En dag i min skola
Sen plockar jag upp min telefon och ser ett sms från min mor. "Några centimeter snö i Nässjö".
Sånna dagar är man glad att man inte är i Sverige. Fast ledsen också. Det är något speciellt med årets första snödag. Även om den typ är två månader för tidig.
Iaf, det är tisdag idag och tisdagar är min stora skoldag. Vi har fyra lektioner på en vecka. Tre av dem infaller på tisdag.
Tänkte jag skulle berätta lite om vad jag pluggar. Så detta inlägg blir väl inte jätteroligt. Mer informerande.
Vi började dagen med Exploring Speech, Style and Genre. Idag kollade vi på Speech and Social Interaction. Ex, hur vet man i en konversation vems tur det är att prata, hur lång är pausen mellan bytet av talare, Formellt språk som ofta kommer från latinska språk, och informella fraser som bönderna använde. T.ex. skillnaden mellan Enter och Come in.
Det är jätteintressant när man håller på med det, jag lovar.
Vidare till Introduction of English Language structure. De här veckorna håller vi på med fonetisk skrift. Ni vet, tecknen man använder i ordböcker för att visa hur ordet uttalas. Vi ska lära oss alla tecken utantill, veta hur de skapas, vilken grupp de tillhör, om de är Voiceless eller Voiced osv.
Sist på dagen hade vi Academic Culture an Values. Just nu håller vi på med bara kultur. Idag handlade det mycket om likheter mellan kulturer, vissa saker som finns i alla kulturer, bara på olika sätt. Som mat, vatten, familjesystem, financer, tro på det övernaturliga, sociala kontrollsystem etc. Pratade lite om hur vi ser världen ur vår egen synpunkt, det blir Vi och De. "Vi har rätt, de har fel, för de gör inte som oss."
Ja, det var min dag. Efter sex-sju timmar av att lyssna och försöka förstå och hinna med och komma ihåg, så var jag trött. Så jag köpte fish and chips till middag. Har jag inte ätit på ett halvår alltså. Fortfarande mest bara fett.
Nu ska jag sova. Sov sött allihopa.
Tour of Bedfordshire
Det var inte det jag skulle berätta. Anledningen till att jag skriver idag är att jag har varit på utflyckt hela dagen.
Skolan arrangerar resor för internationella elever. Billigt som bara den. Man får se saker man annars inte visste att man ville se för ett fullständigt rövarpris.
Dagens resa hette Tour of Bedfordshire and Buckinghamshire (vi var lite i Hampshire också, men jag antar att titeln blev för lång). Beskrivningen av dagens aktiviteter var: kom och se vad var den lokala regionen har att erbjuda. Vi ska gå på picknick och spela leker. Den beskrivningen fick i alla fall mig att le. "Upplev Bedfordshires hela utbud av underhållning. Ät smörgås utomhus och kasta frisbee i en timme." Jag försökte påpeka detta för några av mina medresenärer. Det var ingen som förstod den piken. Jag fick skratta för mig själv bakom halsduken.
Vi startade dagen med att stå en timme och vänta på bussen som plötsligt hade blivit tvungen att byta däck på morgonen. Så istället för att åka kl nio som utsatt, åkte vi efter tio.
Började vår sightsingtur med att åka ett halvt varv runt skolan och titta på St Mary's, kyrkan som ligger granne med universitetet och som vi alla tittar på och går förbi varje dag. Där visade det sig i alla fall några på bussen verkade ha humor för vi skrattade gott.
Vi körde runt i den där bussen från plats till plats. Stannade på en del platser, körde igenom en massa vackra romantiska byar (De fick mig att nynna på Morden i Midsumer-låten. Jag förväntade mig se någon ligga mördad på gångvägen till dörren vid varje liten stuga, för de där små byarna såg verkligen ut som Midsumer ser ut på TV.)
Det största på dagen tror jag var att vi fick komma in på Woburn Abbey. En helt enorm gård, ägd av en hertig, såg ut som allt man någonsin har föreställt sig om de där gårdarna. Jag gick runt där och kunde se hur Röda Nejlikan skyndade ut ur sitt hus på kvällen, sen till kungens bal därför att han just kommit hem från ett farligt äventyr i Frankrike. Eller så föreställde ag mig mr Darcy dyka i den vackra sjön framför huset. Men mest av allt var jag nästan inställd på att se en av Barbara Cartlands karaktärer komma trippande nerför gången i trädgården. Eller så kommer den nätta engelska hjältinnan ridande över kullarna i sin eleganta riddräkt som "framhäver hennes kurvor och blå ögon, en vacker kontrast mot hennes solblonda hår". (Jag får nog sluta läsa Barbara Cartland.)
Vi fikade i Dunstable vid floden, och det var jättevacker och vi matade de agresiva svanarna. Kineserna fottade varandra framför varenda träd de kunde hitta. Men det som var intressant var att medan vi var där pågick en båttävling i rodd. Så de där smala båtarna de ror på OS, de fyllde hela floden. Superintressant att se hur de gled fram över vattnet, så otroligt timade med varandra inom lagen.
Åkte sen genom lite mer romantiska byar. Lite mer Midsumer-jingel i huvudet. Var och såg på en utsikt. Tog sen Bussen till en annan utsikt. Vid den första utsikten tittade vi på en kulle i fjärran. Sen visade sig att vi åkte till den kullen för att titta på kullen vi just kom ifrån.
Men den andra kullen var cool, för det var lite folk där, utsikten var otrolig. Och det var en jättefin promenad att gå dit.
När vi skulle gå tillbaka till bussen, gick jag förs av alla. Ville vara ensam lite grann. Och jag upptäckta något fantastiskt. Det var tyst.
Jag gick själv. De andra var långt bakom mig, ingen var framför mig. Jag kunde inte ens höra trafiken som man annars alltid hör var man än är i Luton. Ni anar inte hur skönt det är att bara höra sina egna tankar och vinden. Och inte hela resten av världen samtidigt.
Ja, sen var det in i bussen igen, en Midsumer-by till. Sen åkte vi hem.
Jag kan ju säga att dagen var bra, intressant och jätterolig. Men nu är jag glad att få gå till sängs. Så god natt folket. Nästa helg åker jag till Cambridge.
I förbifarten
Det blir inte långt, det är sent och jag ska sova. Ville bara berätta lite snabbt att idag hade jag mina första föreläsningar. Vi har fyra på en vecka, tre av dem infaller på tisdag. De är två timmar långa var. Segt men intressant.
Har fått min boklista och uppgifter att börja jobba på. Så det blir en Busy weak.
Nu ska jag försöka leta reda på min tandborte som blivit inlåst på fel toaett och sova gott några timmar innan det är dags att stiga upp och skruva på sig föreläsningsöronen igen. Natti natti
Utvärdering av det nya rummet
Fiskakvariet störde mig inte. Tack och lov.
Knarrande säng. Som bara den. Rör du på lilltån tror grannarna att du brakar in genom deras vägg.
Skrivbord. HÖGT. Lagom för mig om jag står upp och skriver.
Temperatur. Det var faktiskt en aning kallt. Jag hoppas det beror på att elementet inte är på och inte att fönstret läcker.
Lyhörhet. Ja, än så länge har jag inte hört en människa. Man kan ju undra om jag är ensam här.
Toaletten. Jag trodde att jag hade sett den minsta toaletten i världen, men jag hade fel. Allvarligt talat, den är mindre än toaletterna på flyget, bussen och tåget tillsammans. Du kan knappt stänga dörren för dina föttter blir för långa. När du sitter ner kan du bara sänka hakan två centimeter så har du en spolningsbar hakklapp i form av en liten skål som ska likna handfat.
Badrummet är fint iaf.
Nytt rum
Mn jag är trött för två. Har varit en lång dag och kommer bli en lång dag imorgon och en lång helg. Så nu ska jag bara rota fram sängen under alla kläder jag har öst över den nu. Sen ska jag sova några timmar innan jag ska upp och plugga. God natt allihop. Jesus älskar er
Äntligen
Nu är den ÄNTLIGEN här, min efterlängtade torsdag. Idag kommer jag (förhoppningsvis) äntligen bli registrerad i denna skolan jag gått i i mer än en vecka nu. Jag säger förhoppningsvis, för så som administrationen har tappat bort mig gång på gång börjar jag undra om datorerna i Luton är allergiska mot mig.
Idag ska jag registreras hos en doktor också. Mindre spännande, men minst lika viktigt.
sen tar man en paus på några timmar. Då går jag och en kompis på promenad, hon vill se Stockwood Park, den stora parken som är min tillflyktsort när jag behöver lite ensamhet, promenad och natur. Jag ska visa henne min park. vi ska gå på discovery Center och ha picknick. Ska bli jättemysigt.
Sen ikväll händer sak nummer tre av viktiga saker. alla viktiga, avgörande saker händer idag.
Jag flyttar in i mitt nya rum ikväll. Nytt hem. Nya människor att bo med som man inte känner.
Jag erkänner gärna att jag känner mig aningen stressad, vilket bara är dumt för jag vet ju att det kommer gå bra. Inget att oroa sig över.
Jag kommer ha en bra dag!
One fine day
Idag har man äntligen fått komma till skolan och träffa sina lärare och klasskompisar. Fått information om lärarna och kurserna, fått se lokalerna och välja kurser. Jag ska göra fem olika kusrser det här året.
Introduction to the Structure of English
Academic Culture and Value
Exploring Speech, Style and Genre
Focus on the Classroom
Preparation for Cambridge Cae
Och sen fick vi vår första uppgift. Ska skriva en uppsatts på 800 ord till på måndag om "the relationship between motivation and self-regulation."
Och detta ska tydlgen vara en lätt uppgift. Så det är bara att sätta igån. Schemat ser ut som så att vi har föreläsningar tisdagar och onsdagar. resten av veckan har vi egen studietid. Det blir många timmar i biblioteket. Längtar bara till torsdag när jag ÄNTLIGEN kan registera mig och få mitt ID-kort. Blir så mycket lättare då.
Ja, sen har jag redan fått två vänner på programmet. De läser en annan inriktning, men det gör inget, vi har en hel del kurser tillsammans i alla fall. De kommer båda från Ungern. Kände inte varandra innan de träffades idag. Men vi gled runt på området en stund. Sen gick vi till Tescos och handlade, gick hem till brorsans lägenhet och lagade mat ihop. Vi satt väl och pratade ca två och en halv timme. Sen var de tvungna att gå. Men vi ska träffas imorgon eftermiddag jag och den ena tjejen. Sen har vi redan planerat en picknick till på torsdag.
Det har varit en bra dag.
Naaaa... lille vännen ååååå va' pöt man får va'
I alla fall, jag hittade en jättefin bild på min lilla hund. Den jag tycker om. Den stora har bitit mig två gånger, så han står inte så högt i tillgivenhetsskalan. Den lilla däremot är den godaste lilla fining som finns, och jag gillar honom och han gillar mig.
Däremot är han hopplös att ta kort på. Han har en förmåga att sitta jättestilla och fint i fin posé medan du tar fram och sätter på kameran. Så fort du trycker på knappe, tittar han bort. så antingen får han väldigt konstig form på huvudet, eller illröda ögon så man tror han är demonbesatt (neeeee...). Eller så blir han bara ett hårigt burr.
Men igår visade det sig faktiskt att jag har lyckats få en fin bild på honom. EN av säkert hundra.
Så nu blir jag helt varm i hjärtat varje gång jag sätter på min dator. Pratar babyspråk med min bakgrund. Normalt.
Min enda tröst är att dom jag flyttar till inte vet vad jag säger för jag pratar på svenska. Men de kommer nog förvånas över tonen i min röst.
Imorgon då?
Vad har jag gjort då?
Ja, fått reda på att jag är på fel campus, inte kunnat registreras som man ska och gått och surat över det. Synd att man inte fick göra det den här veckan när det är mycket lugnare.
Strosat runt. Varit på informationsmöten som informerade om saker som var ganska självklara för mig som inte bor i korridor och har bott här redan ett halvår. Försökt skaffa ett bankkonto, hoppas bara det funkade för igen (!) var det lite strul med mina papper. Försökt registrera mig hos en doktor, fick bara ett papper av en tjurig sköterska med kort ton (varför måste många sköterskor vara så otrevliga, är de missnöjda med jobbvalet eller?) att fylla i hemma och komma tillbaka nästa vecka.
Ja sen var det helg. Den spenderades med att städa ur kyrkans förvaringsutrymmen. Vi röjde ut allthop på golvet, sen stoppade vi in det igen. Lite grejer åkte till tippen.
Hade jag varit den som bestämde där hade jag slängt hälften av vad vi stoppade in igen. de sparade saker de inte har använt eller sakant på år. Men "de kan ju vara bra att ha någon gång." Visst, bara du kommer ihåg allt du har i garderoben och inte köper nått nytt. Kära nån.
Söndag. Möte. Pastorn hade skadat sig så han var hemma sjuk och mötet var ett lovsångsmöte. Det bästa på hela det mötet var den lilla killen jag fick hålla i knäet. Han har inte lärt sig gå än, men han dansar gärna ändå. Och så var det riktigt bra lovsång idag. Söndag eftermiddag. Suttit vid datorn och laddat p3spelare till mig och brorsan. Komprimerat filmer och rippat skivor osv.
Imorgon? Ingen aning. Kan inte hitta något schema. Har en känsla av att det går att hitta på mina personliga sidor. Men har inte tillgån dit än.
Ja, välsignelser till er alla. Det är det bästa jag kan skicka på sånt här avstånd.
Blödig
Nu hittade jag den där skivan igen när jag höll på att packa för England. Så jag rippade in den på datorn och har nu börjat lyssna på den igen.
Nu minns jag varför jag tog bort den från min mp3spelare.
Den är full med jättebra låtar. Men ca 40% av låtarna är så sorgliga och fina att jag gråter varje gång jag lyssnar på dom. Specielt en låt där en far ber för sin sjuka son. Jag kan inte hjälpa det, jag gråter som om jag vore Sailor Moon.
Det där är jag. Oftast. Föutom det lila håret då. Nu sitter jag här och bölar över den där sjuka sonen igen. Man tycker att jag borde ha vant mig vid den där låten vid det här laget. Jag har ändå kunnat låten utantill i flera år.
Suck
Strul!!!!
Är jag ovanligt ouppmärksam eller ska sånt här bara hända mig med jämna mellanrum för att hålla mig på mattan?
Idag går jag till skolan för första gången, med hjärtat i halsgropen. Går upp fyra timmar innan skolan startar för att samla mod och förbereda allt och går sen dit en timme tidigt. För att vara på den säkra sidan.
När jag väl har tvingat mina fötter att gå genom huvudentrén möts jag av fler förvirrade elever och en massa människor i röda tröjor. En avde röda ropar till mig från bakom en säkerhetsspärr hur jag ska komma förbi spärren. Väl framme hos kvinnan frågar hon mig om jag ska registrera mig. Ja, säger jag. När, frågar hon. Ingen aning svarar jag. Och här börjar historien.
Hon tar fram en lista och jag säger namnet på mitt program. Hon tittar. Och tittar. Och jag tittar. Min kurs finns inte med i hennes lista.
För att få hela bilden klar ska ni veta att det har varit strul hela tiden från det att jag blev antagen. För först fick jag ett antagningsbevis. Och svarade på det. Några veckor senare ringer jag dom med en fråga. Och jag finns inte i deras register. De skickar ett likadant brev till. Jag bekräftar det med.
Sen i somras tog det en evig tid innan jag fick mitt informationspaket. Så jag ringde dem. Jag fanns inte med i registret då heller!!!
Är jag förföljd av onda databaser?
Men de sa att det är nog ingen fara, jag fanns säkert med där nånstans. Informationspaketet kommer om två-tre dagar.
Det tog tio dagar innan de där papprena kom.
Tillbaka till idag. När hon inte kunde hitta min kurs gick hon och pratade med en kollega och kom tillbaka med beskedet att jag är på fel campus.
WHAT!?!?!?!?
Jo, jag ska egentligen registreras på Bedford Campus, fyra-fem mil bort.
Det kan inte var möjligt sa jag, jag ska ju gå här i Luton, jag har ju varit på prorammet och hälsat på dom, jag vet var lokalerna är.
För att göra en lång historia kort.
Det visade sig att jag blivit antagen till en annan kurs än den jag sökt till.
Den jag blivit antagen till ligger i Bedford. En annan stad. Och är inte alls vad jag vill läsa.
(Till mitt försvar: namnen var väldigt lika, jag trodde att det var rätt kurs.)
Efter många om och men får jag iaf ett papper att fylla i, går upp till mannen som har hand om kursen jag vill gå, pratar med honom, han skriver under och nu borde jag få byta till rätt kurs.
Det löste sig ju. Men visst är det bra typiskt!!!!!
Ja, det var första dagen på universitetet. Kära nån, vågar jag gå dit imorgon?
Avslappnande att vara med vanner
Fy vad kul det var!!! De var verkligen genuint glada av att se mig och vi pratade och det kandes sa skont att komma tillbaa i den har atmosfaren. Att vara omgiven av vanner och valkanda saker och rutiner.
Jag ar inte har mer an nagra minuter innan de har ett jobb at mig.
Kanns skont att vara efterlangtad och behovd nagonstans.
For tillfallet sitter jag och vantar pa att en sokning pa databasen ska bli klar.
Gammalt men nytt ändå
När jag satt på flyget och såg det första av Englands kust så jämförde jag med hur jag kände mig första gången jag flög in över England. Då var jag uppspelt och nervös och barnsligt lycklig. Intet ont anadnes. Och när jag satt där och tänkte på det insåg jag hur mycket jag förändrades och växte den korta tid jag var här. Och undrade över hur det skulle se ut inom mig när jag sen flyttar hem i juni. Hur många erfarenheter och kunskaper rikare jag kommer vara.
Så nu är jag här. luton. Samma rum som för några månader sedan. Och allt känns välbekant och tryggt. Men ändå är allt annorlunda. Det är samma stad. Men ändå en ny stad. Nya upptäckter. Ny kunskap om livet. Nya vänner. Nytt liv.
I bilen på vägen hit slogs jag av hur bekant allt kändes.
När jag flyttade hem i våras var jag så glad på flyget, för det var så många där som pratade svenka. Det kändes välbekant och främmande på samma gång.
Jag satte mig på fel sida av bilen, blev nervös när vi plötsligt körde på höger sida och jag har haft fullt upp hela sommaren att inte börja prata engelska och verka märkvärdig.
Den här gången var allt bara bekvämt. Jag föll tillbaka till engelskan utan att tänka, det var avslappnande att sitta på förarsidan och köra på vänster sida. Naturen kändes välbekant och välkomnande och inte det minsta fattig jämfört med Sveriges skogar som den gjorde förr. Vägarna var mysiga, inte skrämmande smala. Luton var som det alltid brukade vara, som om jag aldrig åkte här ifrån. Och lägenheten ser ut som jag lämnade den. Inga nya möbler.
Det känns nästan som om de senaste månaderna aldrig har förflutit. Jag var aldrig i Sverige. Jag var här hela tiden.
Men fast allt känns så välbekant och familjärt, så ska allt ses med ett nytt ljus. Detta ska gå från att vara staden Luton, min englandstad, till att bli, Luton, min student stad.
Dagen F (som i Flytta)
Lite läskigt att nå till det man fantiserat om så mycket. Det liksom visar sig att fantasi har makt. På nått sätt.
Förra året när jag flög in över England så sög det till i magen på mig när jag såg ljusen och jag bara visste att jag skulle få ett bra år. Och det blev så. Jag hoppas att jag känner samma uppspelthet den här gången.
Ja, nu börjar ett nytt kapitel i Boken Om Emelies Liv.
Nån som skulle köpa den boken?
Sista veckans planer
Jag fick några protester när jag skrev att ni inte är så många kvar som läser. Jag antar att jag hade fel. Ni finns visst kvar. Beundransvärt att ni forsätter läsa fast jag inte ha skrivit på typ hela sommaren.
Eller så har jag en väldigt bra blogg. ;D
Det är måndag idag. Exakt på dagen en vecka kvar innan dagen med stort E. Englandsgagen.
Jag har varit riktigt nervös. Men det märkliga är att ju närmare jag kommer, desto mer lyckas jag slappna av. Idag har jag haft veckans enda lediga dag. Utan något uppbokat. Och jag har lyckats bara slappa. Man behöver det med. Bara få stänga av alla måsten och koppla av.
Den här sista veckan kommer bli intressant. Jag har lite grejer kvar att fixa, fast jag tror att det kommer lösa sig fint. Och så ska jag jobba mitt sista pass på jobbet. Och sen har jag inte mindre än sex (tror jag, jag kan ha glömt nån) olika tillfällen då jag ska ut och sjung och/eller vittna. Vi ska vara på musikcafé, tältmöte, vardagsträff, bönemöte, söndagsmöte, kvällsmöte med gästande predikant och så är vi "huvudattraktionen" på ett möte neråt Högsby.
Är det nån som känner att de skulle vilja ge ut något av vad de har fått av Gud, så häng på. Passa på. Det är det här vi har fått den helige Ande till.
Mellan mötena ska man förbereda för nästa och packa sina väskor. Jag citerar far min.
"Det kan du väl göra på måndag förmiddag."Visst. Det tar en timme att packa för ett års vistelse utomlands. Det tog mig två dar sist. Och då var jag ändå inte färdig i tid.
Jag tror att plugga utomlands kommer bli en enkel match mot att hänga med i min församlingsledares härliga schema.
Skänk mig en tanke. Eller en våg! Behöver väga min packning. Men har ingen våg. Hmm....
Prövningar vi möta får.
Nervös
Jag kan iaf meddela att jag flyger till Luton den 21. Börjar skolan den 22. Så tänk gärna på mig. Jag kan ju meddela att jag är VÄLDIGT nervös. Går runt med ett konstant tryck över lungorna, har gjort sen en vecka tillbaka snart. Brukar må så i stressade situationer. Det här känns som en stressande situation.
Mindre än två veckor kvar. OCh så mycket att göra. Massa konstiga tankar om att jag har missat ngt i förberedelserna så de släpper inte in mig.
Iaf så förändras nu bloggens innehåll igen. Först var det en bibelskoleelev-blogg. Sen blev det en flytta-utomlands-blogg. Nu blir det en Studera-utomlands-blogg. Ja, jag försöker ju variera mig iaf.
Tänk på mig och sänd mig gärna lite uppmuntran. Jag kan behöva det.
Kram alla vackra människor.
weee!!!!
Det är kul att shoppa!
Mors Dag
By the way, det är mors dag idag. Den spenderar min mor med att baka frallor, baka kaka och bära ljudsystem. Romantiskt.
Kan ni inte skicka något grattis till henne? Hon skulle bli så härligt förläget glad.
Mode?
Ja, men då var man hemma i fosterlandet igen då. Det är åter igen tallar, rådjur och Gudrun Skyman som återupptar min vardag.
Men det är skönt att vara hemma. Jag längtade inte hem för två öre ända tills jag satt på planet och insåg på något vis att nu var jag på väg hem. Nu har jag varit här i snart fyra dagar och har ön så länge sovit som en stock, rivit ur mina väskor, kört en diskmaskin (jag har diskat för hand i fem månader) och varit på modevisning. ¨
Min kompis har gått på designlinje i Värnamo det gångna året och i igår var det redovisning av året i form av en modevisning. Alla i klassen fick visa upp tre kreationer var. Och där fanns allt mellan himmel och jord. Det var en person klädd i en jordglob och en annan kom ut med en gigantisk propeller på huvudet. Hon skulle vara ett vindkraftverk. En stackars tjej gick i ett linne gjort av gips. Hon kunde knappt röra sig, hon skakade så stor hon var. En annan gick i en klänning gjord i ståltråd som var för bred under armarna, så modellen fick gå med armbågarna rätt ut och ofrivilligt imitera Fred Flintas gångstil.
Andra var lite väl avslöjande. Tröjorna satt så löst att man kunde titta på personen som satt mitt emot en genom dem. Vilket medförde att man såg lite mer än önskat av modellen. Mardrömmen var väl tre tjejer som kom i stora jättefina kjolar, men de hade bara en genomskinlig BH på överkroppen. Sådana tillfällen studerar man gärna modellens ögonfärg och reflekterar över faktumet att de inte passar med den lila kjolen.
En liten rolig detalj var ju att de få manliga modellerna som var där nästan alla tvingades bära kjol. Vad är det för en idé? Inte nyskapande i alla fall. En av de roligaste kläderna för killar var killen som hade ett släp gjort på slipsar. Och en knut av slipsar i håret.
En av eleverna hade temat Ombytta Roller. Vilket helt enkelt gick ut på att tjejen kom in i byxor och lite roliga sjalar formade som slipsar och killarna kom in i kjol. Så roligt var det. Det kunde väl ha funkat om hon bara hade gjort det lite snyggt. De stackars killarna såg ut som om de bar något man hade gjort av de överblivna tyglapparna från femmans syslöjd.
Lågvattenmärket var i alla fall solklart. En kille kom in i ett par vita skinnbyxor på under kroppen. Och över kroppen var insvept i bulldeg.
Bulldeg!!! Vem får ens idén? "Ah, jag hade ju sockerkaksröra på mig igår, och det är lite kallare idag, så jag ber nog mamma slänga ihop en bulldeg som jag kan skyla mig med." Nej inte ens i modesyfte var det snyggt. Det var bara konstigt.
Men, till slut, så måste jag berömma min väns insatser. Hon hade gjort tre jättesnygga stasser som gick i rött och svart. De var snygga och satt bra utan att vara för avslöjande. Och med tuffa huvudbonader. Speciellt den lilla hatten. En liten svart och röd trollkarshatt som var gjord av kardad ull. Bra jobbat tjejen!!!!
Imorgon är det mors dag. Och jag hade sett ut en present i Luton som jag skulle köpa men sen glömde jag köpa den. Så nu sitter jag risigt till.
Star Trek
Jag kom precis hem från biografen där jag varit med en kvinna från jobbet och tittat på den nya Star Trek filmen. Och jag måste få rekomendera den.
Vi planeradedetta förkanskeen vecka sen. Att gå ut och äta och sen gå påden nya Star Trek. Hon ville se den nya för hon tycker om Star Trek. Jag ville bara se den för jag tror att det är en bra film.
I alla fall så är min uppfattning om Star Trek mest serien med Jean Luc Picard, han den flintskallige som är med i X-men. Men den här filmen handlar om den ursprungliga besättningen med Kapten Kirk i spetsen. Så jag har försökt se några av filmerna den här veckan för att få en uppfattning om vem som är vem. Inte riktigt lyckats. Men det lilla jag har lyckats fånga av filmern måste jag sägaatt jag är positivt överraskad. De ärbra och fångande fast de är gamla. Helt enkelt filmer med kvalitet.
Nu ska jag inte bli för tråkig här.
Jag ville bara säga att den nya Star Trek är deffinitivt värd att se!
Även om jag inte visste så mycket om deandra filmerna hängde jag med riktigt bra. Den var spännande, bra karaktärer, bra skådepel, bra handling och riktigt rolig. Speciellt en sekvens när Kirk visar sig vara alergisk mot en medecin och doktorn ger honom massa sprutor mot biverkningarna som ger nya biverkningar så att han får fler sprutor.
Och det bsta var nog att de har lyckats behålla kvaliteten på StarTrek filmerna. Enligt min åsikt platsar den tillsammans med de andra.
Den var så bra att jag vill se den igen. Och jag skulle vilja köpa den. Och jag har inte lika lättför att falla för filmer på det sättet längre. Speciellt inte Sci-Fi. Jag är inget fan av Sci-Fi. 
Men har ni tänkt på att det är väldigt populärt att ta en gammal Sci-Fi eller superhjälte historia och göra en ny film om den nu för tiden. Du tar bara och hittar på en jätteintressant historia om hur de blev till, deras första äventyr. Sen kan du skapa en ny serie, börja om från början så att säga.
Spiderman
Zorro
Batman
Star Trek
Fantastic Four
Transformers
Jag skulle vilja se Transformers två Förresten. Den kommer ut nu snart. Nån som vill gå på bio med mig?
