Emmes tankar om resans gång

Klockan är halv tolv. Jag hade lovat mig själv att fixa lite läxor ikväll när jag kom hem. Istället har jag tittat på de två sista avsnitten En ö i havet. En svensk ungdomsserie för er som inte riktigt vet. Skönt att titta på lite svensk TV med. Men skådespeleriet är ju inte förstklassigt precis alla gånger. Speciellt en av tjejerna. Judith. Hon är alltid arg, men på fel sätt. Hon är så dåligt arg att man inte får ngt medlidande med hennes anledning till ilska, man tycker bara att hon är irriterande. Men å andra sidan, jag tycker de flesta svenska skådespelarna är irriterande. Huvudpersonen t.ex. i den här serien. Hon är faktiskt riktigt bra. Men hennes favoritord är nog ja. Allvarligt talt, vad du än säger till henne, så väntar hon i tystnad typ fem sekunder, sen svarar hon "lågt och disskret" ett litet ja. Sen är den scenen slut. Vidare till nästa scen där hon sägar "ja".
Det intressanta med att läsa om språk och hur det är uppbyggt och språkanalys, är att nu kan jag knappt titta på TV eller höra folk prata på stan, eller vara i en konversation själv, utan att stå där och i huvudet försöka analysera språket. "Det där var ett substantiv, det där var en höjning, den där sänkningen var på fel ställe, den där frasen kan klassas som Speach Act." Smått irriterande att missa vad som sägs i samtalet för att man står och funderar över hur den andra personen använde sitt röstläge för att få fram sin poäng. En poäng jag missade för att jag stod och funderade just på denna höjning han gjorde.
Jag var på bio ikväll. Första gången på läääääänge. Jag var där själv, alltid lika roligt. Jag själv tycker det är skönt, men man känner sig verkligen som losern som inte ens kan skrapa ihop en enda vän att gå på bio med.
Iaf, jag gick och såg Fantastic Mr Fox.
Utvärdering: Inte värd att se på bio. Eller hyra. Råkar du snubbla över den på billighetsTV om några år så kan du titta lite på den bara för att skratta till det väldigt konstiga upplägget på denna film. Och de löjliga dansstegen de försöker få dessa fula dockor att göra. Jag skrattade högt flera gånger under filmen. Men enda anledningen var för att den var så konstigt gjord. Eller, jo, på ett ställe var den rolig.
Nån som vet vad en Nucleas Syllable är? Inte jag heller, så jag tänkte försöka ta reda på det nu. Eller så går jag och lägger mig och sover en vecka.
Förresten, jag köpte en ny jacka igår. Dyr var den (jag hittade den på extrapris, men orginalpriset var ganska högt).
Sin andra dag i tjänstgöring (alltså idag) tappar den två av åtta knappar. Jag går bara och väntar på att fickorna ska trilla av och sömmarna spricker och hela jackan trillar av i sina beståndsdelar medan jag går nerför gatan.
Men den är rackarnas fin!
Killen som bor på loftet berättade idag att han flyttar på söndag. Bestämde sig igår. Snabba ryck. Antagligen är det en indisk kille som flyttar in. Så nu blir det ännu farligare att gå in i köket. När min indiska tjejrumskompis lagar mat går det inte ens gå in i köket utan att ens ögon börjar rinna. Om vi nu har en till som också lagar indisk mat, kommer vi ha lukten av chilli i varje del av det där köket. Vattnet kommer kunna säljas på flaska utanför dörren som specialvatten med chillismak.
Tack och lov att svenska mat är så neutral.
Nu ska jag göra den där läxan. God natt ni lyckliga som får sova. Peace out.