Nedräkning
Tältet är uppe, drickan på kylning, strålkastarna justerade, ljudet kontrollerat, klänningen struken, bord och stolar på plats. Allt är redo.
Nästan allt iaf.
Men i kväll smäller det iaf.
Tältfestival
18:00
Hoppas jag får grädda våfflor och slipper sitta vid ljudet eller sjunga.
Nästan allt iaf.
Men i kväll smäller det iaf.
Tältfestival
18:00
Hoppas jag får grädda våfflor och slipper sitta vid ljudet eller sjunga.
Festival
Arrivaaaa!!!
Nä inte riktigt så rajtan-tajtan ska vi ha. Men fullt upp ska vi ha.
Alltså, församlingen tillsammans med några evangelister vi känner, annordnar i två veckor en tältfestival. Vi har cirkustält med serveringsbord, en scen full med massa spännande gäster och, än så länge, dåligt väder.
Fast jag är nog mest skeptisk till vädret på grund av det trofasta nedfall som strilat ner från himlen hela dagen än så länge. Mest nere känner jag mig över det faktum, att i detta nedfall ska vi nu, idag, i regnet, resa tältet. Jubel i kapernaum. Det känns som om historien med vitsippora upprepar sig. Allt för att gästerna ska trivas. Jag blir nog blötare den här gången.
Jag kom på imorse att eftersom jag har skrivit så lite i sommar (eller har världens bästa syster) (internt skämt), så har nog denna blogg fallit i glömska hos de flesta. Så det är lite som när jag först startade bloggen. Jag ville bara skriva för att det är kul. Det är fortfarande kul att skriva, speciellt när jag får uppskattande kommentarer med jämna mellanrum. Det verkar som om ni gillar bloggen! Bara det att man känner ett annat tryck att skriva, för folk läser det. Om ingen läser det, behöver jag inte skriva. :D
Nä, nu svamlar jag. Säger min syster. Hon sitter här bredvid mig och läser högt vad jag skriver, ger förslag och är allmänt störande för en skrivare. Skribent säger hon är ett bättre ord. Hon har inget annat att göra för hon är fast här med mig i regnet. Ingen vill gå ut, så vi får vänta på mamma som åker från jobbet nu.
Jag vet knappt själv vad jag skriver. Jag har fullt schå att hålla henne i schack.
Det verkar inte bli något tält idag. För mycket regn. Verkar bli uppskutet till imorgon morgon. Så där försvann min sovmorgon. Jaja.
Nä inte riktigt så rajtan-tajtan ska vi ha. Men fullt upp ska vi ha.
Alltså, församlingen tillsammans med några evangelister vi känner, annordnar i två veckor en tältfestival. Vi har cirkustält med serveringsbord, en scen full med massa spännande gäster och, än så länge, dåligt väder.
Fast jag är nog mest skeptisk till vädret på grund av det trofasta nedfall som strilat ner från himlen hela dagen än så länge. Mest nere känner jag mig över det faktum, att i detta nedfall ska vi nu, idag, i regnet, resa tältet. Jubel i kapernaum. Det känns som om historien med vitsippora upprepar sig. Allt för att gästerna ska trivas. Jag blir nog blötare den här gången.
Jag kom på imorse att eftersom jag har skrivit så lite i sommar (eller har världens bästa syster) (internt skämt), så har nog denna blogg fallit i glömska hos de flesta. Så det är lite som när jag först startade bloggen. Jag ville bara skriva för att det är kul. Det är fortfarande kul att skriva, speciellt när jag får uppskattande kommentarer med jämna mellanrum. Det verkar som om ni gillar bloggen! Bara det att man känner ett annat tryck att skriva, för folk läser det. Om ingen läser det, behöver jag inte skriva. :D
Nä, nu svamlar jag. Säger min syster. Hon sitter här bredvid mig och läser högt vad jag skriver, ger förslag och är allmänt störande för en skrivare. Skribent säger hon är ett bättre ord. Hon har inget annat att göra för hon är fast här med mig i regnet. Ingen vill gå ut, så vi får vänta på mamma som åker från jobbet nu.
Jag vet knappt själv vad jag skriver. Jag har fullt schå att hålla henne i schack.
Det verkar inte bli något tält idag. För mycket regn. Verkar bli uppskutet till imorgon morgon. Så där försvann min sovmorgon. Jaja.
