Sommarredogörelse
Hej hej
Jag vill mest kolla om ni fortfarande lever. Jag har ju inte visat många livstecken den här sommaren så jag förstår om ni har fäst ögonen på andra intressanta saker. Men nu får ni vända tillbaka blicken. För jag kan glädja er med att jag jobbar mindre, projektledaren här hemma (syrran gillar att storröja på ställen där ingen annan vill städa, så det har hänt mycket här i hemmet under sommaren) har flyttat ut och föräldrarna har börjat jobba. Så det är mest jag och mina yrväder till hundar här nu. Jag har därmed återigen tid att ägna mig åt min kära blogg.
Det har varit en hektisk sommar fast det efteråt känns som om man knappt gjort något alls. För jag har mest jobbat. Jag har jobbat dubbla skift nästan hela tiden, varit hemma ett dygn och sovit och sen iväg och jobba ett dygn igen. När man varit hemma så har man som sagt blivit sysselsatt av arbetsledaren. Hon har varit fenomenal även om man blir lite tjurig av att behöva spendera sin enda lediga dag på tio dagar med att rröja på vinden och måla element. Lyckligtvis har jag lyckats glida undan det genom att vara upptagen i köket.
Jag tror att jag aldrig har bakat så mycket i hela mitt liv som den här sommaren. Det har bakats till caféet, till fester, till gudstjänsterna på söndagarna och till jobbet. Flera gånger i veckan har jag bakat. Bullar, muffins, pajer, småkakor, fransk chokladkaka, lite mer småkakor. Och lite bröd emellanåt.
Två dagar tog vi ledigt från huset. Både jag och syrran var ledig, så hon, jag och mamma tog en tvådagars semester. För att vara ärlig så upplevde vi alla semesterkänslor man kan uppleva på två dagar. Intensivt. Första dagen bråkade vi de första tjugo milen (ingen fara, vi känner varandra så väl att det inte var något elakt gräl) tills vi stannade och drack kaffe och åt choklad. Sen blev vi lite snällare. Finns ingen känslomässig grop som inte kan botas av en Koffein- eller Sockerkick.
Vi lyckades gå åt fel håll från parkeringen när vi skulle till Carl von Linnés födsloplats Råshult. Så vad som egentligen var en promenad på 150 m blev en promenad på nästan en kilometer. Vi klagade inte, det var en vacker natur. Tyckte bara att det var väldigt dålig skyltat. Insåg efteråt att det var väldigt bra skyltat faktiskt. Om man gick åt rätt håll vid parkeringen.
Ja, på råshult hade vi känslan trötthet men stelt leende i alla fall. Och intresset av att fotografera höll oss vakna. Vi tävlade om vem som kunde ta flest meningslösa men vackra bilder på blommor.
Sen letade vi upp vårt vandrarhem, semesterslöheten slog till och alla slocknade i var sin säng och sov i två timmar.
" Vad gjorde ni på semestern?" "Jo, vi bokade rum på ett vandrarhem och sov en halv dag."
Jag kan i alla falll meddela att sömnen gjorde susen. På kvällen var vi väldigt goda vänner. Gemensamt lulliga i skallen av sömn mitt på dagen.
Dagen därpå kom semesterstressen. "Måste hinna se så mycket som möjligt för att vara säker på att jag hade en riktigt rejäl semester, ta vara på varje minut."
Så på vär väg mot Emmaboda stannade vi på varje ställe vi tyckte såg det minsta intressant ut. Vilket hade både goda och dåliga resultat. Skulle leta upp en herrgård. Hittade bara en minimalisk väg man inte kunde vända på. Gick åt en mil på den vägen. Men den var ändå väldigt vacker så det blev några lyckade kort. Skulle gå på hantverksbod. Hittade hantverk omgivna av döda flugor. Det skulle nog inte skada att damma då och då. Skulle fika på en camping. De som ägde den pratade bara tyska och det enda du kunde köpa var våfflor. Vi stannade vid två kyrkor. Den ena var jättefin. Den andra var deprimerad.
Matångesten. "Var och när ska vi äta?" Vi var inne på en hel del förslag, planer och idéer. Till slut blev det det första som funkade, för vi var hungriga av planeringen.
När vi kom till Duvemåla blev vi nöjda. Äntligen något man verkligen kan berätta för vännerna att man har gjort och de kommer vara intresserade.
Efter Duvemåla: minnessaker. Man ska ju alltid köpa något på sin resa. Det blev glasbruksaffären i Kosta.
Slutligen, sista semesterkänslan: lugn. Resan var över, tiden var ute, idéerna slut, vägen ledde oss hem. Tystnaden lägrade sig i bilen.
Har jag missat något?
This madam is a faithful sory of all my dealings with mr Wickham. (Mr Darcys brev, Stolthet och Fördom, Jane Austen)
Alltså, det var allt jag hade att säga om min sommar.
Hur har er varit?
Jag vill mest kolla om ni fortfarande lever. Jag har ju inte visat många livstecken den här sommaren så jag förstår om ni har fäst ögonen på andra intressanta saker. Men nu får ni vända tillbaka blicken. För jag kan glädja er med att jag jobbar mindre, projektledaren här hemma (syrran gillar att storröja på ställen där ingen annan vill städa, så det har hänt mycket här i hemmet under sommaren) har flyttat ut och föräldrarna har börjat jobba. Så det är mest jag och mina yrväder till hundar här nu. Jag har därmed återigen tid att ägna mig åt min kära blogg.
Det har varit en hektisk sommar fast det efteråt känns som om man knappt gjort något alls. För jag har mest jobbat. Jag har jobbat dubbla skift nästan hela tiden, varit hemma ett dygn och sovit och sen iväg och jobba ett dygn igen. När man varit hemma så har man som sagt blivit sysselsatt av arbetsledaren. Hon har varit fenomenal även om man blir lite tjurig av att behöva spendera sin enda lediga dag på tio dagar med att rröja på vinden och måla element. Lyckligtvis har jag lyckats glida undan det genom att vara upptagen i köket.
Jag tror att jag aldrig har bakat så mycket i hela mitt liv som den här sommaren. Det har bakats till caféet, till fester, till gudstjänsterna på söndagarna och till jobbet. Flera gånger i veckan har jag bakat. Bullar, muffins, pajer, småkakor, fransk chokladkaka, lite mer småkakor. Och lite bröd emellanåt.
Två dagar tog vi ledigt från huset. Både jag och syrran var ledig, så hon, jag och mamma tog en tvådagars semester. För att vara ärlig så upplevde vi alla semesterkänslor man kan uppleva på två dagar. Intensivt. Första dagen bråkade vi de första tjugo milen (ingen fara, vi känner varandra så väl att det inte var något elakt gräl) tills vi stannade och drack kaffe och åt choklad. Sen blev vi lite snällare. Finns ingen känslomässig grop som inte kan botas av en Koffein- eller Sockerkick.
Vi lyckades gå åt fel håll från parkeringen när vi skulle till Carl von Linnés födsloplats Råshult. Så vad som egentligen var en promenad på 150 m blev en promenad på nästan en kilometer. Vi klagade inte, det var en vacker natur. Tyckte bara att det var väldigt dålig skyltat. Insåg efteråt att det var väldigt bra skyltat faktiskt. Om man gick åt rätt håll vid parkeringen.
Ja, på råshult hade vi känslan trötthet men stelt leende i alla fall. Och intresset av att fotografera höll oss vakna. Vi tävlade om vem som kunde ta flest meningslösa men vackra bilder på blommor.
Sen letade vi upp vårt vandrarhem, semesterslöheten slog till och alla slocknade i var sin säng och sov i två timmar.
" Vad gjorde ni på semestern?" "Jo, vi bokade rum på ett vandrarhem och sov en halv dag."
Jag kan i alla falll meddela att sömnen gjorde susen. På kvällen var vi väldigt goda vänner. Gemensamt lulliga i skallen av sömn mitt på dagen.
Dagen därpå kom semesterstressen. "Måste hinna se så mycket som möjligt för att vara säker på att jag hade en riktigt rejäl semester, ta vara på varje minut."
Så på vär väg mot Emmaboda stannade vi på varje ställe vi tyckte såg det minsta intressant ut. Vilket hade både goda och dåliga resultat. Skulle leta upp en herrgård. Hittade bara en minimalisk väg man inte kunde vända på. Gick åt en mil på den vägen. Men den var ändå väldigt vacker så det blev några lyckade kort. Skulle gå på hantverksbod. Hittade hantverk omgivna av döda flugor. Det skulle nog inte skada att damma då och då. Skulle fika på en camping. De som ägde den pratade bara tyska och det enda du kunde köpa var våfflor. Vi stannade vid två kyrkor. Den ena var jättefin. Den andra var deprimerad.
Matångesten. "Var och när ska vi äta?" Vi var inne på en hel del förslag, planer och idéer. Till slut blev det det första som funkade, för vi var hungriga av planeringen.
När vi kom till Duvemåla blev vi nöjda. Äntligen något man verkligen kan berätta för vännerna att man har gjort och de kommer vara intresserade.
Efter Duvemåla: minnessaker. Man ska ju alltid köpa något på sin resa. Det blev glasbruksaffären i Kosta.
Slutligen, sista semesterkänslan: lugn. Resan var över, tiden var ute, idéerna slut, vägen ledde oss hem. Tystnaden lägrade sig i bilen.
Har jag missat något?
This madam is a faithful sory of all my dealings with mr Wickham. (Mr Darcys brev, Stolthet och Fördom, Jane Austen)
Alltså, det var allt jag hade att säga om min sommar.
Hur har er varit?
