Emmes tankar om resans gång

Varje gång jag åker utomlands tänker jag att allt man hört om landet och alla fördomar man har  om det,  måste man försöka se bort ifrån. Jag vill alltid försöka se landet som det är, människornas kultur som den är. Inte som världen säger att den är.
Tyvär så är det så, att de där fördomarna oftast är totalt sanna. Jag tänkte t.ex. att Bulgarien måste vara ett typiskt öststatland, smutsigt, grått, stelt, fattigt med lite lagom putsad yta att visa för västvärlden. Men när vi skulle åka sa jag till mig själv: du har aldrig varit i en öststat. Vad vet du om dem. Ha ett öppet sinne.
När vi kom dit visade sig landet vara precis som mina fördomar hade sagt.
Ta då sen det engelska vädret. Det sägs att det regnar jämt i England. Okej tänkte jag, det kanske regnar ofta, men knappast jämt. Jag hade fel. Sen jag kom hit har det hittills varit grått varje dag, lite blå himmel ngn timme mitt på dagen, hemskt kall vind och det regnar varje dag. Kanske inte spöregn men luften är konstant fuktig. Människorna själva säger att det är sånt här väder jämt. De säger att de inte har årstider, de har natt och dag. Alltså likadant väder året runt. Kul.  
Brodern min säger att han har lärt sig en sak på det här engelska vädret: att aldrig köpa en jacka utan huva.
Själv letar jag hela tiden efter ett bra paraply att ha i väskan.
I filmatiseringen av Jane Austens Övertalning från 1997 säger en av karaktärerna "I am allready armed for Bath" (Övers. jag är redan rustad för Bath) och håller upp ett nyinköpt paraply. Det är lite så det känns. Man måste rusta sig för det här landets väder. Det är inte en slump att bilden av den engelska gentlemannen från början av nittonhundratalet alltid har lång rock, en portfölj i den ena handen och ett paraply i den andra.
Sensmoralen i detta: Tyvärr är fördomar ofta sanna.