Hej gott folk. Det var inte igår. Inte i förrgår heller.

Jag sitter på min systers dator och hon har en direktlänk till min blogg. Då blev jag plötsligt så sugen på att skriva när jag fick se den.

Hur som haver så är jag i Stockholm, Kungsängen för att vara mer exakt, hos min syster. Hon har varit väldigt, väldigt väldigt sjuk. Ligga på sjukhus tio dagar-sjuk. Äta maaaassa roliga droger-sjuk. Alla som känner henne var rädda för hennes liv-sjuk. Då får ni en viss idé.
Sen kom hon hem från sjukhuset och då åkte jag hit för att ta hand om sjuklingen.
Fast nu tror jag hon börjar bli frisk. Kom precis hit och bråkade lite grann. Ett säkert friskhetstecken.

Nu blir det frukost.

Min syster och svåger är hemma en vecka på sin semester. De är här för det är Smålandskonferensen den här veckan.
Fast just nu renoverar dom.
Rummer de fick att sova i har plötligt bilvit utsatt för en ansiktslyftning. Svågern är beordrad att montera lampor och dra sladdar, medan min syster engagerar mig i att hitta tavlor, mattor, ljusstakar och mycket annat för att dekorera upp det hela. Det är otroligt kul att få dekorera. Ännu roligare att bli styrd av sin syster. "Nu ska vi hitta det här, håll här, hitta det." Precis som det var förr.
Härligt att ha familjen hemma!!!

Det är bra att ha blivit begåvad med barn.. Dom är bra att ha när tålamodet med det tekniska tryter. Nyss har Emme hjälpt mig med att starta en blogg. Jag måste ju testa annars vet jag ju inte hur det är att blogga. barrehn.blogspot.se  är adressen.
Välkommen att hälsa på.
Mvh Britta.

Före, vackert element va?


Före






Efter



Efter

Före


Före



Efter


Efter

Före hall


Före kontor




Kontor, tapeterna är uppe


Efter kontor


Efter hall

Före



Före


Efter


Efter

Nån sa: Lägg upp bilder på din lägenhet. Så här kommer de.

Min kära moder kom hem med tåget och gick hem till mig, för jag praktiskt taget bor granne med tågstationen, för att vänta tills pappa slutade på jobbet så kunde hon åka hem tillsammans med honom.

Hon bad aldrig pappa hämta henne. Han slutade på jobbet för en halvtimme sedan.

Nu sover hon istället gott på min soffa.

Själv blev jag förpassad till att sitta på golvet. Vad gör man inte för sina gäster?

Sov gott mor.

okej "folks"
Kan ni alla säga det i kör:

KORS I TAKET!!!

Hon har skrivit ett inlägg!


Jag vet, jag bara la av, försvann från nätet. Inte ens FB finns kvar på min horisont.

Men nu, just idag, blev jag sugen igen. Plötsligt fanns det inget annat jag ville gära än att skriva blogg.
Mitt förra inlägg handlade om hur mycket jobb det skulle bli att renovera lägenheten. Nu, nästan ett år senare, så är den klar!
Ja, inte toaletten och trappan. Eller balkongen. De ser fortfarande ut som Hej kom och hjälp, men "Hey, what can U do".
Idag sitter jag iaf här i min vackra lägenhet, o min fantastiskt sköna och knarrande soffa och njuter av det fantastiska majvädret. Solen lyser in genom mina vackra fönster och påminner mig om att jag behöver putsa mina dem. Fåglarna kvittrar i slänten på baksidan och från CD-spelaren kommer de vackra tonerna av "En blomstertid nu kommer". Det är nästan så att man vill åka och köpa klänning till skolavslutningen. (Inte för att jag ska på en utan för att man brukade göra sånt så här års när man var liten.)

Istället för att shoppa klänning så planerar jag hur jag ska inreda min balkong. Jag ska bygga en sittplats, sy kuddar, plantera blommor, göra lyktor och bygga en hylla. Åh, det är så otroligt roligt!

Puss på er

Jag har inte skrivit på min  blogg på så lång tid att jag tvivlar på att någon kommer läsa detta. Så jag får väl skriva det för mitt eget nöjes skull. Lite som en dagbok. Vilket nästan är skönt, för när jag vet att andra kommer läsa mina inlägg får jag alltför ofta någon sorts prestationsångest och skriver väldigt invecklade, konstiga texter som inte alls är bra.

Hur som helst, ikväll fick jag för första gången (sen jag var liten) se den lägenhet som jag ska flytta in i. Den ser hemst ut!
Ja, själva lägenheten är jättefin, men den har inte renoverats sen sjuttiotalet och sen dess har där bott några människor och en panna fick fnatt och började ryka in i huset istället för ut genom skortsstenen.
Så, för det första är det fullt av aska och sot i hela lägenheten. Man ser var varje tavla har hängt, inte på grund av att solen har blekt tapeten, utan för där tavlorna har hängt, där är väggen inte svart. Inne i alla skåp är det aska, till och med inne i kylskåpet. På kylskåpsdörren är det små vita ringar där det satt kylskåpsmagneter den dagen då pannan rykte in.
Ja, sen då? Köket: mörkbruna skåpsluckor. Vansinnigt fula. Jag vet att de var jättesnygga när de sattes dit  (mamma!) men de är verkligen inte fina idag. Kaklet är jättefult! Någonsorts spygul färg, jag vet inte hur jag annars ska beskriva det. Lampan över diskbänken tror jag Thomas Edison själv skruvade ihop, så gammal ser den ut att vara. Dessutom är den trasig och lagad med bruntejp.
Något annat som också är lagat med bruntejp (fast jag begriper inte varför) är balkongdörren.
Ute på balkongen ligger det ett plastgolv som har sett sina bättre dagar och har samma mönster som golvet i mina föräldrars kök. Tror det är köket i alla fall, kan vara tvättstugan också.
I vardagsrummet ligger det en heltäckningsmatta. Heltäckningsmatta! Kom ihåg att inget har blivit förnyat i hela lägenheten på ca tjugo-tjugofem år. Jag undrar hur många storstäder av kvalster som bor i den där mattan.
Taket i vardagsrummet har fått någon sorts skada som också har lagats med bruntejp. Jättesnyggt.
Annat än ett nytt kök, lite nya golv, nya tapeter, målade tak, möjligen ny dusch, nytt nytt nytt..... så är det knappt nått att göra alls. (sarkasm)
Hjälp! Det kommer ta hela sommaren att få det klart och lite till. Och med tanke på att det är sommar snart, högsäsong på caféet, högsäsong på jobb för "Händerna", semester och sommarjobb så kommer det inte bli så mycket tid för att renovera lägenhet. Jag undrar när jag kan flytta in. Oktober?

Men lite roliga detaljer är hur mycket av det jag behöver som finns där redan som man ha lämnat kvar efter att man har tömt lägenheten. Det finns grytor och stekpannor, dammsugare, bestick, tallrikar, dammsugare, skurhink, mängder av böcker, bokhyllor, bord i olika storlekar och färger, en soffa (inte särskilt snygg, men den funkar så länge), en relativt ny TV, två tvättkorgar och massa annat. Allt detta som jag har skrivit ovan har jag gått och undrat hur jag ska kunna ha råd att köpa.
Ja, Gud Han vet vad Han gör! Han vet vad vi behöver och Han ger oss vad våra hjärtan begär. Om Han har gjort allt detta fär mig, då får jag väl lita på att Han har en plan för hur lägenheten ska bli fin också.

Hur gör man när man plötsligt börjar få stora bönesvar var och varannan dag?

Hela vintern har jag gått runt och önskat och bett om några stor grejer. Vissa av de sakerna har jag önskat mig i många, många år, men de har inte sett möjliga ut.
På något sätt är det ibland enklare att tro på bönesvar när de handlar om någon annan, någon annans bönesvar. Eller lättare att tro att Gud kan frälsa en tredjedel av Sverige i en enorm väckelsevåg, än att tro att Han vill att jag ska få de saker jag önskar mig.
Så, här har jag gått och önskat och önskat och önskat men tänkt, "nej, det kommer längre fram, när jag är mer vuxen, just nu är det inte rätt tid."
Och sen på bara två veckor så faller allt på plats.

Hur bemöter man böneämnen? Hur gör man?
Det hade varit lättare att uppmuntra någon annan att ta emot sina bönesvar, än att uppmuntra mig själva att ta emot dessa gåvor.

Jag är så överväldigad att jag inte vet vilken fot jag ska stå på.

Men det är ju också en uppmuntran. Om Gud kan ge mig vad jag behöver, då kan Han också låta mirakler hända i min framtid.

"Det är saligare att giva än att ta" står det i bibeln. Gibert Morris skrev i en bok att egentligen borde det stå " Det är saligare att ta emot än att giva". Jag tror att jag håller med honom i viss utsträckning.

Imorse vid elva hade vi förmiddagsmöte i församlingen. I början sa pappa, som ledde mötet: "jag tror inte vi ska ha något förmöte idag. Inga sånger, inget prat, inget alls. Utan vi ber lite tillsammans, sen får vår gästpredikant gå upp på scen och börja undervisa när hon känner att hon ska göra det".
Två timmar senare hade hon fortfarande inte klivit upp på scenen.
När vi sedan började be så var det en sådan mättnad i luften, atmosfären var så kompakt, att man nästan kunde se hur den helige Ande uppfyllde rummet.
Så vi bad en stund, sen blev vi alla tysta. Och tysta. Och vi bara satt där. I tystnad. När jag började vakna upp igen och började få vanliga tankar igen så tänkte jag att jag hade stått så i en kvart. Jag tittade på klockan. Det var inte en kvart, utan en timme. I en timme hade jag bara bett och sedan stått och suttit tyst tillsammans med alla de andra mötesbesökarne.
Och sen satt vi där. Efter ett tag la jag mig ner på bänken. Pappa läste några bibelord då och då, annars var det bara tyst och stilla.
Efter två timmar av att bara sitta/ligga/stå i Guds närvaro kom vi på att vi måste nog äta nått innan eftermiddagsmötet började, så vi blev tvugna att avsluta mötet.
Ja, sånna möten går man inte på varje dag, men sånna möten där Gud bara får ta över, det är de det händer mest på. Jag känner mig bara påfylld.
"Allt kött, var stilla."