngt litet nu. Här kommer det:
Kanalaxel
Han får själv ansvara för sina åsikter. De behöver inte motsvara mina. Jag vet inte ens vad en kanalaxel är. Jag gissar på en teknisk del av en bil eller så. Men hej, det får ni fråga honom om.