Emmes tankar om resans gång

Klockan är halv tolv. Jag hade lovat mig själv att fixa lite läxor ikväll när jag kom hem. Istället har jag tittat på de två sista avsnitten En ö i havet. En svensk ungdomsserie för er som inte riktigt vet. Skönt att titta på lite svensk TV med. Men skådespeleriet är ju inte förstklassigt precis alla gånger. Speciellt en av tjejerna. Judith. Hon är alltid arg, men på fel sätt. Hon är så dåligt arg att man inte får ngt medlidande med hennes anledning till ilska, man tycker bara att hon är irriterande. Men å andra sidan, jag tycker de flesta svenska skådespelarna är irriterande. Huvudpersonen t.ex. i den här serien. Hon är faktiskt riktigt bra. Men hennes favoritord är nog ja. Allvarligt talt, vad du än säger till henne, så väntar hon i tystnad typ fem sekunder, sen svarar hon "lågt och disskret" ett litet ja. Sen är den scenen slut. Vidare till nästa scen där hon sägar "ja".
Det intressanta med att läsa om språk och hur det är uppbyggt och språkanalys, är att nu kan jag knappt titta på TV eller höra folk prata på stan, eller vara i en konversation själv, utan att stå där och i huvudet försöka analysera språket. "Det där var ett substantiv, det där var en höjning, den där sänkningen var på fel ställe, den där frasen kan klassas som Speach Act." Smått irriterande att missa vad som sägs i samtalet för att man står och funderar över hur den andra personen använde sitt röstläge för att få fram sin poäng. En poäng jag missade för att jag stod och funderade just på denna höjning han gjorde.
Jag var på bio ikväll. Första gången på läääääänge. Jag var där själv, alltid lika roligt. Jag själv tycker det är skönt, men man känner sig verkligen som losern som inte ens kan skrapa ihop en enda vän att gå på bio med.
Iaf, jag gick och såg Fantastic Mr Fox.
Utvärdering: Inte värd att se på bio. Eller hyra. Råkar du snubbla över den på billighetsTV om några år så kan du titta lite på den bara för att skratta till det väldigt konstiga upplägget på denna film. Och de löjliga dansstegen de försöker få dessa fula dockor att göra. Jag skrattade högt flera gånger under filmen. Men enda anledningen var för att den var så konstigt gjord. Eller, jo, på ett ställe var den rolig.
Nån som vet vad en Nucleas Syllable är? Inte jag heller, så jag tänkte försöka ta reda på det nu. Eller så går jag och lägger mig och sover en vecka.
Förresten, jag köpte en ny jacka igår. Dyr var den (jag hittade den på extrapris, men orginalpriset var ganska högt).
Sin andra dag i tjänstgöring (alltså idag) tappar den två av åtta knappar. Jag går bara och väntar på att fickorna ska trilla av och sömmarna spricker och hela jackan trillar av i sina beståndsdelar medan jag går nerför gatan.
Men den är rackarnas fin!
Killen som bor på loftet berättade idag att han flyttar på söndag. Bestämde sig igår. Snabba ryck. Antagligen är det en indisk kille som flyttar in. Så nu blir det ännu farligare att gå in i köket. När min indiska tjejrumskompis lagar mat går det inte ens gå in i köket utan att ens ögon börjar rinna. Om vi nu har en till som också lagar indisk mat, kommer vi ha lukten av chilli i varje del av det där köket. Vattnet kommer kunna säljas på flaska utanför dörren som specialvatten med chillismak.
Tack och lov att svenska mat är så neutral.
Nu ska jag göra den där läxan. God natt ni lyckliga som får sova. Peace out.

Jag och min rumskompis såg filmen Marley & Me igår. Jag hade hört att den skulle vara ganska seg och inte alls vad man förväntade sig efter att ha sett trailern.  
Igår var också dagen då jag skrämde min rumskompis för första gången med min blödighet.

I slutet på den här filmen blir hunden gammal och sjuk. Han får svårt att gå upp för trappor. Han lägger sig utomhus och orkar inte ställa sig upp så hela familjen letar efter honom mitt i regnet mitt i natten.
Till slut blir han så dålig att de får ta bort honom. De tar honom till veterinären som säger att det är inget mer att göra. Och Marley får Sprutan.

Jag är ledsen om jag förstör filmen för några av er.

Iaf, jag kände igen alltihop sen när Hampus dog. Så hur snart tror ni mina ögon blev blöta? Ungefär när han försvann i natten och hela familjen letade. För jag förstod ju att det var början på slutet på hunden. efter det var det kört.
Vid den punkten vad det ca tjugo minuter kvar på filmen.
Tio minuter efter detta sitter jag där och tårarna strömmar på riktigt ner för mina kinder. Riktigt stora tårar. jag har fullt upp att inte snörvla för högt. Min rumskompis vänder sig mot mig och säger "Är du verkligen okej?" Hon har aldrig sett mig gråta till en film, bara bli lite blöt i ögat. Jag sa att det bara var att vänja sig.
När jag försöker låta bli att gråta så får jag ont i hela ansiktet istället.

Jag är fullständigt hopplös.

Jag håller på att boka flygbiljetter hem till bröllopet och jul. Väldigt dyra biljetter jämfört med vad jag annars brukar betala. 
Men faktiskt så är själva flygbiljettbokandet inte så farligt. Det som kräver energi är hur man ska ta sig till och från flygplatsen. 
Buss eller tåg eller bli hämtad? Är det nån som kan hämta? Köra tillbaka? Det är en ganska lång resa. Och hur tar jag mig till och från Stansted i tid. Utan att fuska och komma för sent och gå tidigt från skolan.
Några tips?

Jag har kaffepaus. En kopp kaffe och lite pumpafrön. Försöker uppehålla den svenska fika-traditionen. Men mest var jag sugen på ngt att äta.
Håller på att läsa en ok som heter How To Do Things With Words. Skriven av en Austen. Den handlar om Speech Act, vad det är och vad det inte är.
Speech Act, för er som inte vet (vilket jag gissar är alla, för jag hade aldrig hört talas om det för en vecka sen) är när du gör saker med ord. Altså, du beskriver inget, du pratar inte småprat. Du gör ngt som måste sägas med ord för att vara giltigt. Som att döpa en båt. "Här med döper jag dig...." men då måste du vara en person med auktoriteten att göra det, du kan inte bara säga det och slänga en flaska på båten. Det måste vara legaliserat av de som hör dig. Annat exempel. Att svara JA när man gifter sig. Man blir gift genom att ord uttalas.
Ja sånt här håller vi på med på tisdagmornarna.

Jag beställde en massa böcker förra veckan. De flesta har kommit. En del av dem är riktiga tegelstenar. Som tur är behöver jag inte läsa alla. Som t-ex den engelska ordboken. Den behöver jag inte läsa. Fast en av lärarna tyckte att jag skulle det.
I ett annat liv kanske.

Mitt rum behöver städas. Men det behöver alltid städas så det var inget nytt. Jag begriper inte hur det går till, men jag städar det och två timmar senare kan man ju tro att andra världskriget tog en genväg genom mitt rum. För tillfället har jag ett tvättställ ståendes i mitt rum. Huset är ganska så litet så man får hushålla om utrummet.

Jag var i Cambridge i helgen. Inte jättemycket att säga om det. Gick med en vän som gillar att ta kontroll, så hon köpte en karta, pekade ut vad vi skulle se och sen gick hon först, jag och en annan  tjej hasade efter. Det var en sju timmar lång promenad där vi tittade på colege efter college.  De såg likadana ut allihop. Det var en stor träport, en avgift på två pund, en perfekt engelsk gräsmatta omgiven av fyra stenhus med vapensköldar som prydde väggarna och något sorts monument mitt på gräsmattan. Man gick in, tog massa bilder och gick ut.
Men det är en vacker stad. Lite stel kanske.
Jag hade mäkta ont i benen på söndag.

Nu måste jag plugga.

Idag när jag vaknade och tittade ut genom fönstret ser jag en strålande sol och klarblå himel. En underbar höstdag, lite kylig, men frisk.
Sen plockar jag upp min telefon och ser ett sms från min mor. "Några centimeter snö i Nässjö".
Sånna dagar är man glad att man inte är i Sverige. Fast ledsen också. Det är något speciellt med årets första snödag. Även om den typ är två månader för tidig.
Iaf, det är tisdag idag och tisdagar är min stora skoldag. Vi har fyra lektioner på en vecka. Tre av dem infaller på tisdag.
Tänkte jag skulle berätta lite om vad jag pluggar. Så detta inlägg blir väl inte jätteroligt. Mer informerande.

Vi började dagen med Exploring Speech, Style and Genre. Idag kollade vi på Speech and Social Interaction. Ex, hur vet man i en konversation vems tur det är att prata, hur lång är pausen mellan bytet av talare, Formellt språk som ofta kommer från latinska språk, och informella fraser som bönderna använde. T.ex. skillnaden mellan Enter och Come in.
Det är jätteintressant när man håller på med det, jag lovar.
Vidare till Introduction of English Language structure. De här veckorna håller vi på med fonetisk skrift. Ni vet, tecknen man använder i ordböcker för att visa hur ordet uttalas. Vi ska lära oss alla tecken utantill, veta hur de skapas, vilken grupp de tillhör, om de är Voiceless eller Voiced osv.
Sist på dagen hade vi Academic Culture an Values. Just nu håller vi på med bara kultur. Idag handlade det mycket om likheter mellan kulturer, vissa saker som finns i alla kulturer, bara på olika sätt. Som mat, vatten, familjesystem, financer, tro på det övernaturliga, sociala kontrollsystem etc. Pratade lite om hur vi ser världen ur vår egen synpunkt, det blir Vi och De. "Vi har rätt, de har fel, för de gör inte som oss."

Ja, det var min dag. Efter sex-sju timmar av att lyssna och försöka förstå och hinna med och komma ihåg, så var jag trött. Så jag köpte fish and chips till middag. Har jag inte ätit på ett halvår alltså. Fortfarande mest bara fett.
Nu ska jag sova. Sov sött allihopa.

Jag vet inte om  jag har berättat detta för er, men jag har en fisktank på mitt rum. Det är hyresvärdinnans fiskar, men de får inte rum någon annanstans, så de bor här med mig. Tanken står direkt till höger om mitt skrivbord, så fiskarna är väldigt intresserade när jag sitter vid datorn. Speciellt en av dem. Angelfish tror jag hon kallade den. Han står still i tanken på samma ställe, samma hörn, varje gång jag sitter vid datorn. Han bara står där, vickar på underläppen och stenglor på mig. Timmar i sträck står han still på samma ställe och bara stirrar på mig. Man kan ju tro att han är en alien som ska studera mänskligt beteende. Stackarn, han kommer få underkänt om han studerar bara mig.

Det var inte det jag skulle berätta. Anledningen till att jag skriver idag är att jag har varit på utflyckt hela dagen.
Skolan arrangerar resor för internationella elever. Billigt som bara den. Man får se saker man annars inte visste att man ville se för ett fullständigt rövarpris.
Dagens resa hette Tour of Bedfordshire and Buckinghamshire (vi var lite i Hampshire också, men jag antar att titeln blev för lång). Beskrivningen av dagens aktiviteter var: kom och se vad var den lokala regionen har att erbjuda. Vi ska gå på picknick och spela leker. Den beskrivningen fick i alla fall mig att le. "Upplev Bedfordshires hela utbud av underhållning. Ät smörgås utomhus och kasta frisbee i en timme." Jag försökte påpeka detta för några av mina medresenärer. Det var ingen som förstod den piken. Jag fick skratta för mig själv bakom halsduken.
Vi startade dagen med att stå en timme och vänta på bussen som plötsligt hade blivit tvungen att byta däck på morgonen. Så istället för att åka kl nio som utsatt, åkte vi efter tio.
Började vår sightsingtur med att åka ett halvt varv runt skolan och titta på St Mary's, kyrkan som ligger granne med universitetet och som vi alla tittar på och går förbi varje dag. Där visade det sig i alla fall några på bussen verkade ha humor för vi skrattade gott.
Vi körde runt i den där bussen från plats till plats. Stannade på en del platser, körde igenom en massa vackra romantiska byar (De fick mig att nynna på Morden i Midsumer-låten. Jag förväntade mig se någon ligga mördad på gångvägen till dörren vid varje liten stuga, för de där små byarna såg verkligen ut som Midsumer ser ut på TV.)
Det största på dagen tror jag var att vi fick komma in på Woburn Abbey. En helt enorm gård, ägd av en hertig, såg ut som allt man någonsin har föreställt sig om de där gårdarna. Jag gick runt där och kunde se hur Röda Nejlikan skyndade ut ur sitt hus på kvällen, sen till kungens bal därför att han just kommit hem från ett farligt äventyr i Frankrike. Eller så föreställde ag mig mr Darcy dyka i den vackra sjön framför huset. Men mest av allt var jag nästan inställd på att se en av Barbara Cartlands karaktärer komma trippande nerför gången i trädgården. Eller så kommer den nätta engelska hjältinnan ridande över kullarna i sin eleganta riddräkt som "framhäver hennes kurvor och blå ögon, en vacker kontrast mot hennes solblonda hår". (Jag får nog sluta läsa Barbara Cartland.)
Vi fikade i Dunstable vid floden, och det var jättevacker och vi matade de agresiva svanarna. Kineserna fottade varandra framför varenda träd de kunde hitta. Men det som var intressant var att medan vi var där pågick en båttävling i rodd. Så de där smala båtarna de ror på OS, de fyllde hela floden. Superintressant att se hur de gled fram över vattnet, så otroligt timade med varandra inom lagen.
Åkte sen genom lite mer romantiska byar. Lite mer Midsumer-jingel i huvudet. Var och såg på en utsikt. Tog sen Bussen till en annan utsikt. Vid den första utsikten tittade vi på en kulle i fjärran. Sen visade sig att vi åkte till den kullen för att titta på kullen vi just kom ifrån.
Men den andra kullen var cool, för det var lite folk där, utsikten var otrolig. Och det var en jättefin promenad att gå dit.
När vi skulle gå tillbaka till bussen, gick jag förs av alla. Ville vara ensam lite grann. Och jag upptäckta något fantastiskt. Det var tyst.
Jag gick själv. De andra var långt bakom mig, ingen var framför mig. Jag kunde inte ens höra trafiken som man annars alltid hör var man än är i Luton. Ni anar inte hur skönt det är att bara höra sina egna tankar och vinden. Och inte hela resten av världen samtidigt.
Ja, sen var det in i bussen igen, en Midsumer-by till. Sen åkte vi hem.
Jag kan ju säga att dagen var bra, intressant och jätterolig. Men nu är jag glad att få gå till sängs. Så god natt folket. Nästa helg åker jag till Cambridge.

Stenhård säng!!!! Alltså Bulgarienvarning på den. Det är en resårmadrass. Men jag tror att de la en planka längst upp. Måste se om jag kan få tag på en bäddmadrass att ha uppepå.
Fiskakvariet störde mig inte. Tack och lov.
Knarrande säng. Som bara den. Rör du på lilltån tror grannarna att du brakar in genom deras vägg.
Skrivbord. HÖGT. Lagom för mig om jag står upp och skriver.
Temperatur. Det var faktiskt en aning kallt. Jag hoppas det beror på att elementet inte är på och inte att fönstret läcker.
Lyhörhet. Ja, än så länge har jag inte hört en människa. Man kan ju undra om jag är ensam här.
Toaletten. Jag trodde att jag hade sett den minsta toaletten i världen, men jag hade fel. Allvarligt talat, den är mindre än toaletterna på flyget, bussen och tåget tillsammans. Du kan knappt stänga dörren för dina föttter blir för långa. När du sitter ner kan du bara sänka hakan två centimeter så har du en spolningsbar hakklapp i form av en liten skål som ska likna handfat.
Badrummet är fint iaf.

Nu är jag här. I mitt nya egna rum i Luton. Livet börjar ta form nu.
Mn jag är trött för två. Har varit en lång dag och kommer bli en lång dag imorgon och en lång helg. Så nu ska jag bara rota fram sängen under alla kläder jag har öst över den nu. Sen ska jag sova några timmar innan jag ska upp och plugga. God natt allihop. Jesus älskar er